Trivsam läsning i dagens Borås Tidning – Artikel med mig och Stefan Bede.
Som du som läsare av denna blogg vet fick jag medalj för en vecka sedan. I veckan blev det därför kontakt med Borås Tidning som idag publicerade denna artikel.
Det finns förstås inte så mycket att tillägga mer än att artikeln var trivsam läsning. I övrigt känner jag mig lite partisk.
Och detta var den sista referensen till denna medalj på mycket länge.
Årsmötet avklarat och jag fick min medalj. Dessutom höll jag föredrag (mer om det i ett kommande inlägg) och omvaldes i styrelsen för 24 gången.
Årsmötet är alltså över för denna gång och Svenska Heraldiska Föreningen lever vidare. Starkare än någonsin visar det sig efter att vi set medlemstalen för 2016. För första gången över 500 medlemmar, familjemedlemmar inkluderade.
Det var i Göteborg denna gång så det var nära hem för mig. Skönt, för då blir det mindre stress.
Bra möte var det också. Kanske inte så många besökare som jag hoppades men ungefär lika många som jag trodde.
Tyvärr lämnade både Kim och Marko styrelsen. Kan förstå dem eftersom det tar lite tid, men tråkigt är det för de har båda mycket att tillföra föreningen och svensk heraldik. Därför är jag glad att de stannar i föreningen i olika arbetsgrupper.
Annars var det inte mycket nytt. Omval på alla andra poster (och då räknar jag in att Pontus blev ledamot istället för suppleant). Bara män. Det får vi arbeta på till nästa möte. Eftersom vår, liksom alla andra heraldikföreningar, till 80 % består av män har vi en stor skara potentiella medlemmar som vi inte nått fram till än.
Mer om årsmötet kommer i nästa nummer av Vapenbilden.
Trots att älgar är Skogens konung har de varit ovanliga i svensk heraldik, undantaget två landskapsvapen.
Men nu tycks en förändring vara på gång. På bara några år har ett flertal vapen med älgar registrerats av Svenskt vapenregister. Det är dem som är med den här artikeln.
En del naturliga. Några med bara horn och andra väldigt fantasifulla. Det är inte en utan flera upphovsmän bakom kompositionerna.
Nu väntar jag bara på att få se lite renar med. De är än ovanligare.
Sköld: I guld en röd älghornskrona och däröver en av en tinnskura bildad blå ginstam.
Hjälmtäcke: Blått fodrat med guld.
Hjälmprydnad: En uppstigande älg med röd beväring delad medelst en tinnskura i guld och blått.
Sköld: I guld en upprest svart bevingad älg med röd beväring hållande en blå hästsko mellan frambenen.
Hjälmtäcke: Svart och blått fodrat med guld.
Hjälmprydnad: En uppkommande svart bevingad älg med röd beväring hållande en blå hästsko.
Sköld: I grönt två i andreaskors lagda, från varandra vända yxor, i vardera korsvinkeln åtföljda av ett utåtvänt eklöv, allt av guld.
Hjälmtäcke: Grönt fodrat med guld.
Hjälmprydnad: Två älghorn av guld.
Sköld: I blått, en ginbalk av silver belagd med ett rött liljekors, åtföljd ovan av en lilja av guld och nedan av en ros av silver med blombotten av guld och gröna foderblad.
Hjälmtäcke: Blått fodrat med silver.
Hjälmprydnad: En vildman hållande en klubba, allt av silver, mellan två älghorn av guld.
Sköld: I rött en på ett treberg av guld stående älg av silver med horn av guld, hållande en från sinister inkommande brandslang av guld sprutande vatten av silver.
Hjälmtäcke: Rött fodrat med silver och guld.
Hjälmprydnad: En fågel Fenix av silver med beväring av guld uppkommande ur en eld med lågor av guld med röd kant.
Snart kommer den halv-heraldiska konferensen om akademiska symboler och märken. Den hålls i maj i Lund.
Så vad passar då bättre än att nämna den allt större förtjusningen i akademiska symboler som kan ses runt om i Sverige. Som den här doktorshatten tillhör Konstnärliga fakulteten vid Lunds universitet. Solen är Apollons symbol, och visar här på konsten. Märket är designat av Henrik Dahlström. (Inte Karlstad som jag i hastigheten skrev. Tack Claus Berntsen för rättelsen).
Jag vet förstås inte om den här förtjusningen är till universitetens och högskolornas fördel. Visst tycker de att det blir pampigt, men när samhället i övrigt – inte minst de företag som skolorna vill imponera på – rör sig i motsatt riktning och med allt större kritik över att akademierna har för lite fokus på verkliga behov inom näringslivet och för mycket fokus på interna behov kanske det inte är det bästa sättet att nå ut till omvärlden.
Men tjusigt kan det för all del vara.
Målning av framtida stjärna.
Här ses en målning målad i gouache. Konstnären är Björn Fridén, en blivande svensk stjärna inom heraldiken.
Mer information om denna konstnär och andra kommer att finnas/finns redan på heraldik.se
Nu på lördag är det årsmöte i Svenska heraldiska och jag föreläser. Så möt mig där.
Jag har fått äran att få ta emot Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj och den delas ut nu på lördag i Göteborg. Och i samband med det kommer jag att hålla ett litet kort inspirationsföredrag om heraldikens 1400-tal.
Vill du lyssna på mig, Stefan Bede och/eller Henric Åsklund så bör du titta in på Göteborgs stadsmuseum från kl. 13.00 fram till 17.00. Vi finns där.
Se här en vacker sammanställning över svenska stadsvapen. Från Tidens lexikon, 1920-talet tror jag.
I stort sett alla svenska städer hade ett heraldiskt vapen vid den här tiden, men det var ovanligt bland municipalsamhällen.
Men alla städer var inte nöjda med sina vapen. Några har bytt ut sitt, som Gävle och Skellefteå. Andra har ändrat i det, som Borås (saxarna har bytt plats/vänt på sig). Ytterligare några har nog ändrats genom kommunsammanslagningar, som Motala och Åmål. Fast i Åmåls fall var vapnet så gräsligt att det kan ha varit rent estetiska skäl till bytet.
Visste du att Norge under 1300-talet, precis som Sverige, hade två riksvapen?
Med riksvapen menar jag här vapen som fördes av kungen och därmed betäckande riket. Inte vapen som var fastslagna till seende genom lag godkänd av ett parlament. Med andra ord har jag en lite friare tolkning för att få fram min poäng.
Vapnet med hjälm är kung Magnus Eriksson. Det är Folkunga-ätten/Bjälbo-ättens vapen. Men titta så ser du att det även finns ett gult Folkunga-vapen. Det är Håkan Magnussons, kung av Norge, vapen.
Det finns skäl att återkomma till detta vapen senare, men just nu tar jag med det för att visa hur nära det var att även Norge kvadrerade sitt riksvapen såsom Sverige gjorde. Allt som krävdes var några år till av Folkunga-styre och att vi skulle komma in i 1400-talets tankevärld.
Vapnet med tre kronor och tjurhuvud är kung Albrekt (av Mecklenburg – varför vi ännu idag envisas med att ge utländska kungar tillägg begriper jag inte, men för tydlighetens skull gör jag detsamma här).
Du vet väl att vem som helst får ta sig ett släktvapen. Du behöver inte vara adlig eller ens ha en adlig anfader. Det är bara att sätta igång och komponera ditt vapen.
Men hur ska jag göra?, tänker du.
Det är väl det som är det kluriga.
Mitt tips är att under menyfliken HERALDIK här ovan för att få lite tips och inspiration.
Ett annat tips är att läsa artiklarna under ”Mitt vapen” på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida. Där berättar några heraldikintresserade hur deras vapen kom till.
Läs mer via den här länken.
På Svenska Heraldiska Föreningens hemsida, heraldik.se, finns även flera artiklar om hur du ska gå tillväga rent praktiskt. Vilka regler finns det som man ska följa? Vilka bilder får man ha? Hur ser en sköld och hjälm egentligen ut (men det vet du nog, annars hade du inte varit här).
Titta gärna under ”Medlemmarnas vapen” för att få inspiration. En gyllene regel bland heraldiker är att ha få bilder och få färger så att det inte blir plottrigt.
Lycka till med ditt vapenskapande.
4 mars håller jag en kort föreläsning i Göteborg om heraldikens 1400-tal, seklet då vapenskölden förvandlades från ett igenkänningsmärke till en social markör.
Vi ser gärna att det fanns en medeltida heraldik av hög kvalitet, en mellantidsheraldik av något/betydligt sämre dito och en nutida heraldik som är en återupplivning av den medeltida heraldiken.
I mitt föredrag ska jag genom några exempel visa att historien inte heller inom heraldiken är så enkel och att det stora skiftet inom den nordiska vapenkonsten sker just på medeltidens 1400-talet, i en tidsperiod som här ännu inte har en aning om vad renässansens tänkevärld innebar, än mindre framtidens barock och rokoko.
Självklart finns det inga sanningar här. Kom och lyssna så pratar vi efteråt om det jag sagt.
Föreläsningen, liksom hela årsmötet, är öppet för alla som är intresserade. Vill du dessutom äta middag med mig och mina heraldiska kollegor kan du fortfarande anmäla dig.
Gå till Svenska Heraldiska Föreningens hemsida för mer information.