Ut och pirata, för idag är det internationella piratdagen.
Jolly Roger, eller piratflaggan, känner ju alla till. Eller?
Här ovan ses flaggan för den mest kände piraten av dem alla – kapten Svartskägg.
Temat med skelettet och färgerna svart och vitt finns där, men sen så stämmer inte så mycket.
Wikipedia har en snygg sammanställning över denna välkända men ändå så okända del av flagghistorien.
Sveriges äldsta sigill tillhörde passande nog en kung, Karl Sverkersson (1164-1167).
Förutom att vara den förste med sigill (som har bevarats) var han också den förste att avbilda sig med krona; att sitta på en tron, först att hålla ett riksäpple och först att hålla ett svärd. Och han är den första av våra kungar som bar titeln ”Svears och Götars konung”
Bilden ovan är en teckning hämtad från Wikipedia. Bilden här nedan visar hans bevarade sigill i original.
Överhuvud taget var han först med det mesta som gällde den kontinentala symboliska synen på kungavärdigheten.
Han var också den kung som lyckades få påven att erkänna kungariket Sverige som ett eget ärkestift, låt gå underställt Danmarks ärkebiskop som också var Nordens primas.
Karls efterträdare var kung Knut Erikssons (1167-1189), Erik den heliges son. Som förste kung i Sverige låter han avbilda sig med en spira, en liljestav. Även han har en krona och ett riksäpple.
Vi kan ju inte veta om de hade dessa föremål i verkligheten, men omöjligt är det inte. Helige kung Erik Jedvardsson hade bevisligen en krona från 1100-talets mitt i sin grav från samma tid.
Min personliga åsikt är att de hade vissa maktsymboler men att dessa knappast var av ädelmetall. Vi får inte vara så källkritisk att vi inte kan erkänna den möjliga existensen av saker som inte finns bevarade. Men att därifrån gå hela vägen och slå fast att det som finns på bild också är något som har funnits i verkligheten – det är att gå för långt.
Filmtajm
Jag hittade just en länk till Sveriges television om Riksdagens högtidliga öppnande 1974.
Jag har noterat att en hel del heraldiker (långt ifrån alla, dock) tycker att det här var en fantastisk tradition som ska bevaras.
Visst är den kul som kulturhistoria men jag tycker att det är allt för mycket som inte skulle fungera i en demokrati. Titta gärna 2.45 in i filmen och se vad de säger om kvinnobänken.
Dessutom tycker jag inte att just riksdagens arbete ska vara föremål för odemokratiska ceremonier. Det är den demokratiska verklighetens främsta rum. Precis som domstolarna ska det likvärdiga och formella stå i centrum, inte det pompösa och exkluderande.
Den här bilden fick jag idag. Den sitter på toppen av ett ridspö och har Mölndal stads vapensköld.
Det är lite spännande att fundera kring detta vapen. Varför har man lagt så mycket energi på ett ridspö och placerat ett kommunvapen på dess topp?
Bakgrunden står säkert att finna i något evenemang som Åby trav arrangerat; Åby som ligger i Mölndal.
Konsten att snida i sten är inte längre väl känd i Sverige, men i England finns en riktig expert i Fergus Wessel.
Jag stötte på företaget Stoneletters och Fergus Wessel när jag letade lite efter moderna heraldiska gravstenar och fastnade när jag upptäckte den välkände vapenkungen John Brooke-Little.
Visst är det snygga arbeten! Hoppas att det här hjälper till att inspirera andra att använda heraldiken som ett minne även efter döden.
Extra kul är det när han visar hur han arbetar i sten. Det går väldigt snabbt, eller är det något med klippningen?
Läs mer om hur man snidar i sten
Aftonbladet leker upproriska och säljer t-shirt med de Geer-tryck på.
Själ tycker jag det här mest -r en intressant akademisk fråga. Ska jag, som representerar den heraldiska sakkunskapen, blir upprörd? Det ville de Geer 1967. Idag är det knappast syftet. Idag är det mest en rolig grej. Som de Geer själv säger till Aftonbladet:
– Jag dömdes till 75 dagsböter för brotten ”skymfande av statssymbol samt uppvigling”
Det händer knappast idag. Däremot skulle det mycket väl kunna hända om ett visst svenskt ”nationalistiskt” parti fick makten, vilket kan vara bra att tänka på som heraldiker.
Motivet (som jag väljer att inte visa, för jag har inte en aning hur noga de Geer är med sin upphovsrätt) kommer nu att säljas på T-shirts och överskottet går till Syrien-flyktingar. Behjärtansvärt och bra på alla sätt.
Jag skulle gärna ha de Geers t-shirt; den skulle passa fantastiskt bra på en heraldisk kongress 🙂
Och som svar på rubrikens fråga: Självklart kan man det.
Idag den 12 september är det geologins dag. Idag ska vi fira alla världens stenar. Jag gör det genom att ta upp några geologiskt inspirerande vapen.
Hammarstens vapen är registrerat i Svenskt Vapenregister.
Rundeln symboliserar en sten.
Ragnar Sten. Medlem i Grästorps ishockeyklubb kring 1960 och därmed också vapenbärare. Rundlarna visar även här på stenar.
Adliga ätten Stenfält har tre blå stenar. Den adliga anfadern Georg Stenfelt var artillerikapten på 1600-talet och säkerligen bra på att krossa murar till sten. 
Familjen Stenkvist har bergsmansverktyg och ett treberg för att visa på sina anor som gruvexperter.
Glöm inte lördagens utsvävningar i vapenböcker! Flera rariteter utlovas.
Allt händer den 12:e september. Vi samlas kl 14 i entrén till universitetsbiblioteket.
Ciceron: Jens Christian Berlin
Efter förevisning blir det generalförsamling där det ska väljas en ny styrelse till Göteborgs Heraldiska Sällskap. Jag är en av kandidaterna, liksom ovannämnda Jens Christian + ett gäng anda kunniga heraldiker från Västsverige.
Just nu pågår utställningen ”Dödens teater” heter Livrustkammaren nu pågående stora utställning (fram till juni 2016). Den visar kungligheters begravningar från 1500-tal fram till nutid och är fylld med heraldik.
Om detta skriver jag och Mats Persson i kommande nummer av Vapenbilden, #103. Kungligheter är emellertid inte de enda som föräras en offentlig begravning. Det är en ära som tillfaller oss alla, om än mindre pompös.
Titta runt i våra kyrkor. Se hur många minnesmärken av de döda som finns och hur viktig heraldiken har varit. Synd då att den traditionen nästan är borta. Få använder idag heraldiska symboler i dödsannonser eller på gravstenar. Men istället för att beklaga oss tänker vi visa på det goda exemplet, och hoppas att du läsare kan hjälpa oss att inventera de moderna svenska gravstenarnas heraldiska utsmyckning.
Här ovan är min vän Fredrik Posses gravsten. Han gick tyvärr bort alldeles för tidigt, men hans intresse för heraldik (och hans brors känsla för design) gav honom en gravsten som åtminstone inspirerar mig. Jag för min del tänker följa hans exempel den dagen det blir aktuellt.
En sköld kvadreras när man vill ha in två eller flera familjers vapen i samma sköld. Eller när man förenar sitt vapen med ett ämbetsvapen a la biskop.
Normalt placerar man pappans vapen i fält 1 och 4, och mammans i fält 2 och 3. Därför bör du också göra det. Undantagen som finns är så speciella att de inte är relevanta för oss vanliga människor och rör vanligen när modern har en markant högre rang än fadern (ex kronprinsessan Viktoria och Daniel).
Jag som håller på med heraldik dagligen måste säga att jag sällan stöter på någon kvadrerar sina vapen. Det förekommer, visst, men sällan.
Endast borgerliga släkter kan kvadrera vapen i Sverige eftersom de adliga enligt sina egna regler ska vara statiska. Vi andra, som inte ingår i Riddarhuset, är inte bundna av liknande regler.
Man kan skapa nya sköldar som är kvadrerade. Det är inte förbudet på något sätt, men det är inte uppskattat.
Svenska Vapenkollegiet (där jag är ledamot) godkänner inte den här typen av nyskapade vapen. Vi tänker inte hindra dig från att ha dem, men vi registrerar dem inte heller.
Skälet är enkelt. Eftersom kvadrering används för att slå samman två eller flera vapen så innebär en kvadrering att man gör anspråk på att föra mer än två sköldar. Är sköldarna påhittade ”lurar” man betraktaren och det är inte i heraldikens intresse.