Vapensköld

Ett vackert vapen av Thomas Falk

Vapen Wasling av Thomas Falk 2016.

Vapen Wasling av Thomas Falk 2016.

Heraldiske konstnären Thomas Falk har slutfört en tolkning av vapen Wasling och den har en roligt tvist.

Thomas Falk är välkänd för dig som följer den här bloggen. Vi har tillsammans gjort ett flertal heraldiska projekt och det hade blivit än fler om vi hade haft tiden.

Snitsig kantighet

Denna gång har han skapat en ny version av mitt släktvapen. Lägg märke till det vridna hjälmtäcket. Jag har aldrig sett en liknande lösning (men det finns säkert, det är svårt att hitta på något nytt under solen) och det ger vapnet en extra dimension.

Hela teckningen är också medvetet kantig och det har han fått ihop bra. Kantigheten hänger förstås ihop med hjälmens form där de små byglarna gör att hela vapnet får en annan struktur än vanligt.

Den här typen av hjälm ska inte ses som en ranghjälm för adelskap utan mer som en fri tolkning av den medeltida tunnhjälmen. Designen uppkom vid förra sekelskiftet i England och har därefter använts av den tyske konstnären Walter Leonard och av såväl Jan Raneke som Christer Bökwall i vapen publicerade i Skandinavisk vapenrulla.

Mer om Thomas Falk

Thomas har både en hemsida och en Facebook-sida. Båda är värda ett besök.

  • http://www.heraldik.n.nu
  • https://www.facebook.com/Heraldic-Art-and-Design-By-Thomas-Falk-121006508051071/
Flagga, Nationalism

Svenska flaggan i år igen

Svenskarna belägrar Narva 1581. Illustration av Rudolf van Deventer.
Svenskarna belägrar Narva 1581. Illustration av Rudolf van Deventer.

Så firar vi svenska flaggans dag idag. Grattis till oss alla. Min present till alla är en artikel om svenska flaggans historia. 

Här hittar du de flesta svenska flaggor genom historien. Den här ovan har jag hittat efter jag skrev artikel så den finns inte med. Svenska flaggan här – anno 1581 – är alltså blå-vit-gul-blå-vitgul.
1581 är för övrigt just strax efter den period som flagghistorikerna säger att svenskarna har övergått till en gul korsfana på blått. Jag är inte helt säker på att samtiden var lika övertygad om den saken.

Läs mer om svenska flaggan här.

Läs däremot INTE artikeln om svenska flaggan på Wikipedia, för den är full av faktafel, värderingar och meningslöst trms. Och en del saker som självklart är fullt korrekt.
Jag vill bara påpeka att Wikipedia här använder rena sagor som om de vore fakta, Alf Åbergs åsikter som referens och att det militära bruket i Kiruna på något sätt ska vara avgörande för flaggning i norra Sverige.

Härold, Historia

Heraldiken föddes på 1600-talet

Den bayerske härolden Jörg Rugenn från omkring 1510.
Den bayerske härolden Jörg Rugenn från omkring 1510.

Ordet ”heraldik” finns inte på medeltiden. Det kom till först under 1600-talet. Tyvärr har detta ord ändå allt för mycket fått äldre och nutida heraldiker att se kopplingar mellan härolder och heraldik som inte fanns. Om detta skriver Torsten Hiltmann. 

I dagarna publicerade Torsten Hiltmann sin artikel ”The emergence of the word ”heraldry” in the seventeenth century and the roots of a misconception”. Som vanligt när det gäller Hillmann ligger hans artiklar på en akademiskt högre nivå än vad man normalt ser i ämnet i Norden och de är därför alltid värdefulla att läsa.

Heraldiken och härolderna

Hillman inleder med: ”Heralds and heraldry are generally thought to have a close, even essential relation-ship, dating back to their origins.” och fortsätter lite längre ner. ”However, recent research on the ofce of heralds has demonstrated that this close connection between ‘heralds’ and ‘heraldry’ did not exist in the Middle Ages, and that for the most part the two institutions developed independently of each other. ”

Denna inledning är klar och koncis och väl i linje med modern forskning. Så väl att andra beskrivningar bör tas med en stor nypa salt.

Tre orsaker till förvirring

1) Sant är att härolder och heraldik uppstår ungefär samtidigt. Bristen på källor gör att just häroldernas ursprung är svårare att bestämma, men de fanns omkring 1170. 2) Sant är att orden Härold och Heraldik är samma rent etymologiskt och 3) sant är att härolderna och heraldiken förekommer i samma källor när vapensköldar studeras av heraldiker.
Just detta sista är viktigt eftersom inga historiker har ägnat härolder något intresse och därför har härolderna inte nämnts annat än i samband med vapensköldar. Ändå kan vi exempelvis i svensk vasatid se att härolder förekommer från mitten av 1500-talet och ett sekel framåt utan att någon gång befatta sig med vapensköldar. Däremot med statsceremonier i olika former.

Begreppet heraldik förekommer mycket sparsamt under medeltiden, endast enstaka referenser är kända. Och när Hiltmann tittar närmare på dessa ser han gatt det har mindre med studiet av vapensköldar att göra och mer studiet av riddarna och riddarväsendet.
Det är först på 1600-talet som ordet heraldik i alla dess franska och engelska former börjar användas i betydelsen ”studiet av vapensköldar” och ingenting annat. Det var då ett återupptagande av ett äldre ord som fallit i glömska och som fick en ny betydelse.
I tyskan liksom i de nordiska språken fick heraldik som begrepp inte sin nuvarande betydelse förrän under 1700-talet.

Läs Torsten Hiltmans artikel om begreppet ”heraldik”.

Min egen uppsats

I ämnet från 1998 landade för övrigt i samma slutsats, speciellt rörande Norden där kopplingen mellan härolder och vapensköldar snarare kan bevisas vara icke-existerande, medan kopplingen härolder-diplomati och härolder-adelsprivilegier kan noteras.

Härold

Många myter om Skotska härolder

Skotsk härold från c:a 1500, ur Seaton armorial (1591). Observera referenserna till Merkurius, budbäraren.
Skotsk härold från c:a 1500, ur Seton armorial (1591). Observera referenserna till Merkurius, budbäraren.

Skottland har en lång tradition av härolder, men inte så lång som många skotska verk i ämnet vill påskina, har Katie Stevenson visat i uppsatsen ”Jurisdiction, Authority and Professionalisation: The officers of Arms of Late Medieval Scotland” (2008).

Historikern Katie Stevenson är, till skillnad från flertalet av hennes heraldiska kollegor från 1800- och första halvan av 1900-talet, bevandrad i källkritik. Därför kan hon tämligen tydligt visa att John Horne Stevenson, James Balfour Paul, Francis James Grant eller för all del Lord Lyon själva skrev inte går att lita på. De som skrev var helt enkelt lite för entusiastiska i att tolka in sina egna föregångaren i texter där de antingen inte fanns eller inte gjorde det som tillskrivs dem. Det här gäller alltså inte nutida Lord Lyon.

En viktig, men ändå så självklar, detalj som hon tar upp är att i stort sett inga av de äldre skrifterna hänvisar till källor, och när källor tas fram är de sentida so i sin tur brister i källhänvisning. På det sättet fortlever myter. Vi kan se samma fenomen i nordisk heraldisk forskning, där mycket lite som sägs om heraldikens första 200 år har någon förankring i samtida källor eller är mycket svaga tolkningar därav.

Lord Lyons betydelse för Norden

Denna skotska heraldiska institution har sitt namn från det skotska lejonet, ”King of beast”, ”and therefore shall I am called the Lion”, sa Kung Jakob I.
Härolden Lyon är känd från 1377 och han är föregångare till den heraldiska institutionen. Kanske. Härolden Lyon, som blev Vapenkung Lyon 1412, hade en föregångare med namnet Rothesay. Denne vapenkung skapades 1398 av kung Robert III när hans son David utsågs till hertig Rothesay.

Förutom dessa två tillkommer en rad härolder i Skottland under 1400-talet och en organisation växer fram. För nordiskt vidkommande är detta nog det mest centrala forskningsområdet om man vill förstå våra härolder under Kalmarunionen, men någon forskning har aldrig bedrivits. Inte ens jag eller Ernst Verwohlt har annat än skrapat på den skotska ytan, utan istället fokuserat på England.

PS. Svenska Wikipedia-sidan om Lord Lyon är lätt förvirrad, dåligt översatt och full av fel. Ignorera den.

Vapensköld

Så bär du en medalj idag

 

Ordnar och medaljer är känsliga saker. Att förändra vanor kan för flera vara jobbigt, även om man med sitt förnuft vet att de regler som finns nu är tämligen nya.

Denna text handlar bara om medaljer men först vill jag skilja på ordnar och medaljer.

En orden medför i sin egentliga form en viss värdighet. Det kan vara titel eller medlemskap i en församling eller liknande. Ordnar delas även ut i ringa omfattning, även om en inflation har ägt rum även inom detta område.

Medaljer ger man ut i betydligt större omfattning och på helt andra grunder. Visserligen kan den som äger medaljen vara restriktiv, men principen är att medaljen är ett eller flera steg under ordenstecknet i rang.

Läs mer vad hur Kungahuset beskriver skillnaden.

Så bär du din medalj

1998 uppdaterade Riksmarskalksämbetet hovprotokollet och moderniserade sin syn på hur en medalj ska bäras.

Här står det klart att medaljer (oavsett ursprung) bärs i original när du har på dig högtidsdräkt (frack eller folkdräkt). Till högtidsdräkten kan du också välja att istället för medaljen bära din miniatyrmedalj. Valet är ditt, men var konsekvent.
Till smoking bär du endast miniatyrer, aldrig medaljen i sin originalstorlek.
Till kavaj bär du endast dina medaljer i originalstorlek.

När det kommer till kungens egna medaljer gäller att Konungens medalj i 12:e storleken i kedja eller band bärs runt halsen om du är man. Damer medaljen med stor rosett vid vänster axel. Medaljen i kedja bär du BARA till högtidsdräkt.
Medaljen kan bäras även till smoking och kavaj (och kvinnlig dräkt, kan jag förmoda).  

Medaljer bärs på bröstets vänstra sida och i följande ordning från vänster till höger från bäraren sett:
Serafimermedaljen, Konungens medalj i 8:e eller 5:e storleken, medaljen Litteris et Artibus, Prins Eugen-medaljen och Prins Carl-medaljen. Därefter gäller att kungliga minnestecken och minnesmedaljer bärs framför (till höger från bäraren sett) övriga medaljer. Andra officiella eller halvofficiella medaljer samt ordenstecken bärs efter (till vänster från bäraren sett) de kungliga medaljerna. 

Om tillställningen inte är föreskriva (det vill säga att man uttryckligen säger ”utan ordnar” på inbjudningskortet) kan en  medaljrosett bäras till smoking och kavaj vid både officiell eller privat tillställning.

Läs mer här om hovets protokoll.

Försvarsmakten kommenterar på sin hemsida hur man bär medaljer till uniform, som i sig representerar nationen. De skriver även om medaljer på civil dräkt:
”Till civila kläder får man självfallet bära vilken utmärkelse som helst men om man ska uppträda i officiella sammanhang kan det vara bra att ta reda på vad traditionen och protokollära seder bjuder.”

Uppträda i officiella sammanhang är till exempel att medverka vid högvakten men inte att vara åskådare vid samma tillställning.

Det är också bra att veta att den som arrangerar en tillställning självklart fritt kan säga vad som helst gällande hur du får bära medaljer. Etikettsregler är för trivsel (och trygghetens) skull, inte någon tvingande lag. Etiketten förändras dessutom ständigt.

Men viktigt är att veta att du i stort sett alltid går rätt när du kommer till en tillställning med din medalj på kavajbröstet.

Lita INTE på etikettboken

Etikettböckerna skiljefe sig lite ifrån varandra och man kan tydligt se att vissa skribenter inte riktigt är aktuella. Med tanke på hur de blandar begrepp, missar väsentligheter och skriver enkla fel tror jag nog att man kan säga de inte är att lita på.

Etikettdoktorn fokuserar väldigt mycket på ordensband och storkors samt att man endast kan bära till frack. Att läsa hans text är som att gå in i ett virrvarr av förvirring och det han skriver bryter mot hovprotokollet. Han har mig veterligen inte kommit på skillnaden mellan orden, ordenstecken och medalj samt lyckas glömma bort alla förtjänstmedaljer som finns i landet.

Skillnad mellan orden och adelskap

Skillnaden mellan ordnar och adelskap är, för den som undrar, att den första är tack för utförd insats, den senare tack för förväntade, kommade insatser.

I Sverige delas inga ordnar ut till någon utom kungafamiljen. Att ge instruktioner om hur man bär Serafimerorden blir då meningslöst och nästintill tantigt. Dessutom är det så att om jag skriver att Serafimerorden ska bäras på ett visst sätt och kungen gör annorlunda, så gäller kungens bärande eftersom det är han som bestämmer. Hans sätt att bära sitt ordenstecken blir då bara ett icke nedtecknat men nu gällande praxis.

 

 

Vapensköld

Vapen jag gjort: Claesson

Vapen Claesson
Arms for the Claesson family, from Borås

 

I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Claesson.

Släkten Claesson är knallar från Sjuhärad. Därför valdes knallen som symbol. Motivet är ovanligt men finns även i släkten Werner och Borås Högskolas vapen, som båda hör samman med Borås.

Peder Claesson som jag gjorde vapnet tillsammans med, jobbar tillsammans med sin bror med värderingar. Det är det som symboliseras av vågen. Ullsaxen är bara en ytterligare betoning av  kopplingen till Borås.

Claéssons använder även vapnet som varumärke för det gemensamma bolaget Claésson Konsult och Värdering i Borås AB. Notera att knallen i det vapnet är vänd in mot sidan, i courtisie.

Jag har tidigare skrivit om just detta vapen här.

Vapensköld

Kung Alexander och Bo Jonsson Grip

Boktips

Omslag till boken Kung Alexander
Omslag till boken Kung Alexander

Fantastiskt Sven-Bertil Jansson har gett sig på och presenterat ett nytt verk från 1300-talet – Konung Alexander. En svensk roman jag helt hade missat.

Den svenska litterära historien från medeltiden är plågsamt okänd. Visserligen finns Erikskrönikan och Karlskrönikan, men inte mycket mer. Resultatet är att även flertalet historiker (som jag) inte reflekterar över hur mycket mer som finns i våra arkiv. Tur då att såna som Sven-Bertil Jansson och föreningen Runica et Mediævalia finns.

1300-talsromanen Konung Alexander finns endast bevarad i en enda handskrift, från 1420-talet, och här samsas den med andra skrifter. Det kan få den bäste att tro att det är en liten skrift men det rör sig om en bok på 11000 versrader (mer än Erikskrönikan).

Romanen bygger på en utländsk förlaga men är kraftigt omarbeted och det gör att den är mycket spännande för en idéhistoriker och därför ska jag nu sätta mig ner och börja läsa den.
Och just det. Det är B0 Jonsson Grip som är meceanaten bakom romanen.

 

Redaktör: Sven-Bertil Jansson
Titel: Konung Alexander. En svensk roman från 1300-talet
Tryck: 2015
Förlag: Runica et Mediævalia

Vapensköld

Historien om Marks kommunvapen

Mark kommuns vapensköld
Coat of arms of the municipality of Mark. Wikipedia commons.

Marks kommunvapen skapades inför kommunens bildande 1974, men det bygger på häradets gamla sigill från 1600-talet.

I svart fält en stolpe av guld belagd med fyra svarta kulor och åtföljd till höger av ett sädesax och till vänster av en vävskyttel, båda av guld.

Så beskrivs Marks kommunvapen på heraldiskt fackspråk. Och precis som för alla heraldiska vapen är det beskrivningen i ord som gäller. Varje konstnär har sedan sin frihet att tolka innehållet på sitt sätt. Marks kommunvapen skapades inför kommunens bildande 1974, men det bygger på häradets sigill.

Kort historia över Mark

Mark var namnet på ett härad som fanns i Västsverige redan i början av 1300-talet. Häradet är det gamla lokala tingsdistriktet; enligt jordeböckerna enheten närmast över socken. När 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft bildades 19 landskommuner i Marks härad, var och en omfattande en socken.

Kommunen Mark såsom den ser ut idag bildades vid kommunreformen 1971, genom en sammanslagning av de två köpingarna Kinna och Skene samt 6 landskommuner. Kinna valdes till centralort och kommunen fick namn efter häradet.

Ordet Mark härstammar från medeltiden och betyder gränsland. Mark låg en gång i tiden i gränslandet mellan Sverige och Danmark. Idag gränsar Mark till Borås kommun, Bollebygds kommun, Härryda kommun, Mölndals kommun, Kungsbacka kommun, Varbergs kommun, Falkenbergs kommun och Svenljunga kommun.

Ett anrikt kommunvapen med symbolik

Vapnet må vara nytt men det har gamla anor. Mittfältet med de fyra kanonkulorna är hämtat från Marks härads gamla vapensköld. Veteaxet lades till 1974 medan färgerna och skyttlarna hämtades från Kinna köpings vapen.

Bilderna i en vapensköld har ingen förutbestämd betydelse.

För oss symboliserar veteaxet jordbruksnäringen, inte minst de bördiga dalgångarna längs Viskans, Häggåns, Surtans och Storåns dalgångar.
Kulorna minner om de oroligare tider som gällde förr när Mark var gränsen mot Danmark.
Skytteln är en symbol för den textilindustri som gjort Mark känt över stora delar av världen. Denna industri har också gamla anor. För att kunna försörja sig, sysslade markborna redan på medeltiden med vävning. Gustav Vasa ville på sin tid ha skatt från Mark i form av »marbolärft«. Så vår textila industri har sin vagga långt ner i medeltiden.

Gamla vapensköldar i Mark

Under årens lopp har flera andra offentliga vapen använts inom kommunens område. De representerar några av äldre tiders administrativa enheter.

Kinna och Skene köpingar samt Sätila landskommun lät registrera sina vapensköldar hos riksheraldikerämbetet (senare överfört till patent- och registreringsverket). Övriga landskommuner antog aldrig några vapensköldar.

Marks härad

Häradssigillet är känt sedan 1574 och användes fram till 1800-talet.

 

Kinna köpings vapensköld
Arms of municipality Kinna (Köping). Drawing by Per Andersson.v

Kinna köpings vapen

Kinna municipalsamhälle (senare köping) var den första landsortskommun som antog ett heraldiskt vapen. Det skedde 1934. Vapnet övertogs sedan av köpingen Kinna.
Kulorna hämtades från Marks härads vapen och skytteln från textilindustrin. Färgerna är desamma som Västergötland har i sin vapensköld.
Vapnet upphörde att gälla för Kinna köping vid kommunsammanslagningen 1974.

Blasonering: En tre gånger delad sköld i guld och svart med tre svarta kulor i vart och ett av guldfälten och en vävskyttel av guld i vart och ett av de svarta fälten.  

Skene köpings vapensköld
Arms of municipality (köping) Skene. Drawing by Per Andersson.v

Skene köpings vapen

Skene köping antog sitt vapen 1953.

Motivet är borgen Öresten och svärden symboliserar dess betydelse som försvarsanläggning. en gång var borgen en av Sveriges två tre största försvarsanläggningar

Blasonering: I fält av silver en på ett blått treberg stående röd borg med ett stolpvis ställt blått svärd mellan tornen.

 

Sätila vapensköld
Arms of municipality Sätila. Drawing by Per Andersson.

Sätila landskommuns vapen

Vapnet upphörde att gälla för Sätila landskommun (1952-70) vid kommunsammanslagningen 1971.

Vapnet fastställdes 1956

Blasonering: Vågskurestyckad av  silver, vari ett blått spinnrockshjul, och blått.

Läs mer i Per Anderssons ”Svensk vapenbok för köpingar, municipalsamhällen och landskommuner 1863-1970”

Historia

Suecia Antiqua et Hodierna äntligen digitalt

Nu finns Suecia Antiqua et Hodierna tillgängligt digitalt. Kungliga biblioteket har gjort alla 1300 bilderna tillgängliga och får användas fritt. Det gillar jag. 

Suecia Antiqua et Hodierna (”Det forna och nuvarande Sverige”) skapades av Erik Dahlberg med anställda konsulter under sent 1600-tal. Syftet var att visa upp den grandiosa stormakten Sverige. Boken finns i relativt ny utgivning men dess bilder är rätt dåliga i trycket (svagt och svårt att se). Därför är den här digitala databasen ett fantastiskt komplement.

Erik Dahlberg gjorde det mesta själv. Han reste riket runt och tecknade av det han såg. Teckningarna låg sedan till grund för etsningarna, Resultatet blev Suecia Antiqua et Hodierna . Verket består av 353 gravyrer med 469 motiv av olika slag. För en heraldiker finns här mycket spännande eftersom många vapen och en del flaggor finns med.

Gå till databasen Suecia Antiqua et Hodierna.

Den 24 maj lanserade alltså Kungliga biblioteket sin databas. Den ersätter en äldre databas och innehåller fyra gånger fler bilder än föregångaren samt är mer lättanvänd (även om den kunde vara något ännu bättre i sin sökfunktion, men jag kan inte få allt).

 

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia