Etikettarkiv: fana

Vad var en knight banneret

 

En Knight banneret var en militär befälhavare under medeltiden. Titeln används såklart bara i nuvarande Storbritannien men fanns det motsvarigheter i Sverige?

Eftersom det inte fanns några stående arméer under medeltiden fanns det inte heller några fasta officerare. Uppdraget som befäl i strid var därför flytande men ändå till viss del reglerat.

Det baner som en Knight banneret förde var rektangulärt. Det saknade alltså tungorna som fanns i de högre befälhavarnas standar men var inte heller enkla vimplar (pennon). Det går att se i vapenböcker vilka dessa knight bannerets var eftersom deras baner ibland finns med.

I engelskan var en knight banneret högre än en knight bachelor men lägre än earl och duke, som båda var baroner, det vill säga landägare. Åtskillnaden mellan Knight bannerets pch baroner försvann under första halvan av 1400-talet, enligt Given-Wilson; The English Nobility in the Late Middle Ages, sid. 60-62

Svenska bannerets

Här blir det lite klurigare. Det finns inte någon hänvisning till en medeltida person som skulle haft en egen titel på slagfältet, men i bland annat Erikskrönikan står det att kungens baner fördes i stridståget. Bars det av en som var formell befälhavare eller var det någon annan form av ära? Vi vet inte.

Vi skulle kunna titta på heraldiska sigill. Det finns inte ett enda där en frälseman använder en fana som sköldmotiv. Däremot finns det flera exempel på att de används som hjälmprydnad på samma sätt som våra kungar och hertigar hade fänikor på hjälmen. Till skillnad från kungarnas fänikor saknar frälsets varje form av tecken eller symbolik.

Läs mer om banneret

  • Given-Wilson, Chris; The English Nobility in the Late Middle Ages : The Fourteenth-Century Political Community (1996)

Fälttecken var regementets värdefullaste ägodel

Tavestehus regementes fana
Tavestehus regementes fana, 1686 års modell.

FÄLTTECKEN Är de fanor och standar som användes av armén. Ursprunget är de personliga fälttecken som befälhavare använde innan stående regementen etablerades.

Fälttecken bars under varje slag och markerade var varje enhet var placerad. Från medeltid fram till 1800-talet sågs de som regementets mest värdefulla ägodel och var tillverkade av dyrbara material och vackert dekorerade. Eftersom det var en stor skam att förlora sina fälttecken och ärofyllt att erövra fiendens utkämpades de hårdaste striderna ofta i dess närhet. Av det skälet bevarades också erövrade fälttecken och i Sverige finns de flesta på Armémuseum i Stockholm.

Beroende på truppslag har fälttecknen olika namn. Infanteriets kallas för fanor. Kavalleriet fälttecken kallas standar. Mellan dessa två enheter fanns dragonerna som var beridet kavalleri så det är inte oväntat att deras fälttecken ibland kallas standar, ibland fana.
Infanteriets fanor hade kungens namnchiffer eller riksvapnet på ena sidan och ett tecken som var helt eller till största delen plockat från landskapsvapnet på det andra. Även standaren som kavalleriet och dragonerna förde hade oftast olika motiv på vardera sidan; en sida hade landskapsvapnet, den andra hade kungens namnchiffer (monogram). Skillnaden mellan dessa var att kavalleriets standar var kvadratiska medan dragonfanorna var tvåtungade.

I alla truppslag under stormaktstiden hade varje kompani ett eget fälttecken så ett regemente hade åtta fanor eller standar. Sju av dessa kallades för kompanifanor respektive kompanistandar och dessa hade ett identiskt utseende. Möjligen kunde kompaniets namn vara inbroderat. Överstens eget kompani, livkompaniet, förde däremot en livfana respektive livstandar som alltid var vit. Vid armens nyordning 1731 bestämdes det att varje infanteriregemente endast skulle ha fyra fanor, två per bataljon, mot tidigare en per kompani. Under Karl XIV Johan minskades antalet fanor ytterligare, till ett per regemente. Idag har alla svenska regementen endast ett fälttecken var.

Fälttecken har funnits sedan medeltiden men före stormaktstiden är bruket inte reglerat. Motivet är oftast heraldiskt, i regel med befälförande riddares märke (som kunde vara sköldens motiv eller en unik flagga) men kunde också vara ett monogram eller en helgonbild. Dessa fälttecken ses ofta i medeltida frälseätters hjälmprydnader och de är då rektangulära med längre höjd än bredd, eller tvåtungade. Baner är det ord som användes fram till 1500-talet.

Under Gustav Vasa infördes mer enhetliga fanor för rytteriet och fänikor för fotfolket. Mot slutet av århundradet började rytteriets fana att kallas kornett. Fanan övergick då till fotfolket medan fänikan försvann.

Fänika och fana – vad är skillnaden

Kalkmålning i Åbo slott
Kalkmålning i Åbo slott visandes den svenska härens fana från 1544/45

Fänikan var infanteriets fälttecken, fanan var rytteriets fram till mitten av 1500-talet. Därefter bytte de namn så att infanteriets fälttecken kallades fana och rytteriets kornett. Och på 1600-talet ersätts kornett av standar.  Vem har sagt att flaggkunskap ska vara lätt. 

Eftersom ryttarna rör sig fortare och därför måste ta hänsyn till vind har deras fälttecken alltid varit mindre än infanteriets.

Av illustrationer från 1400- och 1500-talet tycks det svenska rytteriets fanor ha varit trekantiga medan infanteriets antingen var långa vimplar eller fyrkantiga. Å andra sidan är gravörerna inte alltid sanningsvittnen så hur de såg ut i verkligheten kan vi inte säga med säkerhet.

Sveriges baner (fana, flagga) för hären c:a 1545-60.
Sveriges baner (fana, flagga) för hären c:a 1545-60.

Som kung byggde Gustav Vasa upp en ny här och flotta. Den nya härordningen som riksdagen beslöt om 1544 presenterade en ny fana med ett nytt utseende, ett vitt kors på blå botten.

Utan att veta säkert kan vi anta att man nu även införde de tyska landsknektarnas traditionella fanor som var rektangulära är påfallande stora. Så fortsatte de att vara fram till 1600-talets mitt, enigt de gravyrer vi har från 30-åriga kriget.

Kortfattat om fänikor och fanor

Infanteriets fänika bytte namn till fana

Rytteriets baner (tidigare på medeltiden) bytte till fana som ersattes av kornett som blev standar.

 

Se Fiendens fanor på Armémuseum

17 november – Visning av FIENDENS FANOR

I Armémuseums samling finns tusentals fanor, tagna i strid på slagfälten. De tillhör idag Arméns trofésamling – en av de största i världen. De flesta är ryska, danska och polska. Men varför var fanor ett så eftertraktat byte på slagfältet? Och hur användes de i propagandasyfte i stormaktstidens Sverige?

Se mer på Armémuseums hemsida.

Svenska flaggan – En 800 år lång kärlekshistoria

Sveriges flaggor
Sveriges flaggor

Sveriges flagga friskt humör. Idag firar vi Svenska Flaggans Dag och Nationaldagen med ett frenetiskt flaggviftande.

Sveriges flagga och baner har en lång historia. En röd, eller snarare blågul, tråd ringlar sig från 1200-talet fram till idag. Men flaggan som en gemenskapssymbol för nationen Sverige är bara drygt 100 år gammal.

Bilden ovan visar den svenska flaggan så som den såg ut enligt 1905 års flagglag.  Nyanserna har skiftat genom tiderna, och är för en heraldiker relativt ointressanta. Det viktiga är att veta att det är gult och blått.