Det har aldrig har det varit så lätt att sammanställa släktforskning som nu. Men hur gör du om din släktforskning till en bok som andra vill läsa?
Det är lätt att prata men vill du att någon ska lyssna krävs det lite mer eftertanke. Samma sak gäller när du skriver en bok. Det räcker inte att du tycker att det du har att säga är viktigt. Du måste även få dina läsare att känna så.
Jag har jobbat i över 20 år som journalist och författare och lärt mig de flesta knepen för att få en läsare att stanna till och lyssna till det du har att säga. Det är något som jag gärna förmedlar till dig som vill skriva en bok.
Mitt erbjudande är hjälp från att komma igång och skriva till att avsluta boken och skicka den till tryck. Några exempel är:
Faksimil från Fredrik Höglunds hemsida ”Under Wärmlandsörnen”. Foto: Fredrik Höglund.
Idogt kämpande gav resultat. Vägverket skyltar om i Karlstad.
Det är framför allt Martin Asker, medlem i Värmlands heraldiska sällskaps styrelse, som uppmärksammat Vägverket på att Karlstad kommun har kommunens logotyp (närmast ett platsvarumärke) på vägskyltar som visar att man inträder i kommunens jurisdiktion.
Korrekt är att ha namnet och möjligen, som tillägg, kommunens heraldiska vapen.
Det för att skapa enhetlighet över hela Sverige för en besökare ska direkt förstå att det är just en kommun och inte ett företag vilket som helst.
För mer information tycker jag att du ska läsa Fredrik Höglunds blogginlägg.
Återkomsten. Det bästa ordet jag kunde komma på. För det var 2016 som jag skickade ut mitt första och förra nyhetsbrev.
Nu kom alltså ett nytt nyhetsbrev men eftersom det gått så lång tid så kallar jag det här för det första.
Du hittar det här,på Mailchimps sida.
Fick du inte nyhetsbrevet? Anmäl dig då på en gång så du inte glömmer bort det.
Med nyhetsbrevet vill jag förstås visa vad jag gör inom heraldiken, men också berätta lite mer om vad som händer i heraldiksverige.
Som av en händelse har jag också hand om Svenska Heraldiska Föreningens nyhetsbrev så det kan komma att bli lite korsbefruktning mellan de två och kanske även med Heraldiska sällskapets nyhetsbrev, som jag åtminstone är flitig bidragsgivare till.
Vill du träffa en heraldiker så ska du besöka släktforskardagarna i Borås helgen den 24 och 25 augusti.
Förutom att jag är där kommer du att kunna möta Stefan Bede, Magnus Bäckmark och Pontus Rosenqvist. Vi presenterar heraldik i allmänhet och Svenska Heraldiska Föreningen i synnerhet.
Vi kommer att finnas på plats för att berätta om heraldik och dess betydelse för släktforskning. Vi kommer också att berätta hur du gör ett släktvapen som en sammanhållande symbol för släkten.
Och vi kommer att finnas där för att svara på alla uptänkliga frågor. Så hälsa gärna på oss i Borås.
Trasiga flaggor ska man bränna men gäller detsamma för vapensköldar, undrade en följare? – Nej, säger jag. Heraldiken har inga såna regler.
Historien är fylld av trasiga sköldar som får finnas kvar. Det kan vara spruckna stenskulpturer, illa åtgångna begravningsvapen i kyrkorna eller ett slitet exlibris i en bok. Inget av dessa tas ner för att brännas eller förstöras så som man (gärna) gör med flaggor.
Skälet är enkelt. Först får man inse att en flagga slits fort och den är därför ett förbrukningsobjekt utan större konstnärligt värde. Men eftersom man inte vill slänga en nationssymbol i närmaste sophög har man skapat lite ritualer kring hur flaggor, och då främst nationsflaggor, ska förstöras. Eld brukar vara förstahandsvalet.
Heraldiken är lite annorlunda eftersom den dels sällan är massproducerad vilket gör att den har ett ekonomiskt konstnärligt värde även i sprucket tillstånd, dels fyller den sin funktion som idnetifikation även i näst intill utslitet tillstånd. Och misslyckas den i båda dessa tenderar den heraldiska bilden att finnas på en plats som har ett kulturhistoriskt värde (exlibris i mycket gammal bok, unikt begravningsvapen i övergiven kyrka eller kanske enda kvarvarande dekorationen på den gamla fasaden) varför den ändå får finnas kvar.
Uppfyller din trasiga bild inget av ovanstående kan du gott slänga den i soporna. Den enskilda heraldiska framställningen är inget heligt föremål som ska hållas i aktning utan ett förmål som vilket som helst. Har det ett affektionsvärde kan du däremot behålla det.
Sedan måste jag medge att jag inte tycker att en flagga behöver vördas heller. Det är trots allt bara ett enkelt föremål och ska du nödvändigvis vörda gamla föremål tror jag att du har hundratals viktigare prylar hemma än en gulblå duk av polyester som kostade 350 kronor på Jula.
Svenska Heraldiska Föreningen är med på Släktforskardagarna i Borås 24-25 augusti. Och dagen till ära har vi satt samman en folder som ska göra reklam för föreningen och för heraldiken.
Hela foldern riktar sig till den som inte vet något om heraldik, som saknar förkunskaper men tycker att det känns spännande med ett släktvapen. Och eftersom föreningens syfte är just att sprida kunskap om detta så vill vi lägga ut folder överallt där vi kan, digitalt.
Därför kan du ladda ner den direkt från den här sidan eller från heraldik.se. Den finns både i högupplöst version (14 MB) och i lågupplöst (1 MB).
Texten har jag skrivit. Omslaget gjorde Pontus Rosenqvist och bilderna är tecknade av Ronny Andersen, Magnus Bäckmark, Thomas Falk och Davor Zovko.
Heraldiken är för alla och alla har därför rätt att ta sig ett vapen. Det finna inga lagar eller regler som förbjuder dig att ta ett släktvapen.
Rubriken är lite hårt vinklad, det medges, men poängen är att det i Sverige inte finns några lagar som reglerar hur ett släktvapen får se ut. Det som finns är rekommendationer och, möjligen, en kunglig förordning från 1762.
Däremot finns sedvänjor och ett väl inarbetat bruk på Riddarhuset som säger att endast högadeln (grevar och friherrar) kan använda en hjärtsköld, endast högadeln för mer än en hjälm och endast högadeln har rätt att sätta en hjärtsköld över sitt kvadrerade vapen. Undantag mot denna regel finns, men de är alla förlänade av dåvarande konung som därmed upphävde gällande regelverk.
Förordningen från 1762 säger uttryckligen att endast den som är adelsman får föra adligt vapen och öppen hjälm. Brott mot detta ger 500 silverdaler i böter. Denna förordning har sedan tidigt 1900-tal tolkats som att ofrälse (borgerliga) släkter har rätt att föra vapen men bara under sluten hjälm.
Problemet med den tolkningen är att slutna hjälmar inte förekom under 1700-talet varför ordet ”öppna” mycket väl kan betyda riddarhjälm oavsett utseende. Andra texter från 1700-talet (alla skrivna av adelsmän) uttrycker samma tankar. Att dåtidens författare väljer att skriva öppen hjälm kan vara ett sätt för dem att särskilja den heraldiska hjälmen från eventuella samtida hjälmar som brukades i krig eller på annat sätt.
Semestern närmar sig sitt slut, märker jag, för nu har den heraldiska brevskörden ökat dramatiskt. Frågorna trillar in en efter en. Och det är roligt att få hjälpa till när folk har heraldiska problem.
Bara den här veckan har jag:
identifierat två heraldiska sigillstampar från 1700-talet,
bistått ett företag med att ta fram en logotyp som i allt väsentligt är heraldiskt om än inte ett vapen samtidigt som det fungerar som ett varumärke,
rådgivit två personer som önskar ta sig ett vapen samt rekomenderat lämpliga konstnärer
gjort grunden till en reklamfolder för Svenska heraldiska föreningen
identifierat en semi-heraldisk bild på ett klädesplagg
Som jourhavande heraldiker, eller kanske heraldisk senior advicer kunde inte hösten ha börjat bättre. Så du som läser detta: tveka inte, skicka in dina frågor så ska jag se om jag kan besvara dem.
Ses vi i Borås den 24-25 augusti? Då är det släktforskardagarna här i stan och jag kommer att vara där som en del av Svenska heraldiska föreningens medverkan.
Och inför den händelsen sitter jag nu och tar fram en ny folder som jag hoppas ska få fler att bli intresserad av att ta sig ett släktvapen och bli medlem i SHF.
Det är lite lurigt att ta fram en sån här folder när målgruppen är du som ska läsa den inte känner till föreningen och inte vet att du kan ta dig ett släktvapen. Foldern ska dessutom inte bara användas dessa två dagar utan i helt andra sammanhang där SHF medverkar. Jag får hoppas att jag lyckas något sånär med uppdraget.
Svenska släktkalenders vapensköld
Och lika mycket hoppas jag att någon av er som läser det här tittar förbi helgen 24-25 augusti. Och räcker det inte med att träffa mig och de andra i SHFs stånd så kommer två av föreningens förtjänstmedaljörer att hålla föredrag: Lennart Wasling och Inga von Corswant-Naumburg. Dessutom finns Magnus Bäckmark där.
Vad menas med alla dessa svenner? Svensk medeltidsforskning har fokuserat på riddare och högadeln medan svennerna sällan uppmärksammats. Därför är det intressant att följa Martin Skoogs forskningsprojekt kring denna grupp.
En sven är, ja, vad är en sven? Det beror lite på, visar det sig. Det kan vara en frälseman och kallas då oftast för Sven av vapen (vapn). Men det kan också vara en ofrälse man i (hög-)frälsemannens sold, och kallas då bara sven. Den senare var, enligt Martin Skoog, en kontraktsanställd soldat och inte en person som stod i beroendeförhållande till frälsemannen och det gäller främst tiden kring sekelskiftet 1500. Orsaken till förändringen var dels den militära utvecklingen, dels att dessa män i allt högre grad avlönades genom skattemedel och inte av stormannen själv. Därmed kom dessa män att knytas till riksföreståndaren och riket snarare än till frälset.
Det är en tanke som är värd att ha med sig för att förstå hur Sten Sture dy så snabbt kunde bygga upp en armé av det slag han hade. Kontrollen av slotten gav honom positionen som riksföreståndare och den gav honom i sin tur rikets skatteintäkter. Ingen högfrälseman kunde längre mäta sig med en riksföreståndare när det kom till militära resurser, som det hade varit bara 75 år tidigare när Karl Knutsson Bonde än var kung, än stod på bar backe.
Riket skapas
Den ideologiska basen för detta har Margareta Nordqvist studerat. Hon framhåller att det är under Sturetiden som man kan se att riket Sverige skapas som en ideologisk konstruktion. Det syns inte minst om man jämför en skrift som Sturekrönikan med de krönikor som föregick den, från Erikskrönikan till Karl Knutsson Bondes kröniketexter.
Den centralisering av riket Sverige som påbörjas under Sten Sture dä och drivs vidare av Gustav Vasa slutförs egentligen inte förrän under Gustav II Adolfs regering. Då först är rikets makt institutionaliserat
Ofrälse i rikets tjänst
Den här förskjutning från frälset till ofrälse män var inte typisk för Sverige. Pesten var – sannolikt – katalysatorn till att få folk att överge synen på att samhället bestod av de krigande, de bedjande och de arbetande. Kriget som yrke slutade vara unikt för frälset redan under 1300-talets andra hälft, har bland annat Alison Truelove visat i sin forskning. Det skapades då ett ”sub-knightly-gentry”.
Det finns naturligtvis en heraldisk twist på det här med. Förskjutningen av soldatyrket från en ärftlig frälseklass till en betydligt större grupp av ”ofrälse ståndspersoner” innebar att det heraldiska uttrycket så att säga späddes ut. För dem som var inblandade var det nog självklart att man vid en viss position visade detta heraldiskt. Det kan förklara den snabba utbredning av heraldiska vapen som vi ser under 1300-talet då heraldiken är upp mot 150 år gammal.
Läs mer
Mats Hallenberg; Kungen, fogdarna och riket … (2001)
Margareta Nordqvist; A atruggle for realm (2015)
Martin Skoog: Slaget vis Älvsborg 1502
Martin Skoog; Gränsland i krigens skugga (Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 2011-12)
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
