Kategoriarkiv: Vapensköld

Vapensköld

Skrån med vapensköldar i Florens

 

Staden Florens är fylld med spännande skråvapen för de stora mäktiga skrån som dominerade denna stad och världshandeln för 600 år sedan. 

Även om Medici dominerar stort så finns här gott om avbildningar av andra familjer, till exempel Pazzi, Salviati, Bardi och Peruzzi. I många gathörn finns även vapensköldar som är så slitna att de är näst intill oidentifierbara.

Men den stora majoriteten är trots allt inte familjevapen. Betydligt vanligare är sköldar för skrån och gillen. Även stadens indelningsområden får sin heraldiska presentation, men de synes vara av nyare datum.
Det rikaste skrået under medeltiden var klädeshandlarna (Arte di Calimala) som i sin sköld har en röd örn gripandes en säck. Den syns överallt, inte minst tillsammans med familjen Medici eller vid entrén till rådhuset. [Bild 3]

Bland de andra skråna märks stenhuggarna, ullhandlarna (Arte della Lana, med Agnus dei), och juristskåret (Arte dei Giudici e Notai, med stjärna i skölden).

Härold, Vapensköld

Grünenbergs vapenbok äntligen tillgänglig

Ett av heraldikhistoriens verkliga praktverk finns nu tillgängligt digitalt. Det är Conrad Grünenbergs över 700 sidor tjocka vapenbok från 1493 som givits ut digitalt.

Conrad Grünenberg var en betydelsefull borgare i Konstanz som var medlem i magistratet från 1454 (och flera gånger borgmästare). Han kom att adlas 1468 för sina heraldiska insatser efter det att han och hans broder Johan fick tjänst hos kejsar Fredrik III.

Trots att familjen var betydelsefull vet vi inte när han föddes. Han förekommer första gången i källorna 1442 och är redan då vuxen och har fått ett uppdrag som byggmästare. Han dog 1494. Men det är inte som byggare han är mest känd, utan som skapare av en fantastisk vapenbok som numera också bär hans namn. Det handskriva originalet har fått flera avskrifter så redan samtiden förstod att uppskatta detsamma.

Speciellt en avskrift har en så hög kvalitet att det nu finns tillgängligt digitalt. Det tillhör Bayerns statsbibliotek. Steen Clemensen har publicerat en grundlig genomgång av Grünenbergs vapenbok som i detalj beskriver innehållet. Grünenbergs vapenbok tar inte bara upp samtida vapen tillhörande härskare, fria stater och städer, torneringssällskap och högadel.
Här finns också fantasivapen för historiska hjältar, kejsare av Romarriket, utomeuropesiska kungar och legendariska personer. Conrad Grüneberg skrev även en resebok om sin pilgrimsresa till det heliga landet.

Vapenboken kan laddas ner här:
www.wdl.org/en/item/8928 Steen Clemensens arbete kan laddas ner här: www.armorial.dk/german/Grunenberg.pdf

Vapensköld

Därför är lejon så vanliga

Stora katter förekommer i de flesta riksvapen norr och väster om Elbe. Österut och söderut är örnen vanligare. Varför är det så?

lejonvapnen går tillbaka till heraldikens tidigaste period. Det gäller för såväl England och Akvitien som för Skottland och de nordiska länderna. Alla hade de sina lejon redan kring mitten av 1200-talet, där Norge är sist ut.

Englands lejon är kända från kung Rickard I. Hans vapen visar två lejon i rött. Hans mor, Eleonor av Akvitanien, förde ett lejon i rött och hans farfar förde sex lejon i blått. det heraldiska arvet kommer därmed mer sannolikt från modern än från farfadern.

När lejonen var etablerade här är det lätt att förstå att de även spred sig norrut till de nya kristna rikena i Skandinavien utan självklar anknytning till den förkristna symbolvärlden kring medelhavet.

Lejonen ska nog mindre ses som symbol för styrka och mod (även om det också ingår) utan mer som en symbol för kristenhetens försvarare. Lejonet av Juda.

De riken som på något sätt vill hävda att de är de moraliska arvtagarna till de romerska kejsarna har däremot en örn. det gäller Tyskland och Bysans och därmed också Ryssland samt de länder som kommer däremellan, som Polen.

Kungabaner för Erikska ätten, version 2
Kungabaner för Erikska ätten, version 2

Endast Frankrike avviker med sin lilja, men så har fransmännen alltid gått sin egen väg.

 

Flagga, Nationalism, Vapensköld

Dannebrogen är tysk

Tyskromerska rikets krigsflagga under 1200--1300-talet.
Tyskromerska rikets krigsflagga under 1200–1300-talet.

Mitt på danska grundlovsdagen (nationaldagen) avslöjar jag här att danskarna idag markerar sin högtidsdag med en tysk symbol – Dannebrogen.

Den danska flaggan måste ses i sin Europeiska kontext. Under 1200-talet, när flaggan etableras, är det en symbol för den tyskromerske kejsaren. samme kejsare som danske kungen önskade stå på god fot med, och definitivt inte utmanade.

Ser man på en karta över 1200-talet och lägger ut dagens regioner som använder en röd flagga med vitt kors som symbol så ser man tydligt att dessa finns precis i utkanten av det dåvarande tysk-romerska imperiet. Som bland vissa stadsstater i Italien, i Schweiz och i Danmark.

Läs mer om Danmarks flagga.

Historia, Vapensköld

Riddarhuset visar sköldens baksida

Bild från Riddarhusets utställning Sköldens baksida.
Bild från Riddarhusets utställning Sköldens baksida.

Nu vänder Riddarhuset på sköldarna och ställer ut en okänd baksida. Se utställningen på Riddarhuset hela sommaren 2015.

När Riddarhuset för några år sedan inventerade alla sina sköldar (vapenplåtar) passade man på att fotografera både fram- och baksida. Baksidorna visade sig ibland innehålla mycket spännande information.

Nu visas dessa baksidor på Riddarhuset. Se uppgifter om konstnären som målat plåten, intressanta skisser och spår av tidigare restaureringar.

2015 års sommarutställning på Riddarhuset utgörs av fotokopior på detta dolda kulturarv som aldrig tidigare visats och som annars hänger mot väggen i Riddarhussalen, osynligt för ögat.

Utställningen visas

Under Riddarhusets besökstimme varje helgfri måndag–fredag kl. 11.00–12.00. Entré 60 kronor (40 kronor för studerande/pensionärer). Gratis med My Stockholm Pass.

Jesper Wasling 2010_1a

Svenska Heraldiska Föreningen, Vapensköld

Bomärken i vapensköldar

Lämna en kommentar

 

Norska Heraldiska Föreningen arrangerar den 9 juni ett föredrag om bomärken i vapensköldar av Hans Cappelen.

Jag har lyssnat på en äldre version av Hans föredrag och kan varmt rekommendera det. Han är en fantastiskt inspirerande föredragshållare och kommer med många intressanta infallsvinklar som öppnar upp för en vidare diskussion.

Om någon har ett speciellt intresse för heraldik, vapensköldar och bomärken vill jag även tipsa om Tor Flensmarck som gjort stora forskningsinsatser på området i Sverige och Allan Tønnesen som är en stor auktoritet i Danmark.

Alla tre har för övrigt belönats med Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj.

Tema: Våpenskjold og bumerker hos våre aner.
Plats: Møterom Gerhardsen, Kulturvernets hus, Øvre Slottsgate 2 B, Oslo
Tid: kl 1900

 

Vapensköld

Heraldikens färger och tinkturer

Lämna en kommentar
Swedish tinctures accordeing to the state herald
Tinktursköld med de av statsheraldikern föreslagna nyanserna

Heraldiken har många tinkturer (färger). Grönt, rött, svart, purpur, gult, blått och vitt. Dessutom några pälsmönster. Här tar jag upp nyanserna.

Heraldiken är färgglad. Den vill synas överallt och alltid även när det inte är helt berättigat eller befogat. Den är helt enkelt historievetenskapens motsvarighet till Eurovision.

Når du ska måla ett heraldiskt vapen ska du alltså välja de klaraste nyanser du kan, anpassat till sammanhanget. Vapnet ska synas. Det ska vara i blickfånget.
Det betyder inte att man alltid ska välja de starkaste färgerna. Ibland kan klarheten framträda genom centrerad matthet i ett hav av glitter, men det har konstnärer full koll på.

Statsheraldikerns råd

Men för att underlätta för dig som vill göra en trycksak eller motsvarande och inte riktigt vet vilka färger du vill ha, har statsheraldikern tagit fram tydliga riktlinjer.

Dessa riktlinjer är absolut INTE tvingande, utan ska endast ses som välmenande råd till dig som känner dig osäker. Och eftersom det är bra råd (obs! Det är ej rekommendationer, för det ordet kan kännas mer formellt tvingande än råden har stöd för) upprepar jag nyanserna här.

Jag vet att statsheraldikern nämner att purpur bara är en hjälpfärg, men det stämmer endast för de offentliga vapen som statsheraldikern utfärdar och har inget med svensk heraldisk tradition eller något annat att göra. Trots att vissa påstår motsatsen. Ibland tycks det mer än det forskas, och det gäller även inom heraldiken.

Läs mer om tinkturerna  i den här artikeln.

Vapensköld

Toleranta Västerås stad

Lämna en kommentar
Västerås stadsvapen. Från Wikipedia commons.
Västerås stadsvapen. Från Wikipedia commons.

 

Idag öppnar socialdemokraternas partikongress i Västerås. En ödesstund säger Aftonbladet. Kan detta avläsas i heraldiken?

Socialdemokraterna har alltså valt att lägga sin kongress till Västerås. Det sägs vara en ödesstund för partiet som har rekordlåga opinionssiffror. En del vill dra partiet åt vänster, andra åt höger (som vanligt) .

Då är det spännande att se hur Västerås stadsvapen ser ut. Jag ser en stolt röd ros i nedre centrum. Över den tonar ett blått M.
Kan det vara så att (M)oderaterna diskret tänker försöka påverka (S)ocialdemokraterna att röra sig högerut?

Man kan ju undra.

 

Ps om stadens motiv

Det är inget riktigt ”M” i stadsvapnet. Det är tecknet för Ave Maria, det vill säga ett monogram som visar ett A och ett M,

Och för att vara riktigt tydlig. Västerås stadsvapen är från medeltiden och avsett att vara et sigill, inte ett heraldiskt vapen. Då var man inte lika noga med att undvika bokstäver och monogram i vapensköldar.

Vapensköld

Den danske adel efter 1849

Lämna en kommentar

Boktips

Här ett tips på en bok som jag inte ens läst: ”Den danske adel efter 1849” , men en bok jag gärna vill titta närmare i.

För att förstå ett samhälle måste man förstå dess ”adel”, den reellt makthavande klassen. I vissa tider är det präster, i andra köpmän eller riddare. Under några sekler från 1500-1900 var det i Europa ämbetsmannaadeln. Hur denna grupp såg på sig själv och sin makt är viktigt att förstå när de mot slutet av 1800-talet började ge upp sitt maktmonopol och övergå till ett med demokratiskt synsätt.

Boken Den danske adel efter 1849 fokuserar på just denna period i Danmark och är därför ett intressant inlägg samt presenterar forsknigsläget som det ser ut idag. Det borgar inte minst författarna Bente Scavenius, Knud J.V. Jespersen, Ditlev Tamm, Jesper Laursen, Birgitte Possing, Anna von Lowzow och Jes Fabricius Møller för.

Sedan finns det också lite heraldiska anknytningar, inte minst i kapitlet Adel, status og symbolik.

Adel – Den danske adel efter 1849
Redigeret af Lars Bisgaard, Mogens Kragsig Jensen
Gads Forlag