Kategoriarkiv: Vapensköld

Borgare eller Adel – vad är skillnaden?

Den som bara ser en sköld kan inte veta om det är en adelsmans vapen eller om ägaren är en ofrälse med ett borgerligt familjevapen. Och så ska det vara.

Men historiskt har det varit viktigt att markera rang eftersom dess privilegier gav ekonomiska fördelar vilket självklart gjorde att man fick ett bättre liv. Och vem vill inte visa upp det?

Ingen rang under medeltiden

Från det första svenska vapnet 1219 och fram till 1762 fanns det inget som visade om ägaren var en adelsman eller en ofrälse. Förutom då de rangtecken som fanns för högadeln (grevliga, friherrliga och ridderliga ätter).
Inte ens kronan var ett unikt adligt tecken för den användes lika ofta och gärna av övriga ofrälse ståndspersoner. Däremot i klart mindre utsträckning av ofrälse som inte kan räknas till adelsmäns gelikar, som underofficerare, bönder och präster.

Det är först 1762 som det blir ett förbud mot ofrälse att använda adliga attribut, och även om lagen knappast skulle vinna gehör idag så är det en tradition som vi håller fast vid här i Sverige.

Och de adliga attributen är alltså öppen hjälm och adlig (öppen)krona på hjälmen. Den ersätter då hjälmbindeln. Dessutom sägs ibland, framför allt förr, att halsklenoden är ett adligt rangtecken. Just detta har nästan glömts bort de senaste decennierna och det med rätta för just det tecknet är en symbol för deltagande i tornerspel vilket dels var personligt, dels var en företeelse som upphörde kring sekelskiftet 1500. Det är alltså något som knappt någon adelsman ens kan hävda att ens egna förfäder ägnat sig åt.

Bilden ovan visar schablonen för en borgerlig släkt och den här nedan för en adlig släkt. Ritat av/för Carl Alexander von Volborth.
Bilden överst är ritat av mig själv.

 

Exlibris. Ett sätt att använda ditt vapen

Det finns inget bättre sätt att använda sitt vapen än i ett exlibris. Därför är mitt kommande projekt att inspirera genom att presentera vapen ur min exlibrissamling.

Presentationen kommer främst att ses på Instagram och Facebook, men även här med jämna mellanrum. Jag hoppas att du kommenterar de olika vapnen och kanske själva inspireras till att göra ett exlibris.
Märket här ovan, för Gilstring, är tecknat av Bengt Olof Kälde. Jag har tre, alla i olika pappersnyanser, men jag vet inte om det beror på att de påverkats av solen innan de kom i min ägo eller om det är tre olika tryck. Inte för at det spelar någon roll för mig, men det kan vara värdefullt att veta för andra samlare.

Här ovan ses två exlibris för Carl-Fredrik Rehbander. Båda har tecknats av Jan Raneke men i helt olika stil, som synes. Lägg framför allt märke till hur Raneke har gjort olika kronor.

Sigill verkar vara ett favoritmotiv för just Jan Raneke gör han har gjort flera. Här ytterligare två ut min samling, för Bexell och Hoheer. Vad som är viktigt att tänka på när du gör ett sigill med medeltida inspiration är att förenkla bilden. Inga ädelstenar i kronan, enkla eldslågor och en nästan naivistisk stil. Bilden är ju trots allt tänkt att kunna vara förlaga till ett tredimensionellt lacksigill.

Roland Alm, som jag hade nöjet att möta vid flera tillfällen, hade även han ett vapenexlibris som ritats av Jan Raneke. Liksom Rehbander är det samma bild som användes för att registrera vapnet i Skandinavisk vapenrulla.

Till sist. Det går ju inte bara att titta på bilder. Instagram i all ära, men vill man lära sig något är det böcker som gäller. Den i mitt tycke överlägset bästa (även internationellt) är denna av Arvid Berghman. Fantastiskt inspirerande och mycket faktaspäckad.
Dessutom med ett vackert omslag som är precis lagom slitet. Jag har trots haft boken i över tjugo år och såna här böcker finns inte i min bokhylla för att vara vackra utan för att läsas om och om igen.

Har du ett exlibris?

Skicka gärna in en bild på det till mig så kan jag lägga upp det i mitt instagramflöde.

Mina egna exlibris kommer så småningom.

Nio föredrag om heraldik

Så är det snart dags för den 10 nordiska heraldiska konferensen. Temat denna gång är militär heraldik och du får chans att höra minst nio föredrag inom ämnet.  Om du beger dig till Oslo i månadsskiftet maj juni.

Heraldiska konferenser i Oslo är alltid en trevlig upplevelse. Jag har själv besökt två men tyvärr blir det inte en tredje denna gång.
denna gång börjar det den 30 maj och håller på till den 2 juni, men egentligen behöver du bara resa dit den 31 och åka hem den 1 så får du till dig all heraldisk kunskap du behöver.

Bild från heraldiska kongressen i Oslo 2013

Så här såg det ut 2014 på den internationella kongressen. Det är jag som vänder mig om.För på torsdagen är den årsmöte (generalförsamling) för Heraldiska sällskapet / Societas Heraldica Scandinavica. och på söndagen är det en utflykt.

Fredag och lördag är däremot föredragasdagar och det brukar vara de som är de roligaste. I alla fall i min värld. Denna gång är det nio föredrag som kommer att hållas och dessa är:

  • Ronny Andersen
    Fremveksten av heraldiske insignier i den danske hær ca 1945-1950
  • Nils Bartholdy
    Danske hærfaner i 1600- og 1700-tallet som resultat af fejltolkede felter i kongevåbenet
  • Erik Dam
    Orlogsheraldik i den kongelige danske marine (søværnet)
  • Jan Eide
    Norsk militær heraldikk under og etter 2. verdenskrig
  • Knut Johannessen
    Hallvard Trætteberg og norsk militær heraldikk
  • Henrik Klackenberg
    Samtidig heraldik i svenska försvarsmakten
  • Unni Leino
    Gränsdragning av heraldik på grund av finska militära kännetecken
  • Martin Sunnqvist
    Heraldikens uppkomst – den militära bakgrunden
  • Henric Åsklund
    Krigsredskap som motiv i vapen i Jan Ranekes Arkiv Europas Medelstidsvapen (läs mer här)

Det blir mastigt och det blir intressant och det är trist att jag inte kan vara med. Tursamt nog kommer föredragen att publiceras lite senare så jag får läsa dem då.

Anmäl dig senast den 22 maj

För att få delta så måste du anmäla dig senast den 22 maj. de vill helst att du ska vara medlem i Heraldiska sällskapet men ser hellre att du kommer än att de håller stenhårt på formaliteterna.
Gå hit för att anmäla dig: https://heraldikk.no/index.html

Avslutar med några salta kommentarer

Vi må se oss som en enda stor heraldisk familj där man inte tycker olika. Men jag tror att det är att göra heraldiken en otjänst. Därför tar jag på mig rollen att komma med kritik där det behövs eftersom jag tror att vissa saker skulle kunna göras annorlunda även fast jag vet att några tar det som ett personligt påhopp (hint: det är det inte).

Deltagandet i konferensen är billigt, bara 100 kronor. Det är bra för då kan många nya komma.
Men deltagandet i banketten är hutlöst dyr. 990 kronor denna gång. Och då har ju folk redan betalat för hotell och vanlig mat på restaurang ett par dagar. Så det här med att skapa pompa och ståt är ett bra sätt att få nya potentiella heraldiker att känna sig utanför och ovälkomna redan innan de kommit till oss. För handen på hjärtat, hur många är det som är villiga att lägga 1000 kronor på en tillställning där man inte känner en människa.
Det gör att heraldiken skapar en känsla av lyx omkring sig, när det faktiskt bara är en historisk hjälpvetenskap – och hur kul det än är, så är det inte speciellt akademiskt avancerat.

Det här ofoget – för jag måste säga att det är ett ofog – har blivit större de senaste åren. För tjugo år sedan var det i princip självkostnadspris på allt som hände i nordisk heraldik. Numera är det i stort sett alltid en stor bankett vilket visserligen är trevligt för de insatta men oklart hur många nya vi får på det sättet.

Och effekt har det. För en sak som jag har noterat är att antalet yngre (medlemmar mellan 20 och 30 år)  som deltar eller är aktiva har minskat de senaste tio femton åren. Samtidigt som antalet unga formligen exploderat bland våra medlemmar. Det finns alltså en stor diskrepans mellan självbilden och vad siffrorna visar.
En annan detalj är att det är ungefär samma föreläsare gång efter annan.  Under alla år har jag hittills inte mött en enda extern (=för oss etablerade heraldiker obekant person) föreläsare som har sin bakgrund i just den akademiska disciplin som hen föreläser i. Om vårt mål är att vi ska göra heraldiken mer vetenskaplig behöver vi fundera på hur vi engagerar vetenskapsmän i densamma.

Och detta sagt utan att förringa föreläsarnas kompetens ett endaste dugg, för de kan sina saker de med.

 

Maria Widebeck – målade Klingspors vapenbok

Utdrag ur Sveriges ridderskaps och adels vapenbok 
Utdrag ur Sveriges ridderskaps och adels vapenbok, bilder av Maria Widebeck

Vad vore en vapenbok utan vapenbilder? Blott inget. Ändå får den som ritade dryga tusentalet vapensköldar åt Carl Arvid Klingspor ingen ära för sitt arbete, utan allt tillföll den gamle riksheraldikern.

För ett tag sedan lyfte jag fram Sofia Gisberg. Då blev jag uppmärksammad på Maria Widebeck som även hon behöver lyftas fram ut glömska. Det var hon som gjorde merparten av illustrationerna åt Carl Arvid Klingspor när han tog fram materialet till boken ”Sveriges ridderskaps och adels vapenbok” (1890).  Det vackra omslaget och kompletterande bilder gjordes av Sofia Gisberg.

Maria Widebeck (1858–1929) var svensk konstnär som fick uppdraget att illustrera Klingspors vapenbok och hon gjorde flertalet av de cirka 4000 teckningarna. Hennes teckningar är än mer moderna än kollegan Sofia Gisberg, men hjälmarna är förstås typiskt 1800-talssmala.

En tanke jag fått är om hon gjorde allt själv. Det kan hon såklart ha gjort men samtidigt verkar hon under slutet av 1880-talet, då teckningarna gjordes, ha haft ett väldigt nära samarbete med vännen Carin Wästberg. De två skapade under denna tid en mängd verk under initialerna WW och vann även ett flertal priser.

Maria var från 1905 museiföreståndare för Handarbetets vänner.

Enligt konstnärslexikonett Amanda har hon även illustrerat (delar av?) Elgenstiernas ättartavlor som kom ut i nio band åren 1925-36.

Läs mer om Maria Widebeck

Sofia Gisberg, medskapare av Klingspors vapenbok

Sofia Gisberg, Yxlografi ur Idun, nr 33:1893. Från Wikipedia.

UPPDATERAT: Tack till Elias Sonnek och okänd person inom SHS rättar jag texten. Det nya står inom [med kursiv]  
Illustratören och konstnären Sofia Gisberg (1854-1926) är den okända skaparen av  [omslaget till] Carl Arvid Klingspors vapenbok för Sveriges adel och ridderskap.

Riksheraldikern Carl Arvid Klingspor gav 1890 ut vapenboken Sveriges ridderskaps och adels vapenbok  som har samtliga introducerade ätters vapensköldar. Imponernade. Men den som ritade dessa sköldar nämna sällan så därför är det dags att lyfta upp Sofia Gisberg ur glömskan. Speciellt som inte ens Kungliga biblioteket har med hennes namn i detta mastodontverk. [Eller Maria Widebeck, som gjorde vapnen i inlagan. ] [Sofia Gisberg har även gjort flera nationsfanor till Uppsala universitet]

Jag kände inte ens själv till henne när jag imorse av en händelse såg hennes namn i Gunnar Scheffers minnesord över Brita Grep i Heraldisk Tidsskrift 1969.

Hennes stil är typisk 1800-tal men lätta streck men lägg märke till att hon fyller ut sköldarna väl. Det finns en schablonbild av 1800-talet som inte alltid stämmer när man granskar källorna. [Och inte alls naturalistisk som dåtidens heraldik så ofta sägs vara.]

Jag hoppas att den här vapenboken blir ett kommande digitaliseringsprojekt för Svenska Heraldiska Föreningen för numera är boken svår att få tag på.

Sveriges ridderskaps och adels vapenbok vars omslag gjordes av Sofia Gisberg.

Lärare till Brita Grep

Sofia var lärare på slöjdskolan, senare Tekniska skolan och engagerad i Handarbetets vänner. Än mer viktig blir därför Sofia Gisbergs insats när man inser att hon på Tekniska skolan var lärare åt Brita Grep, och därmed den som fick in Brita på den heraldiska banan. Brita kom senare att vara kunten till Riksheraldikerämbetet i ungefär 50 år innan en bruten arm i 70-årsålderna stoppade hennes heraldiska arbete.

[Sofia Gisberg skapade också diplomen för nobelpristagarna i Kemi och Fysik från 1902 till sin död 1926.]

[Maria Widebeck återkommer i en senare artikel]

Läs mer om Sofia

Borgerliga vapen i Borås

Bogsjö

Uppdaterat hos Sju Härolder – en lista över släktvapen i modern tid som förs/förts av släkter som bor eller kommer från Boråsregionen / Sjuhärad.

Sju Härolder (=Borås Heraldiska Förening) har gett sig själv i uppdrag att sammanställa de heraldiska vapen som använts i området. Just nu händer det en hel del hos dem som du kan läsa mer om här under våren.

Ladenvall

Det första som har blivit klart, även om det är ett levande dokument, är listan över släktvapen som kan spåras till Boråsregionen. Har kan den uppmärksamme hitta en hel del kända heraldiker, men så är ju Borås också ett heraldiskt mecka.

Läs mer på Sju härolders hemsida.

Polskan som reformerade Sverige

Boktips

Allt fler forskare har de senaste åren uppmärksammat kvinnorna i vår historia. Denna gång är det Katarina Jagellonica som får sin välbehövliga biografi skriven av konsthistorikern Eva Mattsson.

Titel: Furstinnan
Författare: Eva Mattsson
Utgivningsår: 2018
ISBN: 978-91-639-6497-8

Denna drottning, som tillhörde ”förlorarna” i svensk historieskrivning, har aldrig tidigare varit föremål för en djupare studie. Ändå, visar Eva Mattsson, har hon varit en betydelsefull person för svensk historia. Hennes katolska arv i brytningstiden mellan medeltid och modern tid fick så när Sverige att gå en annan väg. Genom äktenskapet med hertig Johan fick det svenska hovet kontakt med ett stort antal polska och italienska hovmän vilket ledde till ett kulturutbyte. För ingen vasakung eller drottning hade som hon rest eller varit i kontakt med Europa bortom Östersjöprovinserna.

Som konsthistoriker visar Mattsson hur Katarina kom att påverka byggnadskulturen. Under kung Johans regim påbörjades fler byggprojekt än någonsin tidigare. Slott byggdes om (Stockholm, Svartsjö, Gävle, Stegeborg, Linköping, Kalmar, Borgholm, Vadstena, Uppsala, Åbo, Västerås och Drottningholm), klosterkyrkor renoverades (Nådendal, Vadstena, Varnhem, Vreta, Alvastra, Askeby och Gudhem), domkyrkor förbättrades (Skara, Nådendal, Åbo, Linköping, Uppsala och Västerås) och städer fick nya stadsplaner enligt modernt europeiskt snitt med raka gator och tydliga torg. Dessutom skulle allt inredas och dekoreras. Allt detta krävde byggmästare, målare och hantverkare som kunde bygga i sten och flertalet av dem som kom hit hämtades från Katarinas Polen eller Italien där de gjort många uppdrag för släkterna

Jagellonica eller Sforza. Därigenom fick Sverige en helt ny typ av offentliga utsmyckningar, där det heraldiska vapnet var centralt, enligt främst polskt mode. Jag ser det som viktigt att en heraldiker har förståelse för den här kulturpåverkan eftersom den inträffar just i den period då Svensk heraldik förvandlas från medeltid till modern.

”Furstinnan” är en modern biografi som ger en god inblick i drottning Katarinas dagliga liv vilket ger en hel del nyttig kunskap för den som vill förstå det sammanhang i vilket dåtidens heraldik manifesterades, och därmed också förstå varför den kom at förändras så som skedde. Dessutom ger den dig en trevlig lässtund.

 

Denna recension/anmälan har tidigare publicerats i Vapenbilden nr 116:2018

Sök heraldik i svenska tidningar

Nu kan du läsa om heraldik och vapensköldar i svenska dagstidningar. Kungliga biblioteket har digitaliserat och tillgängliggjort alla större svenska tidningars innehåll på sin hemsida www.kb.se.

Den som är nyfiken på siffror kan använda materialet för att titta på när ämnet heraldik har varit populärt och vilka ord som använts av skribenterna. Jag gjorde själv en snabb sökning på orden: heraldik, släktvapen, familjevapen och vapensköld. Och resultatet förvånade mig faktiskt.

När man tittar på det här materialet får man vara lite försiktig med tolkningarna. Det som kan se ut som ett stort intresse kan vara ett utslag av en reklamkampanj (ex ordet heraldik år 1926). Det kan också vara så att inskanningen gått lite fel och det ord som datorn tolkat som ex heraldik egentligen ska vara ett helt annat. Men det fungerar det utmärkt att använda sökfunktionen för trendanalys.

Vapensköld. Totalt 7591 träffar, med start vid mitten av 1800-talet. Ordet var väldigt flitigt förekommande från 1870 till 1905 för att därefter dala rejält innan det i absolut nutid, från omkring 2010, mer än 30-faldigats i användning.

Släktvapen. 357 träffar. I princip okänt begrepp fram till år 1900. Vissa toppar när Arvid Berghman var som mest engagerad (1920-40) för att sedan rasa. Åter en topp kring år 2000 och sedan en jättetopp från 2010 och framåt.

Familjevapen. Med 574 träffar faktiskt ett vanligare ord än släktvapen, vilket var en överraskning för mig. Lite äldre begrepp som förekommer från 1840-talet och vars tre toppar är Berghmans Borgerliga vapen-period, millennieskiftet och SVKs inträde på scenen. Eller om det är Svenska heraldiska föreningens webbrulla. Jag har inte tittat efter utan överlämnar det till dig som läsare.

Heraldik. Endast 1726 träffar och även detta ord från 1800-talets mitt.  Innan dess användes visserligen ofta andra stavningar, men att det slog igenom så sent var även det överraskande för mig. Här ser vi en skillnad mot de andra orden i att det inte finns en extrem topp i vår egen tid. Ordet heraldik är helt enkelt inte så gångbart längre. Däremot finns det en extrem topp under 1920-talet, och det är året 1926 som tidigare nämnts.

En källa för vidare forskning

Tack vare att Kungliga Biblioteket på det här sättet har tillgängliggjort tidningarna kan vi heraldiker forska på ämnet på ett helt annat sätt än tidigare. Kanske kan vi även lätt hitta de recensioner som kan finnas av de verk som vi gärna refererar till, som kan hjälpa oss att tolka dem på bästa sätt och inte bara se dem som självständiga tankar som står fria från sin samtid. Heraldiken är trots allt en gren av historieforskningen, inte av filosofin.