Vad har Yttertjärna med heraldik att göra?
Jo, här finns ett fantastiskt vackert begravningsvapen för Sparre.
Det är Kyrkokartan som fortsätter att lägga ut material på nätet. Just det här är nästan det bästa med vår nya digitala värld. All heraldik blir så mycket närmare.
Nu var det alltså Yttertjärnas tur. Titta gärna in på sidan.
Yttertjärna ligger i Sörmland, om någon undrar.
Fotat har Barbro Thörn gjort.
Jag tittade in på Vasamuseet och deras vackra (men inte så informativa) hemsida.
Det är fantastiska bilder som har informativa bildtexter. På en av sidorna har de lyckats klämma in heraldik, men jag är lite besviken på Vasamuseet för de slarvar med formuleringarna.
De skriver:
Galjonsfiguren – entréplan
Vasa galjonsfigur är ett tre meter långt lejon och håller Vasaättens vapensköld i sina framtassar. Det så kallade Folkungalejonet var ända sedan medeltiden en symbol för den svenska kungamakten.
Folkungalejonet är ett lejon i en vapensköld. Om man ska vara petig. Däremot kan man konstnärligt, som i det här fallet, låta lejonet kliva ut ut sin vapensköld för att hålla kungaskölden.
Inte fel av Vasamuseet, men det hade kunnat förklaras lite tydligare.
De skriver:
Vasas akterspegel – plan sex
Här ser du Vasas rikt utsmyckade akterspegel och spana lite extra efter de två änglabarnen. De håller i ätten Vasas vapensköld. Det kan liknas vid skeppets namnskylt och berättar om kungaätten. Vase är ett äldre namn för sädeskärve och det är just en kärve som syns på vapenskölden.
— Om det är en sädeskärve som man avsåg med ordet på 1300-talet vet vi inte. Samtida sigillbilder stöder inte den teorin, men motsäger den inte heller. Vad vi däremot vet är att man på 1500-talets andra hälft blev övertygad om att kärven var just en sädeskärve och först då fick den sina sädeskorn.
Jag personligen tror (med betoning på tror – inte vet) att vase avser en kärve av vad slag som helst, och för en militär på 1300-talet tänkte man i första hand på en stormvase som lades i sumpmarker etc för att ge stabilitet.
Den 18 februari föreläser Martin Sunnqvist om häradsvapen och sigill i Lund. Missa inte det.
Det här är verkligen en föreläsning som jag gärna skulle vilja lyssna till. Häradsvapen är en speciell företeelse som inte är så lätt att begripa sig på. Och till häradsvapen räknar jag även häradssigill samt för Dalarnas del sockensigill, eftersom Dalarna saknar härader.
Vissa häradsvapen är väldigt nyskapade (som de i Skaraborg), andra har en längre historia. På många håll gjorde man aldrig vapen utan bara sigill. Häradssigillen har ofta i modern tid legat till grund för kommunvapen, som Grästorp och Mark.
Av någon anledning har någon på Wikipedia skrivit en lång artikel om den (normandisk-)engelska släkten Roffey.
Förutom att vara lexikografiskt undermålig visar skribenten en sällsynt bristande insikt i heraldik.
Skribenten förvånas över en blasonering av släktens vapen. Blasoneringen finns med i en bok från 1828 men anges vara skriven på ålderdomlig engelska. I sjjälva verket är den skriven på heraldiskt fackspråk och i tidstypisk stil (dvs tidstypiskt för bokens tillkomst).
När man skriver på Wikipedia eller annat lexikon bör man veta något litet om sitt ämne. Då kan man inte skriva så här, för det blir pinsamt:
Familjens vapensköld finns beskriven i William Berrys ”Encyclopedia Heraldica” utgiven 1828. Där står på ålderdomlig heraldisk engelska, följande citat: Roffey, az a lion, passant,or on a cheif ar. three Cornish choughs prr.. Vad som menas med detta är oklart även i dagens England, men fritt översatt till begriplig modern svenska blir det: Roffey: En trekantig sköld, på azurblå botten, med ett silverlejon stående på tre tassar, med den ena framtassen höjd till slag, och på den övre delen av skölden (ginstam) tre svartaalpkråkor, ”från Cornwall”, på rad, på gul/guldfärgad botten. (Artens latinska artnamn: Phyrrhocorax phyrrocorax).
Vapensköldens färger bör ha varit djupblå, silver, gul/guld och svart. De heraldiska beteckningarna för dessa färger är Az, A, Or och Prr, ”Proper” dvs ”ordentlig, sann, verklighetstrogen”, vilket i detta fall blir svart. Alpkråkorna skall avbildas ”sanna” dvs svarta. Färgerna silver och guld anses representera månen respektive solen. I Fairbairn´s Book of Crest, från 1905, sägs så här om Roffeyvapnets utsmyckning, On a mural Cornet A serpent No wed, All Prr. Fritt översatt till modern svenska betyder det att ovan skölden må bäras en bild av ett krenelerat murvärn (borgmur med skyttevärn för bågskyttar) och i denna en orm, ringlad i formen av en liggande åtta. På heraldisk svenska kallas detta för en murkrona. Kungar, hertigar och andra har givetvis en kungakrona/hertigkrona ovan sin sköld.
Jag kan kort översätta blasoneringen:
”az a lion, passant,or on a cheif ar. three Cornish choughs prr.
Sköld: I blått ett lejon av guld, och ovan en ginstam av silver vari tre naturfärgade (svartalps-)kråkor.
Blasoneringen är INTE det obegripliga:
Sköld: En trekantig sköld, på azurblå botten, med ett silverlejon stående på tre tassar, med den ena framtassen höjd till slag, och på den övre delen av skölden (ginstam) tre svartaalpkråkor,
När man läser skribenten så ser man att hen verkligen har försökt att ta reda på fakta men att hen inte har lyckats klura ut det heraldiska språket. Inget konstigt med det, men varför då inte försöka hela vägen ut? Eller ha med en bild? Eller – i det här fallet – inte ha med heraldiken alls och sluta tro att personer som står med i Domesdays book är släkt med personer med samma namn som är mer i första världskriget.
Sverige är fyllt av heraldiska evenemang. Mest i Lund, men även i Göteborg och Stockholm.
Tursamt nog har Svenska Heraldiska Föreningen samlat de som är klara än så länk på sin hemsida. Den kommer att uppdateras så det är lika bra att bokmärka den med en gång.
Heraldisk lunch, Lund
Heraldisk lunch på Grand hotel hålls första helgfria fredagen i varje månad, under våren 2016: den 5 februari, 4 mars, 1 april, 6 maj och 3 juni. Kl. 11.30.
18 februari, Lund
Martin Sunnqvist: Symboliken i häradssigill och häradsvapen i Norden.
Kl. 18.00. Juridicum, Lilla Gråbrödersgatan 4.
En föreläsning som jag gärna skulle vilja lyssna till. Häradsvapen är en speciell företeelse som inte är så lätt att begripa sig på. Och till häradsvapen räknar jag även häradssigill samt för Dalarnas del sockensigill, eftersom Dalarna saknar härader.
10 mars, Lund
Workshop för nya vapen #1 – vi hjälper dig med heraldiken.
Kl. 18.00. Juridicum, Lilla Gråbrödersgatan 4.
En spännande idé som vi nog ska ta till Göteborg i höst.
12 mars, Stockholm
Årsmöte Svenska Heraldiska Föreningen
Kl. 13.00. Kungl. Myntkabinettet, Slottsbacken 6.
Min favorit och den som jag med säkerhet kommer att bevista, om du vill träffa mig.
13 mars, Stockholm
Visning av utställningen ”Dödens teater” på Livrustkammaren,
Kl. 10.50 Slottsbacken 3.
Visning av Ordenssalarna på Kungl. Slottet.
Kl. 12.00. Samling vid Västra valvet.
Se ovan, jag är kvar även på söndagen
21 april, Lund
Workshop för nya vapen #2 – vi hjälper dig med heraldiken.
Kl. 18.00. Juridicum, Lilla Gråbrödersgatan 4.
19 maj, Lund
Yens Wahlgren: Språk och heraldik i Tintins Syldavien.
Kl. 18.00. Juridicum, Lilla Gråbrödersgatan 4.
Låter onekligen väldigt spännande och Yens är en kul prick som nyss skrivit en bok om språket Klingon.
10 juni, Lund
Internationella heraldikdagen. Möte i Lund. Mer information kommer
Kl. 18.00
11 juni, Göteborg
Internationella heraldikdagen. Release av Svenska Vapenkollegiets nya vapenbok. Mer information kommer.
Min andra favorit och den som jag med säkerhet kommer att bevista, om du vill träffa mig. Eftersom jag är redaktör för boken blir det väl jag som är ”huvudperson” under dagen om vi inte hittar en fantastiskt bra konferencier.
Liljestenar är ett för svensk del typiskt västgötsk fenomen som var på modet under 1100- och 1200-talet.
Det finns motsvarigheter till liljestenarna i andra länder och i andra tider, men när man diskuterar svenska liljestenar är det dessa specifika stenar under denna specifika period som avses.
Omkring 300 har bevarats och räknar vi med att det fanns dubbelt så många så kan man nog säga att de flesta stormän i trakten under denna tid fick en sådan sten på sin grav.
Stilen är romansk och syftet med dem var sannolikt att vara lockstenar över gravar. De kallas liljestenar efter den växtornamentik som pryder dem. Forskare som Claes Theliander tror dock att man snarare ska se bladen som stiliseringar av palmblad än liljor, vilket stämmer bättre överens med dåtidens religiösa bildspråk.
Samtida med liljestenarna är stavkorshällarna. Ibland går de två motiven ihop på samma sten så det var verkligen ett samtida mode. Av dessa finns omkring 90 bevarade i Västergötland.
Det som är extra kul med dessa motiv är att alla är olika. Det har alltså funnits en poäng att inom en viss snäv ram skilja motiven åt. Så agerar man bara om det finns en klar medvetenhet om motivet bland både tillverkare och beställare.
När liljestensornamentiken blev så populär i Västergötland under 1100- och 1200-talet kan man se att dessa stenar framför allt finns i och kring de kyrkliga centralorterna Skara, Husaby och Falköping, men även i mindre men frälsedominerande landskapsområden.
Däremot saknas de nästan helt i områden där skattebönder dominerat längre fram i historien dominerar. Dessutom är de vanliga i kyrkor med västtorn, något som brukar tyda på ett betydande inflytande från stormän. Man kan alltså konstatera att det inte var vem som helst som fick en liljesten lagd över sig.
De är penseln i häroldens hand. Ja, så säger de om sig själva, Heraldry international. Och det ligger en hel del i det.
Healds international har många framträdande heraldiska konstnärer som medlemmar, som Neil Bromley, Clare McCrory och Andrew Stewart Jamieson.
Det finns en hel del vackra bilder här så besök den gärna. Är du (aspirerande) heraldisk konstnär tycker jag även att du ska bli medlem.
IAAH – International Association of Amateur Heralds. En sällskap för heraldiker som nu fått sin 441 medlem. Undertecknad.
Jag blev medlem igår och fick ett fint diplom för att hänga på väggen. Funderar på det. Vet inte riktigt nyttan med det, men lite kul är det. Kanske något som Svenska Heraldiska Föreningen också ska ge sig på.
Riktigt vad jag kan ge IAAH vet jag inte heller, men det skadar inte att vara med och lära sig mer om heraldik.
Vem vet, jag kanske ska satsa på att komma in i den styrelsen med.
30 minuter kvar till kvällens styrelsemöte i Svenska Heraldiska Föreningen. Många frågor att ta sig an detta sista möte innan årsmötet.
Vi har flera spännande projekt framför oss. Det två viktigaste är vår kommande bok med vapen från Svenska Vapenkollegiet och vår kommande nylansering av databasen Källan.
Källan är nog det viktigaste projekt som vår förening någonsin gett sig in på. Det enda som på allvar ger något bestående till eftervärlden och till omvärlden. Ungefär 6000 unika vapen från svenska släkter och organisationer har vi hittills samlat in under Mats Perssons ledning.
Källan bygger på det arbete Magnus Bäckmark gjorde för Gröna stubben och det som jag plussade på när jag överförde det till databasen, men sedan 205 är det Mats som varit den ledande figuren.
Nu hoppas vi att vi kan lösa dagens krångel och få Källan ut på internet igen.
Ryssland har en dubbelörn, precis som Tysk-romerska riket. Varför då? Och varför kallar de sig det tredje Rom?
Heraldry Ireland tog nyss upp Rysslands örn och dess historia. Den vill jag förmedla här.
Det började med Bysantins fall 1453. Turkarna tog över och den sista resten av det romerska riket var borta.
Genom giftermål var fursten av Moskva släkt med kejsaren av Bysans. Denne kejsare använde dubbelörnen som symbol och nu med kejsardömets fall tog fursten upp dubbelörnen samt anspråket på att vara Bysans rättmätiga arvtagare och härskare (man undrar hur mycket av det här som än idag ger grus i de diplomatiska relationerna mellan Ryssland och Turkiet?).
Storfursten Ivan III av Moskva var den som 1472 lät ta upp Bysans dubbelörn i sitt sigill. Det var samma år som han gifte sig med Zoë Paleologos, brorsdotter till Bysans siste kejsare Konstantin XI. Giftermålet 1472 var alltså katalysatorn till Moskvas ambitioner att bli ett kejsardöme.
Staden Rom är förstås det första Rom. När Romarrikets huvudstad under 300-talet flyttades till Konstantinopel blev denna stad det andra Rom. Det blev även mittpunkten för kristenhetens ortodoxa kyrka. När staden föll flyttade patriarken av Konstantinopel till Moskva och denna stad blev kristenhetens centrum, som de såg det. Då blev Moskva det tredje Rom.
Seal of Ivan III of Russia (1472) – The use of the double-headed eagle as a Russian coat of arms goes back to the 15th century. With the fall of Constantinople and the end of the Byzantine Empire in 1453, the Grand Dukes of Muscovy came to see themselves as the successors of the Byzantine heritage, a notion reinforced by the marriage of Ivan III to Sophia Paleologue (hence the expression ”Third Rome” for Moscow and, by extension, for the whole of Imperial Russia). Ivan adopted the golden Byzantine double-headed eagle in his seal, first documented in 1472, marking his direct claim to the Roman imperial heritage and posing as a sovereign equal and rival to the Holy Roman Empire.