Etikettarkiv: Svenska Heraldiska Föreningen

Vapensköld

Nationalism handlar inte att välja bort

Stefan Bede, Svenska Heraldiska Föreningens kommunikationsansvarige, skrev dessa kloka ord på föreningens Facebook-sida i veckan (2/11). Jag vill passa på att sprida dem en extra gång. 

… Men då vi är en ideell förening som är öppen för alla så kan jag säga att den består av allt annat är en homogen skara.
Vi är svenskar, finnar, danskar, norrmän och folk med annat osvenskt påbrå. Vi är adliga, ofrälse, katoliker, kristna och ateister. Vi har till och med elfsborgare i föreningen. Vi är rojalister och republikaner.
Vi är män, kvinnor, pojkar och flickor. Vi är heterosexuella och homosexuella. Vi kanske har en och annan asexuell människa i leden, vad vet jag.

Vi hyllar den gamla traditionen av att gå från att flagga sin härförares färger och vapen till att skapa sitt eget.
Jag inbillar mig att det är ett mänskligt faktum att de flesta inte går omkring och identifierar sig som svenska hela dagarna. Själv känner jag mer tillhörighet med folk som är rollspelsnördar, single speed-cyklister och house-DJ:s än de som räknas som svenskar. Man kan vara fler saker än bara en. Man kan välja att visa sin mångfacetterade person och man behöver inte välja bort.

Nation eller stam – samma sak

Med detta sagt vill jag även lägga till att Erik Helmerssons inlägg på DNs ledarsidan igår den 5/11 tar upp samma tankegång (har han månne läst SHFs Facebook-sida?)

Det handlar om mångas fokusering på tribalism (definierat av Nationalencyklopedin som ”benägenhet att sätta den egna gruppens eller stammens intressen före nationens” = dvs fördomar) när de tar ”avstånd” från nationalismen. Ja, det förstås, de tar ju inte avstånd från nationalismen, de gör den bara ännu snävare vilket jag trodde var omöjligt.

Jag håller till fullo med i hans avslutande ord och försöker tillämpa dem inom heraldiken närhelst jag kan:

Det är dissidenterna, inte gruppernas mer högljudda ledargestalter, som borde lyftas fram och ges utrymme. De är förebilderna vi behöver i en alltmer fragmenterad, avindividualiserad och identitetsfixerad tid.

Vapensköld

När kvadreras ett vapen och bör man göra det?

Ingemar Apelstigs vapen som ordförande i Svenska Heraldiska Föreningen
Ingemar Apelstigs vapen som ordförande i Svenska Heraldiska Föreningen. Teckning: Magnus Bäckmark.

En sköld kvadreras när man vill ha in två eller flera familjers vapen i samma sköld. Eller när man förenar sitt vapen med ett ämbetsvapen a la biskop.

Normalt placerar man pappans vapen i fält 1 och 4, och mammans i fält 2 och 3. Därför bör du också göra det. Undantagen som finns är så speciella att de inte är relevanta för oss vanliga människor och rör vanligen när modern har en markant högre rang än fadern (ex kronprinsessan Viktoria och Daniel).

Jag som håller på med heraldik dagligen måste säga att jag sällan stöter på någon kvadrerar sina vapen. Det förekommer, visst, men sällan.
Endast borgerliga släkter kan kvadrera vapen i Sverige eftersom de adliga enligt sina egna regler ska vara statiska. Vi andra, som inte ingår i Riddarhuset, är inte bundna av liknande regler.

Man kan skapa nya sköldar som är kvadrerade. Det är inte förbudet på något sätt, men det är inte uppskattat.
Svenska Vapenkollegiet (där jag är ledamot) godkänner inte den här typen av nyskapade vapen. Vi tänker inte hindra dig från att ha dem, men vi registrerar dem inte heller.
Skälet är enkelt. Eftersom kvadrering används för att slå samman två eller flera vapen så innebär en kvadrering att man gör anspråk på att föra mer än två sköldar. Är sköldarna påhittade ”lurar” man betraktaren och det är inte i heraldikens intresse.

Vapensköld

Grattis Svenska Heraldiska Föreningen

Grattis på 39-årsdagen.
10 september 1976 bildades Svenska Heraldiska Föreningen. Nästa år firar vi ordentligt.

Bild på SHFs styrelse 1976.
SHFs styrelse 1976. Från vänster till höger. Ingvar Torefalk kassör, Ebbe R:son Mark ordförande, Carl-Axel Rydholm sekreterare och Carl-Axel Flach.

Själv blev jag medlen 1987 och aktiv 1993. Ändå har jag bara träffat en av dessa fyra män – Carl-Axel Rydholm (Cary kallad, av alla som han träffade). Två av de andra hade tyvärr då gått bort och den fjärde var inte längre aktiv eller pigg nog att närvara på föreningens arrangemang.

Ändå var det dessa män som drog igång det som idag är Sveriges genom historien mest livfulla heraldiska sammanslutning. Idag med drygt 400 medlemmar och växande.  Det är bara att hoppas att det fortsätter på det viset.

 

Svenska Heraldiska Föreningen

Styrelsen möts om heraldik 30/8

Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk
Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk

Så är det styrelsemöte igen. Denna gång om framtiden, som vanligt.

Svenska Heraldiska Föreningens tredje styrelsemöte för året. Det kommer att vara avrapporteringar om skriftserien, utställningen och Vapenbilden (den sista kommer som planerat om några veckor).

Det är också lite förberedelser kring medaljörerna, även om det beslutet tas först på nästa styrelsemöte i månadsskiftet november/december. Du får gärna nominera någon lämplig. Vi tar gärna emot tankar om namn för det är inte givet vem som ska utses. Bara en sak vet vi och det är att vi avstår från att nominera någon i styrelsen eftersom det känns lite underligt än så länge (ett flertal i styrelsen kan nog ändå känna sig ganska övertygade om att premieras en vacker dag).

Jag hoppas kunna twittra om mötet ikväll mellan kl 20.00 och 22.00. Följ @jesperwasling

 

Vapensköld

Heraldik i sociala medier

Att sociala medier sprider sig som en löpeld kan få ha undgått. Men att  heraldiska föreningar hakat på är kanske mer oväntat.

Ändå finns vi där och skälet är enkelt. Vår kontakt med medlemmar och andra intresserade har exploderat sedan Internet kom, och med sociala medier som Facebook, Pinterest och Twitter når vi nu ännu fler.
Svenska Heraldiska Föreningen (SHF) och Societas Heraldica Scandinavica (SHS) har båda var sin sida på Facebook. Gå gärna med.

Dessutom finns vissa lokalavdelningar till SHS också med. På dessa sidor kan man se bilder och snabb information om vad vi gör i föreningen.

Twitter för snabbheten

SHF har också ett twitterkonto (@heraldik_se) som för tillfället hålls igång av Claus Berntsen och Jesper Wasling. Här tipsar vi om heraldik på 140 tecken. Några djupare inlägg blir det inte. Syftet är snarare att visa att vi finns och att skapa kontakt med historiker och andra som kanske har ett intresse av vår verksamhet.

Vad vinner vi?

En berättigad fråga. Vad gör vi för nytta här?

Är det inte bortkastad tid som kunde användas till något annat?
Faktum är att nästan all vår kontakt med medlemmar sker via nätet. På senare år har hemsidan bidragit med färre kontakter medan de sociala medierna bidragit med fler. Jämför vi med hur det var på 90-talet är korrespondensen kanske tio gånger så stor. Går vi tillbaka till 1980 så fick sekreteraren in ungefär lika många brev per år som dagens sekreterare får per vecka.

Därför fortsätter vi att satsa på internet.

Svenska Heraldiska Föreningen

Så här gör man folk skitsura

900 kronor för en middag. Det skrämmer folk. 

Inom heraldiken pågår en ständig kamp mellan de som vill göra ämnet folkligt och de som ser heraldiken som ett exklusivt ämne. Jag tillhör den första falangen.

För femton tjugo år sedan fick jag Svenska Heraldiska Föreningen att ge upp titlarna på sina medlemmar. Det fanns nämligen ingen relevans i att vara direktör alternativt diversearbetare inom skrotbranschen när det gällde kunskap i heraldik. Däremot fanns det – märkte vi ofta – en koppling mellan att framhålla sin titel och att argumentera högljutt i frågor där andra hade bättre kompetens (detta syns tydligt i föreningens korrespondensarkiv, som finns i Göteborg).

På senare år har jag märkt att den här tendensen i Sverige att vilja framhäva irrelevanta titlar har växt sig allt starkare i takt med att det nordiska samarbetet växt.

900 kr för att få vara med i umgänget

Även kostnaderna för att vara med har höjts dramatiskt utan att det kommit innehållet till del. I stället för att satsa på att locka besökare med intressanta kunniga föreläsare lockar man med dyra middagar som tidvis är sponsrade av föreningarna. Nu senast såg jag att en förening har ett seminarium för deltagandet kostar 50 kr (vilket jag tycker är en bra siffra) men middagen efter kostar 895 kr.

Att man inte ser vad detta gör med intresset för heraldik är mig obegripligt. Hur ska man kunna locka nya medlemmar när alla vet att det kostar en förmögenhet att få vara med i den innersta kretsen?

Jag hoppas verkligen att den heraldiska societeten tar sig samman. Annars blir den snart irrelevant för alla.

Skitsura, det blir de personer som arrangerar detta och nu ser mig som en svikare när allt de vill är att ha det trevligt tillsammans. Och till er säger jag: Ha det gärna trevligt, men ha det på er fritid, inte när ni representerar Svenska Heraldiska Föreningen.

Svenska Heraldiska Föreningen

tack Marko, Pontus och ni andra

Lämna en kommentar
Marko Arosilta på medeltidsdagarna i Varberg 2015.
Marko Arosilta på medeltidsdagarna i Varberg 2015.

I helgen var det medeltidsdagar i Varberg och Svenska Heraldiska Föreningen var där. 

Det är tredje gången föreningen är på plats och denna gång utan min assistans. Jag vill därför passa på att framföra mina tack till samordnaren Marko Arosilta och till Pontus Rosenqvist, Helena Brage och Henric Åsklund som också hjälpte till.

Pontus Rosenqvist och Helena på medeltidsdagarna i Varberg 2015
Pontus Rosenqvist och Helena på medeltidsdagarna i Varberg 2015
Vapensköld

Tom S. Vadholm och Thorleif Aiff är årets medaljörer

Lämna en kommentar

Svenska Heraldiska Föreningen (SHF) utser varje år förtjänstmedaljörer inom området heraldik. Man kan få medalj för konstnärliga, akademiska eller ideella insatser för att sprida kunskap om heraldik.

2015 års medaljörer blev mästerträsnidaren Thorleif Aiff och norske heraldiske nestorn Tom Vadholm.

SHFs mästerlige motiveringspoet, Stefan Bede, har sammanfattat de tvås insatser i följande ord:

Thorleif Aiff
För sitt handgripliga arbete med att överföra och tolka heraldikens teoretiska sfär. Med hundratalet heraldiska träskärningar är denne mästare i träbildhuggeri unik i Sverige. Han har förmågan att förstå och uppskatta ett vapen och låter sig inte begränsas av de restriktioner för framställan som finns utan förmår finna kärnan i uppdraget.
Att lägga till denna ytterligare dimension är det inte vem som helst som kan. Thorleif Aiff är inte vem som helst – han är den nyfikne mästaren som ödmjukt närmar sig ämnet och förvandlar det till något handfast och vackert.

Thorlief Aiffs hemsida visar hans heraldiska hantverk

Tom S. Vadholm
För sina insatser som föreningsaktiv i Norge och Norden. Som både engagerad medlem och framförallt som ordförande i Norsk Heraldisk Forening har han varit drivande. I Societas Heraldica Scandinavica har han lyft föreningens blick och arbetat för ett förstärkt internordiskt samarbete. Både hemmavid och på internationella kongresser har han dessutom varit en flitig föredragshållare. Som en del av det kitt som håller ihop de nordiska föreningarna är han betydelsefull.
På samma sätt som en människa inte är en ö är det gränsöverskridande samarbetet oerhört viktigt. Så viktigt att det bör premieras med medalj.

Läs mer om medaljen på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida