1219 undertecknar bröderna Sigtrygg och Lars Bengtsson av Broberg-ätten ett dokument med sina sigill. Båda sigillen visar en vapensköld och vapensköldarna har samma motiv.
Av någon anledning får alltid storebror Sigtrygg äran för att vara först, men de är exakt lika gamla, såvitt källorna kan berätta. Vem som i verkligheten var först kommer vi aldrig att få redan på och det kan lika gärna ha varit Lars.
Notera för övrigt att storebror fick ett hedniskt namn meden lillebror fick ett kristet. Om det nu betydde något 1219.
Arms of Sigtrygg Boberg, miles. Seal dated to 1219
Av de tio äldsta sigillen (1219-1238) med vapenmotiv var två riddare (titeln ”Dominus”), tre lagmän i Västergötland, en stallare, en jarl (Birger), en blivande kung (Knut Långe), två stormän och en okänd. Alla tycks ha kommit från Västergötland eller Östergötland.
1224 Det äldsta danska vapnet finns avbildat i sigill. Det tillhörde marsken Johannes Ebbesen. Efter 1225 blir danska vapen snabbt vanliga.
English
The two brothers Sigtrygg and Lars (Laurentius) Bengtsson of the Boberg family seal in year 1219 a document. Their seals both show a heraldic coat of arms and the have the same. This is the first evidence of heraldry in Sweden and Scandinavia.
They are also among the first to use the title miles, meaning knight (in Swedish, ”riddare”). At this time, the king didn´t knighted anyone and the concept knighthood didn´t exist in the meaning a brit or a Frenchman understand the word.
But there they are, the two seals for the two brothers Boberg, showing the first coat of arms in Scandinavia.
Kalmarunionens regenter. Teckning: Magnus Bäckmark.
Magnus Bäckmark och Ronny Andersen har gjort Societas Heraldica Scandinavicas två nya vykort.
Magnus Bäckmarks motiv visar vapensköldarna för Kalmarunionens regenter och deras respektive, från Margareta till Christian II. Bilden är typisk för Magnus, lekfullt heraldiskt med sinne för detaljer som gör bilden levande. Som att han har vänt på skölden för drottning Kristina Abrahamsdotter, vars vapen är okänt. Hon var Karl Knutsson Bondes tredje hustru och han gifte sig med henne i stort sett på sin dödsbädd vilket gjorde hans son till den person som stod närmast tronen. Hon var inte av frälseätt och därför hade hon inget stöd i arvstvisten efter sin make. Arvet kom att delas mellan svågrarna Gyllenstierna och Tott.
Det andra vykortet har Ronny Andersen tecknat, och det visar vapen för samtliga Societas Heraldica Scandinavicas styrelseledamöter mellan 2009 och 2015.
Vykorten är en kul idé. Problemet är väl bara att ingen skickar vykort längre. Det är numera mest ett samlarföremål. Men som samlarvärde är de värda en hel del för oss heraldiker.
Stjärnorden var 1300-talets ridderliga höjdpunkt, enligt fransmännen. Den grundades av Johan den Gode år 1351 som motvikt till Strumpebandsorden.
Johan den Gode, som fick sitt namn mer för sina framgångar som tornerriddare än som militär eller främjare av religiösa strömningar, hade stort förtroende för det ridderliga idealet. Aningen för stort, skulle det visa sig.
Som en tornerriddare kände han väl den propagandistiska potentialen i de pompösa tornerspelen. Hans motdrag mot den engelska Strumpebandsorden blev därför Stjärnorden Till Guds och Vår Frus ära. Och det skulle bli en motvikt av bombastiska nivåer. 500 riddare dubbades som Stjärnriddare
Riddaren Geoffroi de Charnay möter kungen av England
Riddaren Geoffroi de Charnay
Dess första ideolog var riddaren Geoffroi de Charnay. Han är känd som en av dåtidens främsta riddare vad gäller militär förmåga och hade innan orden grundades lett militärinsatsen för att återta Calais från engelsmännen.
Geoffroi de Charnay såg striden som den främsta ridderliga dygden. Det var genom att delta i strid, lära sig stridens hantverk och se sina kamrater dö som man nådde ridderlig ära. Att segra var inte nödvändigtvis det viktigaste, däremot att strida väl. Denna syn kom att dominera Stjärnorden och fick förödande konsekvenser vid slaget vid Poitiers 1356.
Slaget mot engelsmännen blev ett gigantiskt nederlag för fransmännen trots att de kunnat välja plats för slaget och var numerärt överlägsna. Jag kan inget om taktiken så jag ska inte säga att ena sidan gjorde rätt och den andra fel. Det kan vara så enkelt att två stridsformationen som för oss ser ut att vara jämbördiga faktiskt är väldigt olika starka på grund av teknisk utrustning (jämför gärna med NATOs totala överlägsenhet i golf-krigen mot Irak).
Striden slutade med att engelsmännen tillfångatog Johan den Gode med flera prinsar och riddare, att mångdubbelt fler franska riddare dog, inklusive Geoffroi de Charnay samt att Stjärnorden i praktiken upphörde att existera. Den återuppstod visserligen, men endast till utseende och namn; dess själ hade upphört.
Slaget innebar också att engelsmännen förlorade hela kriget eftersom Johans efterträdare började med en ny taktik som kom att krossa engelsmännens möjlighet att agera på kontinenten, men det visste ingen då.
Extrakunskap.
Johan den Gode är den första franske kung som avbildas porträttlikt på en tavla.
Skaraborgs regementes fana. Teckning: Leif Ericsson
Heraldiske konstnären Leif Ericsson fortsätter att utvecklas. Nu senast genom den nya originalmålningen för Skaraborgs regementes fana.
Målningen av Skaraborgs regementes fana visar att Leif Ericsson börjar bli en av de stora inom svensk heraldisk konst. Det är modernt i klassisk form och det krävs inte mycket kunskap inom ämnet heraldik för att inse att det här kan utvecklas till något med. Jag tycker att han väl förmedlar arvet efter Jan Raneke och Bengt-Olof Kälde..
Just den här tavlan skapades på uppdrag av försvaret i samband med att han tog fram det nya originalet för regementets fana.
Motivet är komplett med HM Konungens Carl XVI Gustafs namnskiffer som fanspets och fanband (kravatt).
Tavlan är målad i gouachefärger i skala 1:5 och är ca 45 x 40 cm utan ram.
Patrick Damiaens träsnideri är kanske heraldikvärldens främsta.
Jag bara måste nämna detta. Patrick Damiaens träsnideri är något av det vackraste jag har sett.
Belgaren Patrick Damiaens är en träsnidare som specialiserat sig på heraldik. Det är ett hantverk på en nivå som få når upp till. Det är en exakthet kombinerat med ett själfullt snideri.
Tyvärr kostar hans arbete säkert en förmögenhet för hans arbete ser ut att ta tid. Men har man råd så …
Jukka Suvisaari (1945-2015) is dead. This great finish heraldic artist left us in July (so I know I’m a bit late).
I didn’t know Jukka, I never met him but I was very well aware of his heraldic work. For me, he was one of the great finish heraldic artist who renew the art of heraldry.
Finska Kommunförbundets samling av vapensköldar. Foto: Anders Segersven
Jag läser på Anders Segersvens blogg om en heraldisk guldgruva i Helsingfors. Det är finska Kommunförbundet som i sina lokaler har i Kommunernas Hus” har ett rum fyllt med de finska kommunvapnen.
Samlingen består av 607 vapen för nuvarande och tidigare kommuner och städer i Finland samt tidigare kommuner på avträdda områden i Karelen.
Jag hoppas att vi kan se något liknande i Sverige. Antalet sköldar bör bli ungefär lika många, om vi tar med de som fanns för landskommunerna fram till 1974. Per Andersson har redan gjort grundjobbet så nu är det bara att göra klart sköldarna.
Tysklands statsvapen av Karl-Tobias Schwab (1887–1967).
Idag fyller nya Tyskland 25 år, men det känns som om de funnits där för alltid.
3 oktober 1990 blev Tyskland ett. Öst- och Västtyskland upphörde att existera. Därmed blev den tyska örnen hela Tysklands symbol igen.
Den fläkta örnen
Tysklands vapen är en svart fläkt örn i fält av guld. Samma vapen användes av Weimarrepubliken 1919-33 och innan det av det tyska kejsardömet 1871-1918. De senare återupptog då det vapen som kejsar Sigismund skapade för sitt rike/dynasti/kejsarämbete 1433.
Preussarnas örn var svart i fält av silver. Den användes som hjärtsköld av 1800-talets kejsardöme som en påminnelse av att det var deras kungaätt som styrde Tyskland. Det var också därför denna sköld togs bort när kejsardömet upphörde 1918.
Den design som används idag, och som användes av Weimarrepubliken, tecknades av Tobias Schwab (1887–1967) och presenterades 1928.
Men Tyskland har haft flera andra statsvapen på vägen fram till idag.
Heliga Tysk-Romerska rikets flagga från 1700-talet
Heliga Tysk-Romerska riket 962- 1815
Så klassiskt att det inte behöver närmare beskrivning. En örnsköld har de haft sedan 1100-talets sista decennium. Den mest kända varianten är dubbelörnen (ett huvud för Tyskland, ett huvud för Rom). En kort period hade man även tre huvuden, det tredje gör Jerusalem.
Tyska förbundets flagga
Tyska förbundet 1815–1866
Napoleonkriget krossade det Heliga Tysk-Romerska riket, även om det varit i upplösningsfasen sedan 1648.
1815 återuppstod riket under namnet Tyska Förbundet. Vapnet var även denna gång en svart dubbelörn i guld. Men den hade inte längre alla småsköldar eftersom de tyska länderna var mer självständiga än tidigare, alla 39.
Tyska förbundet införde även den tyska flaggan.
Tyska riksvapnet för kejsaren
Kejsarriket 1871–1918
1800-talet var inte en lyckad period för När Tyskland enades 1871 skapade man också ett nytt riksvapen. Också det innehöll en örn, men nu endast med ett huvud. Dessutom placerade man den preussiska örnskölden som hjärtskäl.
Weimarrepubliken 1919–1933
Weimarrepubliken skapades 1919 och gjorde det enkelt för sig. Man tog bort referenserna till det kungliga, inklusive timbreringen, och behöll det rena vapnet. Det stiliserades också i sann 1900-talsstil
Nazityskland 1933–1945
Nazityskland hade ingen riktig tysk örn. Den enda statsbildning i Tyskland under mer än 1000 år som avviker från traditionen. Så mycket för deras känsla och respekt för historien.
Örnen som de har är en typisk 1900-talsdesign.
Östtysklands statsvapen 1955-90
Öst och Västtyskland
Efter andra världskriget splittrades Tyskland och som sovjetisk lydrike hade Östtyskland en liten specialare i form av en hammare och passare inom en krans.
Västra Tyskland valde att ta upp den gamla tyska skölden igen i den form den hade under Weimarrepubliken. Efter sammanslagningen med Östtyskland den 3 oktober 1990 valde man såklart att fortsätta använda det Västtyska t annorlunda jämfört med på 1920-talet. När Östtyskland uppgick i Västtyskland 1990 blev vapnet det återförenade Tysklands vapen.
Hockeylaget Aspudden från Haparanda har tvingat bort sin ordförande från ordförandeposten efter att denna har publicerat en ”nazistbild”. Det är bara det att bilden inte är nazistisk.
Okunskap leder lätt till moralism och ibland till värre saker än så när man använder sin okunskap tillsammans med sin makt. Det hände nu i veckan i Aspuddens hockeylag.
Ordföranden har alltså publicerat en bild på ett finskt flygplan som av allt att döma står på ett museum. Flygplanet har en blå svastika, dvs de finska färgerna. Om detta skriver Aftonbladet på ett neutralt sätt.
Denna svastika var vid införandet inte en nazistisk symbol utan ett märke som vilket annat märke som helst. Visst symboliserade det romantisk svärmisk germanism, men det betyder inte att de som använde bilden 1918 visste att man skulle mörda judar och andra i detta teckens namn 20 år senare.
Äldre fana för finska flygvapnet
Förstå kontexten och historien
Jag har inga åsikter eller tankar om kontexten. Kanske rymmer fd ordförandes Facebook-sida massor med riktiga nazistiska bilder beskrivna på ett positivt sätt. Då är det rätt att kasta ut honom på grund av det.
Jag anser att om man som Aspudden vill censurera något ska man vara helt säker på sin sak. Annars är man själv den som världen bör räddas ifrån. Att påstå att något är ett nazistiskt tecken när det tillkom FÖRE nationalsocialistiska partiet i Tyskland är bara djupt korkat.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
