Senast i raden av tolkningar av vapen Wasling är detta, av Saga Elektra Rosenqvist
Ett vapen kan tecknas på så många sätt. det är inte alls statiskt, som man lätt kan tro. Tvärtom är det ju blasoneringen som är det viktiga.
Så för att verkligen visa att det är så, och att det är upp till dig att förändra ditt vapen, har jag sammanställt de versioner av vapen Wasling som jag har fått genom åren.
Här kan du se alla versionerna av släktvapnet.
Anders Breitholtz har en ny hemsida: creativeheraldry.com. Besök den för inspiration.
Breitholtz är en av de få flitiga heraldiska konstnärerna i vårt land. Han har gjort ett flertal nya och gamla släktvapen, varav Niedenmark här ovan är ett.
Hemsidan ger en kort beskrivning av honom som heraldisk konstnär, och som han skriver där: han var en av de konstnärer som Svenska vapenkollegiet har anlitat.
Kom till Göteborg på lördag 1 december. Möt heraldiska konstnärer och massor av andra. Till och med jag är på plats.
Det är dags för det andra konstnärsseminariet för heraldiker. Alla är välkomna. Även du som inte är medlem.
Vi kommer bara att prata om hur man gör en sköld. Det blir inget teoretiskt alls, mer än teorin bakom hur man håller en pensel, blandar färg eller hanterar ett ritprogram på datorn.
Otto Upp var tysk heraldiker verksam i mitten av förra århundradet. Inte den bästa tid för en tysk, men Hupp gav inte upp.
Som heraldisk konstnär var han en föregångare i att återskapa den medeltida stilen, som han behärskade bättre än de flesta. Dagens heraldiker inkluderade.
Det som gör honom extra bra är hans insikt att det inte får bli för bra. För även om vi med dagens pennor och papper kan göra helt rena linjer var det något som var svårare för medeltidens konstnärer. Speciellt de som skulle göra det som bäst kan kallas kataloger och alltså innehöll en stor mängd bilder som skulle produceras relativt snabbt. Alltså inte som en kyrklig målning av Michelangelo där konstnären kunde dra ut på tiden.
Idag är hans böcker lite svåra att få tag på men tursamt nog ligger ett och annat av hans verk på nätet, digitaliserat av ett museum. Så vill du studera tysk medeltidsheraldik i modern tappning ska du läsa Arlberger Wappenbücher.
Hur ska man avbilda ett nytt vapen?
Frågan verkar först naiv, men det har fler bottnar än en.
Den som tar sig ett vapen, eller som vill rita upp sitt släktvapen på nytt för att det saknas ett nutida original, hamnar snabbt i bryderi.
Mitt råd är att alltid i första hand göra vapnet i en nutida version. Heraldiken ska alltid följa med sin tid så att göra den i modern stil är bara bra. Dessutom kommer vapnet då att kännas relevant på ett helt annat sätt.
Men har du möjlighet ska du absolut låta göra vapnet i andra stilar. De flesta gör ju en medeltida version, men det går lika bara att välja en annan tidsepok. Som min i 1600-talstolkning här nedan.
Man kan ta konsthistorien till hjälp för att lättare förstå hur vapnet ska se ut. För heraldiken är trots allt en konstform som ständigt är i förändring och därför helt integrerad i övrig konst.
Här kommer därför en enkel uppställning av centrala heraldiska stilepoker (på norska).
Tack Tom S Vadholm, för att jag fick låna din indelning.
Sveriges främste heraldiske träsnidare är tveklöst Thorleif Aiff. Men eftersom han är så blygsam så nämna han sälla. Dock kan du möta honom på någon av årets medeltidsevenemang.
Heraldiskt träsnideri är i mitt tycke det bästa sättet att framställa vapensköldar eftersom det är så beständigt och kraftfullt. Tyvärr är det också ganska tidskrävande att göra och därför inte helt billigt.
Den främste svenske snidare är som sagt Thorleif Aiff och för det fick han 2015 Svenska Heraldiska Föreningens medalj.
Här ovan ses ett enklare arbete av honom, SHFs ordförandeklubba med platta som är smyckar med dels föreningens vapen, dels föreningens ordföranden vapensköldar: Ebbe Mark, Ingemar Apelstig och Henric Åsklund.
Materialet är lönn, som är ett hårt, segt och slitstarkt träslag. Två lager lack under det första färglagret hindrar färgen från att löpa ut i träfibrerna. Efter första målningen appliceras bladguld respektive platina och sedan målas det sista färglagret.
Läs mer om min vän Thorleif Aiff och hans arbeten på hans hemsida: Bildhuggaren
Möten med heraldiska konstnärer.
Denna gång har turen kommit till Thomas Falk.
Thomas Falk är den i särklass mest produktive heraldiske konstnären vi har idag. Jag vågar inte säga hur många vapen han gjort, men det är hundratals till både vanliga privatpersoner och ordensvapen för frimurare och Par bricolare.
Min bekantskap med Thomas går långt tillbaka. Riktigt hur långt är oklart, men han gick två årskullar över mig på Teknis i Borås (det anrika Sven Ericsson-gymnasiet). Därefter har våra vägar korsats i yrkeslivet både en och två gånger förutom vårt gemensamma intresse för heraldik. Det är kanske inte så konstigt att vi våda satt i Svenska Heraldiska Föreningens styrelse och att vi båda är med i Borås Heraldiska Förening/Sju härolder.
Thomas är den heraldiske konstnären som bäst har utvecklat den digitala konsten. Får många kanske det känns som lite mindre seriöst, för en vapensköld ska ju vara handmålar. Men det finns också fördelar. Inte minst förenklas samtalet mellan beställare och konstnär vilket gör det enklare att få fram just det motiv som bära parter är nöjda med. Det digitala originalet kan också justeras om en extern part (läs: Svenska vapenkollegiet) kommer med synpunkter.
För dig som är intresserad kan jag avslöjad att det är Manga Studio, Photoshop och CorelDraw som är hans verktyg. Framför allt Manga Studio är ett fantastiskt program eftersom det tillåter dig att arbeta med vektoriserade bilder på ett väldigt enkelt sätt. Med lager på lager-teknik kan du sedan färglägga och ta bort linjer precis som du vill innan du anser dig nöjd. Det speciella med Manga Studio är att du som konstnär använder elektronisk penna/pensel vilket gör det möjligt att måla på skärmen.
– Det är precis samma känsla som att måla på duk, säger Thomas Falk och visar hur akvarellfärgen flyter ut när han trycker penseln hårdare mot skärmen.
När man följs åt så nära så kan man se utvecklingen, och Thomas har verkligen utvecklats. Om han för femton år sedan var en ganska fritänkande heraldiker inom teorin men hyfsat konventionell som vapenskapare är han idag den mest spännande regelbrytaren (men kanske något mer konventionell teoretiker). Jovisst orsakar det ibland problem men oftare ger det nya spännande idéer som ändå strikt följer den heraldiska grundidén.
Nu är han inte bara digital. Hela huset är fyllt av hand icke-heraldiska konst och han är en erkänd lokal akvarellmålare i boråsregionen. Därför kan den som så önskar få en heraldisk tavla målat helt på frihand. Eller något i olja.
Lite elakt tycks samhället bestå av två grupper: de som inte vill se någon tjusning i det gamla – allt nytt är bra (modernister) och de som inte vill se någon tjusning i det nya – allt gammalt är bra (konservativa). Jag tycker mig se att polariseringen mellan dessa två har ökat så här kommer ett inlägg i mitten om varför båda har fel.
När jag här folk prata om äldre tider så verkar det som om alla äldre tider pågick samtidigt och att de skiljer sig från dagen på ett markant sätt. Se exempelvis nya nobelhuset på Blasieholmen som tydligen inte skulle passa in därför att det är ny arkitektur, trots att husen där idag kommer från tre olika sekler som skiljer sig lika mycket ifrån varandra som de skiljer sig från det kommande huset. Ogenomtänkta exempel på varför det nya skulle vara bättre än det gamla är så många att du säkert kan komma på något själv.
Problemet med konservatismen är att den alltid tycks glömma att det gamla en gång var nytt och att dåtidens konservativa då förfasade sig över det nya som dagens konservativa håller så högt. Dagens konservativa är därför per definition modernister, men omoderna sådana.
Jag har ofta mött heraldiker som hyllar det svenska riksdagshuset för sin pompösa och vackra framtoning. Heraldiken är klar och tydlig. Detta enligt personer som jag nog skulle klassificera som konservativa. Så vad tyckte då samtiden?
Av en händelse finns det i Personhistorisk tidskrift 1900:2 en artikel om just detta riksdagshus. Det är G.W.G som skriver om det planerade huset i artikeln ”Riksvapnet öfver hufvudingången till Riksdagshuset”, främst då om den planerad framställningen av riksvapnet.
G.W.G är minst sagt upprörd över att man i skisserna bygger på den karolinska stilen i stället för att gå tillbaka till äldre tider. Oklart vilka, för 1200-talet skiljer sig radikalt från 1400-talet. Han ondgör sig även för att man inte tagit hänsyn till heraldisk sedvänja och att man gör kronorna för stora och annat för smått och plottrigt.
Till sist avslutar G.W.G med en förhoppning om att den envishet och historielöshet som präglar byggherrarna ska övervinnas av framtida kunskaper på det att. ”… det noga tillses att en nyare tids fodran på undvikande af heraldiska osmakligheter iakttagas af de konstnärer som erhållit Riksdagens uppdrag.”
Och han avslutar elegant på detta vis:
”Några få år kunna, på grund af ökad kunskap, i hög grad förändra de i dag rådande åsigterna i dylika frågor; varning kan t ex. hemtas från den staty, som Stockholm rest åt sin grundläggare på en tid då heraldikens studium var försummat; Birger Jarls sköld är försedd med en vapenbild, som är (kritikerlöst) kopierad från Dahlbergs ”Suecia”, men dock nu tack vare våra illustrerade nyare historieböcker, måste förefalla äfven äldre skolgossar löjlig. Dahlbergs ”Suecia” innehåller ej få varningar för efterföljare att ej förqväfva heraldikens blygsamma fodringar genom att helt inhölja dem i konstnärskapets rika mantelveck.”
Heraldiske konstnären Leif Ericsson fortsätter att utvecklas. Nu senast genom den nya originalmålningen för Skaraborgs regementes fana.
Målningen av Skaraborgs regementes fana visar att Leif Ericsson börjar bli en av de stora inom svensk heraldisk konst. Det är modernt i klassisk form och det krävs inte mycket kunskap inom ämnet heraldik för att inse att det här kan utvecklas till något med. Jag tycker att han väl förmedlar arvet efter Jan Raneke och Bengt-Olof Kälde..
Just den här tavlan skapades på uppdrag av försvaret i samband med att han tog fram det nya originalet för regementets fana.
Motivet är komplett med HM Konungens Carl XVI Gustafs namnskiffer som fanspets och fanband (kravatt).
Tavlan är målad i gouachefärger i skala 1:5 och är ca 45 x 40 cm utan ram.
Jag bara måste nämna detta. Patrick Damiaens träsnideri är något av det vackraste jag har sett.
Belgaren Patrick Damiaens är en träsnidare som specialiserat sig på heraldik. Det är ett hantverk på en nivå som få når upp till. Det är en exakthet kombinerat med ett själfullt snideri.
Tyvärr kostar hans arbete säkert en förmögenhet för hans arbete ser ut att ta tid. Men har man råd så …