Nu har han precis gjort 3-0 mot Malmö. Men det är inget mot gårdagens utmärkelse.
Som Malmös store son är det inte konstigt att han fick stadens hederstecken för att han den mest kände malmöiten.
Nu har han precis gjort 3-0 mot Malmö. Men det är inget mot gårdagens utmärkelse.
Som Malmös store son är det inte konstigt att han fick stadens hederstecken för att han den mest kände malmöiten.
Australiens premiärminister Malcolm Turnbull (lib) avskaffar de riddare och damer som hans företrädare Tony Abbott (lib) införde för några år sedan.
Rojalisten Tony Abbott införde 2014 titlarna Knight (riddare) och Dame (dam) av någon anledning som varken australiensarna eller jag begrep. Hans idé ledde också till att hans eget liberala valde att kicka ut honom. Så kan det gå om man inte är i takt med tiden.
Jag tror att det här är något som många svenska ordensförespråkare borde yta till sig. Det kan verka kul med ordnar men atrt införa dem och sedan börja dela ut dem till vissa medborgare men inte andra är som att balansera på slak lina där en politiker lätt går fel.
För Tony Abbott var det enligt många beslutet att utnämna prins Philip (Elisabeth IIs make) som blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kan lätt se framför mig att en meritorden till en person som Chris O’Neill kan ge samma kritik här, fast man skulle kunna tro att han som kunglighet vore okontroversiell.
Ikväll kommer Svenska Heraldiska Föreningens styrelse att utse 2016 års förtjänstmedaljörer i heraldik.
Jag kommer att närvara på mötet men vet ännu inte själv vem eller vilka som kommer att utses. Många förslag finns men inget är klart förrän vid niotiden.
De som utses kommer sedan att informeras och därefter offentliggör vi namnen i Vapenbilden redan i decembernumret. Tidigare har vi väntat till februari men allt kan inte alltid vara detsamma.
Det kan bli extra spännande i år eftersom 2016 är föreningens 40-årsjubileum. Kommer det att betyda att det blir fler medaljörer än vanligt eller … ?
Du vet väl att Svenska Heraldiska Föreningen varje år utser nya förtjänstmedaljörer. Från starten 2001 har det blivit 41 nordbor, mest svenskar, som fått medaljen.
Det är styrelsen i SHF som utser medaljörerna. Antalet varierar, Några gånger har det varit fem namn, andra bara en person. Det har funnits skäl för antalet, men dessa drar jag inte här. De får framtida historiker reda ut.
Jag vill här förklara lite hur jag, som en i juryn, tänker kring medaljörerna. Min röst är ju trots allt inte helt betydelselös i sammanhanget eftersom ja är sekreterare i föreningen och ledamot i styrelsen sedan 1994. Att förneka att det har betydelse vore att korrumpera mig själv.
För mig är det viktigt att det finns en viss logik i valet av medaljör. Till exempel är jag den förste att skriva under på att statsheraldiker Henrik Klackenberg uppfyller alla tänkbara krav på en förtjänstmedaljör inom svensk heraldik. Men. Det vore oklokt att ge medaljen till honom innan hans lika förtjänstfulla företrädare har fått samma erkännande. Om inte annat så för att de kom före honom (Jan von Konow, Lars Wikström och Clara Nevéus hör hit). Just det här lite träiga sättet att resonera vet jag ofta får kritik i andra sammanhang men bland heraldiker, som har känsla för ton och tradition, finns förståelse.
Jag delar även den åsikten att en styrelse i mesta möjliga mån ska undvika att ge förtjänstmedaljer till sig själva. Det blir lätt jävigt. Där har vi i SHF haft en klar linje sedan starten 2001. Och därför har styrelseledamöter fått medaljen först när de lämnat styrelsen (Ingemar Apelstig, Bengt-Göran Lundqvist, Perolow Jonsson-Falck, Johanna Hellström, Rune Torstensson).
På senare år har ledamöterna Alexander Ulltjärn, Thomas Falk, Magnus Bäckmark, Marcus Karlsson, Pontus Hedberg lämnat styrelsen. Kanske blir de aktuella inom kort. Eller inte. Eftersom de berör framtiden uttalar jag mig inte om mina tankar eftersom det kan påverka andra.
Däremot kan jag ju säga att jag ser ett problem inför en relativ snar framtid. Nu har vi under femton år belönat förtjänta heraldiker i Sverige utan att belöna styrelsen eller andra på centrala positioner i Svenska Heraldiska Föreningen. Samtidigt blir vi ju alla äldre och nu inom kort (men vi är inte där än) finns alla de mest förtjänta heraldiker inom styrelsen eller dess omedelbara närhet. I det läget får vi, tycker jag, frångå den nuvarande praxisen.
Är det någon som kan identifiera denna jetong?
Denna jetong som visas här är mig helt okänd. Kanske någon läsare vet vems det är?
Jetong är idag synonymt med en spelmark, men ordet kan även avse en en belöningspenning för gjorda framsteg i studier, för flit och skicklighet eller dylikt. Eller som en belöning för närvaro vid ett evenemang. Sådana jetonger delades flitigt ut under 1800-talet till ledamöter av de svenska akademierna. dessa jetonger kunde sedan växlas in mot pengar.
Blogg
medaljBlogg är en blogg om medaljer. Såklart.
Ämnet är inte min specialitet, men en snabb läsning här och jag känner mig genast mer kunnig.
medaljBlogg finns också på Facebook.
Svenska Heraldiska Föreningen (SHF) utser varje år förtjänstmedaljörer inom området heraldik. Man kan få medalj för konstnärliga, akademiska eller ideella insatser för att sprida kunskap om heraldik.
2015 års medaljörer blev mästerträsnidaren Thorleif Aiff och norske heraldiske nestorn Tom Vadholm.
SHFs mästerlige motiveringspoet, Stefan Bede, har sammanfattat de tvås insatser i följande ord:
Thorleif Aiff
För sitt handgripliga arbete med att överföra och tolka heraldikens teoretiska sfär. Med hundratalet heraldiska träskärningar är denne mästare i träbildhuggeri unik i Sverige. Han har förmågan att förstå och uppskatta ett vapen och låter sig inte begränsas av de restriktioner för framställan som finns utan förmår finna kärnan i uppdraget.
Att lägga till denna ytterligare dimension är det inte vem som helst som kan. Thorleif Aiff är inte vem som helst – han är den nyfikne mästaren som ödmjukt närmar sig ämnet och förvandlar det till något handfast och vackert.
Thorlief Aiffs hemsida visar hans heraldiska hantverk
Tom S. Vadholm
För sina insatser som föreningsaktiv i Norge och Norden. Som både engagerad medlem och framförallt som ordförande i Norsk Heraldisk Forening har han varit drivande. I Societas Heraldica Scandinavica har han lyft föreningens blick och arbetat för ett förstärkt internordiskt samarbete. Både hemmavid och på internationella kongresser har han dessutom varit en flitig föredragshållare. Som en del av det kitt som håller ihop de nordiska föreningarna är han betydelsefull.
På samma sätt som en människa inte är en ö är det gränsöverskridande samarbetet oerhört viktigt. Så viktigt att det bör premieras med medalj.
Läs mer om medaljen på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida