Kategoriarkiv: Vapensköld

Mystiskt mynt utan ägare

Grännamyntet med sin korsvimpel
Grännamyntet med sin korsvimpel

Ett okänt mynt hittat i Gränna. Vems är det och varför är det slaget.

I kommande nummer av Vapenbilden (#103:2015) skriver Lars O Lagerqvist om Gränna-myntet. Det är ett mynt som sannolikt är slaget på 1200-talet och troligen av en religiös myntslagare, enligt Lagerqvist.

Men vi vet inte vem.

Skölden är helt okänd. Det finns ingen liknande från den här tiden i hela Norden eller norra Tyskland.  Korsfanan antyder däremot att myntet är slaget av en kyrkans man, troligen en biskop och då möjligen av stiftet Linköping.

En titt på kapellet i Farleigh Hungerford Castle

Gravmonument för medlem av familjen Hungerford i Farleigh Hungerford Chapel
Gravmonument för medlem av familjen Hungerford i Farleigh Hungerford Chapel

Muralmålningar med heraldik hör till mina älsklingsämnen. Därför måste jag tipsa om Farleigh Hungerford Chapel halvvägs mellan London och Bristol. 

Farleigh Hungerford Castle är idag en ruin, men det var en gång en imponerande borg byggd av sir Thomas Hungerford (den förste ”talmannen” i parlamentet, utsedd under sent 1300-tal).

Han köpte området av familjen Monfort och omvandlade platsen till ett maktcentra. Familjen höll sedan kvar borgen i sin ägo tills de fick dålig ekonomi och tvingades sälja under 1600-talet.

Muralmålningarna från 1400-talet (möjligen delvis 1500-tal) ger verkligen liv till denna gravplats. Klart värt ett besök och intressantare än själva borgruinen. Tycker jag.

 

Vapensköld för familjen Hungerford
Vapensköld för familjen Hungerford, baron av Hungerford.

Jiří Louda är död

Jiří Louda är död. Denne tjeckiske heraldiska konstnär var en av de största i efterkrigstidens Europa. 

Jiří Louda föddes 1920 i Kutná Hora, Tjeckien,  och avled nu i veckan (1 september 2015). 
Jag fångades av hans heraldiska konst när jag fick tag på boken European Civic Coats of Arms. Hans konst var väldigt distinkt och påminde lite om Brita Grep (eller om det var tvärtom).

Har damer vapen?

Får kvinnor verkligen inte använda heraldiska vapen?

Jo. Men många äldre heraldiker har de senaste 150 åren mot bättre vetande, allmänt bruk och alla tänkbara skriftliga källor hävdat motsatsen.

Jag ska nog säga att jag är MYCKET kritisk mot en rad äldre kända heraldiker för deras pseudovetenskapliga texter. De präglas av mycket fördomar som får dem att bortse från det de kan se framför sig i det källmaterial de så ofta hänvisar till.

Här kommer en en liten genomgång av vad heraldikerna skrivit. 

 

Funderingar inför 2016

 

2016 fyller Svenska Heraldiska Föreningen 40 år.

Igår på styrelsemötet tillsatte vi en jubileumskommitté som ska hålla i arrangemangen under 2016. Framför allt stämman den 13 mars blir något extra, hoppas jag.

För min egen del kommer jag att ha fullt upp med Vapenbilden och skriftserien, men även här gäller det att förbereda sig. Nu undrar jag därför om det är någon som har någon idé om vad den kan innehålla som visar på föreningens fantastiska 40 år – välkomna att mejla jourhavandeheraldiker@waslingmedia.se 

Nationalkommittén för genealogi och heraldik – en orientering

Varför gömmer sig Nationalkommittén för genealogi och heraldik är Sveriges, främsta heraldiska institut?

I Vapenbilden #69:2007 skrev fil dr Lars Wikström, då ordförande i Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik (SNGH), en kort artikel om kommitténs historia och verksamhet.
Med utgångspunkt i den kan man ställa frågor om kommitténs funktion och berättigande.

Nej

Det är inte så att jag vill avskaffa SNGH eller ens byta ut dess ledamöter.
Vad jag vill är att se lite liv och rörelse i nämnda kommitté.

SNGh grundades 1971 för att få en svensk institution som kunde vara en samtalspartner till Confédération internationale de généalogie et d´héraldique, som grundades 1970 för ”uppehållande av kontakter mellan nationella intressegrupper och internationella organisationer. En av dess främsta ambitioner är att tjäna som rådgivande organ till UNESCO”, som Wikström skrev.

1970 fanns det ingen svensk heraldisk förening och ingen egentlig institution jämte statsheraldikern och Riddarhuset som hade permanent heraldisk kompetens.

Genealogerna ställer upp

Genealogiska Föreningens tidskrift ”Släkt och Hävd” ställdes till kommitténs förfogande som svenskt publiceringsorgan, vilket gör att denna förening fortfarande har representation i kommittén.  Enligt nu gällande statuter av år 2000 består Nationalkommittén av minst åtta, högst tolv ledamöter, som representerar Kungl. Maj:ts Orden, Kungl. Vitterhetsakademien, Riksarkivets heraldiska sektion, Försvarets traditionsnämnd, Genealogiska Föreningen, Riddarhuset och Ointroducerad Adels Förening.

Här skulle man kunna invända mot sammansättningen och hävda att kommittén även borde öppna upp för Svenska Heraldiska Föreningen (SHF). Och det gör jag, för jag tycker att det är SHF som har den i särklass mest samlade heraldiska kompetensen inom heraldik. Både bredd och spets. Dessutom med egen heraldisk publikation som väl fyller SNGH:s behov.

SNGH borde höras mer

Idag är SNGH en mycket tyst kommitté. De verkar inte ens i det tysta och det är synd. Det skulle vara av stort värde om någon av deras ledamöter (helst alla) någon gång tog till orda i heraldiska spörsmål. Vi behöver deras kompetens.

Lagar om heraldik och statssymboler

SFS 2009:1593 Förordning (2009:1593) med instruktion för Riksarkivet och landsarkiven;
(Se särskilt paragraferna 7, 22, 23 och 32 som berör den heraldiska verksamheten.)

SFS 1982:268 Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen;

SFS 1982:269 Lag (1982:269) om Sveriges flagga;

SFS 1983:826 Förordning med riktlinjer för färgnyanserna i Sveriges flagga;

SFS 1973:686 Kungörelse om registrering av svenska kommunala vapen;

SFS 1970:498 Lag (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar;

SFS 1976:100 Förordning (1976:100) om vissa officiella beteckningar.

Läs mer på riksarkivets hemsida om heraldik.

Gör ett nytt släktvapen av ett gammalt

Den som släktforskar kommer förr eller senare att stöta på någon anfader (eller ibland anmoder) som har en vapensköld. Då är det lätt att börja fundera på om man får använda den skölden.

Här vill jag mana till besinning. Ta inte första bästa vapen. Gör hellre ett nytt. Här är ett tips på hur du kan resonera när du skapar ett nytt släktvapen utifrån ett eller flera gamla.

Knallarna Claésson

Vapen för familjen Claesson från Borås.
Vapen för familjen Claesson från Borås.

I senaste numret av Skandinavisk vapenrulla finns Knallarna Claésson med som nummer 752/2015. Vapnet är även registrerat som SV-138 i Svenskt Vapenregister.

Vapnet är antaget av Peder och Michael Claésson från Borås men släkten härstammar från Dannike i Kinds härad (och i nuvarande Borås kommun). Förr ägnades mycket kraft åt knalleverksamheten och det syns nu i vapnet. Motiven är en knalle och en ullsax, som båda är de mest framträdande symbolerna för Sjuhäradsbygden.

Claéssons använder även vapnet som varumärke för det gemensamma bolaget Claésson Konsult och Värdering i Borås AB. Notera att knallen i det vapnet är vänd in mot sidan, i courtisie.

Vapnet är komponerat av Peder Claésson och Jesper Wasling samt tecknat av Thomas Falk.