Hur ser den svenska medeltida kronan ut? Tja, går vi tillbaka till källorna är svaret – lite hur som helst.
På bilden här ovan ser du svenska kunga-/drottningkronor åren 1164 till 1523. Kronorna är hämtade från sigill. Notera gärna att tre av de fyra äldsta verkar vara en kronring runt en form av mössa. Det är sannolikt inspiration från Östrom, vars kejsare hade en liknande typ av krona. Samma typ, men inte likadan, finns även på våra tidiga mynt från 1000-talet. Det kan betyda att kronan inte alls fanns i verkligheten, utan endast som bild.
Erik den helige hade däremot i sin grav en krona som påminner om den som hans son Erik Knutsson hade i sina sigill. Öppen och med samma antal uppstickande liljor (eller vad det ska föreställa).
Om man leker med loggor så kan det lätt bli något japanskt över det hela. Som denna musikaliskt inspirerade ”kamon”.
Vilka är dina musikaliska inspirationskällor? De artister som format dig idag? Det behöver inte nödvändigtvis vara de du tycker är bäst, utan de som fick dig att höra musik på ett nytt sätt.
Efter en del funderande kom jag fram till att dessa var mina topp fyra-artister. Och efter ytterligare letande hittade jag de symboler som kunde fogas ihop till något gemensamt.
1518 präglades de första mynten av daler-typ i Tyskland. Det var en ny typ av mynt och de kom snabbt på modet.
Därför är det inte konstigt att Gustav Vasa 1534, med hjälp av tyska myntexperter, gör sina första joachimsdaler. Här är emellertid varken myntets monetära funktion eller Gustavs trendiga frisyr det viktiga.
Dessa mynt, som ses både ovan och nedan, är präglade 1534. De är kvadrerade som dagens riksvapen, med dynastins vapen som hjärtsköld ovan rikets två sköldar.
När jag ser dem funderar jag om Gustav Vasa redan här gör om de raka ginsträngarna i Bjälbovapnet till vågade strängar. Eller är det bara tillfälligheter?
Vad jag däremot tycker är värt att visa upp är att Gustav ännu inte kombinerat sitt Vasa-vapen med Eka-ättens sköld. Den kombinationen ligger ännu drygt fem år fram i tiden.
Kungens sköld har en öppen kunglig krona. Det tar ännu några decennier innan den sluter sig.
Han har också på bilden nedan en riddarkedja runt halsen, men vi ser inget riddartecken. Helt säkert medvetet eftersom Gustav Vasa inte var riddare av någon riddarorden. Tveksamt om han ens var slagen till riddare.
Svenska flagglagen kom 1906. Så hur såg man då på flaggan vid denna tid? Vykorten kan berätta en del.
Svenska flaggor för stat och ämbete. Notera antalet rakt avskurna, vad den kallas och vilken placering den har. Nuvarande svenska flagga var alltså inte Sveriges flagga anno 1900, då detta kort är utgivet. Att det är från det året framgår av baksidan, som är daterad till detta år.
Möjligen handlar det om en politiskt pamflett i vykortsform eftersom svenskarna inte tog bort unionstecknet ur flaggan förrän 1905 (i praktiken) och 1906 (formellt, då flagglagen antogs).
Statliga myndigheter fick i sin egenskap av Kungliga verk föra tretungad flagga. Civila hade tvärskuren.
Men egentligen vill jag inte tipsa om litteraturen som sådan utan om föreningen. Bli gärna medlem i denna förening med. De kompletterar varandra bra, Svenska heraldiska förningen och Heraldiska förening i Norden.
Formellt heter de Societas Heraldica Scandinavica.
Är detta Sveriges första riksvapen? Eller vad är det vi ser?
Ryttarsigillet här ovan tillhör Knut Långe Holmgersson som 1222-28 var Sveriges ”rikskansler”, ordförande i vårt första riksråd och förmyndare åt den underårige tronföljaren Erik Eriksson (Läspe och Halte). I hans position, som var överordnad en jarl, Vet inte men om man förstorar bild ovan är det ett lodrätt streck eller sköldens mittkant. Därifrån går eventuellt två mindre streck. Skulle kunna vara en synvilla. Eventuellt är strecken böjda och något korta. Är det ett svärd eller min personliga favorit en liljestav eller två liljor. Är det en synvilla?
Det finns en teori om att stavliljan var en symbol för jarlarna under denna tid, men den är osäker. Med det menar jag att vi inte vet, men att en stavlilja förekommer hos flera jarlar (förutsatt att tolkningen av såväl Knuts som Birger brosas sigill är korrekt) och jarlars efterkommande.
1228 tog Knut helt sonika över tronen själv och behöll den till sin naturliga död 1235. Under dessa år lyckades han göra det första svenska myntet med en vapensköld, med ett motiv som inte är helt olikt hur denna bild kan tolkas.
För övrigt är såväl sköld som hjälm i sigillet omoderna för 1220-tal. Hjälmen borde vara mer omslutande och skölden ha en rak överkant (jämför med båda sigillen här nedan). Det kan betyda att sigillet är äldre än 1220-tal. Kanske 20 år äldre.
Jämför med Birger brosa
Birger brosa var jarl och föregångare till Knut. Hans ämbetsperiod sträckte sig från ca 1175 till 1202. Någon gång under 1190-talet gjorde han sigillet här nedan. Detta sigill brukar numera anses ha ett vapen. Men i så fall borde man också anse att Knuts sköld har ett vapen för bilderna är ungefär lika otydliga.
Jag lutar mer åt att det är synvillor. Vi ser ett mönster som vi vill se, även om det kanske inte är där. Men helt säker är jag inte.
Birger brosas sigill från sent 1100-tal.
Exemplet Gustav lagman
Gustav vet vi inte så mycket om, men han var en av de första i Sverige med en heraldisk sköld i sitt sigill och han var lagman i Västergötland och efterträdde Eskil Magnusson från Bjälboätten. Så utan tvekan var han en av Sveriges mäktigaste män. Hans vapen är lite udda, med ett halvt lejon utkommande från en liljestav.
Det är ett motiv som är väldigt likt de liljestavar som var populära bara en generation före Gustav, och som finns på mängder av gravstenar från sekelskiftet 1200.
Är det något liknande som ses i Knut Långes sigill?
Folke Lagmans vapensköld från 1231-40.
Ber om ursäkt, Björn, om jag förstör din nattsömn med detta.
Så här i juletid tänkte jag passa på att önska er alla en riktigt god jul och gott nytt år, men utan både glitter och gran.
Låt oss se fram emot varmare tider då vi kanske ses igen.
Köpte du medeltidens härold och tyckte att den var lite krånglig? Lugn. Här kommer Waslings heraldiska ordbok till din hjälp.
Boken är utan bilder (i denna första upplaga) men har mängder med ord. Över 2000, som alla är definierade och korsrefererade. Med denna bok i din hand kommer du aldrig att stå frågande inför en heraldisk text. Allt du undrar över finns här. Bara personer fattas, men vem bryr sig om människor när det finns sköldar.
Så här skulle jag själv recensera boken
En ny svensk ordbok
Det finns bara ett sätt att recenserar en ordbok. Det är att jämföra den med andra i samma ämne.
Inom heraldiken var det länge sedan det senast kom en bok. Harald Hellströms ”Handbok i heraldik” från 1941 var nog den senaste. Jämfört med denna och med exempelvis Schegels ”Heraldik” från 1874 är ”Waslings heraldiska ordbok” mycket mer omfångsrik. Enligt förordet ska den innehålla 2666 ord, vilket vi får lita på. En snabb jämförelse med såväl SAOB och Nationalencyklopedin visar att även dessa kommer till korta i en jämförelse.
Hur är då innehållet? Gott, skulle jag vilja säga. I allt väsentligt följer den äldre ordböckers och moderna lexikons definitioner. Det är inga radikala omtolkningar av begrepp eller historia.
Det som skiljer den från många äldre är att ”Waslings heraldiska ordbok” dels sätter många begrepp i sina historiska sammanhang, dels att den klargör vilket begrepp som är aktuellt respektive föråldrat när det kommer till synonymer. Det gör att man vid en läsning av denna bok blir betydligt mer insatt i heraldiken än i några äldre motsvarigheter. Även i ett internationellt perspektiv håller den hög klass, och visar släktskap med Stephen Friars ”Heraldry”.
Boken har tagit ett antal år att skriva och det märks även det. Några begrepp har faktiskt hunnit förändrats, vilket missats vid korrläsningen. Men det gäller endast några ytterst få undantag som alla berör nutida heraldiska institutioners sammansättning eller uppgift.
En svaghet är förstås att den ännu endast finns om e-bok. Du kan ladda ner den till telefonen eller datorn men vi är många som hellre ser den i bokhylla, Kanske kommer den dit snart.
En annan och större svaghet är att boken helt saknar illustrationer. Det gör att vissa begrepp blir väldigt svåra att förstå. Orsaken lär vara ekonomi. Det kostar helt enkelt att få med bilder, men det är ändå något författaren och en framtida utgivare behöver se över.
Sammantaget vill jag ändå säga att boken förtjänar sin plats i ”bokhyllan”. Dessutom är priset så lågt att det inte finns något att tveka på.
