Att Gustav III gillade vasa-tiden, det vet vi. Det är utifrån det perspektivet vi ska se mycket av den vasaromantiska konst som härstammar från kungens tid.

Här är ett riksvapen på en akterspegel på ett skepp (möjligen gjord för linjeskeppet Wasa (akterspegelsornament) som byggdes 1778.

1952 skrev Riksheraldikerämbetet (dvs riksheraldiker Harald Fleetwood eller möjligen Arvid Berghman) att vapnet var ett uttryck för det svärmeri som kungen visade för Gustav Vasa. Varför tre kronor-skölden är röd framgår inte av riksheraldikerns skrift, däremot är han säker på att adreaskorset finns med här på grund av Hårleman som infört dessa i svensk heraldik ”i stället för det riktiga romerska korset”.

I just det här fallet kan man tänka sig att den teaterkunnige kungen också insåg att det vore klokt om svärmiska vasavapnet avvek från det dåvarande riksvapnet för att visa samtiden att det handlade om just svärmeri och estetik, inte om att skapa en korrekt historia. För det fanns det andra forum.

Vapensköld krönt av kunglig krona. Vasakärven som hjärtvapen på blå, oval botten. Vapenskölden delad med Andreaskors. På var sida ser vi folkungalejonet/Bjälbolejonet med sitt lejon över tre strömmar, ocan och nedan ser vi tre kronor på röd botten (nedre kronan avslagen).

Kronan är kunglig och äpplets kors avslaget.