Vapensköld

Har du läst Dick Harrison?

Jag följer med förtjusning hans blogg i SVD, och det av flera skäl.

Ett är förstås att han skriver roligt och initierat om olika ämnen som intresserar mig.

Ett annat är att han faktiskt skriver alls. Hur många historiker är beredda att ägna tid för att sprida sitt kunnande? Ännu tyvärr försvinnande få.

Det tredje är att han ger mig inspiration till min egen blogg, även om jag kanske inte skriver om samma sak.

Här är ett utdrag ur hans blogg

Jag får ofta frågor om svenska fornlämningar – kyrkoruiner och gamla borgar. Följdfrågorna handlar i regel om vem som var ansvarig för bygget, något som ofta är hopplöst svårt att räkna ut.

Historiebloggen av Dick Harrison

Flagga

A cunning use of flag

Flag for "Cunning use of flag AB (Ltd)"
Flag for ”Cunning use of flag AB (Ltd)”

50-årsfester är luriga ting. Om man har ett företag med det vitsiga namnet ”Cunning use of flags AB” så får man vara beredd på att utsättas för glada skämt.

I helgen var jag på John Bredals tillställning och självklart fick han en flagga som skämtpresent. Flaggan kan förstås ganska lätt göras om till en korrekt flagga, om man är på det humöret.

Det bör alltså betonas att flaggan inte är en misslyckad vexillologisk insats från en okunnig företagare, utan just en skämtsam present med en vink till Eddie Izzard.

Vapensköld

Jag vill locka till debatt om heraldik

Jag har en passion för heraldik, men ämnet är på tok för snällt behandlat. Därför vill jag locka till debatt för att visa att det inte är så snobbigt.

På senare tid har flera personer tagit upp den kastade handsken. Det gillar jag.

Ibland är vi oense, ibland ense. Ibland är vi ense om att vi är oense men att saken i sig möjliggör olika åsikter.

Så om du har åsikter eller frågor, tveka inte att kontakta mig här eller på Facebook (https://www.facebook.com/WaslingMedia/).

Eller mejla jourhavandeheraldiker [at] waslingmedia.se

 

Vapensköld

Mysteriet Dädesjö

Kung Knut/King Canut i Dädesjö
Kung Knut i Dädesjö? Foto: Jesper Wasling.

 

Kung Knut står i triumfbågen i Dädesjö kyrka. Men vilken Knut avses? Knut den helige, Knut Eriksson eller möjligen Knut långe?
Alla tre är möjliga.

1200-talskyrkan Dädesjö har spännande målningar.  Bland dessa finns en bild på en helgonkung, eller möjligen helt vanlig kung, vars namn är Knut (Canutus).  Det skulle kunna vara Knut den helige, men attributen är inte helt rätt (borde vara en lans, inte ett omlindat svärd). Här finns en gåta värd att lösa.

I kommande nummer av Vapenbilden kommer jag att spekulera vidare i frågan och kyrkan.

Vapensköld

Fel i min egen bok

2001 gav jag och Magnus Bäckmark ut ”Heraldiken i Sverige”. Det är en på alla vis bra bok som jag är stolt över, men vissa saker vill jag nu revidera.

Sidan 10

Jag skriver här att härolderna var kunniga i heraldik eftersom ämnet fått namn efter dem. Det var de säkert också, men faktum är att under heraldikens första 100 år är det väldigt svårt att koppla ihop sköldar med härolder.

Under nordiskt 1400-tal, då vi bevisligen har ett organiserat häroldsväsende underordnat unionskungen, här härolderna inte haft något med sköldarnas komposition att göra. Alternativt har de det men då har härolderna saknat grundläggande fackkunskap.

Sidan 19

Här tar jag upp att riddarna var dolda och att heraldiska tecken därför behövdes. Problemet med det här argumentet är att under den tid som riddarna var som mest dolda bakom järn (1380-1520) verkar heraldiska vapen inte förekomma alls, varken på sköldar (de användes inte längre) eller på vapenrockar utanpå rustningarna (de hade också blivit gammalmodiga).

Däremot användes heraldiska vapen på fanor som vägledde de stridande.

Sidan 19

Korstågen. Jag har i mina forskningar inte stött på något som antyder att dessa krigståg varit bärare av den heraldiska kulturen. Visst förekom heraldik i korstågsrikena, men det var arv från hemländerna – såvitt jag kan se.

Tanken (ehj framförd i min bok) att riddarna genom korstågen skulle ha kommit i kontakt med lejon och andra exotiska djur bygger på en grov misstolkning av hur mycket/lite man runt medelhavet kände till om varandras kultur och natur.

Sidan 26

Vapenkonstens nedgång. Jag tar avstånd från detta uttryck. Varje heraldisk period har sin tjusning, och ska man vara ärlig så har det romantiska skimret allt för mycket fördunklat vår syn på medeltida heraldik. Den är ofta lika felaktig som senare tiders men betydligt sämre utförd, sett till hantverksskickligheten.

Har du hittat fel i min bok?

Du är då välkommen att komma med rättelser. Boken blir ju inte bättre för att felen hålls hemliga, men blir de kända höjer vi kvalitet på den kunskap som finns mellan pärmarna.

Vapensköld

Filippa på plats

Drottning Filippa av England. Miniatyr från tidigt 1400-tal
Drottning Filippa av England. Miniatyr från tidigt 1400-tal

Stefan Höglund, bloggaren på Kvinnliga Krigare, fortsätter att göra ett fantastiskt arbete. Denna gång uppmärksammar han drottning Filippa. 

Drottning Filippa av England var en av 1300-talets mäktigaste kvinnor. Som sådan förde hon befäl i engelsmännens krig mot Skottland, ett krig som de förra vann trots numerärt underläge.

Bloggen Kvinnliga krigare berättar mer. Läs den.

Notera bilden här ovan. Den är från tidigt 1400-tal. Titta noga på de stridande parterna. Inte en fana syns, inte en sköld. Den enda i heraldisk dräkt är drottningen, som inte själv stred.
Redan kring år 1400 har heraldiken förlorat sin  roll som identitetstecken på slagfältet. Men det är ett annat inlägg som kommer senare.

 

Vapensköld

Heraldisk konferens – Den akademiska dräkten

Vapensköld för Societas Heraldica Lundensis
Vapensköld för Societas Heraldica Lundensis. Teckning: Ronny Andersen

Societas Heraldica Lundensis inbjuder till ett seminarium om akademiska dräkter och ceremonier, i Lund den 26 september 2015.
Temadag: Den akademiska dräkten. Symboliken i hattar, kragar, talare m.m.

Fortlöpande information om seminariet, tider och föreläsarordning, kommer att publiceras här och på Facebook.
Frågor kan skickas till shl@heraldik.org

Inledningar av bland andra Lunds universitets övermarskalk Carin Brenner, skräddarmästare Annika Hickery, universitetslektor Cajsa Sjöberg och arkivarie Fredrik Tersmeden.

Program: (med reservation för ändringar)

Lördag kl. 10.00 – Seminariet inleds.
kl. 12.00 – Lunch.
kl. 13.30 – Seminariet fortsätter.
kl. 18.00 – Seminariemiddag, “anno 1899″ på Grand Hotel i Lund.
Vid middagen uppmuntras högtidsdräkt m.o.

Kostnader:
Seminarium, 50 SEK, inklusive eftermiddagskaffe och kaka.
Lunch å lämplig restaurang, betalas på plats – vänligen föranmäl till arrangören.
Seminariemiddag ”anno 1899” å Grand Hôtel, 895 SEK exklusive dryck.

Anmälan:
Till seminarium och seminariemiddagen sker till sällskapets bankgiro 663-0354, senast den 4 september 2015. Vänligen ange namn och vilka arrangemang du önskar delta i. Vi är tacksamma om ni även meddelar om ni avser äta lunch. Information och frågor kan med fördel skickas till shl@heraldik.org.
Observera att Facebookanmälan inte räcker!

Skulle antalet seminarieplatser inte räcka kommer företräde ges till medlemmar i de heraldiska sällskapen.

http://www.hrionline.ac.uk/onlinefroissart/

Svenska Heraldiska Föreningen

Vapenbilden nummer 103 på g

Nu har vi börjat jobba med Vapenbilden nummer 103.
Det blir som vanligt ett fantastiskt nummer fyllt med heraldik.

Det kommer att blir reportage från sommarens heraldiska aktiviteter, artikel om hur träsnidaren Thorleif Aiff arbetar och mer som vi inte har bestämt än (jag är redaktör för Vapenbilden, men vi är fyra i redaktionen)

Svenska vapenkollegiet (SVK)

Claus Berntsen har ersatt Jens Christian Berlin som redaktör för Svenska Vapenkollegiets 8 sidor. SVK medverkar i vartannat nummer av Vapenbilden och presenterar då de senaste vapnen som ska granskas av allmänheten samt de vapen som slutgiltigt har godkänts.

Jag är säker på att Claus kommer att göra ett lika bra jobb som Jens Christian gjorde.

Flagga

Öland världsbäst på att flagga

Ölandsflaggan på flagstång
Foto: Jesper Wasling.

Ölandsflaggan på flagstång

I veckan (då min blogg överbelastades) semestrade jag med familj på Öland. Det är en fantastiskt vacker ö med spännande historia och landskap. 

Heraldiskt hade jag däremot inga förväntningar, Därför blev jag mycket förvånad och glad över att se hur man flaggade med landskapets vapen. Och det var inte en eller en handfull flaggor. Nä, det flaggades överallt. Jag har aldrig sett någon region vare sig i Sverige eller Europa och USA flagga så lokalpatriotiskt.

Flaggan visar en gul hjort på blått fält, och hjortarna kan man ännu idag se på Ölands sydligaste udde, vid Långe Jan.

 

Ölandsflaggan på väggstång
Ölandsflaggan på väggstång. Foto: Jesper Wasling.

 

Ölands korsflagga

En gång, på väggen på en pizzeria, såg jag även en pappersflagga med Ölands gröngula korsflagga. Min empiriska slutsats är därför att denna flagga endast är en skrivbordsprodukt medan Ölänningarna verkligen har tagit den traditionella landskapsflaggan till sina hjärtan

Ölands korsflagga
Ölands korsflagga

 

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia