Dagens tips
Passa på att hänga med på en guidad visning av Kulturen i Lund. Du får garanterat sällskap av ett gäng heraldiker.
Den 11 april är det dags. Under guiden Mattias Karlsson (doktor i historisk arkeologi vid Lunds universitet) överinseende kommer vi att få se en hel del kulturhistoriska skatter. Mattias arbetar som arkeolog vid Kulturen.
Detta var en sida publicerad 3 april 2015. Nu omgjord till ett inlägg.
2013 och ett nytt besök på Riddarhuset. Även denna gång var orsaken Svenska Heraldiska Föreningens årsmöte.
För en heraldiker är det kul att komma hit och lokalerna börjar nu kännas väldigt hemtama. Som att springa som barn i huset. Man (åtminstone jag) blir också barnsligt glad över all den heraldik som finns samlad i riddarsalen. Fantastiskt vackert.
Här på bilden håller förre finske riddarhusgenealogen Henrik Degerman ett föredrag om vapenböcker, främst Keysers vapenbok från 1600-talet. I förgrunden ses Stefan Bede, mångårig (sedan 1993, längst i rullorna) styrelseledamot i Svenska Heraldiska Föreningen och nuvarande informationsansvarig. I bakgrunden kan man ana några av de 1500 sköldar som finns uppsatta i riddarsalen.
Detta var en sida publicerad 2 mars 2015. Nu omgjord till ett inlägg.
Familjens semesterresa 2014 gick till Århus med omnejd (med avstickare till Legoland utanför Billund, såklart, när det är barn med.
Här fanns det oväntat många heraldiska skatter som gjorde resan mödan värd, sett ur en strikt heraldisk synvinkel. Den var mycket värd också på andra sätt.
Några av dessa skatter vill jag tipsa om.
Klassisk gotisk stil med några välbevarade väggmålningar från 1400-talet. Några möjligen äldre, men inte äldre än 1300-tal.
Flera av dem visade upp heraldiska motiv för kyrkans välgörare. Roligast är den jättelika egobilen av den danske kungen som pryder utbyggnaden på söderväggen. Fotografering är tillåten.
Gamla klostret i centrum av Århus har två spännande sevärdheter. Dels finns här nordens kanske äldsta bevarade valvkonstruktion från tusentalets andra hälft, dels finns en fantastisk vapenfris runt hela koret med ett tjugotal vapen tillhörande donerade släkter från omkring 1400, enligt skriften som man kan köpa. Här finns bland annat ett vapen för kung Valdemar som dog tre decennier tidigare.
Färgerna har bleknat med motiven är tydliga. Fotografering är tillåten.
Norr om Århus är Rosencrantz gamla borg. Jo, den är ännu i släktens ägo, men ingen bor där numera.
Här har man samlat ihop en hel del heraldiska föremål och dessutom finns mycket heraldisk utsmyckning i huset. Kolla speciellt in bönerummet intill salongen. Slottet kan endast ses med guide på rundtur. 75 kr för vuxna, våra barn under tolv år kom in gratis.
Fotografering är inte tillåten, i alla fall inte med blixt. Men om någon tjuvfotar kan inte jag hållas ansvarig för det.
Detta var en sida publicerad 2 mars 2015. Nu omgjord till ett inlägg.
En resa till Visingsö, på Braharnas ö i Vättern.
Under 1600-talet utvecklades Per Brahes dy:s grevskap Visingsö till en liten stat i staten.
Nära Visingsö hamn ligger Visingsborgs slottsruin och Brahekyrkan. Båda byggdes av släkten Brahe som 1561 fick ön som en del av grevskapet Visingsborg. Störst insatser gjordes av Per Brahe d. y. som ärvde grevskapet efter sin farbroder Magnus 1633. Under Per Brahe d. y. byggdes såväl Brahehus som Visingsborg upp till riktiga slott och Västanå slott renoverades – tillsammans bildar de en triangel runt staden Gränna som Per Brahe d. y. grundade 1652.
Utbildning låg Per Brahe d.y nära om hjärtat. Förutom att grunda Åbo universitet under sin tid som generalguvernör över Finland byggde han upp skolor i sitt grevskap. Men utbildning var inte bara skola. Hela Brahekyrkan är ett enda stort lärorikt bildspel över bibelns lära.
Skolan omfattade även ett gymnasium som kom att verka i 175 år. När det till slut lades ner flyttades allt till Jönköping där den nya skolan fick namn efter den gamle greven. Platsen för den äldre skolan var Kumlaby kyrka, vars lokal blev ledig när kyrkan stängdes 1636 då Brahekyrkan stod klar.
Anledningen till att Brahekyrkan byggdes var att Per Brahe ansåg att det växande Visingsö behövde en ny större kyrka som kunde ersätta den medeltida Ströja kyrka. Den nya kyrkan blev betydligt större och mer imponerande och kom alltså att ersätta båda kyrkorna på ön.
På borgen Näs längst ut på den södra udden finns Sveriges äldsta stenborg av medeltida typ. Här var epicentrum för maktkampen mellan den erikska och den sverkerska ätten. Bättre läge kunde borgen knappast ha. Ett tecken på att borgen var ett populärt residens under perioden och fyra kungar dog här mellan 1167 och 1290.
Tyvärr återstår bara delar av den nedersta våningen i det hus som en gång hade tre eller fyra våningar. Södra delen har också till stor del rasat ner i Vättern.
Tidigare publicerad i Vapenbilden #75:2008
Arn har blivit verklighet. Nu öppnar Medeltidens värld i Götene och smyginvigningen firades med en rikstornering.
[Följ med på en Jovialisk resa till Skaraborg anno 2008]
Tornerspel var grundpelaren i den medeltida heraldiska prakten. Genom dust och tornej spreds heraldikens kultur och bildspråk ut från sin födelseort i Normandie till hela den kristna världen. När medeltiden var över försvann tornerspelen. Först ersattes de av de lekfulla karusellerna som var ett stående inslag i offentliga festligheter från 1500- till 1700-tal och när industrialismen kom glömdes bort. Idag med vårt sökande efter upplevelser och drömmar har tornerspel åter väckts till liv.
42 riddare gjorde den 31 maj upp i Götene om den svenska mästartiteln. Tävlingen avgörs genom sex grenar där varje deltagare sitter till häst. De sex grenarna är quintan, spjut, låga ringar, gissel, tre kombi svärd och tre kombi lans. Någon kontakt mellan riddare förekommer inte varför tävlingarna mer liknar de eftermedeltida karusellerna än regelrätta medeltida tornerspel. Det är tredje gången en svensk mästare koras och antalet deltagare blir fler för varje år. För andra året i rad segrade en riddare från Torneamentum, denna gång Lyckans Riddare. Övriga två riddare på pallen (Riddaren av Silverkorset och Kunskapens riddare) var också från laget Torneamentum som kommer från Gotland. Torneamentum vann dessutom lagtävlingen dagen efter, där bäste man var Kunskapens riddare som vunnit de individuella tävlingarna både 2006 och 2007, så Gotland har idag Sveriges bästa riddare.
Heraldiken är viktig för Svenska Riddarsällskaps Samarbetsgrupp, föreningen som arrangerar SM i tornerspel. Varje riddare måste registrera sitt vapen innan han får delta i tornerspelen även om det inte finns några regler om heraldisk komposition som deltagarna måste följa. Deras sköldar finns publicerade på www.riddarsällskap.se. Den ansvarige för heraldiken, Lars-Erik Wiss, är emellertid endast en rådgivare men hans råd på hemsidan är goda och i svensk tradition. Som renlärig heraldiker kan man oroa sig över att vissa sköldar är överlastade med symboler, men som färgsprakande show fungerar de. Några sköldar är också lätt heraldiserade varumärken och ska mer ses som sponsorskyltar än som heraldiska vapen, men detta är mest att betrakta som kulturens offer på marknadens altare än som omedvetna fel av riddarsällskapen.Riddarna har underliga namn
Riddarnas namn är hämtade från sköldens motiv och sättet att namnge sig påminner om hur riddargrupper och härolder namngav sig under 1200- och 1300-talet. Men det betyder inte att riddarsällskapen tror att man bar dessa namn på medeltiden, för som de själva skriver på sin hemsida: ”Det bör betonas att man inte hette ’Sex rosor’ under medeltiden. Riddare Bååt är också fullständigt omöjligt som autentiskt riddarnamn eftersom han själv skulle ha kallat sig Herr Lars. Men som artistnamn i nutida tornerspel går det alldeles utmärkt.” Så dagens riddarspel än kanske inte historiskt autentiska, men roliga och en bra introduktion till medeltidens färgrika spektakel.
Heraldiker från förr, de kunde de med.
Här ett minne från en heraldisk utflykt 1995.
En gammal artikel väcker minnen till liv. Den här utflykten var en av mina första aktiviteter tillsammans med andra medlemmar i Svenska heraldiska föreningen. Det var på den tiden vi hade lite drygt 100 medlemmar och en heraldisk utflykt per år plus årsmöte så det fanns inte så många tillfällen att mötas. Vapenbilden kom dessutom bara ut två gånger per år och det är fortfarande två år fram till dess att jag skapar föreningens första hemsida.
Ändå var vi ungefär lika många på våra utflykter då som vi är idag. Varför kan man fundera på och det är kanske också något som vi heraldiker ska fundera lite mer på.
Men en orsak kan vara den här typen av artiklar. Trots att den är anonym vet jag att dess författare är Carl-Axel Rydholm (han står längst ut till vänster med en kamera om halsen) och fotot är taget av hans vän och vapendragare, Alf Djerf. Små artiklar som dessa i lokalpressen i Skaraborg gjorde att många lärde känna vår verksamhet och visste vilka vi var. Visserligen var vi inte med så ofta som i dagens sociala medier men vi nådde å andra sidan ut till mångdubbelt fler. Det avspeglade sig också i medlemsstatistiken där folk i och kring Grästorp och Lidköping var lika många som skåningar och östgötar. Då är det inte så konstigt att en hel del dyker upp på utflykter och årsmöten.
Att utflykterna sedan arrangerades väl av Ingemar Apelstig och guidades föredömligt av den ständige ciceronen Perolow Jonsson-Falck gjorde inte saken sämre.
Tack, Kenneth Wulcan, för att du hittade den här härliga gamla artikeln.
Och just det – om du inte hittar mig så är jag ynglingen i svart längst bak.