Kategoriarkiv: Vapensköld

Tankar om sigillring

Klackringar har fångar mitt intresse den senaste tiden, eftersom jag har låtit göra en själv.  Här kommer tankarna.

Vilket fingar har man sigillringen på?
Vilket du vill, är svaret om du tittar på två olika källor: porträtt från förr samt äldre etikettböcker. Båda dessa är tydliga med sitt ointresse för att fastställa ett visst finger. Vad jag har sett är det först i källor från ganska modern tid (efter andra världskriget, men än tydligare ju närmare i tid vi kommer) som det sägs att man ska ha det på lillfingret för att traditionen säger så. Men vad jag har sett så verkar det vara en ganska sen tradition. Englands och Sveriges kungar har, var jag sett, ingen sigillring alls fram till och med Edward VII respektive Gustav V. Någon gång under 10-talet eller lite senare så verkar sigillringen hamna på lillfingret. Det är i en tid då sigillet helt spelat ut sin roll och ringarna återkommer som en dekoration snarare än som ett verktyg.

Numera ser jag att många säger att sigillringen ska vara på vänster lillfinger därför att kungen har den där. Jag tycker att man visst kan ha den på det fingret om man vill, men man bör då undvika att anföra kungen som argument, därför att han är den person som också har sin vigselring på lillfingret. Tydligen är det för att han inte vill ha två ringar intill varandra – för vilket han har mina största sympatier. Att han inte har sigillringen på ringfingret beror väl på att han har tjockare fingrar än den han ärvde den av.

Jag har sett att de ungar idag gärna har klackringar och liknande ringar på ring- eller långfingret medan jag kommer ihåg att klackringarna i min ungdom genomgående satt på höger lillfinger. Så trenderna växlar.

Tyvärr måste jag köra den här artikeln utan den bild jag vill, för jag har tyvärr inte några bildrättigheter på kungen. Men här på i svensk Dam-tidnings artikel kan du sen den: https://www.svenskdam.se/kungligt/darfor-bar-kungen-vigselringen-pa-fel-finger/9908385

Vapensköld som design

En vapensköld är ofta bara en vapensköld. Men jag tycker att du ska våga gå utanför ramarna och inspireras av konst och design.

Självklart är en vapensköld just en vapensköld, och dess syfte är att identifiera bäraren/ägaren. Men när du har en vapensköld och när du har låtit göra en vacker uppmålning av densamma är det inte dumt att använda den som konst.

I det här exemplet gjorde jag en wasse/kärve i art deco-stil. Det är den som är längst upp. Med dagen ritprogram är det inte särdeles svårt att göra en enkel teckning som denna.

Och det är faktiskt ännu enklare att spinna vidare på iden och göra nya versioner. Två av dem ser du här nedan. Jag tror nog att de allra flesta känner igen Wasling-kräven men jag är inte så säker på att du hade gjort det om teckningen förekommit i ett helt annat sammanhang. Så som identifikationstecken är bilderna här kanske inte de bästa, men som ett designverk tycker jag att de är riktigt bra.

Med detta hoppas jag att jag har inspirerat dig till att våga testa nytt när det kommer till heraldiken.

 

 

 

 

Nytt märke för skytteföreningen i Jönköping

Vapensköld för A6 Skytte-och Idrottsförening
Vapen för A6 Skytte-och Idrottsförening i Jönköping. Teckning: Björn Fridén.

A6 Skytte-och Idrottsförening har uppdaterat sitt föreningstecken som nu fått sitt godkännande av patent- och registreringsverket (PRV) samt Statsheraldikern. Bättre än så blir det inte.

Föreningen har som synes en kunglig krona och det har den haft sedan 1940-talet. Därmed har kronan hävd, anser även statsheraldiker Davor Zovko (förutom såklart föreningen själva).

Normalt är man från statsheraldikern mycket restriktiv när det kommer till kronor, men etablerade föreningar som med hävd har en viss symbol får fortsätta att använda dem. Att man är restriktiv beror på att man inte vill legitimera symboler som påminner om myndighetsmärken.

Regeringen har även sagt att de varumärken och logotyper som berör kronor och andra statliga symboler ska fortsatt godkännas om de vilar på en historisk, lång och kontinuerlig användning. (regeringsbeslut N2018/02466/IFK)

Så både ett snyggt tecknat märke, en bra uppdatering och registrerat enligt konstens alla regler.

Stort tack till Björn Järhult för uppslag och idé.

Källor

Riksarkivet: Dnr RA-KS 2023/00822

Ringarnas betydelse

Jag tipsar idag om en artikel från ordenshärolden Jonas Arnell, som på sin blogg skriver om ringarna i medaljen.

En ytterst bagatellartat detalj, kan tyckas (och för all del, det är det ju) men samtidigt ändå väldigt intressant.

Så titta gärna in på hans hemsida och läs mer.

Mellan band och utmärkelse – något om ringar | jonar242 – on Orders, Decorations and Medals in Sweden (wordpress.com)

Köp en bok om härolder

Vill du köpa en bok om härolder är det denna du ska titta på.

Den är inte perfekt, för sedan jag skrev den har jag hittat en hel del nytt och reviderat vissa tankar. Men det är ändå den överlägset bästa genomgången av härolder i Skandinavien under medeltiden.

Du kan köpa den via Bokus, bland annat.
https://www.bokus.com/bok/9789180076319/medeltidens-harold-diplomat-konfrencier-och-arkivarie/

 

Köp en bok om heraldik 2

Min blogg fortsätter finnas i bokform. Köp den som e-bok om du vill. Nu finns även volym 2.
https://www.bokus.com/bok/9789177854999/heraldik-och-vapenskoldar-volym-2/

Det är länken om du vill köpa boken via Bokus.

Även volym 2 saknar bilder. Endast texten är med. Jag har inte justerat något i innehållet, mer än att jag har rättat stavfel.

Att bloggen nu finns som bok beror på att jag tycker att det är värt att bevara texten även om jag  skulle sluta med den här webbplatsen någon gång i framtiden.

Varje volym representerar ett år på bloggen så volym 2 innehåller 2016 års inlägg. Fler volymer kommer.

Köp en bok om heraldik 1

Min blogg börjar finnas i bokform. Köp den som e-bok om du vill.
https://www.bokus.com/bok/9789177853381/heraldik-och-vapenskoldar-volym-1/

Det är länken om du vill köpa boken via Bokus.

Den saknar bilder får jag erkänna. Endast texten är med. Jag har inte justerat något i innehållet, mer än att jag har rättat stavfel.

Att bloggen nu finns som bok beror på att jag tycker att det är värt att bevara texten även om jag  skulle sluta med den här webbplatsen någon gång i framtiden.

Varje volym representerar ett år på bloggen så volym 1 innehåller 2015 års inlägg. Fler volymer kommer.

 

 

 

 

En gulblå historia

Sveriges baner (flagga) c:a 1360-1520, och uttryckligen omnämnt som Sveriges flagga av Olaus Magnus.

6 juni 2023 och av någon anledning vill man få oss att tro att vi firar 500 år som land. Befängt, fullständigt befängt.

Sverge som rike går tillbaka till 1000-talet. Är man romantiskt lagd kan man hävda att vår gemensamma historia börjar på 900-talet och är man lite för källkritisk skulle man säga 1100-tal. Men jag tycker nog att vi kan säga 1000-talet för hur man än ser på organisationen av landet så anser åtminstone såväl kyrkan i Rom som våra grannländer att vi har en viss gemenskap här och inte lyder under någon annan härskare – oavsett var vår egna kan ha haft sina barndomshem.

Gustav gjorde en Swexit

Gustav Vasa skapade inte Sverige. Han gjorde bara en Swexit fast från en union som var bra mycket lösare i konturerna än vad EU är. Så vill man säga att Gustav Vasa befriade Sverige får man samtidigt hävda att Sverige idag har upphört att vara ett eget rike.  Han grundade inte heller en armé även om han gav armén nya instruktioner. Han skapade inte heller en svensk flagga men han skapade en ny version av den svenska flaggan och tog bort den vi hade haft i flera hundra år.

Men vi kan ju ändå fira 500 år av kors i flaggan, för det stämmer ju.

Vill du se om inte alla så i alla fall väldigt många av de svenska flaggorna från 1200-talet fram till idag ska du läsa min artikel här.
https://waslingmedia.se/nationalism/sveriges-flagga-genom-historien-del-2/

Hemsida för Kunglig majestäts orden

Ny verksamhet kräver ny hemsida. Så nu när vi återinför ordensväsendet i Sverige så har självklart Kunglig majestäts orden en ny hemsida.

Bra, tycker jag. Hemsidan är klar och koncis och visar på hur deras verksamhet fungerar och hur man som enskild medborgare själv kan föreslå någon till att bli ordensmottagare eller – som det blir i praktiken – hur man själv gör samt hur man lånar någon annan namn. För övrigt inget fel med det. Har man gjort något bra ska man självklart få tycka och säga det.

hemsidan hittar du här: https://kungligmajestatsorden.se

 

Tunnhjälm för ofrälse

Jourhavande heraldiker

Kittelhjälm med hjälmprydnad från 1300-talet. Foto: Jesper Wasling.

Får man ha en tunnhjälm som vanlig Svensson?
Ungefär så löd frågan jag fick i veckan. Svaret är positivt.

Men först en bakgrund så du har koll. Tunnhjälmarna var i bruk på slagfältet från sent 1200-tal till mitten av 1300-talet. Den du ser ovan på bilden är tysk från mitten av 1300-talet.

Tunnhjälmen var också den första hjälmtyp som kunde bära en hjälmprydnad, varför den blev blev en del av heraldiken. Hjälmprydnader som vi känner dem fanns inte under heraldikens första 75 till 100 år. När den togs ur praktiskt bruk levde den ändå kvar som heraldisk hjälm till omkring 1400, då den ersattes av den slutna stickhjälmen.

Vid ungefär samma tid, 1400-talets början, kom också de första vapenbreven runt om i Europa. De hade knappt funnits tidigare (det äldsta är tyskt från ca 1350), och självklart använde man i dem den moderna stickhjälmen (och senare den öppna hjälmen). Däremot förkom inte tunnhjälmen någonstans.

Vapensköld för Wasling
Waslings vapensköld i medeltida stil med tunnhjälm.

Tunnhjälmen fri att använda

Det gör att denna hjälm i vissa delar av Europa anses passa bäst för uradliga släkter, dvs de som var riddare redan före år 1400 (gäller främst Tyskland).
Det gör också att heraldiker i Skandinavien ser denna hjälm som den tredje heraldiska hjälmen och den enda som kan användas av både adel och ofrälse eftersom den kom till innan vi ens hade adel (vilket här ska förstås som frälseman som fått vapenbrev av en monark, inte en frälseman som fick skattefrihet som ersättning för att han ställde upp som fullt rustad riddare).

Och eftersom jag är en heraldiker som gillar att variera mitt vapen har jag skaffat mig en version med tunnhjälm. Mallen är skapad Jan Raneke (för släkten Wrangel, men han har nästan kopierat en tysk bild från ca 1900) och jag själv har gjort wassen/kärven efter Ranekes förlaga, som i sin tur är en renretning av en sigill för en medlem av vasa-ätten under sent 1400-tal.