Lagar om heraldik och statssymboler

SFS 2009:1593 Förordning (2009:1593) med instruktion för Riksarkivet och landsarkiven;
(Se särskilt paragraferna 7, 22, 23 och 32 som berör den heraldiska verksamheten.)

SFS 1982:268 Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen;

SFS 1982:269 Lag (1982:269) om Sveriges flagga;

SFS 1983:826 Förordning med riktlinjer för färgnyanserna i Sveriges flagga;

SFS 1973:686 Kungörelse om registrering av svenska kommunala vapen;

SFS 1970:498 Lag (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar;

SFS 1976:100 Förordning (1976:100) om vissa officiella beteckningar.

Läs mer på riksarkivets hemsida om heraldik.

Gör ett nytt släktvapen av ett gammalt

Den som släktforskar kommer förr eller senare att stöta på någon anfader (eller ibland anmoder) som har en vapensköld. Då är det lätt att börja fundera på om man får använda den skölden.

Här vill jag mana till besinning. Ta inte första bästa vapen. Gör hellre ett nytt. Här är ett tips på hur du kan resonera när du skapar ett nytt släktvapen utifrån ett eller flera gamla.

Skandinavisk vapenrulla 2015

Utdrag från SVR 2015. Biskop Fasts vapen, tecknat av Davor Zovko
Utdrag från SVR 2015. Biskop Fasts vapen, tecknat av Davor Zovko

Så kommer de då, mina tankar om Skandinavisk vapenrulla 2015.

Det är trist att SVR inte får till sin försäljning för det är för få vapen i rullan.  12 stycken, varav hälften är en uppsamling av biskopsvapen, fem till antalet. F

För att Skandinavisk vapenrulla ska bli en relevant publikation måste dess innehåll bli mycket mer omfattande.
Och jag tycker att det ska vara en relevant publikation, för det är Skandinaviens bästa och vackraste vapenrulla.

Många vackra släktvapen

Liksom tidigare år håller innehållet hör konstnärlig kvalitet. Bredden på medverkande konstnärer är också stor. Här finns verk av Thomas Falk, Leif Ericsson, Jon Asgaard-Kragh, Davor Zovko och redaktören Ronny Andersen.

Beställ Skandinavisk Vapenrulla

Genom Societas Heraldica Scandinavica kan du beställa Skandinavisk vapenrulla. Passa på att bli medlem när du ändå är i farten.

Publicera dig i Skandinavisk Vapenrulla

Vill du publicera ditt vapen i SVR går det bra. Priset för ett vapen (dvs 1 sida) är 1200 DKK/1250 NOK/1500 SEK/160 EUR. Då ingår även 5 särtryk av det nummer som vapnet är publicerat i.

Skandinavisk Vapenrulla började utges år 1963 av Christer Bökwall och Jan Raneke, tillsammans med Tor Flensmarck 1988-2010. Från och med år 2011 ges Skandinavisk Vapenrulla ut av Societas Heraldica Scandinavica med Ronny Andersen som redaktör.

Amatörhistorikerns triumf

Grattis, Bengt Wadbring, till Tengelandstipendiet 2015.

Bengt Wadbring är en sann folkbildare. I mer än tio år har han publicerat texter om historia på sin hemsida ”Bengas historier”. Det är en fantastiskkälla till kunskap samtidigt som han är ödmjuk, och han skriver själv:
Sajten omfattar drygt 600 sidor och 3.000 bilder. Att alla uppgifter är helt korrekta kan jag inte garantera, men allt är skrivet med bästa välvilja.”
Hur jag önskar att fler kunde skriva under sina verk med samma sköna inställning.

Vapensköldar överallt

Wadbring ska ha en extra eloge för att han överallt har med vapensköldar och betonar heraldiken.

 

Knallarna Claésson

Vapen för familjen Claesson från Borås.
Vapen för familjen Claesson från Borås.

I senaste numret av Skandinavisk vapenrulla finns Knallarna Claésson med som nummer 752/2015. Vapnet är även registrerat som SV-138 i Svenskt Vapenregister.

Vapnet är antaget av Peder och Michael Claésson från Borås men släkten härstammar från Dannike i Kinds härad (och i nuvarande Borås kommun). Förr ägnades mycket kraft åt knalleverksamheten och det syns nu i vapnet. Motiven är en knalle och en ullsax, som båda är de mest framträdande symbolerna för Sjuhäradsbygden.

Claéssons använder även vapnet som varumärke för det gemensamma bolaget Claésson Konsult och Värdering i Borås AB. Notera att knallen i det vapnet är vänd in mot sidan, i courtisie.

Vapnet är komponerat av Peder Claésson och Jesper Wasling samt tecknat av Thomas Falk.

Känner någon denna jetong?

En jetong från 1800-talet
En okänd jetong

Är det någon som kan identifiera denna jetong?

Denna jetong som visas här är mig helt okänd. Kanske någon läsare vet vems det är?

Jetong är idag synonymt med en spelmark, men ordet kan även avse en en belöningspenning för gjorda framsteg i studier, för flit och skicklighet eller dylikt. Eller som en belöning för närvaro vid ett evenemang. Sådana jetonger delades flitigt ut under 1800-talet till ledamöter av de svenska akademierna. dessa jetonger kunde sedan växlas in mot pengar.

 

Karta över indianernas land

Om inte européerna kommit till Nordamerika, hur hade det då sett ut.

Aron Carapella har gjort kartan som syns här ovanför. Jag har ingen kunskap kring ämnet och kan inte bedöma dess trovärdighet, men jag uppskattar initiativet.

Vi tar alldeles för ofta för givet att det vi ser omkring oss nu alltid funnits där. Så är det såklart inte. Därför är den här kartan viktig. Den visar med all tydlighet att det fanns ett Nordamerika före USA och Kanada och därmed visar det att 1) Världen förändras ständigt 2) alla européer och asiater och latinos och afrikaner i USA är invandrare.
Men har det någon betydelse idag vem som förr kom från vart?

Läs artikeln om kartan och glöm inte att läsa kommentarerna.

Gammal vapensköld, har jag rätt till den?

Jourhavande heraldiker

En vanlig fråga är:
Jag har en gammal vapensköld, har jag rätt till den?

Svaret är inte givet och beror också på vem du frågar.

Släktforskarens fynd

Den som släktforskar kommer förr eller senare att stöta på någon anfader (eller ibland anmoder) som har en vapensköld. Då är det lätt att börja fundera på om man får använda den skölden.

Här vill jag mana till besinning. Ta inte första bästa vapen. Gör hellre ett nytt. Här är ett tips på hur du kan resonera när du skapar ett nytt släktvapen utifrån ett eller flera gamla.

Arv av adliga vapen

Adliga vapen är vapen som givits av en myndighet (monarken, staten) till en privatperson.

Ett adligt släktvapen från 1626 till nutid har endast ärvts av makens barn. Det betyder att döttrar fört faderns vapen men att de inte fört skölden vidare till sina barn. Barn födda utom äktenskapen har inte heller fört faderns vapen.

Idag kan man inte vara så bestämd, och det av flera skäl:

1) Adeln är inte längre ett stånd och ska därför inte särbehandlas.
2) Riddarhuset är inte längre en statlig angelägenhet utan en ideell förening som andra ideella föreningar. Dess regler är därför inte juridisk bindande på något sätt.
3) Viktigast. vi har ett jämställt samhälle där vi inte längre gör skillnad på pojkar och flickor respektive barn födda inom eller utom äktenskapet.

Så om du är barn eller barnbarn till en adelsman har jag svårt att se att du inte med gott samvete ska kunna ta upp det vapnet. Men om du stöter på en adelsanfader längre tillbaka i historien är det inte lämpligt att du använder det vapnet. lite respekt för historien måste man ha.

Men en regel gäller. Använd ALDRIG adliga rangtecken om du inte är adelsman. Dessa symboler har inget med vapnet att göra utan är tillägg som visar på rang som givits en person av monarken (dvs staten) enligt vissa bestämmelser, i regel att de är personliga (mycket ovanligt i Norden) eller att de går i arv på manslinjen.

Borgerliga vapen

Med borgerliga vapen avses alla vapen som förts av personer som inte varit adliga. Dessa vapen är självtagna och staten har aldrig varit inblandad i bruket av dem.

Det betyder att man förr inte var helt överens om hur vapnet skulle ärvas. Om adliga vapen från 1626 och framåt var statiska så var de borgerliga minst sagt dynamiska. Fäder och söner hade sällan samma vapen, även om centrala motiv ofta återkom. Svärsöner tenderade ofta ta över motiven om de också övertog arvet eller motsvarande. Vapenskölden ska då mer ses som en bild för hushållet än för familjen.

Men viktigast är att vapensköldarna var personliga. Man bör därför inte ta upp en anfaders vapen och påstå att det är ett släktvapen, för det är anakronistiskt.
Däremot kan man med fördel ta upp element i vapensigillet och skapa ett närstående nytt vapen.

Många vapensköldar är dessutom snarare statusbilder än  verkliga vapen, vilket märks när man ser hur många präster som har en kalk i sin vapensköld under 1600-talet.

Mitt svar är inte självklart  sant

Andra argumenterar på annat sätt och jag säger inte att de har fel, eller att de har rätt. Vi har helt enkelt valt att dra strecket på olika platser i historien.

Hitta adliga vapensköldar

Många svenskar har någon adlig anfader. Behöver du veta hur deras vapensköld såg ut så är Riddarhuset platsen att besöka.

Men du får fråga dig fram Någon digital hjälp finns ännu inte att tillgå.

Men snart ska en ny databas finnas klar. I Riddarhusets Ätt- och vapendatabas kommer alla nu levande adliga ätter att finnas med. Men allt är ännu/fortfarande i sin testfas. Databasen ersätter den äldre mindre funktionella databasen så jag hoppas att den blir bättre.

Nackdelen med den gamla vara att den ordagranna blasoneringen var svår att begripa och att det inte gick att fritextsöka eftersom man inte kunde veta vilket ord man skulle söka på. Nu är det bara att hoppas att man denna gång använder sig av Dahlby/Ranekes Svensk vapenbok från 1967. Här finns nämligen beskrivningar på modern svenska. Kanske inte alla som skulle kunna föras in i databasen, men de flesta.

Sedan undrar jag hur Riddarhuset kan få för sig att ätten Gyllenstierna av Lundholm är en släkt som adlats under 1500-talet. Denna ätt är känd från 1300-talet och kom till Sverige redan vid 1400-talets mitt. Eller Lewenhaupt (Lejonhuvud), som också den är känd från 1300-talet. Bara för att en släkt byter namn eller lägger till en härkomst så har de inte plötsligt förlorat sitt adelskap och återfått det genom ett adlande. Tvärtom var de högadel som tilldelades friherretiteln under Johan IIIs tid.
Övriga släkter på sidan över adlade under 1500-talet adlades emellertid detta sekel.

 

Engelsk tv berättar om heraldik

Youtube är en fantastisk källa till kunskap. Här är en brittisk godbit från 80-talet.

Nu har filmen några år på nacken, det ska erkännas. Men rolig ät det att få veta mer om den brittiska heraldiken och hur brittiska heraldiker ser på den.

Inslaget tar även upp att Kanada strax skulle få en egen heraldisk myndighet. Det blev klart 4 juni 1988, då Kanadas guvernör godkände Canadian Heraldic Authority.

Medverkande heraldiker

Hubert Chesshyre (härold)
Adrian Ailes (historiker)

Dessutom en för mig okänd konstnär.

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia