Etikettarkiv: rangtecken

Krona i vapen

Älvsborgs regementes vapensköld med ett lejon
Älvsborgs regementes vapensköld krönt med en sluten kunglig krona.

Får man ha en krona i sitt vapen? Ja, det beror på. 

Heraldiska kronor finns i flera former. Dels har vi utseendet. En krona kan vara sluten (vilket i Sverige innebär kunglig) eller öppen. Det kan vara en rangkrona eller en dekorativ krona. Kronan kan också ligga på skölden eller så kan den vara i densamma.

Allt detta innebär olika saker för dig som tänker använda en krona.

Krona på skölden

Om en krona läggs på en sköld är det i regel en rangkrona och det får du inte ha om du är en vanlig enkel medborgare som jag. Det här är ingen absolut regel, men de ytterst få som leker med egna kronor och vet hur de ska användas är så extrema undantag att du nog aldrig stöter på dem.

I Sverige finns det tre kungliga rangkronor och tre adliga. De kungliga är endast för medlemmar av kungahuset och de adliga får endast användas om du är barn till en adelsman. Observera här att du ska vara barn till en adelsman, inte barnbarn där din pappa är ofrälse för då har han brutit den adliga linjen oavsett hur många adliga anfäder du har dessförinnan.  Om dessa regler kan man tycka vad man vill, men det är de som gäller inom Riddarhuset och som alla seriösa heraldiker erkänner.

Bragesjös vapensköld
Öppen krona i familjen Bragesjös vapensköld.

Krona i skölden

Att ha en krona i skölden är något helt annat. Det kan du ha utan problem för det är bara en bild och inget tecken på rang. Vi heraldiker brukar inte förespråka slutna kronor även om dessa inte är förbjudna. Att ändå använda dem kan möjligen tolkas som dålig smak men inget mer.

Öppna kronor är något helt annat. Tänk här på hur ishockeylandslagets kronor ser ut. Enkla och utan allt för mycket krusiduller.

De öppna kronorna ska blasoneras just så, ”öppen krona”. Man ska inte vara mer detaljerad och absolut inte säga att det är en adels-, friherre- eller grevekrona. Man ska även undvika att teckna dem så att de ser ut som en av de adliga rangkronorna.

 

 

 

Den vita staven

Stavar är ett säkert tecken på makt och myndighet. Se bara på Gandalf. frågan är bara när de blev officiella symboler i Sverige.

Det första tecknet på att en svensk får ett ämbetstecken nämns i Engelbrekskrönikan. I denna beskrivs hur Erik XIII (av Pommern) 1436 gav marsken Karl Knutsson Bonde en vit stav som ämbetstecken när herr Karl utsågs till rikshövitsman.

Erik XIII var gift med prinsessan Filippa av England. De engelska marskalkerna bar en vit stav som ämbetstecken. Frågan är då om det är via hennes inflytande och inspiration som staven inkommit som en form av ämbetssymbol. Då kan vi också tänka oss att en dansk och en norrman – för mig oklart vilka – redan tidigare hade fått samma tecken även om det inte finns bevarat i någon skriftlig källa. Men kanske i något gravmonument.

Öppen eller sluten hjälm

Halvöppen hjälm efter Walter Leonard.
Halvöppen hjälm efter Walter Leonard.

Fick en vapenskiss till mig för påseende häromdagen. Med en hjälm som kan tolkas som öppen eller sluten. Så jag funderade lite på det.

Att adelns ekonomiska och politiska privilegier sedan länge är borta är allmänt känt (för heraldiker, lite tveksamt hur det står till med den kunskapen på andra håll i samhället).  Och när staten kring 2002 lämnade Riddarhuset åt sitt öde finns adeln bara kvar som en historisk tradition. Man skulle lite elakt (men sant) kunna säga att det inte längre finns adel i Sverige, men människor som har adliga förfäder, precis som man kan ha förfäder som tillhörde medlemmar ur bonde- eller borgarståndet, eller kanske var bergsmän.

Sedvanans makt är stor

Låt oss för enkelhetens skull säga att adeln finns kvar och att de som räknas som adel (barn till adelsmän) har vissa heraldiska privilegier kvar. För sedvänjans och traditionens skull är jag idag beredd att acceptera den tolkningen.

De enda privilegier som återstår är titlar och heraldiska rangtecken. En av dessa heraldiska rangtecken är – sedan 1762 – den öppna hjälmen. Här finns en hake som jag senare ska återkomma till.
Det kan inte nog betonas att den öppna hjälmen inte var adlig före 1762, och den förordning som då antogs kan på goda grunder antas ha tillkommit på rund av dåliga fackkunskaper i ämnet heraldik.

Men till ämnet. Den öppna hjälmen har varit ett adligt rangtecken i mer än 200 år. Men något har hänt. Efter inspiration från den tyske heraldikern Walter Leonards bok ”Der grosse buch der Wappenkunst” började SVR under sent 90-tal att teckna vapen med en halvöppen hjälm.  Det kan vara harmlöst, men om man som heraldiker ser det hela i ett utifrånperspektiv så har jag svårt att inse att en icke-heraldiker kan tolka hjälmen på annat sätt än som en öppen hjälm. Om än i medeltida stil.

Utifrån den här tolkningen, ska man vara orolig eller nöjd? I Norge och Danmark görs ingen rangskillnad på öppna och slutna hjälmar. Adliga och borgerliga släkter får välja den hjälm de tycker passar bäst. Bakgrunden är visserligen det danska enväldets rangsystem från 1700-talet, där ett komplicerat rangsystem inom staten övertrumfade adlig börd när det gällde tillträde till tjänst, men den historiken har idag ingen praktisk betydelse.

Jag tycker nog att vi på sikt bör frångå den svensk-finska traditionen och ansluta oss till den dansk-norska. För – varför är det idag viktigt för heraldiker att markera adlig börd, när börden inte längre får anges som argument i andra sammanhang i samhället?

 Halvöppna hjälmar i SVR

Skandinavisk Vapenrulla 1995 visar fyra vapen med den nya formen av halvöppen hjälm. Beer (TF 472/95), Block (TF 478/95), Lauenheim (JR 484/95) [även mantel], Theutenberg (JR 494/95). Också ett norskt vapen i samma årgång bär samma typ av hjälm.

1996 förekommer Trudsö (TF 517/96) – norsk
1997-00 finns inga halvöppna hjälmar.
2001 finns Widenfalk (TF 611/01) och 2002-2003 Holck (TF 631/03)

TF = Tor Flensmarck
JR = Jan Raneke

Brittisk variant av halvöppen hjälm, ur Arthur Charles Fox-Davies "The art of heraldry"
Brittisk variant av halvöppen hjälm, ur Arthur Charles Fox-Davies ”The art of heraldry”