Flagga

MFF och Skåne

Har missat, men grattis Malmö till segern mot Celtic. Men spänningen till trots, det var flagga som lockade mest.

Ja, blir man inte glad när man spanar in Malm FFs tröjor och på ryggen ser en liten liten flagga. Jag trodde först att det var den svenska men såg liksom alla andra snart att det var Skånelands flagga som var i bild. Fantastiskt snyggt sätt att vara lokalpatriotisk utan att vara överdriven.

MFFs fans är också flitiga användare av den skånska flaggan och den skånska pantern som komplement till det himmelsblå.

 

Vapensköld

En titt på kapellet i Farleigh Hungerford Castle

Gravmonument för medlem av familjen Hungerford i Farleigh Hungerford Chapel
Gravmonument för medlem av familjen Hungerford i Farleigh Hungerford Chapel

Muralmålningar med heraldik hör till mina älsklingsämnen. Därför måste jag tipsa om Farleigh Hungerford Chapel halvvägs mellan London och Bristol. 

Farleigh Hungerford Castle är idag en ruin, men det var en gång en imponerande borg byggd av sir Thomas Hungerford (den förste ”talmannen” i parlamentet, utsedd under sent 1300-tal).

Han köpte området av familjen Monfort och omvandlade platsen till ett maktcentra. Familjen höll sedan kvar borgen i sin ägo tills de fick dålig ekonomi och tvingades sälja under 1600-talet.

Muralmålningarna från 1400-talet (möjligen delvis 1500-tal) ger verkligen liv till denna gravplats. Klart värt ett besök och intressantare än själva borgruinen. Tycker jag.

 

Vapensköld för familjen Hungerford
Vapensköld för familjen Hungerford, baron av Hungerford.
Vapensköld

Jiří Louda är död

Jiří Louda är död. Denne tjeckiske heraldiska konstnär var en av de största i efterkrigstidens Europa. 

Jiří Louda föddes 1920 i Kutná Hora, Tjeckien,  och avled nu i veckan (1 september 2015). 
Jag fångades av hans heraldiska konst när jag fick tag på boken European Civic Coats of Arms. Hans konst var väldigt distinkt och påminde lite om Brita Grep (eller om det var tvärtom).
Historia

När Västergötland blev kristet

Utgrävningarna i Varnhem bekräftar sagorna.  Västgötarna var kristna – till stor del – redan kring år 1000.

Sommarens utgrävning i Varnhem har gett forskarna fler bevis på att det fanns en utbredd kristen kultur redan omkring 1000 i Västergötland.
Fler bevis för tidigt religionsskifte i Västergötland | Nättidningen Svensk Historia

– Vi hittade flera gravar från vikingatiden som tycks höra till den tidiga missionsfasen, det vill säga gravar med drag av det förkristna gravskicket men som är tydligt kristna. Föremålen pekar mot dateringar till 900-talet och tidigt 1000-tal, säger Maria Vretemark, projektledare vid Västergötlands museum till nättidningen Svensk Historia

Nu tycker jag inte att det är speciellt konstigt eftersom kung Olof Skötkonung lät döpa sig i Husaby strax efter millennieskiftet.

Utgrävningarna i Varnhem koncentrerar sig på tiden innan munkarna kom och är därför extra intressant. Både för dess innehåll men också för att munkarna gärna valde klosterplats lite vid sidan om allfarvägarna.

Men hur som helst – det är kul att forskningen fortsätter att fördjupa kunskapen om äldre tider.

Läs artikeln Fler bevis för tidigt religionsskifte i Västergötland 

Vapensköld

Har damer vapen?

Får kvinnor verkligen inte använda heraldiska vapen?

Jo. Men många äldre heraldiker har de senaste 150 åren mot bättre vetande, allmänt bruk och alla tänkbara skriftliga källor hävdat motsatsen.

Jag ska nog säga att jag är MYCKET kritisk mot en rad äldre kända heraldiker för deras pseudovetenskapliga texter. De präglas av mycket fördomar som får dem att bortse från det de kan se framför sig i det källmaterial de så ofta hänvisar till.

Här kommer en en liten genomgång av vad heraldikerna skrivit. 

 

Svenska Heraldiska Föreningen, Vapensköld

Funderingar inför 2016

 

2016 fyller Svenska Heraldiska Föreningen 40 år.

Igår på styrelsemötet tillsatte vi en jubileumskommitté som ska hålla i arrangemangen under 2016. Framför allt stämman den 13 mars blir något extra, hoppas jag.

För min egen del kommer jag att ha fullt upp med Vapenbilden och skriftserien, men även här gäller det att förbereda sig. Nu undrar jag därför om det är någon som har någon idé om vad den kan innehålla som visar på föreningens fantastiska 40 år – välkomna att mejla jourhavandeheraldiker@waslingmedia.se 

Svenska Heraldiska Föreningen

Styrelsen möts om heraldik 30/8

Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk
Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk

Så är det styrelsemöte igen. Denna gång om framtiden, som vanligt.

Svenska Heraldiska Föreningens tredje styrelsemöte för året. Det kommer att vara avrapporteringar om skriftserien, utställningen och Vapenbilden (den sista kommer som planerat om några veckor).

Det är också lite förberedelser kring medaljörerna, även om det beslutet tas först på nästa styrelsemöte i månadsskiftet november/december. Du får gärna nominera någon lämplig. Vi tar gärna emot tankar om namn för det är inte givet vem som ska utses. Bara en sak vet vi och det är att vi avstår från att nominera någon i styrelsen eftersom det känns lite underligt än så länge (ett flertal i styrelsen kan nog ändå känna sig ganska övertygade om att premieras en vacker dag).

Jag hoppas kunna twittra om mötet ikväll mellan kl 20.00 och 22.00. Följ @jesperwasling

 

Historia

Ludvig bar inte vapen

 

Kontrasigill för Ludvig (Louis) VII 1137-1180
Kontrasigill för Ludvig (Louis) VII 1137-1180

 

Kung Ludvig VII (kung 1137-1180) regerade Frankrike under heraldikens födelse. Ändå tycks han inte ha fört ett vapen.

Ludvig VII var alltså kung av Frankerna* under 1100-talets mitt. Han föddes 1120 och blev kung 1137 och regerade sedan i 43 år.

Jag nämner honom därför att han trots närvaro i andra korståget, trots att han är kung under mycket lång tid och trots sin maktposition inte tycka ha haft ett heraldiskt vapen.

Det bör därmed kunna sägas att heraldiken ännu kring 1180 endast är något för de normandiska områdena med grannar, och med visst inflytande i de västtyska grevskapen.

 

* Kung av Frankrike var en titel som började användas först efter slaget vid Bouvines 1214.

 

 

Sigill för för Ludvig (Louis) VII 1137-1180
Sigill för för Ludvig (Louis) VII 1137-1180
Vapensköld

Nationalkommittén för genealogi och heraldik – en orientering

Lämna en kommentar

Varför gömmer sig Nationalkommittén för genealogi och heraldik är Sveriges, främsta heraldiska institut?

I Vapenbilden #69:2007 skrev fil dr Lars Wikström, då ordförande i Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik (SNGH), en kort artikel om kommitténs historia och verksamhet.
Med utgångspunkt i den kan man ställa frågor om kommitténs funktion och berättigande.

Nej

Det är inte så att jag vill avskaffa SNGH eller ens byta ut dess ledamöter.
Vad jag vill är att se lite liv och rörelse i nämnda kommitté.

SNGh grundades 1971 för att få en svensk institution som kunde vara en samtalspartner till Confédération internationale de généalogie et d´héraldique, som grundades 1970 för ”uppehållande av kontakter mellan nationella intressegrupper och internationella organisationer. En av dess främsta ambitioner är att tjäna som rådgivande organ till UNESCO”, som Wikström skrev.

1970 fanns det ingen svensk heraldisk förening och ingen egentlig institution jämte statsheraldikern och Riddarhuset som hade permanent heraldisk kompetens.

Genealogerna ställer upp

Genealogiska Föreningens tidskrift ”Släkt och Hävd” ställdes till kommitténs förfogande som svenskt publiceringsorgan, vilket gör att denna förening fortfarande har representation i kommittén.  Enligt nu gällande statuter av år 2000 består Nationalkommittén av minst åtta, högst tolv ledamöter, som representerar Kungl. Maj:ts Orden, Kungl. Vitterhetsakademien, Riksarkivets heraldiska sektion, Försvarets traditionsnämnd, Genealogiska Föreningen, Riddarhuset och Ointroducerad Adels Förening.

Här skulle man kunna invända mot sammansättningen och hävda att kommittén även borde öppna upp för Svenska Heraldiska Föreningen (SHF). Och det gör jag, för jag tycker att det är SHF som har den i särklass mest samlade heraldiska kompetensen inom heraldik. Både bredd och spets. Dessutom med egen heraldisk publikation som väl fyller SNGH:s behov.

SNGH borde höras mer

Idag är SNGH en mycket tyst kommitté. De verkar inte ens i det tysta och det är synd. Det skulle vara av stort värde om någon av deras ledamöter (helst alla) någon gång tog till orda i heraldiska spörsmål. Vi behöver deras kompetens.

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia