Heraldik är allvarliga saker. Så allvarligt och seriöst att ett flertal heraldiker lägger all sin vakna tid på att göra ämnet känt för en bredare allmänhet.
Här har jag samlat de främsta heraldiska bloggarna i Norden. 7 svenskar, 1 dansk och 1 finne. Alla har de en hemsida/blogg av något slag även om den kanske inte fylls på så ofta.
Det finns nog inga i samhället som kan få ett så oförtjänt dåligt rykte som drottningar.
En drottning som gör något får skäll av historiker. Det är ett genomgående tema i all historieskrivning och jag kan inte riktigt förstå vad den beror på.
Jag förstår vad den har berott på, men ännu idag behandlas drottningar som ett sött bihang i färgglad klänning, fast det är ett typiskt 1900-talspåfund.
En drottning som ofta fått ”höra” att hon inte duger är Anna av Kleve, gift med kung Henrik VIII av England. Påfallande ofta beskrivs hon äve som ful, även om det nog endast var en relevant för Henrik personligen när han ville skilja sig från henne.
Som drottning, och även efteråt, var hon däremot i sin samtid en populär person som skapade mycket och som kan klassas som kung Henriks främsta, mest begåvade, gemål när det gäller styre av stat. Hon var också synnerligen uppskattat av Henry just som kunnig och klok styresperson. Det var bara attraktionen som saknades för honom.
Svenskt vapenregister har idag 290 registrerade vapensköldar, och fler är på gång.
Svenskt vapenregister ger dig som vapentagare en kvalitetsstämpel och skyddar ditt vapen från intrång från andra seriösa vapentagare, även om registret inte ger ett juridiskt skydd.
Kvalitetsstämpeln kommer av att alla vapen granskas av några av de främsta verksamma heraldikerna i Sverige idag. Tillsammans besitter de stor kunskap i konstnärlig framställning, vapenrätt och teoretisk heraldik.
Vill du ha ett heraldiskt släktvapen är det hit du ska vända dig INNAN du låter en konstnär rita vapnet eller att du trycker upp mängder av brevpapper.
Heraldiken utvecklas ständigt. Det är något som Pierre Chassany har upptäckt.
På Pierre Chassanys sida på Pinterest samlar han exempel på bra spännande heraldisk design av modernt snitt.
Det avviker förstås från klassisk utformning av sköldar, men kompositionen är det centrala här. Alla vapen kan ju trots allt avbildas i vilken stil som helst, så det är bara frågan om vilken konstnärlig stil man väljer.
Sedan några år drivs två parallella historiska debatter i Sverige. Den ena av historiker, den andra av ideologer (i regel långt ut till vänster eller höger, sällan i mitten).
Historikernas vetenskapliga debatter är fruktsamma, öppna och kunniga. Ideologernas är det inte. Tyvärr är det ideologernas som hörs i tryckt media (inklusive internet).
Det tycker jag är bekymmersamt och det här skulle jag kunna skriva mycket om, men jag hinner inte just nu. Tyvärr. Det får bli en liten blänkare så länge.
Men jag ger ett litet exempel. I våras drogs det igång en debatt om Sovjetunionens fantastiska insats under andra världskriget. Åsa Linderborg skrev mycket och fick rättvis kritik. Jan Guillou försvarade Åsa och fick stöd av Lars Ohly.
Men det jag upprörs mest över, är inte debattens innehåll. Nä, det är istället det faktum att kunniga kulturredaktörer och andra ledande tidningsmän väljer att låta ”okunniga” amatörer få föra debatten och dra paralleller (i regel felaktiga) till nutiden istället för att ta in historiker med flera forskningsgrenar som kan informera läsarna.
Detta förstås om nu tidningarnas syfte är det som de säger sig vara – folkbildande och verkande i demokratins tjänst.
Halländske riddaren Kunt Porse blev hertig över Halland. Var han då svensk eller dansk hertig?
Knut Porse av Halland var gift med hertig Eriks änka Ingeborg och blev därför hertig av Halland. Liksom hans två söner. De är därmed inte medlemmar av kungahuset.
Läser man Wikipedia eller Svenskt biografiskt lexikon är det lätt att tro att han nådde sin hertig-titel tack vare egna meriter, men det var genom hans beskyddarinna och fru Ingeborg. Det är jag säker på, även om det inte är sånt som står i ett rättsligt dokument från samtiden.
Hertigen och Halland
Hertigdömet Södra Halland (och Samsö) var perifera och utsatta områden för den danske kungen. Här härskade därför en hertig på kungens mandat. Detsamma gällde för Dansk-Estland och Schleswig.
Knut Porses fall är lite unikt och kan bara förklaras med hans förhållande och senare äktenskap med hertiginnan Ingeborg. Samtiden påstår visserligen att hon blev duperad av honom, men med tanke på hennes politiska insikter före hans uppdykande och efter hans död 1330 så kan vi nog tryggt lita på att det var hon som drog i trådarna.
Ingeborg var sedan tidigare hertiginna med kontroll över Norra Halland, Bohuslän, Dalsland och Västergötland, förutom det som låg under lagmannens kontroll (gränserna är i praktiken omöjliga att förstå för oss, men sannolikt enkla för dem).
Med det stödet kunde Knut Porse tryggt engagera sig i dansk inrikespolitik. Han var med att störta kung Kristoffer och fick då, 1327, dennes hertigdöme Södra Halland med Samsö (kallat Halland).
Dansk, svensk eller mitt emellan
Formellt är Knut Porse självklart en dansk med sin hertig. Men man kan ju lika gärna se på det hela på annat sätt. Området Västra Götaland (Västergötland, Bohus, Dalsland och norra Halland) var i praktiken ett eget självständigt lydrike under Svenska kronan c:a 1300 till 1370. Det är ganska lång tid, längre än DDR existerade. Hur många tror du 1340 verkligen såg hertigen/Hertiginnan av Västergötland som något annat än en verklig härskare? Jämför gärna med vissa kontinentala hertigdömen som Burgund.
Jag skulle vilja säga att Knut och Ingeborg egentligen är varken eller. De är som hertigar herrar i sitt eget rike.
Nu dog Knut 1330, men tänk om han levt ytterligare 30 år och att hans c:a 20-åriga söner inte dött i digerdöden 1350, hur hade då makten sett ut?
Jag för min del kan mycket väl tänka mig att det hade kunnat utvecklas till ett nytt rike som kanske kallats Götrige (Göta rike). Om så hade skett hade vi alla sagt att det var klart att Knut 1326 inte var en dansk hertig, han var självständig vasall till danske kungen. Så bra är vi på att efterrekonstruera historien så att den stämmer med vad som skedde efteråt.
Ett annat problem med forskningen kring detta är att forskningen förr haft problem med kvinnor – jobbiga typer som ställer till det – och därför inte ville se att Ingeborg var just chef över sitt rike. Precis som hennes efterträdare Blanka var chef i Sverige när kung Magnus var i Norge, och därefter drottning Margareta, och sen drottning Filippa.
Alla dessa kvinnor är snyggt bortrensade och förvandlade till bihang när de facto OCH de jure var den mäktigaste i landet efter sin make kungen. I Ingeborgs fall dessutom tvärtom – hon var 1320-1335 den mäktigaste i landet inklusive sin make och son.
Politiken förr var helt enkelt mycket krångligare och roligare än vi vill tro.
Lördagen den 12 september anordnar Göteborgs Heraldiska Sällskap ett besök på Göteborgs universitetsbibliotek.
Det kommer att göras nedslag i den heraldiska litteraturen med tyngdpunkt på svenska vapenböcker.
Besöket följs av en extra ordinarie generalförsamling för Göteborgs Heraldiska Sällskap.
Förutom mig själv är Jens Christian Berlin, Stefan Bede och Marko Arosilta de mest drivande i detta sällskap, men vi blir gärna fler.
Därefter finns det möjlighet till ett avrundande besök på något lämpligt kafé för de som så önskar.
Bokomslag till ”Himmerlands bomärken” av Ole Færch.
Ole Færch bok ”Himmerlands Bomærker” finns nu att köpa. Den omfattar 552 danska bomärken från 1450-1700, de flesta tidigare okända.
Det är ett spännande projekt som författaren Ole Færch gett sig in på. Tyvärr har jag själv ännu inte läst boken, men den ser lovande ut.
Boken innehåller avbildningar av 552 bomärken (inte bokmärken) från 1450 till 1700. Flertalet bomärken är tidigare okända. Bland motiven finns allegoriska, heraldiska och religiösa bilder samt monogram.
Bomärkena har funnit på sigill som använts av bönder, härads- stads- och birkefogdar, skrivare, präster, köpmän och hantverkare. Alla fyra stånden utom adeln finns med.
Ole Færch har även samlat in bomärken från kyrkoinventarier som gravstenar, epitafier och predikstolar samt bilder av de sigillstampar från Himmerland som idag finns på Nationalmuseet och på Aalborg Historiske Museum.
Köp boken här
Det är Societas Heraldica Scandinavica (SHS) som i samarbete med förlaget Slægten netop står bakom boken.
Boken kan köpas från SHS för 120 DANSKA kronor., exkl. frakt.
Jag vill först gå tillbaka till 1100-talet. Dåtida jarla-ämbetet var en form av ÖB och innehades då i regel (vad vi kan se) av en person nära kungafamiljen men inte en del av densamma. En jarl var alltså en person som inte hade kungligt blod och därför inte kunde göra anspråk på tronen, dvs den perfekte medhjälparen till en kung.
När jarlen mot sent 1200-tal upphörde ersattes den från c:a 1280 av ett tudelat ansvar: hertig (en kunglig person) och marsken (icke-kunglig).
Politisk katastrof
Hertig-ämbetet visade sig snabbt vara en politisk katastrof. Rikets militära resurser överfördes från kungen och hans trofaste jarl till just den person som var kungens ende konkurrent om tronen – kungens äldste lillebror. Det ledde snabbt till flera inbördeskrig mellan 1270 och 1320.
1320 tycks man därför ha besinnat sig och ändrat värderingen av ordet hertig.
Hertigarna i Sverige (Knut Porse och Bengt Algotsson) är kungamaktens tromän men inte kungapretendenter. Detsamma gäller de danskar som nästan överallt får ett hertigdöme. Dock inte de som är hertigar i Schleswig-Holstein, och se vad som händer där. Krig och elände de kommande seklerna.
En heraldosof i läran heraldosofi är intresserad av heraldik. Hen studerar fackböckerna och drar från dem vissa slutsatser kring hur heraldiken ska se ut och fungera. Om verkligheten bryter mot fackboken så är det verkligheten som har fel. Heraldiken är då dålig.
Vi är alla heraldosofer ibland.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
