Dagens tips
Passa på att hänga med på en guidad visning av Kulturen i Lund. Du får garanterat sällskap av ett gäng heraldiker.
Den 11 april är det dags. Under guiden Mattias Karlsson (doktor i historisk arkeologi vid Lunds universitet) överinseende kommer vi att få se en hel del kulturhistoriska skatter. Mattias arbetar som arkeolog vid Kulturen.
Svenska heraldiska föreningens årsmöte 2024 är över. Här kommer några tankar och reflektioner.
Först det personliga. Jag och min fästmö C hade satsat på att komma ner till Lund något efter tolv. Det såg också väldigt bra ut till Ängelholm, men där rasade min växellåda ihop. Så efter att letat (och hittat) en verkstad* samt fått försäkringsbolaget att hjälpa till med en hyrbil så han klockan bli närmare tre. Där rök mitt lugna humör och en viss stress infann sig. Men det löste sig ändå så bra som det kunde.
Till slut kom vi fram och efter en snabb incheckning på hotellet kom jag till årsmötet. Jag missade största delen av Elisabeth Roads föreläsning, men hade sett delar av den via Zoom. Den moderna tekniken är fantastisk. Jag missade också kaffet men jag kom i tid för att se både Carl-Thomas von Christierson och Thomas Småberg berätta om sina ingångar till heraldik.
Carl-Thomas är ju alltid kul att höra på. En väldigt bra berättare, men som historiker var jag mer nyfiken på och intresserad av det Thomas Småberg sa. Det där han tog blir nog något som jag ska titta närmare på under året.
Stämman kom sen och allt gick som det var tänkt. Davor Zovko skötte arbetet med ordförandeklubban galant och Lars Trägen hanterade sin penna med samma finess.
Styrelsen omvaldes nästan i sin helhet. Björn Fridén hoppade visserligen av (han har nog med uppdrag ändå) och SusAnne Mastonstråle kom in istället. Själv omvaldes jag för 32 andra gången.
I övrigt inga stora saker mer än att vi höjer medlemsavgiften 2025 från 150 kronor till 200 kronor. Senaste höjningen var omkring 2002 så det var väl dags.
Ett stort tack till er alla som fixade dagen (ingen nämnd och ingen glömd, men ett litet extratack till Henric och Martin), och ett extra stort tack till Ängelholm Dahan Bilverkstad (med sina väldigt välkomnande öppettider)
Årsmötet var på lördagen. På söndagen var det en intressant (sas det) utflykt till några utvalda kyrkor i Lunds omgivningar, men jag och C valde istället att stanna i stan.
16 mars håller Svenska heraldiska föreningen årsmöte i Lund. Och 17 mars är det kyrkoutflykt i dess närområde.
Årsmötet är öppet för alla, och alla är också välkomna på middagen efteråt. Det du gynnas av som medlem är att du dels har rösträtt på årsmötet och att du får en sponsrad middag.
Föreningen kommer att välja ny styrelse, fundera på strategiska val framöver och annat praktiskt.
Vi som kommer får också lyssna på TRE (3) spännande heraldiska föredrag.
Så kom.
Vill du veta det senaste nytt så ska du hålla koll på föreningens hemsida: heraldik.se
Tiden rullar på men det händer inte så mycket på bloggen.
Det beror inte på att den är nedlagd. Den snarare vilar eftersom jag har en massa andra projekt på gång. Många av dessa är inte heller heraldiska så det blir svårt att använda mitt arbete där för att fylla på bloggen här.
En sak som har hänt är att jag gör mer bakom kulisserna i styrelsen för Svenska heraldiska föreningen, där jag numera är vice ordförande.
Det är inte så mycket att skriva om än (inte minst eftersom styrelsen inte är ordentligt informerad än, och de kommer först) men det kommer att synas på andra håll inom en hyfsad snar framtid.
En liten nyhet vill jag också lyfta fram. Det är vår eminenta medlem Sofia Högberg som nu tar fram en studiecirkel/-kurs i heraldik som kommer att lanseras under hösten. Om den kommer jag att skriva mer om senare.
Vad händer inom heraldiksverige 2022?
Jo, en ny bok från Svenska Vapenkollegiet är på väg.
Det är denna bok som jag pysslat med den senaste tiden. Tursamt nog för mig är jag endast redigerare denna gång, så jag ägnar mig bara åt att lägga in text och bild samt i vissa fall hitta nya bilder som kompletterar de standardiserade vapenillustrationerna som kollegiet tillhandahåller.
Redaktionsarbetet står helt andra personer för. Men detta räcker gott. Att bara sätta en bok är tillräckligt omfattande när det kommer till en bok som är på 150 sidor, 200 grundbilder och 150 extra illustrationer.
Ja, så mycket information kommer boken att ha. Vi i Svenska Heraldiska Föreningen tänker trycka den i februari så att den blir klar lagom till årsmötet i mars.
Detta är en bok som är ett absolut måste för en heraldiker!
Köp den så fort den kommer.
Detta var en sida publicerad 3 april 2015. Nu omgjord till ett inlägg.
2013 och ett nytt besök på Riddarhuset. Även denna gång var orsaken Svenska Heraldiska Föreningens årsmöte.
För en heraldiker är det kul att komma hit och lokalerna börjar nu kännas väldigt hemtama. Som att springa som barn i huset. Man (åtminstone jag) blir också barnsligt glad över all den heraldik som finns samlad i riddarsalen. Fantastiskt vackert.
Här på bilden håller förre finske riddarhusgenealogen Henrik Degerman ett föredrag om vapenböcker, främst Keysers vapenbok från 1600-talet. I förgrunden ses Stefan Bede, mångårig (sedan 1993, längst i rullorna) styrelseledamot i Svenska Heraldiska Föreningen och nuvarande informationsansvarig. I bakgrunden kan man ana några av de 1500 sköldar som finns uppsatta i riddarsalen.
Det känns som igår, men nu är det dags igen.
Svenska Heraldiska Föreningen har årsmöte nu på söndag den 21 mars. Helt digitalt så det är bara att titta in.
Länk: https://heraldik.se/arsmote-2021
Det blev ett årsmöte till slut, och omval för 27e gången. Det är nu bara hoppas att jag är ett år visare och inte ett år tröttare.
2020 är Covid-året, som alla nu vet. Och det är betyder ju att allt är upp och ner. För Svenska Heraldiska Föreningen betyder det att verksamhetsåret ser lite annorlunda ut. Som att årsmötet inte var i mars utan nu i oktober och lite mer glest besökt än vanligt.
Ändå var det väldigt lyckat. Magnus Bäckmark höll ett väldigt bra föredrag om praktverket Riddarhusets vapensköldar, för vilken han varit redaktör (och jag en av artikelförfattarna). Sedan höll Martin Sunnqvist ett föredrag om rangkronornas utveckling 1561 till 1760, och den oreda som finns inom det området.
Normalt är föredrag och seminarier inte min grej. Jag föredrar att ta till mig informationen i text. Men denna gång var det ovanligt bra ämnen med mycket resonemang av den typ man sällan kostar på sig i en artikel, vilket gjorde de ovanligt spännande.
Själva stämman kom därefter och jag valdes om igen. 27 gången borde det bli, sedan 1994. Det är en rätt ansenlig mängd år i en styrelse och det gör att jag och Stefan Bede nu tangerar Ingemar Apelstigs rekordsvit som heraldiska styrelseledamöter.
Sockenvapen är ett heraldiskt vapen för en socken, men eftersom det begreppet socken inte längre finns juridiskt kan det inte heller bli några nya några sockenvapen. Däremot kan man förstås som hembygdsförening eller motsvarande ta ett vapen som symbol för den socken man bor i.
Den här listan är inte en lista på nya sockenvapen utan en presentation av några förslag som den välkände svenske heraldikern Carl-Axel Rydholm tog fram någon gång på 1970/80-talet.
Jag har fått dessa bilder av Kenneth Wulcan som en gång fick dem från Carl-Axel Rydholm dödsbo. Att det är Carl-Axel som är tecknare kan jag gå i god för, eftersom jag sett andra vapen som Carl-Axel gjort. Originalen finns idag i Grästorp.
För dig som inte är bekant med Carl-Axel så är han känd bland äldre heraldiker som Cary. Han var åren 1976 till sin död 1999 såväl redaktör, sekreterare som vice ordförande i Svenska heraldiska föreningen. Dessutom från (senast) ’67 till ’76 dito i Västra Sveriges heraldiska förening. Han är kanske den person som har betytt mest för att hålla ihop heraldiksverige under en tid då samtliga föreningar fungerade illa, medlemsantalet var litet, få aktiviteter hölls (de som hölls var Carys verk) och dessutom rådde en påfallande stor ovänskap bland många.
Carl-Axel var tyvärr barnlös och hade därför ingen som tog vara på hans heraldiska arv på ett kärleksfullt sätt. Det som ändå räddades av Kenneth Wulcan finns idag som en samling i Svenska heraldiska föreningens arkiv i stadsarkivet/föreningsarkivet i Göteborg. Både Cary och Kenneth är Grästorpare och aktiva i Svenska heraldiska föreningen.
Tyvärr fick vi inte veta något om bakgrunden till dessa vapen under Carl-Axel Rydholms livstid och det finns inget i hans arkiv som berättar om dem heller. Allt som finns är en pärm med detta sex sockenvapen målade på var sitt tjockt ark.
Det som jag sammanfattat här nedan är därför bara min snabba sammanställning och den som vet mer får gärna komplettera.
Dessa vapen har inget med Sockenheraldiska institutet att göra, men vi kan göra dem till hedersvapen inom denna arbetsgrupp.
Släkten Hiärta ägde ett gods här och det är förklaringen till delar av vapnet. Familjen Hiärtas vapen är tre hjärtan ställda på just detta sätt, genomborrade av en pil och med helt anda färger.
Hiertas pil har här ersatts av en korsstav som möjligen är hämtad från en stavkorshäll.
Levene anges i de äldsta svenska källorna som ett kungasäte, så någon form av kungsgård har säkert funnits här. Oklart var.
Enligt Vidhemprästen (ca 1240) hade såväl kung Håkan Röde som hans (son) och efterträdare Stenkil sin sätesgård här. Möjligen är kung Håkan densamme som nämns på Håkanstenen på Alsnö i Mälaren, han som var kung över Birka, men det har inte gett några spår i detta vapen.
Vad symboliken betyder kan jag inte säga. Möjligen ska det illustrera de två kyrkorna som funnits här, men det är bara min gissning.
Oklar betydelse. Troligen hämtat från Viste härads vapen, vars färgsättning är nämnde Carl-Axels verk, och som idag även finns med i Grästorps kommuns vapen.
Tun är för mig svårbegriplig med sin trappskura. Den används ofta för att markera den skånska/danska typen av kyrkor.
Och varför inte Såtenäs flygflottilj, som ligger här, finns representerat är en gåta.
Så även om jag gillar vapnet som vapen så tycker jag inte att det är en passande sköld för just Tun.
Vet inte vad symboliken i vapnet betyder, men det är en snygg komposition med randen (fimbreringen/randen/konturen) kring korset i det gröna fältet.
18 maj är det heraldisk utflykt till Krabberup utanför Helsingborg. Ett gemensamt evenemang mellan Svenska heraldiska föreningen och Heraldiska sällskapet i Norden.
Friherre Per Gyllenstierna, som är styrelseledamot i Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen, guidar i slott och arkiv.
Slotts- och domkyrkoarkitekt Mats Edström håller därefter ett föredrag om heraldik och byggnadstradition. Han
kommer att tala om Krapperups spektakulära stjärnor och andra exempel på heraldisk utsmyckning av
skånska slott och borgar.