900 kronor för en middag. Det skrämmer folk.
Inom heraldiken pågår en ständig kamp mellan de som vill göra ämnet folkligt och de som ser heraldiken som ett exklusivt ämne. Jag tillhör den första falangen.
För femton tjugo år sedan fick jag Svenska Heraldiska Föreningen att ge upp titlarna på sina medlemmar. Det fanns nämligen ingen relevans i att vara direktör alternativt diversearbetare inom skrotbranschen när det gällde kunskap i heraldik. Däremot fanns det – märkte vi ofta – en koppling mellan att framhålla sin titel och att argumentera högljutt i frågor där andra hade bättre kompetens (detta syns tydligt i föreningens korrespondensarkiv, som finns i Göteborg).
På senare år har jag märkt att den här tendensen i Sverige att vilja framhäva irrelevanta titlar har växt sig allt starkare i takt med att det nordiska samarbetet växt.
900 kr för att få vara med i umgänget
Även kostnaderna för att vara med har höjts dramatiskt utan att det kommit innehållet till del. I stället för att satsa på att locka besökare med intressanta kunniga föreläsare lockar man med dyra middagar som tidvis är sponsrade av föreningarna. Nu senast såg jag att en förening har ett seminarium för deltagandet kostar 50 kr (vilket jag tycker är en bra siffra) men middagen efter kostar 895 kr.
Att man inte ser vad detta gör med intresset för heraldik är mig obegripligt. Hur ska man kunna locka nya medlemmar när alla vet att det kostar en förmögenhet att få vara med i den innersta kretsen?
Jag hoppas verkligen att den heraldiska societeten tar sig samman. Annars blir den snart irrelevant för alla.
Skitsura, det blir de personer som arrangerar detta och nu ser mig som en svikare när allt de vill är att ha det trevligt tillsammans. Och till er säger jag: Ha det gärna trevligt, men ha det på er fritid, inte när ni representerar Svenska Heraldiska Föreningen.
