Dagens tips
Passa på att hänga med på en guidad visning av Kulturen i Lund. Du får garanterat sällskap av ett gäng heraldiker.
Den 11 april är det dags. Under guiden Mattias Karlsson (doktor i historisk arkeologi vid Lunds universitet) överinseende kommer vi att få se en hel del kulturhistoriska skatter. Mattias arbetar som arkeolog vid Kulturen.
I västgötaskolans anda utropar jag Skara till Europas huvudstad och befaller EU-parlamentet att genast flytta hit.
Om en vecka är det val till EU-parlamentet och valkampanjen är i full gång. Jag hoppas verkligen att du går och röstar, och inte tramsar med löjliga argument som ”det är bara kapitalet som bestämmer”, ”det är ett vänster/höger-projekt” eller ”min röst spelar ingen roll” Det sista stämmer bara om du inte röstar, men självklart är DIN röst inte mer värd än någon annans så du kan ju inte heller kräva att det ska blir som just du vill.
Åter till Skara. Skara stift har till och från sedan medeltiden haft en stor stjärna omgiven av 12 mindre stjärnor. Det är ju väldigt vackert och passande just nu. Visst, det är fel färger om vi leker EU, men lite fantasi kan vi väl ha. Och de första avbildningarna var ju i sigill så med lite (eller ganska mycket) fantasi kan vi låtsas som att originalet var gult och blått.
Så då är det väl självklart att det är Skara som är Europas andliga huvudstad.
PS. Vad du än har för åsikt – gå och rösta i EU-valet.
Tillsammans gör våra röster skillnad.
Svenska heraldiska föreningens årsmöte 2024 är över. Här kommer några tankar och reflektioner.
Först det personliga. Jag och min fästmö C hade satsat på att komma ner till Lund något efter tolv. Det såg också väldigt bra ut till Ängelholm, men där rasade min växellåda ihop. Så efter att letat (och hittat) en verkstad* samt fått försäkringsbolaget att hjälpa till med en hyrbil så han klockan bli närmare tre. Där rök mitt lugna humör och en viss stress infann sig. Men det löste sig ändå så bra som det kunde.
Till slut kom vi fram och efter en snabb incheckning på hotellet kom jag till årsmötet. Jag missade största delen av Elisabeth Roads föreläsning, men hade sett delar av den via Zoom. Den moderna tekniken är fantastisk. Jag missade också kaffet men jag kom i tid för att se både Carl-Thomas von Christierson och Thomas Småberg berätta om sina ingångar till heraldik.
Carl-Thomas är ju alltid kul att höra på. En väldigt bra berättare, men som historiker var jag mer nyfiken på och intresserad av det Thomas Småberg sa. Det där han tog blir nog något som jag ska titta närmare på under året.
Stämman kom sen och allt gick som det var tänkt. Davor Zovko skötte arbetet med ordförandeklubban galant och Lars Trägen hanterade sin penna med samma finess.
Styrelsen omvaldes nästan i sin helhet. Björn Fridén hoppade visserligen av (han har nog med uppdrag ändå) och SusAnne Mastonstråle kom in istället. Själv omvaldes jag för 32 andra gången.
I övrigt inga stora saker mer än att vi höjer medlemsavgiften 2025 från 150 kronor till 200 kronor. Senaste höjningen var omkring 2002 så det var väl dags.
Ett stort tack till er alla som fixade dagen (ingen nämnd och ingen glömd, men ett litet extratack till Henric och Martin), och ett extra stort tack till Ängelholm Dahan Bilverkstad (med sina väldigt välkomnande öppettider)
Årsmötet var på lördagen. På söndagen var det en intressant (sas det) utflykt till några utvalda kyrkor i Lunds omgivningar, men jag och C valde istället att stanna i stan.
Passa på och dra nytta av Riddarhusets erbjudande. Adelskalendern med 300 kronors rabatt!!!
Gäller endast till 1 november.
Sveriges Ridderskap och Adels kalender publicerades första gången 1854. Nästa utgåva, den 110:e, redovisar traditionsenligt ättemedlemmar av den nu levande svenska adeln. Adelskalendern 2025 är klotbunden och innefattar ca 1.100 sidor med korta historiska ingresser, personbestånd, fullständiga vapen i färg samt en gedigen registerdel.
Förbeställ din Adelskalender i webbutiken
Riddarhuset erbjuder Adelskalendern 2025 till ett reducerat pris om 595 kronor exklusive frakt (ordinarie pris 890 kronor). Erbjudandet är giltigt fram till 1 november 2024. Leverans kommer att ske under december 2024.
Månar är ganska så vanliga, men fladdermöss syns mer sällan. Här i familjen Förnes vapen finns båda två.
Vapentagaren Carina Förne var ganska ås ung när hon tog det här vapnet. Månen kom med för att nattlivet och natten stod henne varmt om hjärtat vid den här tiden (som för oss alla, när vi var unga). Lite mystik skadar ju aldrig.
Fladdermusen hänger också ihop med natten, och hon funderade på om hon skulle tatuera en liten bat. Det vet jag inte om hon gjorde. Kanske var det tillräckligt att ha en liten läderlapp i en sköld. Det fanns vid den här tiden också en idé om att använda fladdermusen i en logga för företaget Batsy. Inte heller det vet jag något mer om.
De randiga hornen har däremot ingen symbolik alls. De är där för att de är symmetriskt vackra.
Vapenskölden gjorde jag 1993 och den finns med på sidan 474 i Vapenbilden nr 36 .
Schablonerna är Jan Ranekes, och om detta hade jag frågat om lov.
82 kalla februarimånader har han genomlevt och nu blir det den 83. Fadren Lennart fyller alltså 82 år idag. Grattis.
Firandet sköter vi inom familjen. Här nöjer jag mig med det enkla firandet.
Först har vi här hans senaste bok, ”Stadsdelar i Borås”. En fantastisk bok som du kan köpa genom mig, om så önskas. 305 sidor om alla stadsdelar i Borås från förr till nu. Lennart och hans nuvarande fru Marita skrev den.
Här nedan håller Lennart låda på årsmötet i Lund 2018, det år han som kassör erhöll Svenska heraldiska föreningens förtjänstmedalj. Han pratade då om sin långa erfarenhet av ideella föreningar och mindes hur han vuxit upp med en far som pysslade med medlemsavgifter om söndagskvällarna. Till sina åstadkommande kunde han räkna allt från att ha rustat upp en kvarn till ett prisbelönt vandrarhem till att ha utvecklat metoder för att frankera kuvert i rekordhastighet.
Lennart pratade också om utmaningar man kan möta och hur samspelet med andra föreningsaktiva kan vara komplicerat. Motiveringen att ägna decennier åt föreningsengagemang hämtar han från sin egen inre folkbildare, och han har insett att hanteringen av medlemsavgifter kan vara ett sätt att slappna av.
Jag tittade igenom arkivet med foton i helgen och hittade det här från 2013. Sönerna tillsammans med mig och mina föräldrar på Tvärreds kyrkogård utanför Ulricehamn.
Det är en viss känsla att gå genom en kyrkogård och läsa namnen på människor som levt förr. Det är ännu mer känsla när man läser namnen på sina egna förfäder. Här ovan står vi vid Petter Jonassons grav. Det är pojkarnas farfars farfars farfar.
På den andra bilden rensas Petters sons grav (Hans Petter) och strax framför den står hans sons grav – Calle Pettersson i Vasared. Min farfar bytte från Pettersson till Wasling efter nämnda gård eftersom han inte var son till en Petter utan till en Carl.
Det som inte syns är att Calles andra son Helge (min farfars bror) ligger i graven strax intill fotografen, strax framför hans far. Så inom femton meter ligger fyra generationer Waslingar. Det tycker jag är rätt fräckt.
Jag ber (inte) om ursäkt för vår något oglamorösa klädsel. Men det var en varm sommardag.
Ringar är högsta mode, igen, och olika former av klackringar står högt i kurs. De flesta blanka men visst är det snyggare med ett personligt motiv.
För en tid sedan beställde jag den här ringen till äldste sonen. Det är inget speciellt med den. En stålring överdragen med silver och en gravyr utskuren med laser.
Det är ingen djupgravyr så det är ingen sigillring. Jag kallar den för en vapenring för det känns logiskt, utan att jag kan säga om det är den helt korrekta benämningen.
En sån här ring kan du få för 500 till 600 kronor. Det är ett väldigt bra pris, tycker jag, och det gör att den kan användas lite till vardags. Dessutom kan man ju göra flera olika, med olika personliga motiv utan att känna att man blir ruinerad.
getnamenecklace.com var det företag som gjorde den här.
Inget fancy men en kul grej för dig som vill använda ditt vapen .
Originalteckningen gjordes av Davor Zovko.
Nog för att vi vill behålla våra mobiltelefoner, men visst var de gamla telefonbåsen något alldeles extra.
För er som inte minns, eller vet, så fanns det en tid då vi inte gick omkring med telefonen i fickan. Istället fick vi leta reda på en telefonhytt varifrån vi kunde ringa våra nära och kära. De tidiga exemplen var riktiga arkitektoniska mästerverk, som den här som idag står i Ramnaparken i Borås, utanför Friluftsmuseet.
På den tiden var man också väldigt stolt över vårt gemensamma riksvapen och mindre imponerad av logotyper. Vapnet här med sin runda sköld är typisk för perioden 1890 till 1930 och den har Serafimerordens kedja runt sig. Stilen är lite kombination av Art deco och nationalromantik.
16 mars håller Svenska heraldiska föreningen årsmöte i Lund. Och 17 mars är det kyrkoutflykt i dess närområde.
Årsmötet är öppet för alla, och alla är också välkomna på middagen efteråt. Det du gynnas av som medlem är att du dels har rösträtt på årsmötet och att du får en sponsrad middag.
Föreningen kommer att välja ny styrelse, fundera på strategiska val framöver och annat praktiskt.
Vi som kommer får också lyssna på TRE (3) spännande heraldiska föredrag.
Så kom.
Vill du veta det senaste nytt så ska du hålla koll på föreningens hemsida: heraldik.se