Idag är det visst 27 når sedan första fröet väcktes till det som kom att bli Sju härolder. Det får vi fira.
Nu bildades förstås inte föreningen förrän den 27 maj 1990, men tanken väcktes till liv denna dag av Stefan Bede. Som jag minns det var det på vägen hem till mig och vi gick över Hötorget i Borås när han kläckte ur sig det, men han minns det säkert annorlunda.
Hur som helst blev det nedtecknat och eftersom vi faktiskt fick till ett möte om att starta en förening några månader senare så kan det ju vara viktigt att veta för den som vill studera svenska heraldiska föreningars historia.
Och ännu idag, 27 år senare, finns alltså föreningen kvar vilket gör den till den näst lästa svenska föreningen idag. Och den svenska heraldiska förening som har haft längst liv eftersom både den ursprungliga Svenska Heraldiska Föreningen och ursprungliga Heraldiska Samfundet samt lokalavdelningen till SHS, Västra Sveriges Heraldiska Förening hade kortare liv (den sistnämnda får anses vara död för alla utom LP redan 1985).
Idag hålls den framför allt i liv av mig, Thomas Falk och Lennart Wasling och i viss mån några andra heraldiker i trakterna kring Borås, som Pontus Rosenqvist, Stefan Bede med flera.
Och nu blev det hett i Kalmar. Ännu en heraldisk debatt seglade nu i veckan, i Kalmar. Den här gången är det dock inte lika illa som i Sölvesborg.
I Kalmar har alltså en reklambyrå gjort ett förslag till en grafisk profil och då fräschat upp kommunvapnet. På köpet har man ovetandes också gjort om vapnet, även om man friskt från kommunalt håll hävdar att det är ett och samma.
Nej Kalmar, det är faktiskt två olika vapen, om än snarlika. Att säga något annat är bara dumt. Ibland vet experterna faktiskt bäst och experterna här är heraldikerna, inte reklambyrån (aka kommunikationsbyrå eller något annat trendigt). Jag tycker att varje reklambyrå som vill förändra en kommuns varumärke i dess fulla betydelse först ska fundera på om de skulle komma på att göra detsamma om de fick in Coca Cola på sin kundlista. Eftersom svaret i det senare alltid är nej bör man även i andra sammanhang vara mycket försiktig med att ändra varumärken, och jag menar i ordets fulla mening, vilket reklamare sällan gör – trots att de påstår motsatsen.
Svenska Heraldiska Föreningen har genom sin kommunikationsansvarige skrivit ett bra svarsbrev till Kalmar kommun som också fått genomslag i media. Liksom föreningens brev till Sölvesborg fick genomslag därstädes.
Det är en bra insats av en förening. Ännu bättre är det att inte kräva bot och bättring utan att erbjuda heraldisk assistans inom ramen för de behov kommunen har.
Därmed sagt att det inte är fel att göra om vapnet och få det att funka i en modern grafisk kontext. Det är ju något jag gör själv med jämna mellanrum.
Ibland är pressen bara för rolig. Nu senast har Johannes Lindén fått för sig att det är bra att skriva att heraldikerna i Sverige rasar mot Sölvesborgs behandling av sitt stadsvapen.
Det är nog första gången som vi heraldiker rasar mot något, enligt pressen. Fast så hårdföra var vi inte. Snarare ganska snälla och ödmjuka mot en kommun som vi tyckte kunde göra om och göra rätt.
Brevet till kommunen skrevs av Stefan Bede med assistans av mig och Henris Åsklund. Det inte första gången och inte sista som vi – genom Svenska Heraldiska Föreningen – agerade för heraldikens bästa.
Men det var första gången vi ”rasade” och det gör oss otroligt stolta.
Tack, Johannes, för att du fångade vår sanna essens.
Bedes familjevapen som en Kamon. Teckning: Thomas Falk.
Lyssna på Stefan och lär dig ”allt” om japanska kamon.
Den 4 mars kommer Stefan Bede att föreläsa om japanska kamon/mon i Göteborg. Det blir en allmän introduktion till denna japanska konstart och en introduktion till din egen kamon. Stefan kommer bland annat att visa hur enkelt åtminstone vissa europeiska vapensköldar kan omvandlas till en kamon. Till exempel hans eget som syns i bilden här ovan.
Den uppmärksamme ser kanske att vapenskölden innehåller stjärnor medan hans kamon två rundlar. Det beror på att inom japanska kamon tecknas en stjärna just som en rundel, utan uddar/strålar. Man strävar också efter att centrera motiven.
Stefan Bede är en av tre heraldiska förtjänstmedaljörer år 2017
Var: Stadsmuseet, Göteborg
När: 4 mars kl 13.00
Arrangör: Svenska Heraldiska Föreningen
4 mars är det årsmöte och då ska jag hålla ett tackföredrag eftersom jag är en av medaljörerna 2017. Men vad ska det handla om?
Min vän och kollega Stefan Bede är sedan 30 år en stor japanälskare så att han väljer att prata om Kamon/Mon är inte så konstigt.
Min lika gode vän och kollega Henric Åsklund har de senaste åren haft huvudet nerstucket i Jan Ranekes heraldiska arkiv så att hans föredrag blir något med inspiration därifrån är lika naturligt.
Men jag då?
Vad ska jag prata om? Att det inte stod något i Vapenbildens decembernummer 2016 berodde helt enkelt på att jag då inte hade en aning.
Något som känns relevant och passar för en grupp heraldiker som har samlats i Göteborg en helg i början av mars. Så långt är det klart.
Några tänkbara ämnen finns ju: härolder, tinkturer, föreningskåseri, vapennationalism, hur man skriver en heraldisk blogg och svenska flaggans historia är tänkbara ämnen. Men de finns såklart flera. Jag får helt enkelt de närmaste två veckorna åt att komma på ett bra ämne.
Oavsett vilket det blir hoppas jag att vi ses på årsmötet den 4 mars.
Jag blev hedrad och lite stolt men inte så förvånad när jag i höstas fick veta att jag skulle få Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj. Och nu när det är officiellt får jag skriva om det.
Knappt 50 nordiska män och kvinnor har nu fått denna förtjänstmedalj för sina heraldiska insatser genom konstnärskap, föreningsaktivitet eller forskning. Fram till 2017 hade ingen sittande styrelseledamot fått äran, men till slut kände sig nog de flesta övriga ledamöter att det var svårt att belöna personer utanför styrelsen samtidigt som jag, Stefan Bede och Henric Åsklund på grund av fortsatt aktivitet inte kunde belönas. ”som att inte vilja se elefanten i rummet” som Claus Berntsen formulerade det.
Och för detta beslut av styrelsen är såväl jag som de andra två styrelsekollegorna och vännerna glada för.
Tre medaljörer anno 2017: Stefan Bede, Jesper Wasling och Henric Åsklund.
Medaljen enda belöningen
Eftersom antalet avlönade heraldiker i Norden är få (i runda slängar fem årstjänster, varav Henrik Klackenberg och Ronny Andersen är de enda heltidsanställda heraldikerna som jag känner till, konstnärer ej inräknade) är de ideella insatserna inte bara viktiga utan helt nödvändiga för att få heraldiken att leva. Och ett av de få sätt vi har för att erkänna dessa ideella insatser är SHFs förtjänstmedalj.
Texten om oss medaljörer i Vapenbilden och på hemsidan tycker jag därför känns bra. Den beskriver varför vi fått medaljen så att du ska kunna känna till vårt arbete lite bättre. Jag vet att många heraldiker gärna hyllar konstnärer och i viss mån tjänstemän (läs statsheraldiker) men både forskare och föreningsaktiva gör väl så mycket kvalificerat heraldiskt arbete.
För min del är det sista stycket det som betyder mest. Det lyder:
Vid sidan om föreningsarbetet har forskningen legat honom varmt om hjärtat. Hans forskning om härolder är banbrytande, och han har även arbetat med heraldikens idéhistoria från medeltid fram till nutid, inte sällan genom att ha kontroversiella utgångspunkter.”
Det är självklart så att det är roligt att försöka förstå ett ämne på djupet och inte bara genom att läsa vad andra heraldiker – sådana som mig själv – tycker om ett ämne i ämnet. Den här bloggen är kanske det tydligaste exemplet på mitt sätt att fundera kring olika heraldiska spörsmål. Jag hoppas verkligen att jag kan fortsätta på samma sätt som jag gjort i mer än ett och ett halvt år nu.
Jag får fler och fler kollegor i Vapenbildens redaktion. Nu har Elias Sonnek och Eduardo Pazikas kompletterat gruppen som tidigare rymde mig, Pontus Rosenqvist, Marcus Karlsson och Stefan Bede.
Det gör mig glad att få arbeta ihop med så många kunniga heraldiker och jag tycker att det är viktigt att visa på att det finns många fler än de som dyker upp på kongresser eller liknande.
Heraldiken lider som så många andra av en viss titelsjuka, där en titel misstas för kompetens. Populärt är att använda en titel som inte ens har med ämnet heraldik att göra. Nu menar jag inte at folk med titlar inte kan, men däremot att personer utan titlar kan vara väl så kunniga. Speciellt i ett ämne som heraldik där i princip ingen i Sverige har formell akademisk examen (det finns en handfull som faktiskt kan sägas ha den formella heraldiska kompetensen, men de brukar inte prata så högt om det). Just därför vill jag gärna lyfta upp de som annars inte lyfts upp.
Vi sitter och funderar på om Vapenbildens redaktion och webbredaktionen ska gå ihop på något sätt, eller om det är bäst att hålla dem isär. Inget är helt givet.
Fördelen är ju att det blir en stark grupp som gör allt och som därför föråt att producera. Nackdelen är att det blir en stark grupp som styr allt som skrivs om heraldik i Sverige och att avvikande röster får svårt att göra sig hörda. Inte för att det blir censur men för att det inte kommer att finnas plats för andra.
Vapen för Sju Härolder, 7 Herolds, så som det ser ut på Facebook idag.
En gång för länge sedan, 1990, bildades Borås Heraldiska Förening. Ur denna uppstod Sju Härolder.
Låt oss ta det från början.
Borås Heraldiska grundades alltså den 25 maj 1990. Intresset för heraldik och en skämtsam (brittisk) snobbighet var basen, men också ett engagemang i rollspel spelade in.
Syftet med att bilda en förening var att sprida kunskap om heraldik i Borås och Sjuhäradsbygden genom att samla in och publicera vapen. Alla vapen: gamla och nya; offentliga och privata; adliga och borgerliga.
Men mot slutet av 90-talet var Borås Heraldiska i princip en icke-existerande förening som vilade fram till bättre dagar. De kom också något senare.
Sju härolder ersätter Borås Heraldiska
Sju Härolder växer fram från 2006 och är då namnet på den då virtuella versionen av Borås Heraldiska Föreningens tidning. Med tiden tyckte vi alla som var mest aktiva (förutom undertecknad främst Thomas Falk och Stefan Bede) att Sju Härolder lika gärna kunde bli föreningens nya namn. Ett viktigt skäl var att föreningen faktiskt skulle göra mer än bara heraldik.
Vapensköld för Borås Heraldiska Förening, från 1991.
Än idag är föreningen verksam och för en rätt aktiv heraldisk diskussion på nätet och vid sidan om densamma. Facebook är vår främsta kanal men snart ska en hemsida skapas.
Och så har vi våra luncher i Borås. Dem kan alla som vill komma på, bara man själv betalar för sig.
Vi vill fortsatt verka för en hög kvalitet inom heraldiken, men vi vill att det ska ske genom att heraldiken anpassas till sin samtid. Dess 800 år långa historia har alltid inneburit anpassningar till samhället runt omkring, och varje försök att begränsa den har lett till försvagning. Mest tydligt var det genom förordningen 1762.
Mon är en symbol vilken som helst (nästan). Lägg till prefixet ”Ka” och säg Kamon så har du en familjesymbol, ungefär som ett familjevapen.
Kamoner kom i bruk inom den japanska adeln (kuge, vilket här i Europa motsvaras av kontinentens högadel och i Storbritannien av dess peers) för knappt 1000 år sedan. Några hundra år senare hade bruket även tillåtits få fäste bland deras riddare, samurajerna.
Numera förekommer de överallt i samhället och används även om företagslogotyper, ex i Mitsubishi, Yamaha och Kikkoman. Det sägs att i stort sett alla japanska familjer har en kamon, men om man med det menar familjeklaner eller enskilda familjer kan jag inte säga.
Det som utmärker en kamon är dels att de endast är tvåfärgade, dels att se är extremt förenklade och stiliserade.
En annan egenskap är att en kvinna kan välja att föra vidare sin egen och föra den vidare till sina döttrar. Någon fixering vid manslinjen, som europeisk heraldik ofta uppvisar, finns inte, även om det är det vanligaste.
En sista sak är, och här kan vi däremot tala om fixering, att en kimono ska prydas med 1, 3 eller 5 kamon.
Bede family Coat of Arms as a Kamon
Vill du veta mer om hur du kan skapa en egen kamon kan du vända dig till Svenska Heraldiska Föreningens expert på ämnet, Stefan Bede.
Idag blev det offentligt – Jan Ranekes samling av medeltida vapen systematiskt ordnade på gamla hålkort. Men nu digitala.
Ska man fira internationella heraldikdagen så ska man göra det med stil. Se bara på Svenska Heraldiska Föreningen som just idag lanserar sitt fantastiska och imponerade Raneke-projekt med tusentals vapensköldar systematiskt presenterade. Se de 8762 korten som hittills digitaliserats.
Under sitt arbete med avhandlingen Bergshammarvapenboken började Jan Raneke samla in alla vapen han hittade från medeltiden. Modern som han var (detta var på 60-talet) skapade han ett hålkortssystem där varje kort representerar en familj och dess vapensköld.
Jag vet att Raneke ibland tog genvägar när han studerade vapensköldar och skapade system, men han vågade sikta högt och har sammanställt något som ingen annan före honom hade vågat eller orkat. Så eventuella fel är det upp till oss att hitta och rätta. Men det brukar vara det lätta arbetet.
Tack till Henric och till Stefan
Detta material donerade familjen efter Jan Ranekes bortgång till Svenska Heraldiska Föreningen. Tillsammans med Lunds universitetsbibliotek har föreningen under det senaste året låtit digitalisera hela materialet.
Det absolut största lasset har dragits av vår ordförande Henric Åsklund som verkligen ska hedras för allt arbete.
Att materialet nu finns på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida är tack vare Stefan Bedes insatser.
The Jan Raneke Archive of
Coats of Arms in Medieval Europe
In the 1950–70s the heraldic artist and scholar Jan Raneke catalogued and systemised more than ten thousand medieval coats of arms. The arms were documented in index cards with handpainted shields and several text fields. The Swedish Heraldry Society is running a project to digitize and make this unique material available to a broader audience. After securing the preservation of the so called ”Archival holding C” we are now making all 8762 cards in this part of the collection available on heraldik.se.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
