Kategoriarkiv: Vapensköld

Grattis på 80-årsdagen farsan

3

Farsan fyller 80, och det firas med pompa och ståt.
Jag hyllar honom med hans eget curriculum vitae

Wasling föddes när vintrarna voro särskilt kalla och växte upp i sitt barndomshem. Av mor fick han lära sig att alltid stå med båda fötterna på jorden, men fick då genast problem med byxpåtagningen. Han led tidigt av hasfötter och drabbades senare av både hönshicka och fnasöron. Å grund av begynnande klenhet lider han numera också av huttskräck och är allergisk mot hösnuva. Efter nyligen genomgången vaccination hoppas han dock kunna vara oemotståndlig ännu en liten tid. Ja, det är egentligen bara en tidsfråga innan det går över.

Han har deltagit vid hembrygdsutställningen i Frufällan 1953; sedan blev han datör och sneseglare. W är son till gamle Wasling och sin mor; sonson till Pettersson i Vasared. Han är särskilt stolt över att alla hans förfäder tycks ha nått fertil ålder och lämnat avkommor, låt vara av ibland diskutabelt slag.

Redan i unga år visade W. stor fallenhet för förkovran inom olika ämnesområden. Han har således genomgått Hönsskolans kurser Gödselteori I och II. Vidare har han närvarit vid förbättringskurs i vardagslatin. Han har även gjort en betydande klassresa: tillsammans med hela skolklassen fick han som ung ta en cykeltur till Kröklings hage en bit bort vid vägen.

Ett gott anlag för affärsverksamhet visade sig tidigt och tog sig bl. a. uttryck i en regelbundet återkommande försäljning av majblommor och lotter för syföreningen därhemma. Annars har livet mest varit en lång uppförsbacke, men på senare tid har det börjat gå utför. Han är glad att han är som han är, när han nu inte är som han ska. Siktet har länge varit inställt på att bli full pensionär och nu är målet nått.

Sitt praktiska sinnelag har han också lärt sig fördra. En oväntad höjdpunkt blev därför renoveringen av den egna jolingen (livremmen), då den senaste i raden av tekniska arbetsuppgifter resulterade i ett nytt hål lite längre ut. Nu står den sig ännu en tid.

Wasling har alltid visat stort intresse för sina egna idéer och starkt vurmat för desamma. Hans fallenhet för förträfflighet har lett till antagandet av valspråket »Det vill gärna bli bra» eller på vardagslatin »Nempe bene» — [för den besvärande okunnige kan upplysas att det kan direktöversättas med »givetvis (går det) bra»]

Vapensköld för släkten Wasling
Vapensköld för Lennart Wasling av Jan Raneke 2010.

Han har alltid befarat att där tvenne personer samlats bör en förening bildas och därtill genast anhållit om medlemskap och en förtroendepost. Just nu är det aktuellt att ansöka om medlemskap i pensionärsföreningens ungdomsgille.

Har inte idrottat eller råkat ut för något annat trauma. Därför har framgångarna ännu inte blivit så stora som kunde förväntas. Trots ihärdiga försök har sålunda ännu inget personligt rekord slagits.

Bland fritidssysselsättningarna märkes särskilt hans intresse för samlande av ett och annat, som kan spridas ut på golvet på ett förtjänstfullt sätt, för att kanske komma till nytta vid ett senare tillfälle. En obruten svit — från slutet av 1970-talet! — av portotabeller hör till rariteterna.

Till hans dygder räknas främst anspråkslöshet och ett milt sinnelag. Många vilande talanger finns dock.

Och inte har han så bråttom heller numera — väl medveten om att det är andra musen som får ostbiten.

Waslings vapensköld
Lennart Waslings vapensköld med Svenska heraldiska föreningens baner, av Thomas Falk.

Dalmans vapen och krona

Dalmans vapensköld
Dalmans vapensköld av Bror Jacques De Waern. Ur Skandinavisk vapenrulla.
Släkten Dalman.
Nej, de är inte adliga. Så varför en krona?
Jo, för detta är nyteckningar av sigill från 1600-talet och vid den tiden fanns det ingen adlig krona. De enda kronor som fanns var den för grevar, den för friherrar och den för riddare. Vanlig obetitlad adel hade inte någon rangkrona.
Vid denna tid ansågs kronan allmänt vara en symbol för någon som var en ståndsperson. Dock inte helt utan kritik, för 1686 kom det upp en motion på Riddarhuset (inför riksdagen) att ofrälse skulle hindras att föra en krona. Den röstades med stor majoritet ner av övriga adelsmän, så även inom adeln var det en relativt oviktig fråga, det här med krona på sköld. Så länge man inte utgav sig för att vara greve eller liknande.
Notera att kronorna är olika. Den övre har kors, den nedre blad. De har också tolkat blasoneringen av en krigare olika. En lite mer rustningsromantisk, den andra modern (för sin tid) och dåtidens motsvarighet till en soldat i camouflageuniform.
Vid den här tiden kom också den ovala skölden på modet. Det var först på 1900-talet de började förknippas med kvinnlig heraldik, och då framför allt på grund av Arvid Berghmans flitiga propagerande för den saken.
Dalmans vapensköld
Dalmans vapensköld av Jan Raneke. Ur Skandinavisk vapenrulla.

Svenska medeltida kronor

Hur ser den svenska medeltida kronan ut? Tja, går vi tillbaka till källorna är svaret – lite hur som helst.

På bilden här ovan ser du svenska kunga-/drottningkronor åren 1164 till 1523. Kronorna är hämtade från sigill. Notera gärna att tre av de fyra äldsta verkar vara en kronring runt en form av mössa. Det är sannolikt inspiration från Östrom, vars kejsare hade en liknande typ av krona. Samma typ, men inte likadan, finns även på våra tidiga mynt från 1000-talet. Det kan betyda att kronan inte alls fanns i verkligheten, utan endast som bild.

Erik den helige hade däremot i sin grav en krona som påminner om den som hans son Erik Knutsson hade i sina sigill. Öppen och med samma antal uppstickande liljor (eller vad det ska föreställa).

Kamon-logga för rock ’n roll-orkester

Om man leker med loggor så kan det lätt bli något japanskt över det hela. Som denna musikaliskt inspirerade ”kamon”.

Vilka är dina musikaliska inspirationskällor? De artister som format dig idag? Det behöver inte nödvändigtvis vara de du tycker är bäst, utan de som fick dig att höra musik på ett nytt sätt.

Efter en del funderande kom jag fram till att dessa var mina topp fyra-artister.  Och efter ytterligare letande hittade jag de symboler som kunde fogas ihop till något gemensamt.

Nu låter jag musiken tala

 

 

 

Gustav Vasas första daler

joachimsdaler

1518 präglades de första mynten av daler-typ i Tyskland. Det var en ny typ av mynt och de kom snabbt på modet. 

Därför är det inte konstigt att Gustav Vasa 1534, med hjälp av tyska myntexperter, gör sina första joachimsdaler. Här är emellertid varken myntets monetära funktion eller Gustavs trendiga frisyr det viktiga.

Dessa mynt, som ses både ovan och nedan, är präglade 1534. De är kvadrerade som dagens riksvapen, med dynastins vapen som hjärtsköld ovan rikets två sköldar.

När jag ser dem funderar jag om Gustav Vasa redan här gör om de raka ginsträngarna i Bjälbovapnet till vågade strängar. Eller är det bara tillfälligheter?

Vad jag däremot tycker är värt att visa upp är att Gustav ännu inte kombinerat sitt Vasa-vapen med Eka-ättens sköld. Den kombinationen ligger ännu drygt fem år fram i tiden.

Kungens sköld har en öppen kunglig krona. Det tar ännu några decennier innan den sluter sig.
Han har också på bilden nedan en riddarkedja runt halsen, men vi ser inget riddartecken. Helt säkert medvetet eftersom Gustav Vasa inte var riddare av någon riddarorden. Tveksamt om han ens var slagen till riddare.

Svenska flaggan vid sekelskiftet 1900

12

Svenska flagglagen kom 1906. Så hur såg man då på flaggan vid denna tid? Vykorten kan berätta en del.

Svenska flaggor för stat och ämbete. Notera antalet rakt avskurna, vad den kallas och vilken placering den har. Nuvarande svenska flagga var alltså inte Sveriges flagga anno 1900, då detta kort är utgivet. Att det är från det året framgår av baksidan, som är daterad till detta år.

Möjligen handlar det om en politiskt pamflett i vykortsform eftersom svenskarna inte tog bort unionstecknet ur flaggan förrän 1905 (i praktiken) och 1906 (formellt, då flagglagen antogs).

Statliga myndigheter fick i sin egenskap av Kungliga verk föra tretungad flagga. Civila hade tvärskuren.

Hitta digital litteratur

Skandinaviska heraldiska föreningen har sammanställt digitaliserad heraldisk litteratur.

Du hittar den här.

Men egentligen vill jag inte tipsa om litteraturen som sådan utan om föreningen. Bli gärna medlem i denna förening med. De kompletterar varandra bra, Svenska heraldiska förningen och Heraldiska förening i Norden.

Formellt heter de Societas Heraldica Scandinavica.

Hade Knut Långe ett vapen

Knut Långe Holmgersson

Är detta Sveriges första riksvapen?
Eller vad är det vi ser?

Ryttarsigillet här ovan tillhör Knut Långe Holmgersson som 1222-28 var Sveriges ”rikskansler”, ordförande i vårt första riksråd och förmyndare åt den underårige tronföljaren Erik Eriksson (Läspe och Halte). I hans position, som var överordnad en jarl, Vet inte men om man förstorar bild ovan är det ett lodrätt streck eller sköldens mittkant. Därifrån går eventuellt två mindre streck. Skulle kunna vara en synvilla. Eventuellt är strecken böjda och något korta. Är det ett svärd eller min personliga favorit en liljestav eller två liljor. Är det en synvilla?
Det finns en teori om att stavliljan var en symbol för jarlarna under denna tid, men den är osäker. Med det menar jag att vi inte vet, men att en stavlilja förekommer hos flera jarlar (förutsatt att tolkningen av såväl Knuts som Birger brosas sigill är korrekt) och jarlars efterkommande.

1228 tog Knut helt sonika över tronen själv och behöll den till sin naturliga död 1235. Under dessa år lyckades han göra det första svenska myntet med en vapensköld, med ett motiv som inte är helt olikt hur denna bild kan tolkas.

För övrigt är såväl sköld som hjälm i sigillet omoderna för 1220-tal. Hjälmen borde vara mer omslutande och skölden ha en rak överkant (jämför med båda sigillen här nedan). Det kan betyda att sigillet är äldre än 1220-tal. Kanske 20 år äldre.

Jämför med Birger brosa

Birger brosa var jarl och föregångare till Knut. Hans ämbetsperiod sträckte sig från ca 1175 till 1202. Någon gång under 1190-talet gjorde han sigillet här nedan. Detta sigill brukar numera anses ha ett vapen. Men i så fall borde man också anse att Knuts sköld har ett vapen för bilderna är ungefär lika otydliga.

Jag lutar mer åt att det är synvillor. Vi ser ett mönster som vi vill se, även om det kanske inte är där. Men helt säker är jag inte.

Birger brosas sigill från sent 1100-tal.
Birger brosas sigill från sent 1100-tal.

Exemplet Gustav lagman

Gustav vet vi inte så mycket om, men han var en av de första i Sverige med en heraldisk sköld i sitt sigill och han var lagman i Västergötland och efterträdde Eskil Magnusson från Bjälboätten. Så utan tvekan var han en av Sveriges mäktigaste män. Hans vapen är lite udda, med ett halvt lejon utkommande från en liljestav.

Det är ett motiv som är väldigt likt de liljestavar som var populära bara en generation före Gustav, och som finns på mängder av gravstenar från sekelskiftet 1200.

Är det något liknande som ses i Knut Långes sigill?

Folke Lagmans vapensköld från 1231-40.

 

 

 

Ber om ursäkt, Björn, om jag förstör din nattsömn med detta.