Nog för att vi vill behålla våra mobiltelefoner, men visst var de gamla telefonbåsen något alldeles extra.
För er som inte minns, eller vet, så fanns det en tid då vi inte gick omkring med telefonen i fickan. Istället fick vi leta reda på en telefonhytt varifrån vi kunde ringa våra nära och kära. De tidiga exemplen var riktiga arkitektoniska mästerverk, som den här som idag står i Ramnaparken i Borås, utanför Friluftsmuseet.
På den tiden var man också väldigt stolt över vårt gemensamma riksvapen och mindre imponerad av logotyper. Vapnet här med sin runda sköld är typisk för perioden 1890 till 1930 och den har Serafimerordens kedja runt sig. Stilen är lite kombination av Art deco och nationalromantik.
Drottning Margaretas sigill, 1490-93. Var det en röd eller blå sköld med tre kronor av guld? Var det en symbol för unionen eller Sverige?
Hade unionsdrottningen Margareta verkligen en sköld med tre kronor i rött? Antydningar finns, men inga bevis och jag säger nog nej. Margareta förde aldrig en röd sköld med tre kronor och det gjorde ingen annan unionsmonark heller.
Drottning Margareta ska, enligt Margareta Grips bok från 1574, ha haft ett unionsvapen med tre öppna kronor i gult på rött fält. [(Riksheraldikerämbetet 1935, s 14).]
Hans Gillingstam har i personhistorisk tidskrift (1957) skrivit om boken men artikeln är inte illustrerad.
Hans Toll skrev 1926 i danska Personalhistorisk tidsskrift skrivit om ”Unionssköldar och unionsbanér” där hans tes är att drottning Margareta inte kan ha använt ett av de tre rikenas vapen utan varit tvungen att skaffa ett nytt – tre kronor i rött. Hans källa är enbart Margareta Grips bok. (Toll, s 23-24)
Kung Eriks (av Pommern) unionssigill från 1398. Representerar de tre kronorna Sverige eller unionen? Den uppmärksamme ser att de danska lejonen håller i i en korsfana.
Att byta ut det blå fältet mot ett rött var också vad de svenska förhandlarna krävde att danskarna skulle göra, när det förhandlades efter Nordiska sjuårskriget (1563-70) [KÄLLA: mejlkonversation med Bartholdy]. Orsaken till kriget var de oupplösta konflikterna sedan 1520-talet då unionen upphörde, kombinerat med en hel del (måste ändå sägas) tramsiga skäl som att Sverige la in danska vapnet i det svenska riksvapnet eftersom danskarna inte tog bort tre kronor ur sitt, samt att kung Fredrik II av Danmark på modernt språk helt enkelt kidnappade svenska sändebud som passerade genom Danmark.
Det har också sagts, att eftersom kung Erik (av Pommern) införde en rödgul flagga, ett unionsvapen och dessutom en gemensam härold för de tre nordiska rikena (Larsson, s 152-53), så är det sannolikt att han eller Margareta också hade en rödgul tre kronorsköld. (Riksheraldikerämbetet 1935, s 14). Att rikenas (plural) hade ett baner/flagga i rött och gult framgår bland annat i brev i Riksarkivet daterat till 15 december 1430, där kung Erik förmanar munkarna i Vadstena att hålla mässor över drottning Filippa, och att de ”hatwi oppa sith röklin rykins banér swa som aer eth röeth kors oppa eth gulth fiaeld”, alltså att de på sitt (Toll, s 173)
Detta är de tre argument som talar FÖR att drottning Margareta hade en röd tre kronor-sköld.
Vad talar då MOT?
Rettertingssigill. Valdemar Atterdag (med nio kronor9 från 1367, Margaretas med en krona (1388), Erik av Pommern med tre leoparder (1396) och Olof med ett kors ovanför kronan (1376). Ur Unionsdrottningen.
1300-talets danska sigill
De danska regenterna hade under 1300-talet en form av ”rettertings”-sigill som ibland hade en sköld, ibland inte. Valdemar Atterdags sigill hade ett kors belagt med nio kronor (ingen sköld). Margareta hade en krona i korsmitten (ingen sköld). Olof hade en krona under ett kors, eller om korset sitter i kronans topp (ingen sköld) medan Erik av Pommern hade en sköld med de danska leoparderna över korsmitten.
Korsets proportioner är ungefär detsamma som det som ses i hans stora vapensigill från sent 1300-tal, där det norska lejonet finns i hjärtskölden . Utseendet är också detsamma i Eriks sekretsigill från 1403. (Bartholdy, s 92-97)
Åren 1376-80 har Margareta ett sigill som visar henna sittande på en tron omgiven av fyra sköldar: Norge, Bjälbo och två danska leopard-sköldar. Hon var då drottning över Danmark i arv efter sin far Valdemar, och drottning över Norge i egenskap av hustru till kung Håkon, som i sin tur ansåg sig vara Sveriges rättmätige kung. Det är nu Margareta titulerar sig ”Danmarks, Sveriges och Norges drottning”. (Bartholdy, s 93)
Detta är samtidigt som kung Albrekt är kung i Sverige och sedan tio år använder sig av tre kronor-vapnet.
1380 dör Håkon och sonen Olof blir kung av Norge. 1388 avlider sonen Olof och Margareta ärver tronerna i Danmark och Norge.
1388 får hon stöd av Bo Jonsson grips testamentesexekutorer att även göra sig till härskare över Sverige (som var hennes man och sons rättmätiga arv) och hon titulerar sig då ”Sveriges fullmäktige fru och rätta husbonde”. I februari 1389 besegrar hon kung Albrekt vid Åsele utanför Falköping och tar sedan kontrollen över Sverige. 1390 har hon så ett sigill som visar tre kronor i en sköld. Sigillet och segern över Albrekt hänger sannolikt ihop.
Kung Albrekt och hans son Erik var krigsfångar fram till juli 1395, då de undertecknade Lindholmstraktaten och släpptes. Albrekt förde sitt kvadrerade vapen med tre kronor fram till sin död, men sonen Albrekt, som efterträdde honom som hertig över Mecklenburg, hade inte kronorna.
Kung Eriks (av Pommern) norska unionssigill. Skölden på bröstet är tre kronor. De andra är Norge och Pommern samt Danmark och Bjälbo.
Erik och Filippa
När kung Erik 1412 övertar styret efter drottning Margaretas död sker en viss förändring i politiken. Han driver centraliseringen vidare, men han gör det inte genom att koncentrera makten till sig och närstående utan bygger upp ett embryo till statsförvaltning.
Snart skapar han ett unionssigill som i grunden bygger på de sekret som danska monarker haft under 1300-talet. Det är alltså en hjärtsköld lagd ovanpå ett tydligt kors. Men vad han gör nytt är att han lägger fyra andra vapen i respektive fält som skapas runt korset: Danmarks leoparder, Sveriges tre kronor, Sverige Bjälbolejon och Pommerns grip Hjärtskölden är Norges, det enda land han har genom arv. (Grandejean, s 97f). Grandejean anser emellertid inte att de tre kronorna representerar Sverige utan unionen, vilket jag tror är en feltolkning. Han anser också att svenska Bjälboättens vapen är ett släktmärke, medan Estridsens leoparder visar på Danmark, vilket i sig är en märklig slutledning.
Drottnings Filippas sigill, 1420-tal. Notera att hon INTE har Bjälbovapnet. Vänster halva är unionen, höger halva är Englands vapen.
Filippas sigill är snarlikt men med en viktig förändring. Hon saknar helt hjärtsköld så Norges lejon har placerats i tredje fältet medan svenska Bjälbo-vapnet har tagits bort. Samma vapen som i samtida tyska och ”Benelux”- vapenböcker nämns som ”altes Schwedische wappen”. Vapenbilden 127:2021)
Detta är en markering. Tre kronor-vapnet representerar här helt klart Sverige, inte unionen. Färgerna bör därför ha varit gult/blått, inte gult/rött.
Kung Erik av Pommerns kansler använder under hela Eriks regering Eriks sekretsigill i nästan alla handlingar som rörde Danmark, Norge eller Sverige, ett ”uttryck för den personliga och centraliserade maktutövningen, som var kärnan i Margaretas unionstanke”, som Nils Bartholdy uttrycker det. (Bartholdy, s 97)
Kung Kristoffers unionssigill, 1440-tal. Notera kronornas placering.
Men lätt är det inte
Medeltidens kungar gör det inte lätt för oss. I Erik av Pommerns norska sigill sitter kungen på en tron omgiven av fyra sköldar: Norge och Pommern på hans högra sida samt Danmark och Bjälbo på hans vänstra. På bröstet har han en sköld med tre kronor. Vad betyder de? Är det en symbol för Unionen eller för Sverige?
Om Sverige – varför ha det på bröstet på det norska sigillet för en kung som hade sin bas i Danmark men kom från Pommern? Det går bara inte ihop. Rimligen bör detta vapen symbolisera unionen, på något sätt.
Lägg då till att samme kung Erik hade en sköld med tre kronor över ett kors som användes som kontrasigill. Detta vapen kan endast tolkas som ett unionsvapen.
Är detta ett tecken på att det fanns två olika tre kronor-vapen eller att samma tre kronor-vapen användes parallellt men i olika syften?
– jag lutar åt det senare och det bygger jag på att vi inte har någon framställning i färg eller text från Kalmarunionens tid som nämner en röd sköld med tre kronor. Däremot har vi flera blå från olika sammanhang i Norden och runt om i Europa.
Kung Kristoffers sigill, 1440-tal.
Efter kung Erik
Erik av Pommern är den siste unionskungen som har Bjälboättens vapen i sitt sigill. varken Kristoffer av Bayern eller någon av Oldenburgarna tar upp detta gamla vapen. Orsaken är sannolikt att de inte gjorde några anspråk på att vara ättlingar till Sveriges gamla kungaätt.
Det gjorde däremot kung Karl Knutsson Bonde, och det är sannolikt skälet till varför han i sitt svenska (men inte norska) kvadrerade vapen stoppar in både tre kronor och Bjälbo bakom sin hjärtsköld med Bondevapnet.
Kung Kristian I:s unionssigill.
Mina tankar
Många har tyckt till om tre kronor. Jag är en av dem. Här är min korta hisspitch.
Jag tror nog att vi bör anse att de svenska tre kronorna kom till som ett svenskt riksvapen därför att den regerande monarken inte kunde överta den föregående dynastins vapensköld. Han – Albrekt – var därför tvungen att ta sig en ny sköld och han valde Tre kronor.
Av flera möjliga skäl (taktiskt, kulturellt, enkel igenkänning eller något annat) valde han den symbol som redan använts av föregående kung och som (min åsikt) var en förkortning av en ännu äldre dynastis vapen.
Orsaken till detta var att kung Albrekt inte kunde göra anspråk på föregående dynastis vapen eftersom dess kungar (Håkon) inte bara överlevt upproret utan dessutom satt som kung på grannlandet Norges tron, och dessutom var gift med arvtagaren till det andra grannlandets, Danmarks, tron.
Med överhuvudet i Bjälboätten i livet och i ålder att skaffa sig flera potentiella arvtagare fanns inget utrymme för Albrekt att uppta sin moder Eufemias sköld, till skillnad från 1250, då Valdemar Birgersson kunde ta sin morbror Erik Erikssons erikska sköld.
Om kung Albrekt däremot hade blivit kung i egenskap av legitim arvtagare utan konkurrerande Bjälbo-män är det min tro att han skulle upptagit Bjälbo-ättens vapensköld och låtit tre kronor fortsatt vara en inofficiell symbol som endast undantagsvis skulle användas. Ungefär som hur de danska kungarna använde sina kronor på mynt, rettertingssigill och liknande vid samma tid.
Kung Hans unionssigill.
Litteratur
Lars-Olof Larsson; Kalmarunionens tid (1997)
Sveriges tre kronor; Meddelande från Riksheraldikerämbetet (1935)
Nils Bartholdy; Kronan och kors som unionssymboler i Unionsdrottningen (1996)
Hans Gillingstam; Margareta Grips bok i Personhistorisk tidskrift (1957) Ladda ner den här
Poul Bredo Grandejean; Det danske rigsvaaben (1926)
Hans Toll; Unionssköldar och unionsbanér i Personalhistorisk tidsskrift (Band 5:1926) Ladda ner den här
Kung Erik (av Pommern)s kontrasigill från (senast) 1403.
Vapenboken Livro do Armeiro från 1509 visar att Sveriges tre kronor då var etablerat som Sveriges riksvapen.
Hade Sverige ett kvadrerat riksvapen under 1400-talet eller var kvadreringen avsedd endast för ”statschefen”?
Det vet vi väldigt lite om men samtida vapenböcker ger en ledtråd.
I den portugisiska vapenboken Livro do Armeiro finns alla europeiska kungariken med, plus en hel del portugisisk adel. På sida 75 (PT-TT-CR-D-A-1-19_m0075.TIF) i den digitala versionen finns Sverige med, som sista kungarike. Danmark och Norge står mycket tidigare så jag tänker att de sparade det finaste till sist.
Det ska sägas att inget land har en hjälmprydnad utan hjälmen har en krona. Vapnet ska alltså representera ett rike, inte en kung.
Portugals äldsta vapenbok
Vapenboken kom till 1509 under kung Manuel I av Portugal. Bokens författare är vapenkungen John de Cró och det är den äldsta bevarade portugisiska vapenboken. Idag finns den i nationalarkivet (cota Casa Real, Notary of the Nobility, liv. 19).
Med tanke på hur vackert den är utförd, hur genomtänkt uppställningen är och hur heltäckande boken är kan vi med säkerhet säga att de hade många förlagor. Europeiska kungahus och adelssläkter i Portugal är nämligen inte information som finns samlade i samma förlagor såvida de inte gjorts i just Portugal.
Vapenboken innehåller omkring 400 vapen målade på 161 foliopergament i storleken 403×315 mm.
Ta dig tid att bläddra igenom detta fantastiska bokverk.
Är alla förlagor lämpliga? Svaret är förstås nej (annars hade jag inte skrivit det här). Men även ett nej kräver en motivering.
Vapnet på flaggan här ovan tillhör Försvarsmedicinskt centrum som är lokaliserat till Göteborg. Anknytnigen till Göteborg har jag inte så mycket att orda om. Egentligen är det inte så mycket fel i själva bvapenidén heller.
Problemet heraldiskt är utförandet. Att lejonet vändet sig åt sinister (heraldiskt vänster, dvs åt höger för oss åskådare) är fel. Det kan accepteras i vissa fall men bör då vara genomtänkt. Göteborgs stadsvapen är ett sånt exempel, som jag skrivit om här.
Men bara gör att man är från Göteborg kan man inte vända sin vapenbild. Lite traditioner tycker jag att man ska hålla sig till.
Sedan är det själva bilden. Här har man helt uppenbart tagit ett foto av takmotivet på Skansen Lejonet och följt konturerna. Det syns extra bra på tassarna som faktiskt inte syns. Precis som de inte syns på ett foto taget från marken.
Jag tycker att det är lite skämmigt att visa upp den här bilden när jag vet att det finns så mycket kompetens hos statsheraldikern. Kanske är det tidspress eller något annat. Inte vet jag, men det är tråkigt.
Slutligen bör det sägas att själva vapenbilden för Försvarsmedicinskt centrum endast är ett svärd korsat med en eskulapstav, som syns i flaggans övre hörn.
När du tar dig ett vapen får du använda vilka bilder du vill. Heraldiken sätter inga hinder. Men det finns några symboler som är skyddade för att de förknippas med en stat eller motsvarande.
Hund, svärd, fiskespö eller DNA-sträng – alla dessa bilder är möjliga att ha i ett heraldiskt släktvapen. Du får till och med ha ett hakkors/svastika men det är extremt dålig smak oavsett vilken aspekt du än lägger på det. Men jag nämner det för att markera att heraldiken som sådan inte värderar symbolerna i en sköld, det är det vi betraktare som gör.
Men det finns svenska undantag
Du kan inte ha riktigt vilka symboler du vill. Det svenska riksvapnet får inte användas – varken folkungalejonet på sin randiga bakgrund eller tre kronor. För att få använda dem måste du ska tillstånd hos statsheraldikern och det beviljas endast ett om du har ett giltigt skäl och inte är en privatperson eller ett företag.
Hos WIPO (World Intellectual Property Organization) – kan en stat registrera sina officiella symboler. Här hittar du de svenska. Förutom statsvapnet och flaggan finns också kattfoten med.
Det finns även utländska skyddade vapen
Även andra staters vapen är skyddade enligt lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar (Eric Bylander: Kommunvapenrätt s. 20-24) . Samma skydd finns för riddarordnar, som Malteserorden, och andra internationella organisationer som för staters emblem. Det går alltså inte att använda sig av den tyska örnen, Irlands harpa eller så till synes självklara bilder som ett malteserkors hur som helst. Det senare därför att Maltesiska staten har registrerat malteserkorset som ett av sina emblem (WIPO källa 1 och WIPO källa 2).
Om du är osäker på vad som gäller för olika länder kan WIPO och flaggböcker ge en bra ledtråd. Även ländernas officiella hemsidor ger en bra kunskap om vad som gäller. För just Malteserorden hittar du informationen här.
Tänk på att när det kommer till så här officiella symboler är det alltid bättre att fälla ditt eget förslag än att försöka argumentera för att det egentligen inte är så likt som andra påstår.
Du kan till exempel se mina egna tidiga alstersom alla har en vase, men som jag till slut insåg var omöjliga.
Varför är lejonet i Göteborgs vapen vänt åt sinister? Frågan har ställts bland heraldiker under lång tid. Svaret kanske finns på andra sidan det dåtida svenska riket.
1621 grundades staden Göteborg som en fästning på Sveriges västkust. I privilegiebrevet gavs staden ett lejon som är en variant av folkungavapnet men sinistervänt och med en sköld i höger tass. Det har länge diskuterats varför lejonet är vänt så här, flyende som om att det vänder ryggen åt fienden i väster.
Men kanske blir det hela mer begripligt om vi lämnar dagens världsbild och ser till hur Sverige såg ut 1621 och vad som samtidigt hände på andra håll. Främst tänker jag då på rikets östra sida.
Staden Nyens vapen från 1621
Nyen – En stad i öster
1638 grundades även en stad på östra sidan av riket intill militärförläggningen Nyensskans som byggdes 1611. Nyen blev dess namn men staden är numera mer känd under namnet St Peterburg/Leningrad. Eftersom staden aldrig blev en del av det svenska riket utan bara en del av det svenska väldet – bland annat gällde inte svenska rikets lag i Ingermanland – innan staden föll i ryssarnas händer och flyttades en aning till sin nuvarande plats kom detta stadsvapen inte att förekomma i vapenrullor. Det är därför nästan helt bortglömt
(det är bara paret Jakob Jakobsson och Anna Guttorp som vad jag sett nämnt detta sigill på nätet).
Stadsprivilegiet för denna stad kom till nästan 20 år efter Göteborg men eftersom stadens placering hade nämnts redan av Gustav II Adolf kring 1620 tror jag att vi bör anta att det funnits en förberedd mapp på statskansliet med allt väsentligt rörande den blivande staden. Även ett sigill.
För tillsammans är dessa två städer – Göteborg och Nyen – Svea rikes sköldhållare och bäraren av landet Tre kronor.
// tillägg 1 juli 2019 //
Vapnet återskapat
2017 återinfördes Nyens vapen. Det är stadsdelen Bolshaya Okhta [Större Okhta], i centrala St Petersburg som sedan detta år för samma vapen som Nyen en gång hade, eftersom det ligger på samma plats. Jag tycker att det är en fin gest till historien, att respektera ens gamla fiender och se framåt.
I15s kompanimärken vid tiden strax innan dess nedläggning.
Kompanimärken glöms ofta bort så här kommer en presentation av de som har använts på Älvsborgs regemente, I15, i Borås.
Färgerna på dem alla är rött och vitt, vilket såklart är Borås stads färger.
heraldiskt kan man inte gärna säga att de är speciellt uppseendeväckande. Snarare tvärtom. Syftet är helt klart att skapa en tydlig enhetlighet inom regementet så att ingen ska tveka på om ett märke tillhör I15 eller inte. Och det kan vara nog så viktigt i krigstillstånd, även om det kanske inte är det roligaste att se som heraldiker.
Regementets färger är svart och gult, vilket får igen i dess fana och – självklart för att boråsare – i fotbollslaget Elfsborgs färger (lagets bortaställ är för övrigt rött och vitt).
Älvsborgs regementes vapensköld.
Två vapensköldar för ett regemente
Det här svartgula ställer till det lite, för som du ser så är det ett svart lejon på gult i kompanimärket medan regementets vapen officiellt är ett rättvänt folkungalejon hållandes ett svärd och en sköld med tre kronor. För att göra det hela än mer förvillande valde man under mitten av 1990-talet att göra ett tygmärke som inte riktigt vet om det ska stödja alternativ ett (svart lejon, inga strömmar) eller alternativ 2 (gult lejon med strömmar) så det blev en kombination. eftersom märket dessutom är grönt, som alla svenska militärmärken av denna sort, kan en ovan betraktare få för sig att I15 faktiskt har ett tredje vapen – vilket i så fall borde vara något av ett rekord.
Tursamt nog tror jag att alla egentligen bara ser en sak – ett lejon som håller i ett svärd och en sköld med tre kronor.
Tygmärke använt 1996-98
Nyfiken på hur regementets marsch låter
Här är den. Lübner Jäger av Müller.
Måste dock erkänna att jag inte kan påminna mig att den spelades en enda gång under min tid vid regementet, så någon betydelse hade den inte.
Idag illustreras Sverige av flaggan. Ännu 1850 var det Tre kronor som gällde.
Visst gäller tre kronor än idag. Något annat ska jag inte påstå. Men titta på det här träsnittet som visar Karl XVs kröning för den svenska allmänheten.
Som så ofta vill jag understryka att bilden inte nödvändigtvis visar hur det verkligen såg ut i kröningssalen. Men den visar de symboler som illustratören och tidningsmakaren kände att de var tvungna att använda för att läsaren skulle förstå att det var en svensk kung som avbildades.
Lägg därför märke till den totala frånvaron av den svenska flaggan. Det beror på att denna ännu 1850 användes av marinens örlogsfatryg och till viss del av handelsflottan. Flaggan var alltså inte en symbol för Sverige utan för svenska fartyg.
Svenska fälttecken enligt Johannes Magnus historiebok från 1554.
Tvärrandigt med eller utan tre kronor eller folkungalejonet. Det var de svenska fälttecknen enligt Johannes Magnus som verkade under 1500-talets första hälft.
Johannes Magnus (1488-1544) är utan tvekan en av Sveriges mest betydelsefulla män, internationellt sett. Så när han presenterade svenska fälttecken i sin stora historiebok bör det också ha tagits för absolut sanning.
Magnus bok Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus, eller Historia om alla göternas och svearnas konungar publicerades postumt 1554. Eftersom Magnus var verksam som rådgivare åt Sten Sture dä, Svante Nilsson, Sten Sture dy och Gustav Vasa samt det faktum att han 1523 valdes till ärkebiskop måste vi utgå från att han var väl bekant med just de nationalsymboler som hären och flottan använde. Han är helt enkelt en samtidskälla (vilket dock inte gravören är).
Enligt Johannes Magnus , Sveriges siste katolske biskop, så hade Sverige inte ett kors på sina fanor och fänikor före hans flykt från Sverige. Sverige hade samma symboler som finns på alla kungavalen: folkungalejonet från Bjälbo-ätten eller tre kronor samt det sedan 1200-talet ständigt återkommande randiga baneret som troligen har sitt ursprung i den Erikska ättens fälttecken. Detta sista är dock bara obekräftad gissning.
Johannes Magnus sigill med Uppsala stifts vapen i fält 1.
Redan i den första bok som trycktes i Sverige, Dyalogus creaturarum moralizatus – Skapelsens sedelärande samtal, finns Sveriges äldsta kända sköldhållare.
Boken trycktes 1483 och producerades av franciskanernas, gråbröderna, kloster på Riddarholmen. Boktryckaren var tyske Johann Snell som hade utbildat sig i Rostock och förde med sig sitt tryckeri från land till land runt Östersjön.
I boken finns 122 sedelärande samtal mellan olika fabeldjur som ska hjälpa läsaren att skilja på rätt och fel, ont och gott. Inget av dem berör heraldiken men vi fick i alla fall med oss sköldhållarna och en version av Sveriges dåtida riksvapen tre kronor.
Vapnet under är Johan Snells, tror jag.
Bilden slängde jag in via min telefon, som synes.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
