Etikettarkiv: Svenska Heraldiska Föreningen

Förtroendet finns tydligen kvar

Stefan Bede vis Heraldiska föreningens årsmöte 2018

För 25 gången omvald till Svenska Heraldiska Föreningens styrelse, det får jag vara lite stolt över. Och detta hände nu den 3 mars i Lund.

Det kommer en längre text om årsmötet sett från andra mer opartiska ögon på föreningens hemsida heraldik.se inom kort.
Och eftersom jag vet det kostar jag på mig att vara lite ego i det här inlägget.

Det blir alltså det 26 året i styrelsen för mig och för min gamle vän och vapendragare Stefan Bede. Vem hade trott det när vi ”småpojkar” valdes in på Scandic i Borås 1993? Då var vi dessutom knappt 25 år och faktiskt bland de yngsta som någonsin valts in i en heraldisk styrelse så antingen var vi underbarn eller så var de desperata i sitt sökande efter nya förmågor.

Därför fick jag ingen medalj i år

Den som följer den heraldiska medaljvärlden kommer inom kort att notera att Stefan Bede fick Pro Patrias medalj, vilket inte jag erhöll. Skälet till det är inte så dramatiskt. Medaljen i fråga har en inlösensavgift och eftersom jag inte har något intresse av medaljer har jag heller inget intresse av att betala en lösenavgift. Men jag har självklart inget emot om andra både betalar och bär medaljer när de så behagar.
Istället fick jag en blombukett och det räckte gott. Och visst, jag fick förtjänstmedaljen förra året så jag har redan en och annan medaljutmärkelse i min garderob. Ointresse är inte detsamma som rabiat motstånd.

Stort grattis till Stefan som premierades på detta sätt efter 25 år i styrelsen.

Och ett stort grattis till Elias Sonnek och Maria Byquist som valdes in i vår styrelse. Jag är säker på att ni kommer att tillföra mycket och skaka liv i oss gamlingar.

Vapenbilden nr 111 ute nu

Omslaget till Vapenbilden nr 111, 2017

Så har den kommit till medlemmarna, Vapenbilden nummer 111. Ännu ett fantastiskt nummer av Sveriges bästa heraldiker och jag.

Denna gång hade Svenska Vapenkollegiet en extra stor inlaga om hela 12 sidor. Det var 30 nya släktvapen som skulle ut på slutgiltig granskning.

Hitintills har Svenska vapenkollegiet granskat och låtit nära 400 vapen presenteras för övriga heraldiker. Fram till nu har inte ett enda förslag till justering inkommit som kollegiet har känt behöver beaktas. Det betyder i klartext att alla vapen har klarat inspektionen och de få inlägg om kritik mer rör smak än vapnens giltighet. Det om något är ett gott betyg för verksamheten.

Knut långe än en gång

Den mest djupgående artikeln är Mats Perssons djupdykning i Knut Långes vapen. Under året har just detta vapen granskats mer än något annat och jag vågar påstå att det vi nu vet är det vi kan få veta i är det som går att veta med de fynd vi har idag och de forskningsmetoder som finns att tillgå.

Resultatet då? Det kan ni läsa om i Vapenbilden eller, i en förkortad version, på hemsidan heraldik.se i sinom tid.

Heraldiken i SCA

Anna Troy har skrivit en artikel om heraldiken inom föreningen SCA. Deras verksamhet är allt för bortglömd av andra heraldiker, men på många sätt upprätthåller de en heraldisk tradition som andra heraldiker inte förmår.

Vapenbilden kan du endast få på ett enda sätt – genom att bli medlem i Svenska Heraldiska Föreningen. På heraldik.se kan du läsa mer.

Och till sist – ett stort tack till mina medhjälpare i Vapenbildens redaktion: Elias Sonnek, Marcus Karlsson, Pontus Rosenqvist och Stefan Bede samt Lennart Wasling.

Heraldiska medaljörer

svenska heraldisk föreningens förtjänstmedalj
Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj.

Det här med heraldiska medaljer – hur ska vi göra med dem?

Jag har tänkt på frågan eftersom det nu strax är en medaljträff i Lund, som främst handlar om akademiska symboler, däribland medaljer. Och för att jag själv fick en heraldisk utmärkelse i våras.

Det är inte så lätt det där med utmärkelse. Å ena sidan är det en hedersbetygelse och ett fint sätt att visa sin uppskattning. Å andra sidan gäller det att inte falla i fällan att se sina egna vänner som bättre än andra, för att inte tala om hur det lätt det är att låta en personlig ovänskap påverka saker som den inte har att göra med. Dessutom gäller det att gå en balansgång mellan att låta medaljen vara ”exklusiv”, så att det verkligen blir ett rejält tack och så vanlig att folk känner till den. För krasst uttryckt – om det inte är pengar bakom en unik medalj är det ingen som bryr sig om den.

Svenska Heraldiska Föreningens medalj är ett bra exempel. Hur många heraldiker finns det att ge den till,  om vi ska vara ärliga? Vad ska krävas av en människa för att denna ska ha gjort sig förtjänt av en förtjänstmedalj? Är det antal aktiva år, är det en post i statens tjänst eller krävs det kvalitet framför kvantitet?

Jag vet inte.

När jag ser andra medaljer så verkar kvantitet väga mycket tyngre än kvalitet. Och det är inte fel för kvantitet är en kvalitet. Att orka bära ett ämne även när det är tråkigt är värt mycket för oss andra. Å andra sidan är det tveksamt vad en förtjänstmedalj är värd om alla får den.

Jag vet däremot vad jag själv tycker om kvantites-utmärkelser som jag fått – allt från guldutmärkelser i Strövarna via olika simmärken och diplom till märken från värnpliktstiden. De betyder ingenting alls, de är bara bingbling-skräp.
Däremot är en mycket oansenlig pokal från seger i Korpens innebandy div 5 värd mycket mer eftersom det var något jag och mina vänner svettades fram. Tredjeplatsen i Tygrikes-cupen var ännu roligare för laget, men då var jag typiskt nog skadad. Det beror förstås på att det inte är pokalen eller vinsten som jag värderar utan kvalitet i vänskapen (Hej Peter, Roland, Magnus, Lasse och Chrille).

Såna här till synes meningslösa ämnen är ändå rätt viktiga för många och för att göra sig förtjänt av att dela ut en förtjänstmedalj – som vi i heraldiska föreningen gör – krävs ändå att vi funderar lite på den från många olika håll. Vad jag personligen känner inför ditt och datt ska inte spela någon roll. Tänker jag så här sent en tisdagskväll i maj 2017.

 

Vi möts den 4 juni i Lödöse

Vi ses på Lösöse museum den 4 juni
Vi ses på Lödöse museum den 4 juni

4 juni har SHF och GHS en gemensam heraldisk utflykt till Lödöse. Välkommen.

Vill du komma med? Anmäl dig då här: https://www.facebook.com/events/301959403571272/

Vi kommer att träffas på Lödöse och ta del av såväl museet och medeltidsdagarna där. Det blir också en gemensam lunch (som du får betala för själv).

Förutom mig kommer du att träffa Stefan Bede och Pontus Rosenqvist, två ypperliga heraldiker i Göteborgsområdet.

Det hela är rätt informellt och syftet är att träffas, umgås och utbyta heraldiska tankar och idéer.

På lördag smäller det

Slaget vid Crecy, som det beskrevs på 1800-talet
Slaget vid Crecy, som det beskrevs på 1800-talet.

Nu på lördag är det årsmöte i Svenska heraldiska och jag föreläser. Så möt mig där.

Jag har fått äran att få ta emot Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj och den delas ut nu på lördag i Göteborg. Och i samband med det kommer jag att hålla ett litet kort inspirationsföredrag om heraldikens 1400-tal.

Vill du lyssna på mig, Stefan Bede och/eller Henric Åsklund så bör du titta in på Göteborgs stadsmuseum från kl. 13.00 fram till 17.00. Vi finns där.

 

Och nu blev det hett i Kalmar

Tidningsurklipp som visar heraldisk debatt i Kalmar
Heraldisk debatt i Kalmar

Och nu blev det hett i Kalmar. 
Ännu en heraldisk debatt seglade nu i veckan, i Kalmar. Den här gången är det dock inte lika illa som i Sölvesborg.

I Kalmar har alltså en reklambyrå gjort ett förslag till en grafisk profil och då fräschat upp kommunvapnet. På köpet har man ovetandes också gjort om vapnet, även om man friskt från kommunalt håll hävdar att det är ett och samma.
Nej Kalmar, det är faktiskt två olika vapen, om än snarlika. Att säga något annat är bara dumt. Ibland vet experterna faktiskt bäst och experterna här är heraldikerna, inte reklambyrån (aka kommunikationsbyrå eller något annat trendigt). Jag tycker att varje reklambyrå som vill förändra en kommuns varumärke i dess fulla betydelse först ska fundera på om de skulle komma på att göra detsamma om de fick in Coca Cola på sin kundlista. Eftersom svaret i det senare alltid är nej bör man även i andra sammanhang vara mycket försiktig med att ändra varumärken, och jag menar i ordets fulla mening, vilket reklamare sällan gör – trots att de påstår motsatsen.

Svenska Heraldiska Föreningen har genom sin kommunikationsansvarige skrivit ett bra svarsbrev till Kalmar kommun som också fått genomslag i media. Liksom föreningens brev till Sölvesborg fick genomslag därstädes.
Det är en bra insats av en förening. Ännu bättre är det att inte kräva bot och bättring utan att erbjuda heraldisk assistans inom ramen för de behov kommunen har.

Därmed sagt att det inte är fel att göra om vapnet och få det att funka  i en modern grafisk kontext. Det är ju något jag gör själv med jämna mellanrum.

Läs hela artikeln i Barometern

 

Direktrapport från ett styrelsemöte

Just nu pågår ett heraldiskt styrelsemöte via Skype. 

Vi pratar om hur vårt årsmöte ska arrangeras. Det blir sedvanliga årsmötesförhandlingar, tre heraldiska föreläsningar, besök i Tyska kyrkan (ja, vi är i Göteborg) och en middag som avslutning.
Titta gärna förbi.

Vi pratar även om SVK-boken. Nu vet vi att den kommer sent i vår. Blir väldigt bra.
Och ihop med majnumret, #110, kommer även SHFs matrikel. Tufft jobb att få in alla 500 medlemsvapen, men det löser sig.

Medlemmarna får strax sitt nummer av Vapenbilden #109 och med den en fin liten pin som visar hur länge du varit medlem i föreningen. De som varit medlemmar i mer än 30 år får en lin med en röd liten sten. Det får jag, har jag sett. Hur de övriga ser ut vet jag inte.

Databasen Källan är faktiskt klar. Nu återstår bara att få den att fungera på vår WordPress-sida.

Det ser ljust ut för heraldiken kommande år.

Och just det – glömde att säga att Svenska Heraldiska Föreningen nu har passerat 500 medlemmar.

Och – jag är glad att Sami Nahas numera är sekreterare och inte jag. För när entusiastiska heraldiker kommer igång är det svårt att hålla ordning på allt som sägs.

Heraldiker rasar i Kristianstad

Skärmbild från kristianstadsbladet
Heraldiker rasar i Kristianstadsbladet.

Ibland är pressen bara för rolig. Nu senast har Johannes Lindén fått för sig att det är bra att skriva att heraldikerna i Sverige rasar mot Sölvesborgs behandling av sitt stadsvapen.

Det är nog första gången som vi heraldiker rasar mot något, enligt pressen. Fast så hårdföra var vi inte. Snarare ganska snälla och ödmjuka mot en kommun som vi tyckte kunde göra om och göra rätt.

Brevet till kommunen skrevs av Stefan Bede med assistans av mig och Henris Åsklund. Det inte första gången och inte sista som vi – genom Svenska Heraldiska Föreningen – agerade för heraldikens bästa.
Men det var första gången vi ”rasade” och det gör oss otroligt stolta.
Tack, Johannes, för att du fångade vår sanna essens.

Läs artikeln i Kristianstadsbladet här

Läs även P4 Blekingens reportage där heraldikerna inte rasar

Lär dig mer om Kamon

Bede family Coat of Arms as a Kamon
Bedes familjevapen som en Kamon. Teckning: Thomas Falk.

Lyssna på Stefan och lär dig ”allt” om japanska kamon.

Den 4 mars kommer Stefan Bede att föreläsa om japanska kamon/mon i Göteborg. Det blir en allmän introduktion till denna japanska konstart och en introduktion till din egen kamon. Stefan kommer bland annat att visa hur enkelt åtminstone vissa europeiska vapensköldar kan omvandlas till en kamon. Till exempel hans eget som syns i bilden här ovan.

Den uppmärksamme ser kanske att vapenskölden innehåller stjärnor medan hans kamon två rundlar. Det beror på att inom japanska kamon tecknas en stjärna just som en rundel, utan uddar/strålar. Man strävar också efter att centrera motiven.

Stefan Bede är en av tre heraldiska förtjänstmedaljörer år 2017

Var: Stadsmuseet, Göteborg
När: 4 mars kl 13.00
Arrangör: Svenska Heraldiska Föreningen

Bild på Stefan Bede
Stefan Bede 2016

Äntligen en medalj

svenska heraldisk föreningens förtjänstmedalj
Svenska heraldiska föreningens förtjänstmedalj.

Jag blev hedrad och lite stolt men inte så förvånad när jag i höstas fick veta att jag skulle få Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj. Och nu när det är officiellt får jag skriva om det.

Knappt 50 nordiska män och kvinnor har nu fått denna förtjänstmedalj för sina heraldiska insatser genom konstnärskap, föreningsaktivitet eller forskning. Fram till 2017 hade ingen sittande styrelseledamot fått äran, men till slut kände sig nog de flesta övriga ledamöter att det var svårt att belöna personer utanför styrelsen samtidigt som jag, Stefan Bede och Henric Åsklund på grund av fortsatt aktivitet inte kunde belönas. ”som att inte vilja se elefanten i rummet” som Claus Berntsen formulerade det.

Och för detta beslut av styrelsen är såväl jag som de andra två styrelsekollegorna och vännerna glada för.

Foto på Stefan Bede, Jesper Wasling och Henric Åsklund.
Tre medaljörer anno 2017: Stefan Bede, Jesper Wasling och Henric Åsklund.

Medaljen enda belöningen

Eftersom antalet avlönade heraldiker i Norden är få (i runda slängar fem årstjänster, varav Henrik Klackenberg och Ronny Andersen är de enda heltidsanställda heraldikerna som jag känner till, konstnärer ej inräknade) är de ideella insatserna inte bara viktiga utan helt nödvändiga för att få heraldiken att leva. Och ett av de få sätt vi har för att erkänna dessa ideella insatser är SHFs förtjänstmedalj.

Här läser du allt om 2017 års förtjänstmedaljörer.

En bra sammanfattning

Texten om oss medaljörer i Vapenbilden och på hemsidan tycker jag därför känns bra. Den beskriver varför vi fått medaljen så att du ska kunna känna till vårt arbete lite bättre. Jag vet att många heraldiker gärna hyllar konstnärer och i viss mån tjänstemän (läs statsheraldiker) men både forskare och föreningsaktiva gör väl så mycket kvalificerat heraldiskt arbete.

För min del är det sista stycket det som betyder mest. Det lyder:

Vid sidan om föreningsarbetet har forskningen legat honom varmt om hjärtat. Hans forskning om härolder är banbrytande, och han har även arbetat med heraldikens idéhistoria från medeltid fram till nutid, inte sällan genom att ha kontroversiella utgångspunkter.”

Det är självklart så att det är roligt att försöka förstå ett ämne på djupet och inte bara genom att läsa vad andra heraldiker – sådana som mig själv – tycker om ett ämne i ämnet. Den här bloggen är kanske det tydligaste exemplet på mitt sätt att fundera kring olika heraldiska spörsmål. Jag hoppas verkligen att jag kan fortsätta på samma sätt som jag gjort i mer än ett och ett halvt år nu.

Tack föreningen, för medaljen.