Är ditt vapen unikt? Är du riktigt säker på det?
Alla som ägnar sig åt heraldik känner till att varje vapen ska vara unikt. Det är så grundläggande att det görs långa utredningar om hur man ska brisera vapnet för att avskilja det mot andra närliggande vapen.
Men hur vet man att det vapen man för verkligen är unikt?
Här finns listan över de böcker som du behöver titta i innan du gör ett vapen.
Boktips
Den numera lite gamla boken om ”Alla kungar Bernadotte och deras familjer” är dekorativ så som det anstår en presentbok, och den är lättläst med en mängd väl valda vackra bilder.
Innehållet är däremot mest gamla kända anekdoter. Släktkrönikan stannar 1982 med uppgiften om att Madeleine föds så boken känns redan nu en aning föråldrad.
Vad jag som heraldiker saknar är Bernadotternas vapensköldar. Den enda som finns med är det kungliga vapnet utan alla rangtecken. Boken har inte ens en uppställning med de titlar som burits av medlemmarna av kungahuset och det är lite synd för oss symboltörstande läsare.
Det enda i titelväg som nämns är prinsarna Lennarts och Carl-Johans förlust av sina prinstitlar. Så den som söker färsk och fördjupad kunskap om dynastin Bernadotte får söka vidare, det här är en bok för de som endast ytligt har hört talas om familjen Bernadotte.
Berndt Tallerud: Alla kungar Bernadotte och deras familjer.
Schipstedförlagen 2008. Inbunden, 151 s.
ISBN 978-91-7738-787-9.
Så har de gift sig, Carl Philip Bernadotte och Sofia Hellqvist och Sverige fått en hertiginna av Värmland.
Sofia blir alltså inte bara prinsessa utan också hertiginna eftersom hon följer sin makes stånd. Sofia Hellqvist är nu hertiginna av Värmland.
Nu har kungahuset ännu inte lyckats skapa/offentliggöra Sofias personliga sköld, men jag har fått ett förslag till mig från heraldiske konstnären Thomas Falk.
Vapenförslaget bygger på en tatuering Sofia har, på hennes kunskap i och intresse för yoga och är dessutom en vacker pendang till drottning Silvias liljevapen från 1976.
Tyvärr är inte kungahusets hemsida så bra på information, så de varken fördjupar, berättar eller länkar till sidor som gör att intresserade kan få veta mer. Om det beror på att man vill behålla lite mystik kring kungahuset eller om kungahuset självt saknar kunskap låter jag vara osagt, men jag lutar åt det sistnämnda.
För övrigt kan jag konstatera att kungahusets biografi över Sofia var mycket bra på att inte med ett ord nämna det som hon är mest känd för – deltagandet i TV-såpor. Det är lite synd, för hennes erfarenhet därifrån gör henne till kanske den mest kompetenta moderna prinsessa vi har – vilket hennes få tv-framträdanden redan visat.
Svensk Damtidning visar sin okunnighet om brittisk kunglig heraldik. Men kan ju då undra om annan information om kungahuset är lika dåligt underbyggt.
I september 2013 presenterade Svensk Damtidning en nyhet om prins Williams och prinsessan Kates (av Cambridge) nya vapensköld.
Så här presenterades den i tidningen:
”Så här ser den ut, William och Kates nya vapensköld. Ett lejon och en enhörning på var sin sida om ett litet lejon, som säkerligen symboliserar lille tronarvingen prins George.”
Ska man våga förklara för skribenten att lejonet är England, enhörningen Skottland och lejonet på hjälmen kungafamiljens hjälmprydnad.
Alltså inget så tramsigt som ”lille tronarvingen prins George”.
Par Bricole is a order/society like the Free masons, but with a humorous touch hence it celebrates the memory of the famous 18:th century poet, songwriter, composer and performer.
Par Bricoles HQ are in Stockholm but have lodges in Göteborg, Malmö, Jönköping, Sundsvall, Borås and Vänersborg.
The society was founded in at the end of the 18:th centyry as a kind of Bacchanalia secret society. And from the beginning the society used heraldic shields for its members from grade 10 and up. The society still use heraldry.
At the international heraldry day 2015, Thomas Falk guided us though the heraldry of the society in Borås. Thomas Falk is the orders local herald and painter of the shields.
The society has more than 800 members in Borås alone. Almost 50 of them have a shield on the wall.
The oldest plates in Borås dates back to late 19:th century. The heraldry then was not as good as it is today, as you can see at the end of this article (I won’t even try to understand what it is).
Thank you Thomas, for an interesting and funny evening.
Blogg
medaljBlogg är en blogg om medaljer. Såklart.
Ämnet är inte min specialitet, men en snabb läsning här och jag känner mig genast mer kunnig.
medaljBlogg finns också på Facebook.
Staden Florens är fylld med spännande skråvapen för de stora mäktiga skrån som dominerade denna stad och världshandeln för 600 år sedan.
Även om Medici dominerar stort så finns här gott om avbildningar av andra familjer, till exempel Pazzi, Salviati, Bardi och Peruzzi. I många gathörn finns även vapensköldar som är så slitna att de är näst intill oidentifierbara.
Men den stora majoriteten är trots allt inte familjevapen. Betydligt vanligare är sköldar för skrån och gillen. Även stadens indelningsområden får sin heraldiska presentation, men de synes vara av nyare datum.
Det rikaste skrået under medeltiden var klädeshandlarna (Arte di Calimala) som i sin sköld har en röd örn gripandes en säck. Den syns överallt, inte minst tillsammans med familjen Medici eller vid entrén till rådhuset. [Bild 3]
Bland de andra skråna märks stenhuggarna, ullhandlarna (Arte della Lana, med Agnus dei), och juristskåret (Arte dei Giudici e Notai, med stjärna i skölden).
Ett av heraldikhistoriens verkliga praktverk finns nu tillgängligt digitalt. Det är Conrad Grünenbergs över 700 sidor tjocka vapenbok från 1493 som givits ut digitalt.
Conrad Grünenberg var en betydelsefull borgare i Konstanz som var medlem i magistratet från 1454 (och flera gånger borgmästare). Han kom att adlas 1468 för sina heraldiska insatser efter det att han och hans broder Johan fick tjänst hos kejsar Fredrik III.
Trots att familjen var betydelsefull vet vi inte när han föddes. Han förekommer första gången i källorna 1442 och är redan då vuxen och har fått ett uppdrag som byggmästare. Han dog 1494. Men det är inte som byggare han är mest känd, utan som skapare av en fantastisk vapenbok som numera också bär hans namn. Det handskriva originalet har fått flera avskrifter så redan samtiden förstod att uppskatta detsamma.
Speciellt en avskrift har en så hög kvalitet att det nu finns tillgängligt digitalt. Det tillhör Bayerns statsbibliotek. Steen Clemensen har publicerat en grundlig genomgång av Grünenbergs vapenbok som i detalj beskriver innehållet. Grünenbergs vapenbok tar inte bara upp samtida vapen tillhörande härskare, fria stater och städer, torneringssällskap och högadel.
Här finns också fantasivapen för historiska hjältar, kejsare av Romarriket, utomeuropesiska kungar och legendariska personer. Conrad Grüneberg skrev även en resebok om sin pilgrimsresa till det heliga landet.
Vapenboken kan laddas ner här:
www.wdl.org/en/item/8928 Steen Clemensens arbete kan laddas ner här: www.armorial.dk/german/Grunenberg.pdf
Stora katter förekommer i de flesta riksvapen norr och väster om Elbe. Österut och söderut är örnen vanligare. Varför är det så?
lejonvapnen går tillbaka till heraldikens tidigaste period. Det gäller för såväl England och Akvitien som för Skottland och de nordiska länderna. Alla hade de sina lejon redan kring mitten av 1200-talet, där Norge är sist ut.
Englands lejon är kända från kung Rickard I. Hans vapen visar två lejon i rött. Hans mor, Eleonor av Akvitanien, förde ett lejon i rött och hans farfar förde sex lejon i blått. det heraldiska arvet kommer därmed mer sannolikt från modern än från farfadern.
När lejonen var etablerade här är det lätt att förstå att de även spred sig norrut till de nya kristna rikena i Skandinavien utan självklar anknytning till den förkristna symbolvärlden kring medelhavet.
Lejonen ska nog mindre ses som symbol för styrka och mod (även om det också ingår) utan mer som en symbol för kristenhetens försvarare. Lejonet av Juda.
De riken som på något sätt vill hävda att de är de moraliska arvtagarna till de romerska kejsarna har däremot en örn. det gäller Tyskland och Bysans och därmed också Ryssland samt de länder som kommer däremellan, som Polen.
Endast Frankrike avviker med sin lilja, men så har fransmännen alltid gått sin egen väg.
Mitt på danska grundlovsdagen (nationaldagen) avslöjar jag här att danskarna idag markerar sin högtidsdag med en tysk symbol – Dannebrogen.
Den danska flaggan måste ses i sin Europeiska kontext. Under 1200-talet, när flaggan etableras, är det en symbol för den tyskromerske kejsaren. samme kejsare som danske kungen önskade stå på god fot med, och definitivt inte utmanade.
Ser man på en karta över 1200-talet och lägger ut dagens regioner som använder en röd flagga med vitt kors som symbol så ser man tydligt att dessa finns precis i utkanten av det dåvarande tysk-romerska imperiet. Som bland vissa stadsstater i Italien, i Schweiz och i Danmark.