Vapensköld

Dering Roll

Lämna en kommentar
Derring vapenrulla
Derring vapenrulla

Dering Roll, Englands äldsta bevarade vapenrulla, gjordes under 1270-talet. Den innehåller vapen för 319 riddare.

Vapenrullan är döpt efter Sir Edward Dering som köpte rullan under 1600-talet för att föra in sitt eget vapen i den och på så sätt skapa en imponerande historia varje år. Nu blev det inte en sån social framgång som han hoppades på, men vi kanske ändå har honom att tacka för att rullan finns kvar. Trots allt, om du vill fuska så här vill du nog också att det du fuskar med ska bevaras på bästa sätt.

Utdrag ur vapenboken Dering roll.
Utdrag ur vapenboken Dering roll.

Edward IIIs regim

Det var alltså under Edward IIIs långa regeringstid som rullan skapades och fokus är på riddare som hade feodal jord i Sussex och Kent. Rullan i sig skapades i Dover, som ligger i Sussex. Dateringen är 1270-80-tal. Riddarens namn står ovanför skölden och alla är markerade utom sex, som antingen lämnats tomma eller har tagits bort. Kanske på grund av dödsfall och därmed vakanta. Det visar också att det fanns ett system bakom placeringen av vapnen. Kanske har den skapats på initiativ av Stephen de Pencester som då var Constable över Dover castle.

De 324 riddarna har var sin sköld och man ser tydligt hur det heraldiska formspråket har satt sig. Reglerna efterföljs ordentligt och det finns en stor variation. De geometriska mönstren dominerar bilden,  även om de faktiskt inte dominerar så mycket i antal. Det om något visar hur kraftfulla häroldsbilder faktiskt är som signal.

Utan att veta något om riddarnas inbördes släktrelationer är mitt intryck att det saknas alla former av strukturerade differentieringar.

Spännande för att se förstå brittisk heraldik i slutet av dess första utvecklingsperiod.

Läs mer på engelska Wikipedia.

British library har digitaliserat originalet

 

 

Dering vapenrulla
Dering vapenrulla
Vapensköld

Fanns det icke-adliga vapensköldar på medeltiden?

Sigill för prästen Lars Eriksson
Sigill för prästen Lars Eriksson.

Visst var det bara adelsmän som hade vapen? Det står ju i varenda historiebok. 

Nej, så enkelt är det inte. Ofrälse hade vapen redan under tidigt 1300-tal och bruket var som störst under stormaktstiden. Därefter blev det omodernt/minskade intresset fram till återuppvaknande på 1930-talet.

Ett exempel på det här är Lars Erikssons sigill. Om denne man är inte jättemycket känt, som vanligt är för medeltida människor. Men vi vet  att han 1466 var kyrkoherde i Husby-Oppunda i Södermanland.

Hans sigill är heraldiskt korrekt och visar ett löv. Möjligen ginbalkvis ställt, eller så är det bara den konstnärliga framställningen som får det att se ut så.
Det var alltså inte unikt att ofrälse ståndspersoner använde heraldiska vapen under medeltiden. Hur vanligt det var kommer vi däremot aldrig att veta för nästan all dokumentation är borta. Men jag har på känn att det var vanligare än vi tror, men då bara inom samhällseliten.

Tack till Kaj Janzon som hittade och presenterade sigillet.

Om socknen, läs mer här

 

 

Nationalism, Svenska Heraldiska Föreningen

Var svenska flaggan bara för marinen?

Bild på ett uppslag i tidningen Vapenbilden som visar svenska flaggor
Tomas Bragesjö skriver om Svenska flaggan i Vapenbilden #110

Svenska flaggans dag tag, så vad passar bättre än lite flaggfunderingar.

I det senaste numret av Vapenbilden (nr 110) gör Tomas Bragesjö en studie i svenska flaggans bruk i svenska adelsvapen. Det visar sig att den förekommer rätt ofta från 1600-talet fram till 1800-talets slut. Vilket inte var helt oväntat.

Däremot var det oväntat att den endast förekommer i adelsvapen för personer som adlats till följd av sina tjänster gentemot Sverige i marin verksamhet. Nästan alla har varit officerare inom örlogsflottan. Några har verkat inom handelsflottan och en verksam på flottbasen i Karlskrona.

Ingen har varit verksam som ämbetsman inom annan förvaltning, inom handel eller manufaktur eller som officerare inom hären. Inte en enda under 250 år.

Jag tror att Tomas är något på spåren och ser fram emot en mer fullödig genomgång för jag har förstått att han inte är riktigt klar än.

Hur som helst är det rätt sensationellt och visar, tycker jag, att hans tes att svenska flaggan i sin blå-med-gult-kors-version inte är rikets flagga förrän tidigast från 1800-talets andra hälft. Det stämmer också väl med den reaktion som kung Oscar II fick 1872 då han för första gången lät hissa den svenska  fanan på Stockholms slott. Han hissade den tretungade eftersom den andra då bara användes av handelsflottan.

 

Vapensköld

Älvdalen gör mer än rätt – om kommunvapen

Logga för Älvdalen, med kommunvapnet

Från Dalarna kommer glädjande nyheter. Älvdalen återtar sitt kommunvapen. 

Tydligen införde Älvdalen kommun 2006 en logga som kompletterar vapnet. Den syns på bilden här ovan. Nu väljer kommunen alltså att ersätta denna logga med dels ett grafiskt element, dels kommunvapnet.

Vapnet blev formellt antaget för kommunen 1991, så det är inte heller gammalt. Ändå är det här en bra lärdom för kommuner. Loggor, hur fräcka den än är, har alltid en kort livslängd. Vapensköldar lever mycket lägre.

Därför är det bra att både ha ett kommunvapen för mer formella och högtidliga sammanhang, eller som dekoration på exempelvis byggnader, och kompletterar det med ett grafiskt element. Just som Älvdalen nu gör. Det gör det möjligt att presentera kommunen på ett bra sätt i många sammanhang där en vapensköld är olämplig av olika skäl.

logga
Förslag till grafiskt element för Älvdalen

Läs mer på Dalademokraten 16 maj 2017

PS. Texten nertill på dagens logga är Älvdalen kommun på samiska. 

 

Vapensköld

Borlänge gör rätt – om kommunvapnet

 

Logga får Borlänge kommun med den nya loggan från 2017

Borlänge tar fram en ny logotyp för kommunen och sociala medier går bananas. Fast det sista handlar denna gång mer om politik än heraldik. 

Den nya loggan är en renritning av den gamla och gör sig därför bra som en logotyp. Den kan till och med med fördel jämras med äldre tiders stadssigill, som  var röda (eller vilken färg lacket nu hade) eller dess stämplar som var svartvita.

Vad man inte kan göra, men som samtliga upprörda på vissa Facebook-sidor gör, är att kalla det hela ett nytt vapen. För det är det inte. Borlänge gör rätt på alla punkter. Möjligen skulle man kunna ha synpunkter på det estetiska (det har jag inte) men då får man också finna sig i att andra säger att man själv saknar både snille och smak.

Visst finns det många kommuner som i heraldiskt oförstånd för om sina vapen till något annat, som Mölndal och Kalmar. Dessa ska få heraldisk kritik för detta. Men heraldisk kritik ska inte ges bara för att man tycker illa om hur det nya vapnet är tecknat eller vad det kostat att ta fram den nya bilden. Då gör vi heraldiker bara heraldiken en björntjänst.

Borlänge kommunvapen

 

PS. Är man petig kan man säga att den svartvita versionen är heraldiskt fel eftersom yxan och järnmärket där är fylld (=svart) medan strömmen inte är det fast de borde vara svarta alla tre eller endast ha linjekonturer. 

Vapensköld

Birger Brosas vapensköld

Birger brosas sigill från sent 1100-tal.
Birger brosas sigill från sent 1100-tal.

Är Birger Brosas vapen Sveriges första eller är det bara ett missförstånd?

Det finns en bild av jarlen Birger Brosas (död 1202) sigill där en sköld som antyder en lilja finns med. Detta kan vara det första vapnet i Sverige, eller hela Norden, men det lite osäkert. Det är till och med osäkert om det är en lilja. Det kan vara ett streck eller en kant på skölden.

Jag är den förste att hålla med om att det ser ut som en lilja men låter jag mig luras av vad jag vill se eller finns det verkligen där – ett svenskt vapen från kanske 1180-tal.

Sigillet kan inte vara yngre än 1202, då han avled, eller äldre än 1170-tal, då han blev jarl. Med tanke på att hans bröder, barn och syskonbarn konsekvent använder andra vapen samt att ingen svensk, dansk eller norrman inom 25, 30 respektive 50 år kommer att ha ett vapen och att i princip inte någon utanför området sydöstra England, Normandie och västra Brabant hade vapensköldar vid tiden kring 1170-1190 bör man vara skeptisk. Vapnet är helt enkelt ett unikum.

Frågorna kring Birger Brosas sköld är många

Men det kan ju ändå vara så att det är en vapensköld. Frågan då är vad det är för vapensköld. Är det en heraldisk sköld i den mening vi har, eller var det en sköld med en vacker utsmyckning eller är det måhända en symbol för jarla-ämbetet han har på sin sköld?

Det sista är en än vildare spekulation, men det är värt att notera att liljestaven även används av lagman Folke i Västergötland (som kan ha uppfattat sig som de facto-jarl i det oroliga 1220-1230-talet och hos Guttorm jarls (född 1120-tal, jarl senast 1163, död 1172) sonson Sigge Guttormsson.
Rent symboliskt skulle en liljestav – som sedan 1160-talet är känd från svenska kungasigill, vara en symbol som en kung ger en av sina närmsta män som tecken på att denne har kungliga befogenheter. Dock inte lika stora som kungen som därför behåller riksäpplet (makten), kronan (kungavärdigheten) och svärdet (lagen).

Noteras bör att Guttorps namn finns i Särö klosterkyrka i Danmark, eftersom hans dotter Helena gifte sig med danske stormannen Esbern snare, men hans sköld finns inte i vapenfrisen, bara hans namn.
För övrigt gifte sig Guttorms barnbarn Sigge med Birgers dotter Kristina.

Och den som vill ha ännu mer att fundera på kan ju fundera på varför den uppenbart mäktige Sigge liksom de lika mäktiga Algotssönerna har en ros i sin sköld (innan de byter till griphuvud). Slump eller symbol för något under 1200-talets andra hälft? Även Birger jarl beströr sin sköld med rosor.  Men det är en annan historia.

Vapen för Sigge Guttormsson (död 1283), sonson till Guttorm jarl
Folke Lagmans vapensköld från 1220-tal.

 

Källor

Guttorm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13326, Svenskt biografiskt lexikon (artikel av Hans Gillingstam), läst 2017-05-29.

Vapensköld

Akademiernas rektorskedja

Rektorskedja för lantbrukshögskolan från 1939
Rektorskedja för lantbrukshögskolan anno 1939, skolan är dock äldre.

Akademiska insignier är såklart inget nytt. De behövs i varje sammanhang där pompa och ståt anses betydelsefullt. 

Nu i helgen var det heraldisk kongress på det icke-heraldiska temat akademiska insignier. Ämnet kan  vara intressant ändå och för dig som vill veta mer skriver jag här några ord om en artikel från 1939 (se mer nedan).

På 1930-talet skapades flera värdighetstecken för rektorerna vid Sveriges högskolor. I flera fall togs de fram av riksheraldikerämbetet och kanske var de även pådrivande i att förmå de högre lärosätena att ta fram dessa insignier.

Stilen är typisk för den tiden, både i form och innehåll. Funkisen har inte riktigt slagit igenom så de nyklassicistiska dragen är starka. En hel del är riktigt snygga. Överlag är jag mer förtjust i kedjorna än i själva tecknet/medaljen.

Huruvida de fortfarande används eller om man har tagit fram nya kedjor har jag ingen vetskap om (det har ju inget med heraldik att göra). Kanske någon annan vet mer om det.

Rektorskedja för Tekniska högskolan
Rektorskedja för Tekniska högskolan

Källa

  • Meddelanden från riksheraldikerämbetet VIII, 1939
Vapensköld

Akademiska symboler och varför de har vapensköldar

Vapen för Procivita gymnasium i Helsingborg.

Heraldiska kongressen är i gång och den handlar denna gång om akademiska insignier, tecken och vapensköldar. 
Så därför påminner jag om varför akademierna och nya privatskolor egentligen använder sig av dessa tecken.

Jag vet att förespråkarna för vapen för högskolor och universitet ser det som ett tecken på tradition. Nåja, det kan man ju tycka men ska man vara krass så är det nog helt andra skäl som ligger bakom.
De senaste 20 åren har svenska universitet fullkomligt forsat i att hitta på en lång historia – och har de igen lång historia så har det tagit heraldiska emblem, främst vapensköldar, som symboler. Det är något helt annat än de symboler som används av de universitet som tog sina tecken generationen innan.

Och detta har nu sprit sig till gymnasier, som Procivita här ovan (som till och med har ett latinskt namn för att höja statusen).

Det tråkiga är bara att dessa vapen i regel är så trista eller rent av felaktiga varför man kan säga att det här med tradition inte är den egentliga drivkraften. Det är vanligt simpelt varumärkesbyggande och det är synbart väldigt framgångsrikt gentemot vissa kretsar vilket får mig att sorgesamt konstatera att det står 1-0 till reklammännen mot heraldikerna.

Hoppas att kongressen i helgen kan skapa en djupare analys kring hur högskolor och universitet använder heraldik och andra insignier för att stärka sin position inom den akademiska världen.

Läs mitt första inlägg här

Svenska Heraldiska Föreningen

Vapenbilden nr 110 – spoilervarning

Utdrag ur Vapenbilden nr 110, mer specifikt en artikel av Tomas Bragesjö.

Nu är den på gång, Vapenbilden nr 110. Idag gick den till tryck. Och här är med ”ledare” som jag skrev till den.

Ännu ett nummer av Vapenbilden fylld med ett spritt heraldiskt material.

Huvudartikeln denna gång är Tomas Bragesjös genomgång av den svenska flaggan i framför allt adliga vapen. När började de, vem har dem och varför? Det visar sig att förvånansvärt många har anknytning till sjöfart. Det är uppenbart att den svenska flaggan i dessa vapen inte förknippas med Sverige som land utan med svensk sjöfart och marina stridskrafter. Tomas Bragesjö säger själv att hans artikel endast är en första genomgång så känner du till fler vapen är du välkommen att komplettera i en kommande artikel.

I två artiklar tar vi upp teoretisk heraldik. Den ena på en enklare nivå för nybörjaren (om hjälmprydnader) och den andra för mer insatta (om häroldbildernas terminologi). Just denna blandning tror vi ger både introduktion till ämnet och en fördjupning.

Nära dessa ligger även Marcus Karlssons artikel om hur han resonerade när han skapade ett nytt släktvapen. Den här typen av artiklar ser vi gärna mer av. Kanske har du någon idé.

Och så har vi Mats Perssons artikel om Tyresö slott, som i sista stund lyftes ut ur förra numret men tyvärr då fanns kvar i redaktionsspalten Vi hoppas att ni också är nöjda med innehållet och nästa nummer kommer i september.

 

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia