Kom hem och möttes av en glad överraskning.
Årets utgåva av den tämligen exklusiva skriften Skandinavisk Vapenrulla (SVR) mötte mig i brevlådan.
En mer utförlig beskrivning kommer när jag hunnit läsa och se igenom den i lugn och ro.
De svenska kungarnas vapen
Sveriges kungar har fört vapen allt sedan Erik ”Läspe och Haltes” Erikssons tid. Nedan presenteras dessa i kronologisk ordning.
Perioden 1196 – 1364
Sverkerska ättenMan känner inte till något sigill med heraldiska vapen eller vapenliknande innehåll för kungarna i den Sverkerska ätten, men… Sverker Karlsson dy 1196-1208 Sverkers dotter Helena som gift in sig i Bjälboätten förde detta vapen. Det är rimligt att anta att vapeninnhållet är hämtat från hennes far. Stjärnan finns på ett av kung Johans mynt. Möjligen finns här även ett drakhuvud, men bilden är svårtolkad. |
 Helena Sverkersdotter |
Erikska ättenDe tidiga kungarna i den Erikska ätten hade så vitt man känner till inga heraldiska vapen eller vapenliknande innehåll i sina sigill. Erik Knutsson 1208-1216 Kontrassigill med två motvända krönta leoparder. |
 Erik Knutsson |
| Erik Eriksson 1222-1229, 1234-1250 Kontrasigill med tre krönta leoparder. Även om de inte finns i någon sköld så är det rimligt att anta att det är frågan om ett vapen. Det finns inga tinkturbelägg. Möjligen kan det snarlika vapnet för Bjälboättens Valdemarsgrenen anspela på kunglig härstamning (Valdemars mor Ingeborg var syster till Erik Eriksson) från den Erikska ätten och då skulle tinkturerna vara blått och silver. |
 Erik Eriksson |
| Knut Långe Hade ett visst släktskap med den Erikska ätten. Ingick i det råd som styrde Sverige åt den omyndige kungen Erik Eriksson. Tog makten själv 1229 och behöll den till sin död 1234.Knut Holmgersson (Långe) 1229-1234 Vapnet förekommer på mynt från Knut Långes tid. Det finns även troligen belägg för ett liknande vapen för släkten (I blått fält tre bjälvis ställda kavlar, den mellersta av silver, de båda andra av guld). |
 Knut Långe |
Bjälboätten 1250 – 1364När Valdemar som barn 1250 valdes till kung av Sverige var det början på Sveriges första moderna kungadynasti. Bjälboätten har ibland även felaktigt kallats Folkungaätten. Valdemar förde som kung ett vapen med tre krönta leoparder i ett fält bestrött med hjärtan/sjöblad. Tinkturena är okända. Han och hans ätt fortsatte att föra tre leoparder efter att de berövats kungamakten, dock utan kronor och utan hjärtan. Hans son Eriks vapen var blått med leoparder av silver, så man kan ju misstänka att även Valdemar hade dessa tinkturer som kung. Resten av kungarna förde ett vapen med ett gyllene lejon över tre ginsträngar av silver i blått fält. Oftast var fältet bestrött med hjärtan/sjöblad. Det är detta vapen som brukar kallas folkungavapnet. Även Birger Jarl förde detta vapen dock utan krona. |
 kung Valdemar
|
Perioden 1364 – 1521
| Albrekt av Mecklenburg 1364 – 1389 Var systerson till kung Magnus Eriksson. |
|
Margareta 1389 – 1412Var gift med Magnus Erikssons son Håkan, och blev förmyndare till deras son Olof (kung av Danmark och Norge). |
|
Erik av Pommern 1396 – 1439Adopterades av Margareta då hon själv saknade arvingar. Egentligen var Margareta Eriks mormors syster. |
 Erik av Pommern |
Kristoffer av Bayern 1441 – 1448Systerson till Erik av Pommern. |
|
Oldenburg 1457 – 1521Kungarna Kristian I (1457-1464), Hans (Johan) (1497-1501) och Kristian II (1520-1521) var unionskungar som bara stundtals erkändes som kungar över Sverige. Den Oldenburgska ätten förde ett kvadrerad vapen med stamvapnet som hjärtsköld. Fält 1 och 4 (Schleswig): Två blå gående lejon i fält av guld. Fält 2 och 3 (Holstein): Nässelblad av silver i rött fält. Hjärtsköld (Oldenburg): Två röda bjälkar i fält av guld. |
 Oldenburgs stamvapen |
Bonde 1448-57, 64-65 och 1467-70Karl Knutsson Bonde var den förste svenske kung som lät kvadrera trekronor och Folkungarnas vapen till ett och placera kungadynastins vapen som hjärtsköld. Hans första variant, som ses här, visar det första vapnet när han också var kung av Norge. Stamvapnet var en röd båt på fält av guld. |
 Karl Knutsson Bonde |
Artikeln finns även på www.heraldik.se
Varför Bollebygd har en kanna i sitt kommunvapen
Bolle betyder kanna eller skål, och i Bollebygd har man varit känd för att tillverka fina träskålar. Därför har Bollebygd en kanna i sin vapensköld. Eller?
Bollebygds äldsta bevarade sigill är känt från 1564. Redan då hade häradet en kanna eller skål samt tre blommor. Samma motiv finns i ett sigill från 1700-talet. Den här typen av märke är inte ovanlig den tidens heraldik. Tvärtom tillhör en skål med eller utan blommor ett av de vanligare motiven från renässansen fram till rokokon. Det gäller inte minst inom den ofrälse vapengruppen dit släktvapen förda av präster, borgare och bönder hör.
Varför man i Bollebygd valde just det här märket kan vi inte veta, men troligen tänkte de på 1500-talet likadant som nu – att likheten mellan namnet Bollebygd och ordet ”bolle” måste betyda att det var frågan om samma ord.
Men varför de boende en gång bestämde sig för att kalla sitt hem för Bollebygd vet vi inte. Kanske kommer namnet från fornsvenskans ”Bald” (modig, stark) och är en anspelning på Storån?? som rinner genom bygden? Kanske så är det mansnamnet Bolle?? som är ursprunget.
En sak kan vi vara säkra på och det är att de människor som någon gång under sen järnåldern började kalla sitt hem för Ballabo eller liknande tänkte att deras ättlingar flera hundra år framåt i tiden skulle börja tillverka träskålar och bli kända vida omkring för sitt kunnande.
Frågan är om ens de som på 1500-talet valde urnan som symbol för sitt härad anade den betydelse som träslöjden skulle få för trakten genom knallarnas verksamhet.
Blommor som bitecken har ingen heraldisk innebörd utan ska främst ses som utsmyckning.
Dessutom gör blommorna att kannan inte förväxlas med timglaset, ett annat av tidens vanliga motiv.
Ett vapen, många brukare
Bollebygds vapen representerar inte bara Bollebygds kommun. Det var också kommundelen Bollebygds vapen, liksom landskommunens och häradet visar genom sina sigill att även de har rätt till detta vapen. Dessutom skulle man även kunna anse att socknen Bollebygd har detta vapen även om detta lämnar Björketorps och Töllsjö socknar vapenlösa. Socknar är i regel vapenlösa i vår del av landet för de representerades bildmässigt av kyrkoherdens sigill.
Men det är en brist som kommande generationer kan åtgärda.
Svenska länsvapen en ny historia
Visste du, att trots att länsindelningen skapades 1634 dröjde det långt in på 1800-talet innan länsstyrelserna började använde dagens heraldiska vapen.
Det var dåvarande riksheraldiker Carl Arvid Klingspor som tog initiativet till att skapa ordning och reda bland all symbolik.
Innan dess var det vanligast att länsstyrelserna använde Lilla riksvapnet som sin myndighetssymbol, ibland sammanställt med ett landskapsvapen eller residensstadens vapen. Åren 1935–68 fastställdes länens vapen.
Länsstyrelserna framställer idag sina vapen krönta med en kunglig krona eftersom de är statsmyndigheter, till skillnad från landskapen som kröns med en hertigkrona.
Bra om norska flaggan
Vad vet du om den norska flaggan? Och om hur flaggor har använts i Norge? Och vad är Antipodes café?
Troligen inte så mycket. Därför vill jag tipsa om en webbsida som jag såg idag. Det är Antipodes café som har satt samman sina kunskaper.
Ta en titt på deras hemsida, det är den värd.
Antipodes café är en form av konstsammanslutning i Norge, och visst är flaggor och heraldik konst. Eller kan bli, om man har lite fantasi och vågar tänka utanför skölden.
Om – Kort historia kring heraldiken
Lät igår publicera min gamla artikel ”Kort historia om heraldiken”.
Det är en enkel beskrivning över heraldikens tillkomst och utveckling. Jag anar redan nu att just denna artikel kommer att byggas ut med tiden, för att det finns mycket mer som kan skrivas om ämnet och ändå hålla fast vid att det är en ”kort historia om heraldiken”.
Hjälmens utveckling
Heraldikens hjälmar har inte alltid sett lika ut. Genom seklerna har de förändrats många gånger.
Den hjälm som är i bruk när vapenbruket uppkommer är den flatkulliga kittelhjälmen, ibland även kallad tunnhjälm, som helt enkelt är en uppochnedvänd järnkruka med ögonspringa. Omkring 1300 introduceras den rundkulliga kittelhjälmen i Sverige som under 1300-talet långsamt ersätter den flatkulliga.
Omkring 1300 börjar samtidigt ett hjälmtäcke att användas på hjälmen. Hjälmtäcket är förmodligen ett lån från muslimerna under korstågen i det Heliga landet, där en hjälm behöver skyddas mot solen för att det inte skall bli alltför hett inuti den. Hemma i Europa har tygstycket utöver sin dekorativa funktion också en praktisk eftersom det skyddar den polerade tornerhjälmen från att bli nersölad av jord och lera som hästarna river upp på tornerbanan.
15Hjälmprydnader är inte vanliga från första början, men redan 1291 finns det ett svenskt sigill som enbart visar en hjälm med dess prydnad utan sköld. Hjälmprydnaden är från denna tid och framåt alltså en del av vapnet som är lika betydelsefull som sköldemärket.
På 1400-talet ersätts kittelhjälmen av stickhjälmen. Den har ett halsparti som fästs i bröstharnesket. Nospartiet är uthamrat till en näbbliknande form som gör att motståndarens lans kanar ner om den träffar hjälmen.
Bygelhjälmen (öppen hjälm) är en vidareutveckling av stickhjälmen (sluten hjälm) på det sättet att den anpassades till kamp med svärd eller klubba i stället för lansduster. Ansiktspartiet är öppet, men öppningen skyddas av byglar.
Båda dessa hjälmtyper användes endast i torneringar. De hjälmar som användes i strid fick på 1400-talet en egen utveckling. Trots att verklighetens stridshjälmar har fortsatt att utvecklas har vapenkonsten fastnat vid senmedeltidens tornerhjäl-mar. Det är dessa två hjälmar – stickhjälm och bygelhjälm – som allt sedan dess upplevs som moderna eller tidlösa och som ständigt ritas i nya vapenbilder.
Heraldry in London, autumn 2015
For you heraldist in London, don’t miss the lectures held by the Heraldry Siciety in England autumn 2015.
The lectures will take place at the Society of Antiquaries, Burlington House, Piccadilly (next to the Royal Academy) at 6.30 pm, unless indicated otherwise.
Guests are welcome. Lectures are included in the annual subscription. Admission to events marked * is by ticket only, details will be published in The Heraldry Gazette.
My favourite lecture the last year was ”The Origins of Heraldry and the Crusades”. I don’t think I totaly agree with dr Paul Fox, but I won’t know until I hear what he have to say.
Guests are welcome. Lectures are included in the annual subscription. Admission to events marked * is by ticket only, details will be published in The Heraldry Gazette.
Another very interesting lecture was “The John Brooke-Little Lecture Grants of Arms by ’Private’ Individuals in England and Wales c.1300-1450” by Dr Adrian Ailes.
I quote: ”During the Middle Ages, arms in England and Wales had not always been granted by heralds or by the sovereign; the earliest extant grant by an officer of arms dates to 1439. This paper examines the 33 known grants made between 1300 and 1450 by ‘private’ men and women, some of no more than local importance and significance.”
I would love to learn more about thoose grants.
Fördjupat om kyrklig heraldik
Min vän Claus K Berntsen har kommit igång med sin heraldiska blogg igen. Läs den. Här finns mycket klokt om kyrklig heraldik.
I sitt senaste inlägg tar Claus upp nya möjligheter att skapa heraldiska flaggor för kyrkliga församlingar. det är spännande idéer, och även om jag själv inte tror att de fullt ut kan genomföras inom kyrkans regi tror jag att det är idéer som är värda att utveckla.
tack Marko, Pontus och ni andra
I helgen var det medeltidsdagar i Varberg och Svenska Heraldiska Föreningen var där.
Det är tredje gången föreningen är på plats och denna gång utan min assistans. Jag vill därför passa på att framföra mina tack till samordnaren Marko Arosilta och till Pontus Rosenqvist, Helena Brage och Henric Åsklund som också hjälpte till.
