Uppsala vepor, en kommentar

Från Erika kom den här kommentaren till mitt inlägg om Uppsala vepor

”Hej!

Jag läste ditt inlägg om Uppsalas vepor (http://waslingmedia.se/uppsalas-vepor-skandalosa/) och tänkte lämna ett par kommentarer. Nu var ju kommentarsfunktionen stängd, men du får gärna lägga ut följande på bloggen om du vill.
När något strider mot, “bryter mot”, lagen innebär det inte nödvändigtvis att ett brott har begåtts. Ett brott är en gärning för vilket ett straff (böter eller fängelse) är föreskrivet. När det gäller svenska flaggan skulle tänkbart straffbara gärningar kunna vara tillverkning, försäljning, innehav och brukande. Som du själv påpekar finns det inte något straff angivet för sådana gärningar i flagglagen. Inte heller i någon annan lag finns det straff angivet för någon sådan gärning. Att “bryta mot” flagglagen är därför inte brottsligt och därmed inte heller en fråga för rättsväsendet.
Hur en svensk flagga ska se ut definieras i flagglagen. Att säga att en flagga som inte exakt överensstämmer med flagglagens definition inte är en svensk flagga, har ett drag av brännvinsadvokatyr över sig. Det hade kunnat finnas en konkret rättslig problematik kring vad som är en svensk flagga och vad som inte är det, om det hade funnits straff kopplat till hantering av flaggan. Det hade inte minst varit fallet om det hade varit brottsligt att skända flaggan. Nu är det som bekant inte det. Om det hade varit aktuellt med en juridisk prövning av en flagga, så hade det varit relevant att ta ställning till sådant som hur stor avvikelsen är från lagens definition, i vilket sammanhang flaggan förekommer och på vilket sätt den används samt, ganska självklart, med vilket syfte flaggan har tillverkats och används. I fallet med Uppsalas vepor är det uppenbart att syftet varit att pryda paradgatan med svenska flaggor.
Enligt instruktion från regeringen ska riksarkivet verka för att bestämmelser om Sveriges flagga följs. Några sanktionsmöjligheter har myndigheten dock inte i denna typ av fall. Den typ av åtgärd som då rimligen står till buds är att informera, det vill säga precis det som statsheraldikerna har gjort. Dessutom ligger det i myndighetens lagstadgade serviceskyldighet att svara när någon kontaktar dem med frågor eller synpunkter.
Som jag ser det har statsheraldikern, som den lojale tjänsteman han är, gjort precis det som ålagts honom av våra demokratiskt valda företrädare.
Med vänlig hälsning
Erika”

Mitt svar:

Tack för att du läste min blogg . Jag uppskattar dina synpunkter.  I det juridiska säger jag inte emot dig alls. Min poäng var dock inte juridiskt utan att artikeln och diskussionen missar poängen med flaggor.

Jag menar att en flagga som är formellt svensk i betydelsen representant för den jurdiska personen Sverige är en sak.

Vår lagstiftning kring den här är dock tveksam eftersom den inte klargör vem som får använda flaggan utan ”bara” hur den ser ut. PÅ det sättet är lagen snarare ett enkelt dokument som visar på en grafisk profil. Lagen är därmed en tydlig produkt av sin tid.
Jag menar också att flaggor kan dock också – och har alltid kunnat vara – vara en dekorativ symbol för landet/nationen/folket (eller vilket ord man nu vill använda).Det brukar vi heraldiker kalla dekorativ heraldik och det ligger utanför lagstiftningen etc, precis som de målade flaggorna vid sportevenemang ligger utanför lagstiftningen. Det är ju trots allt inte flaggor för Sverige, utan för det mycket otydliga subjektet  ”svenskhet” (jag lägger ingen politisk värdering i ordet, bara en idéhistorisk).

Så Uppsala vepor är då en dekorativ fana som visar på svenskheten, men det är inte en svensk flagga som gör anspråk på att representera Sverige.