Boken om Elefantordensriddare är en heraldisk guldgruva
Den har några på nacken men värd att nämna ändå. 2009 kom boken Riddere af Elefantorden 1559-2009 ut i Danmark. Det är en fantastisk genomgång av heraldiken i denna riddarorden.
Boken går på sina dryga 470 sidor igenom samtliga riddare av Elefantorden, ungefär 900 personer. Två samsas per sida i denna mycket vackra och omfattande bok.
Författaren Jörgen Pedersen börjar med en kort genomgång av ordens historia. Det är kunskap som redan finns på annat håll och hans fokus ligger därför på presentationen av riddarnas vapen. Bilderna i denna bok är hämtade från den ursprungliga ordensboken och vackert presenterade.
Mutkas familjevapen med en heraldisk Tiger (Tyger). Teckning: Ronny Andersen.
I helgen är det bemärkelsedag för två Mutkor. Det firar jag med lite Mutka-heraldik.
Även om medlemmarna i Svenska Heraldiska Föreningen troligen väl känner till detta vapen är det inte fastslaget än. Men det kommer.
Två versioner finns, och de är så snarlika att de snarare kan ses som bristningar än som skilda släktvapen. Fru M har det övre och med henne även sönerna L och D.
I denna version ser du en tyger (heraldisk tiger enligt engelsk stavning) i purpur hållandes en svart passare .
En version av familjen Mutkas vapen
Den andra versionen visar en tyger av purpur hållandes en synål i fält av guld. Den med lite göteborgshumor förstår förstås att det här syftar på något annat än ett mystiskt fabeldjur.
Detta var den första varianten av släktvapnet. Det är varken fastslaget eller förkastat av fröken E.
Bland ättlingarna finns även familjerna Apelkvist, Egelind, Kranz och Wasling.
Heraldiken är inte så omodern som man kan tro. Vi har till exempel en app om de svenska nationalsymbolerna.
Det är nu över ett år sedan som statsheraldikerns app lanserades och sedan dess har den uppdaterats med mer material..
Hade brister men mycket bättre nu
När appen kom recenserade jag den för Vapenbildens läsare. Då var jag kritisk till den teoretiska delen och det är en kritik som jag håller fast vid. Se citat nedan. Den hade också lite för få bilder men det är nu betydligt bättre.
Men – jag vill ge statsheraldikern en eloge för den justering som de gjort i sin text om purpur. Där sått det nu, helt korrekt om purpur att: ”en ingår i vapenmanteln för Stora riksvapnet men används inte annars i den OFFENTLIGA (mina versaler) heraldiken. För vi måste skilja på vad som är allmän heraldisk tradition och vad som är tradition inom den offentliga heraldiken.
Citat ut Vapenbilden
Så här skrev jag i min recension:
”Men, det finns några allvarliga men som överskuggar innehållet. Först måste det sägas att statsheraldikern är en myndighet och som sådan måste kvaliteten stå i fokus. Enskilda tjänstemäns egna åsikter ska inte lysa igenom i de handlingar som ges ut av en myndighet.
Så har dock skett här. I stället för att vila på forskningen har statsheraldikern valt att tolka heraldiken i några omtvistade frågor och han väljer att frångå det historiskt belagda för att i ställer presentera en alternativ teori.
Ett exempel på det är beskrivningen av heraldikens tinkturer. Här utelämnas purpur helt trots att det är en färg som förekommit i heraldiken allt sedan heraldikens första sekel.
Om appen nöjt sig med att säga att purpur inte används inom offentlig svensk heraldik hade informationen varit korrekt, men nu fastställs åter en felaktig uppgift. … ”
Men trots denna kritik kring enskilda detaljer så vill jag med kraft säga att den här appen är en väldigt bra sak från statsheraldikern med kollegor.
Appen kan laddas ner i App Store och Google Play under namnet: Sveriges symboler.
Du är väl medlem i Sju Härolder? Världens bästa lilla heraldiska förening?
Det kräver ingen ekonomisk insats, bara ett visst mått av arbete och ett större mått av sällskaplighet samt en dyrkan (nåja) av sjuhäradsbygden.
Dessutom kräver det en förmåga att både vara heraldiskt intresserad, kunnig och med så pass mycket självdistans att man inser att det vi gör är både på allvar och på väldigt mycket skämt. Men det är inte så svårt om du har ett glatt humör.
Vapensköld (släkten Stenbock) tryckt på väv ger en mer medeltida känsla
På Torpa Stenhus utanför Borås har man känsla för heraldik. Här visas inte bara de gamla föremålen utan gamla vapen får liv igen.
Som här i källaren där man hade placerat den här tryckta väven. Och genom att använda en bild som inte är perfekt förstärks känslan av genuinitet. Här tycker jag att många andra missar målet när de vill vara allt för perfekta, för medeltiden var inte så perfekt när det kommer till att rita.
Torpa stenhus är värt ett besök för den heraldiskt intresserade.
Hej! På de gamla (tidigt 1900-tal) gjutjärnslyktstolparna i Göteborg så finns stadens lejon på stolpfoten, men lejonet tittar bakåt över axeln och inte som i dag framåt över skölden. På Göteborgs webb hittar jag inget om när eller varför man ändrat huvudet. Det var ju rätt unikt för svenska stadsvapen med huvudet över axeln. Det verkar som om alla andra i trakten följt staden och moderniserat sina lejon, tex IFK Göteborg. Den enda jag hittar som idag använder gamla vapnet är studentkåren vid Handelshögskolan i Göteborg där deras fanstång pryds av ett gyllene äldre stadsvapen. Vet jourhavande heraldiker månne mer om denna historia?
Jourhavande heraldiker svarar snabbt, och inte helt genomarbetat men lovar att en uppföljning kommer att komma.
Hej
Nu är jag inte helt med på hur lejonet ser ut på lyktstolparna, vilket är lite pinsamt eftersom jag bott 10 år i gbg. Men strunt i det. Istället till frågan.
Göteborgs stads vapen har varit ”fel” från första stund. Redan 1621 lyckades man beskriva vapnet på ett sätt och teckna det på två andra vilket förvirrade allt och alla. Temat har visserligen alltid varit detsamma men en version av folkungalejonet,
Men på 1930-talet hände något. Det då synnerligen aktiva och försigkomna Riksheraldikerämbetet (som varken förr eller senare varit lika inspirerande för omvärlden) tog tag i frågan på allvar och hade under några år brevväxling med staden. Detta ärende engagerade även pressen så det lär ha stått mycket i tidningarna då. Allt slutade 22 mars 1935 med att man en gång för alla genom en kompromiss mellan olika viljor (som det lätt blir inom heraldiken – mycket känslor inblandade) fastslog vapnet utseende till det nuvarande.
Allt finns beskrivit i ”Meddelanden från Riksheraldikerämbetet VI” 1937, sidorna 24-33 (dock med undermåligt bildmaterial, men det var ju 30-tal så resurserna fanns inte)
Sedan 1935 har man tecknat vapnet i några olika versioner som heraldiskt alla är identiska och sakta men säkert har denna kunskap nått ut till göteborgarna samtidigt som äldre versioner glömts bort.
Fanstänger är ett speciellt kapitel, för de ändrar man aldrig. De kan möjligen ersättas men då bevaras den andra på bästa sätt.
Hoppas det var ett gott svar på din fråga.
Hälsar Jourhavande heraldiker
Göteborgs stadsvapen i kurbitstolkning av Emmeli Malmqvist
En skylt som markerar sockengräns, med ett heraldiskt vapen såklart. Collage: Stefan Rundström
Heraldiska vapen för alla socknar – det är en utopi. Men allt fler börjar faktiskt skaffa sig ett sockenvapen tack vare Sockenheraldiska institutet.
Sockenheraldiska institutet låter pampigt men det är en ideell arbetsgrupp inom Svenska Heraldiska Föreningen med Stefan Rundström som ordförande. Tidigare har även undertecknad men framför allt Alexander Ulltjärn (heraldisk medaljör 2016) varit en drivande kraft.
Arbetsgruppen vill hjälpa så många socknar att ta ett heraldiskt vapen. Nu finns visserligen inte socknen kvar som juridisk enhet, därför samarbetar gruppen med Svenska kyrkans församlingar, hembygds- och bygdegårdsföreningar och andra kloka representanter för hembygden.
