Etikettarkiv: släktvapen

Vapensköld

En falk med resta vingar

Westfalks släktvapen

Heter man Westfalk måste man ha en falk, det säger ju sig själv.
Vapnet gjorde jag 1993 tillsammans med Johanna.

Att det här är en falk och inte en örn syns på bjällran runt foten. Ofta har en falk även en huva runt huvudet, för att visa att det är den förnäma halvtama jaktfalken. Det må vara en gammal tradition, men den är svår att upprätthålla numera när vapen i regel tas efter att man fått sitt släktnamn och inte tvärtom som det var förr.
Som alltid gäller det att ha förståelse för kontexten i vilken vapnet är framtaget och vad som är vapnets syfte (identifikation, såklart)

På hjälmen ses två drakvingar. De anspelar på London, där Johanna då nyss bott och där hon träffade pappan till hennes dotter. Det tycker jag är en fin gest även om de två redan då hade separerat. Eftersom anknytningen till England finns är det värt att påpeka att vapnet så att säga tillhör släkten Westfalk & Malcolm.

Färgerna är just svart och vitt.

Jan Raneke lät mig använda hans schabloner. Det är alltså inte tecknat av honom för familjen Westfalk, utan ett collage jag gjorde som en skiss. Det är värt att notera för den som till exempel studerar Ranekes konst.

 

Källa

 

Vapensköld

Hjärtan

Fredrikssons vapensköld

Alla idéer blir inte avslutade, inte ens om de är bra. Här är tre exempel på vapen som förtjänade ett bättre öde.

Det första tillhör en gammal väninna. Det i sig kan förklara varför det inte blev klart. Här måste jag ändå säga, utan några speciella baktankar, att färgerna mer än motivet är henne. Hon var ofta klädd i just dessa färger, i olika kombinationer, och hon var en färgstark person.

Det är smed-bonde vapnet kom till när en person tog kontakt med mig. Det är för övrigt alltid kul när det sker, så tveka inte att göra detsamma.

Tanken var först att vapnet skulle illustrera hans bakgrund, men men när det här förslaget kom blev det kanske väl tydligt för honom vilken bakgrund han hade, och att just det inte var något han ville skrika ut, visade det sig. Då. det kan ju ha ändrat sig och jag vet ju inte om de jag haft kontakt med verkligen lagt idén åt sidan eller inte.

Det tredje vapnet har ett innehåll som däremot bygger på efternamnet, och det två gånger om. I det här fallet var det inte ointresse eller fel motiv som gjorde att vapnet ”försvann” utan en sjukdom. Möjligen kom det till heders när han tillfrisknade.

Av de här tre måste jag säga att jag tycker bäst om det gulblå i mitten, och det beror på att det dels har en bra komposition, dels för att det har väldigt tydliga och bra symboler, men som ändå är ovanliga inom heraldiken trots att de varit så grundläggande i vårt vardagsliv.

Vapensköld

Några idéer till släktvapen

Alla vapenidéer kommer inte i mål. Här är tre som jag har gjort tillsammans med tre personer, men som inte riktigt kom i mål.

Överst är ett kemiskt vapen för en kemist, som helt bygger på hans exlibris. Det är i princip bara hans exlibris i färglagt skick. Hans namn är Per-Olof och den initierade kan nog känna till hans fulla namn.

 

Nummer två är min gamla kollega Dick, vars mellannamn är fullständigt unikt och har sitt ursprung strax söder om Askim, där hans farfars far och farfar var fiskare. Minst en av dem bar också detta unika namn som jag inte nämner här.  Hur som helst påminner båten och årorna om skärgårdslivet.

 

Det tredje och sista är även det för en gammal kollega, Robert, på samma företag. Vapnet är otroligt talande och väldigt träffande, och anspelar på en viss årstid. Däremot anspelar det inte på när vi två spelade innebandy ihop, även om det var väl så fladdrigt.

 

 

 

 

 

 

Vapensköld

En viking utan horn

Vapensköld för Jonas Andersson

Oden och Tor samsas i en sköld som minner om fornstora dar.

Jonas ville ha ett vikingavapen, så då gjorde jag det. Hjälmen här är helt hämtad från en av vendelhjälmarna. Jag vet, det är en kompromiss men vi har ju inga bevarade vikingahjälmar att rita av. Eftersom det är en vikingahjälm och ingen riddarhjälm saknas hjälmtäcke. Istället är det metallförstärkt ringbrynja som syns baktill på hjälmen.

Och eftersom det inte finns något täcke kan det såklart inte heller finnas någon hjälmbindel. Men en metallring (inte krona) som håller ihop hjälmprydnaden kan man tänka sig att de kunde ha tänkt sig då, om de fått för sig att göra en hjälmprydnad på 850-talet.  Så här i efterhand kan jag tycka att just den där ringen är onödig, men

Hammaren är Mjölner, och spjutet (som är två för symmetrins skull) är Gunger.

Jag valde också en rund sköld eftersom vikingar hade runda sköldar. Som ses här nedan betyder det inte att vapnet alltid behöver ha runda sköldar utan det kan göras i en normal stil med.

Vapensköld Jonas Andersson

 

 

Vapensköld

Fladdermöss och månar

Förnes släktvapen

Månar är ganska så vanliga, men fladdermöss syns mer sällan. Här i familjen Förnes vapen finns båda två.

Vapentagaren Carina Förne var ganska ås ung när hon tog det här vapnet. Månen kom med för att nattlivet och natten stod henne varmt om hjärtat vid den här tiden (som för oss alla, när vi var unga). Lite mystik skadar ju aldrig.

Fladdermusen hänger också ihop med natten, och hon funderade på om hon skulle tatuera en liten bat. Det vet jag inte om hon gjorde. Kanske var det tillräckligt att ha en liten läderlapp i en sköld. Det fanns vid den här tiden också en idé om att använda fladdermusen i en logga för företaget Batsy. Inte heller det vet jag något mer om.

De randiga hornen har däremot ingen symbolik alls. De är där för att de är symmetriskt vackra.

Vapenskölden gjorde jag 1993 och den finns med på sidan 474 i Vapenbilden nr 36 .

 

Källa

Schablonerna är Jan Ranekes, och om detta hade jag frågat om lov.

 

Vapensköld

Ny tolkning av vapen Wasling

 

Senast i raden av tolkningar av vapen Wasling är detta, av Saga Elektra Rosenqvist

Ett vapen kan tecknas på så många sätt.  det är inte alls statiskt, som man lätt kan tro. Tvärtom är det ju blasoneringen som är det viktiga.

Så för att verkligen visa att det är så, och att det är upp till dig att förändra ditt vapen, har jag sammanställt de versioner av vapen Wasling som jag har fått genom åren.

Här kan du se alla versionerna av släktvapnet.

 

 

Vapensköld

Ditt familjevapen 2020

theutenbergs släktvapen

2020 är här och vad vore bättre start på året än att ta sig ett släktvapen. För du vet väl att du har lika mycket rätt till ett vapen som ett släktnamn? Du behöver inte vara adlig eller få ett vapenbrev från kungen.

Ett heraldiskt familjevapen, släktvapen, får alltså vem som helst ta sig i Sverige (och i de flesta andra länder här på jorden, Storbritannien undantaget).
Så är reglerna nu och så har de varit sedan åtminstone tidigt 1300-tal. Och innan dess använde ingen släktvapen såvida man inte var någon i rikets allra yppersta elit.

Så om du är minsta intresserad – läs mer på den här artikeln: Så skapar du ett släktvapen

 

Jourhavande heraldiker, Vapensköld

Vad är ett ordensvapen?

Lämna en kommentar

Jourhavande heraldiker

Vad är skillnaden ordensvapen och ett släktvapen? Är inte ett ordensvapen ett släktvapen? 

Ungefär så lät frågan jag fick i veckan efter ett inlägg på Instagram, Och visst är det så att ett ordensvapen kan vara ett släktvapen och tvärtom. Men det finns ändå skäl att hålla isär de två och några andra varianter av heraldiska vapen.

Allt börjar i ordenssällskapen

Låt oss börja i Frimurarorden (kan bytas ut mot Par Bricole, Timmermansorden eller något annat ordenssällskap). Här ska man som medlem av grad 8 ta sig ett vapen. Så har det varit så länge någon minns och bra mycket längre än så, vilket betyder att vi är nere i 1800-talet. Det är en tid då heraldik inte längre används och många tror att den endast är för adeln. Vi ser därför sällan några vapensköldar i sigill, på husfasader eller i exlibris. Men den lever och frodas i ordenssällskapen där man bland annat ”leker” medeltidsgille.

Detta kommer att få en viss betydelse för den svenska heraldikens utveckling för det är så att många män ur borgarklassen nu tar sig en vapensköld som ska används inom Frimurarorden. De adliga medlemmarna använder såklart sina familjevapen men de ofrälse hittar på helt egna.

Motivet blir oftast hämtat från namnet eller från yrket kombinerat med en symbol som är direkt hämtad från frimurarnas ritualer. Det är självklart inget fel på det och det är i sig ingen dålig heraldik.  Vapnet skapades för att användas inom Frimurerorden så att använda frimurarsymboler var ju helt naturligt. Utanför Frimurareorden var det ju dessutom förbjudet (böter 500 daler silvermynt) att använda vapensköldar, trodde många, så det fanns ingen tanke med att anpassa dem till övriga släkten.

Nya tider, nya seder

Idag vet jag att heraldiker i våra sällskapsordnar arbetar hårt för att ta bort alla ordenssymboler innan de hinner in i sköldarna. De symboler som används i ritualerna ska stanna där, sköldarna ska liksom namnet representera människan i ordenssällskapet. Därför kan man säga att dagens ordensvapen är riktiga personliga vapen.

Ett ordensvapen är alltså ett personligt vapen avsett att användas inom en sällskapsorden. Det kan, men behöver inte, ha ordenssymboler i skölden.

Ett personligt vapen är ett vapen som används av en (1) person. Många äldre borgerliga vapen var just personliga och ärvdes inte av barnen. Om du gör ett vapen så kan du därför fundera på om det endast ska vara ditt personliga märke eller om du vill att ska representera hela släkten.

Begreppet familjevapen är identiskt mer släktvapen  för ordet familjen ska likställas med släkt, för att ha ett vapen och endast ha det inom kärnfamiljen är emot hela heraldikens tradition.

 

 

Jourhavande heraldiker, Vapensköld

Heraldiska symboler för bondesläkt

Jourhavande heraldiker

Vapenförslag för Essunga av Jesper Wasling

Vad finns det för passande symboler om man är en bondesläkt?
Bra fråga, och detta är mitt svar.

Det första förslaget som kommer upp är, och har varit sedan 1200-talet, en kärve eller möjligen ett ax. Just den symbolen kan därför med gott samvetet läggas i högen klichéer.
”Men”, tänker du, ”Vapen Wasling har ju en kärve?”.
Ja, så även mitt vapen kan då räknas till en kliché. Gör alltså inte som jag utan tänk nytt.

Bondesamhällets olika grupper

Det ska sägas på en gång att människorna i bondesamhället inte var en homogen grupp. De var högst olika varandra och hade väldigt olika status. Några storbönder nosade på adelsskap, andra var fattiga som kyrkråttor och levde som lantarbetare. Din fria odalbonden som poeterna pratar om är däremot lika verklig som valfri superhjälte i Marvel-världen.

Manliga bönder.
Här skulle jag tipsa om verktyg som visar att man ägde och brukade sin egen mark. Lie/skära, räfsa eller plogbill är heraldiskt passande föremål. Hacka kan vara lite mer otydligt och korp för snarare tankarna till kolgruvor.
Symboler för inhägnad, dvs ägd, mark är inte heller dumt. Som ett staket. Plogbillen förekommer i flera svenska vapen, inhägnade i några men de övriga tycker jag oftare mig se i tysk heraldik.

Kvinnliga bönder.
Den andra halvan av den etablerade bondeklassen ska inte glömmas bort. Deras sfär var gården, så handhavandet av livsmedel (smörtinan, ölbryggeri) passar bra. Glöm inte heller att det var kvinnan som skulle ha uppsikt över gårdens byggnader så det var hon som hade nyckelknippan. Därav ordstävet om olycka om nycklar glöms (kan stjälas) om de lämnas på bordet.

Gemensamt.
Husdjur som kor, oxar, svin och höns. Därermot inte så mycket hästar för de var inte så vanliga på landsbygden förrän under 1800-talet.

De fattiga.
Lantarbetare, statare, backstugesittare, soldater eller torpare. Dessa människor hade det omänskligt tufft utan egen förskyllan. Jag skulle önska att fler vågade visa stolthet även över dem och kanske tog en symbol som visade denna ekonomiskt enkla härkomst.

Gevär för soldaten. Absolut inte någon form av värja eller svärd eftersom det förknippas med adelskap. Kanske även någon uniformshatt eller stövlar. Vi som sett Raskens vet hur bra denna serie får fram hur viktigt det var att ha ett par rejäla stövlar för utan dem försvann all stolthet.

Arbetaren är lite svårare. För kvinnor är kanske mjölkpallen eller mjölktråget passande. För män kanske dygngrepen eftersom arbetet med gödsel var det första som husbonden lämnade ifrån sig till sina underlydande. Samtidigt är just detta gödsel så fundamentalt för hela samhällets rikedom, ända upp till kung och drottning.

Det var några symboler som fungerar väl  heraldiska vapen för oss alla som har bönder bland våra förfäder. Och det är faktiskt varenda svensk om vi bara går fyra fem generationer bakåt.