Världens bäste Skalman är också världens bäste heraldiker.
Ja, det är väl inte så mycket mer att säga om det.
Kategoriarkiv: Vapensköld
Find heraldry on Gutenberg
You haven’t missed the fantastic source of knowledge that is to be found at Project Gutenberg?
Visit their website. Type ’Heraldry’ into google books and you will find a mass of ebooks online. Project Gutenberg also has a wealth of Heraldry sources at your fingertips.
Look for heraldry on Gutenberg
Thank you, Heraldry society, for the tip
Den kompletta guiden till heraldiken
Den maffiga titeln gav Arthur Charles Fox-Davies sitt verk. ”A Complete Guide to Heraldry”. Smaka på orden. Visst blir man sugen att läsa den.
Och nu kan du göra det online. Läs boken här
Det är en på alla sätt och vis fantastisk bok från tidigt 1900-tal. Visst kräver det lite ansträngning att komma in i engelskan (och hålla sig kvar där) men efter ett tag flyter det på riktigt bra.
Illustrationerna av Graham Johnston är inte dåliga de heller. Han var också heraldisk konstnär vid Lyon court.
Läs boken, men läs den med viss kritisk blick. Framför allt rörande den äldre heraldiken har forskningen utvecklat kunskapen. Som tidsbild och källa till kunskap rörande brittisk heraldik från 1600 fram till 1900 är den oslagbar.
Aachener Wappenrolle – Världens äldsta vapenrulla
Glöm britterna. Glöm fransmännen. Världens äldsta vapenbok är tyskarnas Aachener Wappenrolle från 1198.
Vapenboken skapades till minne av kröningen av kejsar Otto IV i Aachen 1198. Originalet finns inte kvar, men avskrifter. Dessa har Steen Clemensen sammanställt i ”Coronation of Otto IV in Aachen 1198”.
Boken omfattar cirka 40 namn och omkring 22 vapen. Handlingen är inte komplett så det går inte att fastställa exakt vilka vapen som ingår.
Det bästa med vapenrullan är att den visar att furstar (kungar, hertigar och deras likar) förde vapen vid denna tid, vare sig de var män eller kvinnor.
Rullan visar också att grevar i Tyskland nu började ta upp vapen, men att det ännu var ovanligt. De flesta som har vapen har sin hemvist i västra delen av Europa.
Riddare och baroner förde däremot inte egna vapen. Det stämmer väl överens med det intryck som krönikan över William Marshall från ungefär samma tid ger.
| Otto IV (Welf) Dt. Kg. | Vapensköld |
| Henri (I) D. Brabant | Vapensköld |
| Mathilde de Flandre Ds. Brabant | Vapensköld |
| Heinrich Hz. Braunsweig & Sachsen | Vapensköld |
| Wilhelm Welf Hz. Lüneburg | Vapensköld |
| … | |
| Heinrich (III) Hz. Limburg | Vapensköld |
| Balduin (IX) C. Flanders | Vapensköld |
| Otto (I) Gf. Geldern | Vapensköld |
| Arnoul (III) Gf. Kleve | Vapensköld |
| Dietrich (VII) Gf. Holland | Vapensköld |
| Wilhelm (II) Gf. Jülich | Vapensköld |
| Heinrich (II) Hr. Cuyck | Vapensköld |
| Gerhard Gf. Ahre | Vapensköld |
| Heinrich (II) Gf. Sayn | Vapensköld |
| Simon Gf.Tecklenburg | Vapensköld |
| Adolf (V) Gf. Berg | Vapensköld |
| Arnold von Berg Gf.Altena | Vapensköld |
| Friedrich von Berg Gf. Mark | Vapensköld |
| Albrecht (III) Gf. Eberstein | Vapensköld |
| Heinrich (IV) Gf. Kessel | Endast namn |
| Heinrich (I) Gf. Hückeswagen | Vapensköld |
| Albert (II) Gf. Dagsbourg | Endast namn |
| Friedrich (I) al. Emich Gf. Leiningen | Vapensköld |
| Walram (IV) von Limburg S. Montjoie | Endast namn |
| … | |
| Goswin (IV) S. Valkenburg | Endast namn |
| Gerhard (II) Gf. Wassenberg | Endast namn |
| Dietrich (I) S. Heinsberg | Endast namn |
| Hermann S. Waldeck | Vapensköld |
| Heinrich von Schwalenberg | Endast namn |
| Heinrich von Wolmarstein | Endast namn |
| Gerhard von Wolmarstein | Endast namn |
| Gf. Dahle | Endast namn |
| … | |
| … | |
| … | |
| Adolf (I) von Altena (Berg), Abp.Köln | Endast namn |
| Dietrich (I) Gf. Holland, Bp.Utrecht | Endast namn |
| Dietmar Bp. Minden | Endast namn |
| Bernhard Bp. Paderborn | Endast namn |
| Widekind Ab. Corbie | Endast namn |
| Gerhard Ab. Inden | Endast namn |
| Heribert Ab. Werden | Endast namn |
Källa
Steen Clemensen, Coronation of Otto IV in Aachen 1198
The chronicle of king Gustavus Vasa
In 1558, bishop Peder Svart (Black) was given the assignment to write the chronicle of king Gustav I Vasa. Now it is out in a new modern version.
The first part och the chronicle stretches from early 1500 to 1534. Gustavus was elected king in 1523 and in 1534, Eric, his oldest son, was born. The book therefor includes the end of the war against Denmark och the reformation and the coronation in 1527.
Of course, you can hardly belive a single word in the book, but it is fun to read.
Den historielösa makten
Rubriken är lite missvisande, men ändå inte.
På senare tid, från ungefär när Facebook slog igenom fram till idag, har jag noterat att rätt många högt uppsatta politiker (varav några är riksdagsledamöter, andra ordförande i nämnder i Stockholms stad) jag känner har börjat uttala sig på ett sätt som jag inte hörde förr – förutom i privata samtal. Ungefär som om de inte förstår att nätet är för evigt och offentligt.
Varje människa får tycka vad de vill. Tankemåste få vara fri. Därför kan jag förstå att politiker skickar ut påstående om historiska fakta som är helt fel. Alla har rätt att göra fel.
Det nya är att de vidhåller dessa fakta trots att de blir motbevisade gång på gång, och vad värre är – de är så tydligt att de bygger sin politiska ståndpunkt på felaktiga fakta. Och nu menar jag inte fakta av typen ”sänkta/höjda skatter är bra för Sverige” utan snarare av typen – ”Svensk invandring/ungdomsarbetslöshet omfattar XXXX personer”.
Det är inte konstigt att det är svårt att få till ett fungerande politiskt samtal när även framträdande politiker väljer ideologi framför fakta.
Heraldikens nya färger
Heraldikens tinkturer är en ständig fråga för diskussion. Vilka är egentligen tillåtna.
Vad sägs om ett riktigt bronslejon på rosa botten. Det är inte så konstigt som det låter, åtminstone inte om du är kanadensare. Och kanske tar den inte lång tid innan vi ser samma tinkturer i svenska vapen.
Sedan Kanada fick sin heraldiska myndighet 1988 har de tagit initiativet i nyskapande heraldik. Från dem kommer nya häroldsbilder, nya kronor, ny syn på heraldikens genus med medföljande cadency-tecken (Se Vapenbilden nr 50) och nu också helt nya tinkturer.
Rosa och brons
1997 introducerades tinkturerna Rose och Copper. Rose kallas den ljusröda färg som jag vill översätta till rosa. I några tidigare artiklar har den kallats ljusröd men det gör den svårare att definiera och förklara.Vapen som är målade i rosa skiljer sig tydligt från alla andra färger så kontrastkravet uppfylls på samma sätt som när ett vapen målas i purpur. Tänk bara på hur tydligt vi uppfattar rosa som signalfärg när vi ser den på flickor.
Copper bör nog helst översättas till brons för att anknyta till idrottsvärldens etablerade språkbruk. Den metallen är svårare att beskriva, men i grunden handlar det om matt och mörk guld. Det är också svårt att få till en riktigt bra kontrast, inte minst därför att vi saknar en klar definition av vad brons är. Alla vet hur rosa ser ut, men brons? Kanske bör den målas i roströd eller orange när metallglans saknas. Ersätts metallen däremot av orange bör det inte vara något problem för oss att uppfatta kontrasten. Tänk bara på den tydligaste färgsignalen som finns i trafiken. Svart text på orange skyltar så fort det är något extraordinärt som alla måste uppfatta.
Copper bör nog helst översättas till brons för att anknyta till idrottsvärldens etablerade språkbruk. Den metallen är svårare att beskriva, men i grunden handlar det om matt och mörk guld. Det är också svårt att få till en riktigt bra kontrast, inte minst därför att vi saknar en klar definition av vad brons är. Alla vet hur rosa ser ut, men brons? Kanske bör den målas i roströd eller orange när metallglans saknas. Ersätts metallen däremot av orange bör det inte vara något problem för oss att uppfatta kontrasten. Tänk bara på den tydligaste färgsignalen som finns i trafiken. Svart text på orange skyltar så fort det är något extraordinärt som alla måste uppfatta.
Vem blir först
Är det då tänkbart att införa brons och rosa som erkända tinkturer i svensk heraldik? Varför inte? Det skulle ge oss fler alternativ och vitalisera vapenkonsten. Det svåra lär vara att övertyga den relativt stelbenta heraldiska vetenskapen om färgernas möjligheter.
Nästa steg blir kanske att införa mithril – den blåsilveraktiga metall som används så ofta i fantasy-berättelser som Sagan om ringen.
Tillägg till Heraldikens nya tinkturer
Den text som står här ovan skrevs 2002. Jag hade nyligen avslutat boken ”Heraldiken i Sverige” men kände att vi inte hade penetrerat ämnet ordentligt. I boken nämner jag och Magnus fem färger: blått, rött, svart. grönt och purpur. Dessa är självklara för min del. Men vi nämner inget om de andra färgerna som finns av vilka jag ogillar några men gillar andra.
I ”Heraldik för nybörjare” (2005) utvecklar jag mina tankar genom att föra ett resonemang kring heraldikens tinkturer. Den artikeln föregicks av diskussioner inom redaktionsrådet där vi enades om att fastslå sju tinkturer och nämna de övriga som olämpliga snarare än att sticka huvudet i sanden och låtsas som ingenting. För trots allt har andra tinkturer faktiskt nämnts i svensk heraldisk litteratur.
Men vi tillåter oss ändå att föra ett resonemang kring heraldikens tinkturer och deras kontrastverkan samt hur väl färgerna kan definieras.
Här är vi överens om att rosa har en mycket god kontrastverkan gentemot guld och silver samt att den är väl avgränsad mot rött. Det föreligger ingen risk för misstolkningar av färgen.
Brons är vi mer frågande inför, även om vi anser att orange har den kanske högsta kontrastverkan av alla metaller. Alltså bättre än gult och vitt. Vi hänvisar här också till tillverkare av vägskyltar som väljer sina skyltfärger just efter ur ögat uppfattar en signal och inte efter hur man resonerade kring färger på medeltiden. Trots allt, förmågan att uppfatta färger är dels en fråga om optik (här är tekniken bättre idag än på medeltiden), dels en fråga om kultur (språket och det allmänna medvetandet styr vilka nyanser vi förmår skilja åt. Jämför färgspecialister med vanlige Svensson).
Brunt är också tydligt definierad som färg. För att inte vara inkonsekventa väljer vi därför att säga nej till brunt, rosa och orange men vi anser att de är möjliga som framtida tinkturer. Det är däremot inte ljusblått, olivgrönt eller kaki, för att ta några färgexempel.
Not. Vapnet för James Aloysius McGrath, före detta Liutenent Governer över Newfoundland. McGraths vapen är det första med den nya tinkturen rosa. Vapen för den fd premiärministern Avril Kim Campbell, den första kvinnan på posten. Hennes vapen har ett bronsfält.
Heraldiken på Stensböle
Boktips
Stensböle är Östra Nylands enda fideikommiss. Stadfästningen skedde 1786 och först 1931 upphörde herrgården att vara fideikommiss.
Gårdens hela fideikommissförfattning finns med i särtrycket. I boken presenteras Stensböles hela historia från dess tillkomst under medeltiden genom den Rotkirchska eran fram till idag. Stensböle hör idag till Svenska litteratursällskapet i Finland, efter en donation 1990.
Det roligaste är all heraldik som samlats i detta särtryck. Nästan varje sida pryds på ett eller annat sätt med vapen. De flesta sköldarna tillhör någon ut släkten Rotkirch som står i centrum för hela skriften.
Örnen blev till tupp
Friherre Carl Fredrik Rotkirchs (1775– 1832) vapenbrev visar ett vapen som i varje detalj är ett exempel på vad vi idag ser som heraldikens svarta era. Han upphöjdes till friherre 1830 och hans ätt introducerades på Finlands riddarhus 1832.
Vapenbrevets bild visar en sköld med två hjälmar, en på var sida om en friherrekrona. Ingen av hjälmarna har täcke men det är mer en fråga om smak är korrekt avbildning. Båda hjälmprydnaderna (en tupp och en hjort) vänder sig åt sinister vilket känns oartigt. De två svarta örnar som är sköldhållare är försiktiga av sig och tittar fram bakom skölden snarare än hjälper till att hålla allt på plats uppe på postamentet. Men också här är det mer frågan om mindre lämplig konstnärlig framställning än regelrätta heraldiska fel.
Det är i skölden som bristen på heraldisk insikt verkligen märks. En snabb blick avslöjar inget, men vid närmare granskning visar det sig at alla fem fälten uppvisar ett eller flera fel. Alla hade lätt kunnat undvikas om bara kunskapen funnits.
Hjärtskölden saknar Rotkirchs klassiska örnhuvuden. I stället finns här tre tupphuvuden men det var så motivet i skölden uppfattades vid den tiden så där faller nog skuggan på äldre tiders konstnärer. Uppenbarligen har släkten själv inte haft en klar uppfattning om vad släktvapnet faktiskt föreställde. (Rotkirchs vapen har redan under 1740-talet blivit kraftigt förvrängt, se Vapenbilden nr 42, 1997, s 572.)
Särtrycket ur ”Stensböle i Borgå” har en genomtänkt notapparat och en omfattande litteraturförteckning som gör det lätt för den intresserade att fortsätta forskning på egen hand. Särtrycket visar att redaktörerna inte sparat på krutet när det gäller bakgrundsforskningen och är övriga kapitel så välformulerade och innehållsrika som detta häfte ger prov på är ”Stensböle i Borgå” en skrift som väl motiverar sin plats i bokhyllan. Jag önskar att fler herrgårdsskrifter präglades av samma berättarglädje och distans till sitt ämne för det ger mig som läsare förtroende för texten.
Redaktörer : Henrik Degerman, Torsten Edgren och Olle Sirén.
Stensböle i Borgå – en herrgård under 700 år
Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, nr 666.
ISBN 951-583-109-1
Landskapsvapen med nya symboliska sköldhållare
Boktips
För något år sedan kom Magnus Bolle med en liten handbok om de svenska landskapssymbolerna (se Vapenbilden nr 67, s. 436). Nu svarar förre statsheraldikern Clara Nevéus och heraldiske konstnären Vladimir Sagerlund.
Om texten är det inte mycket att säga, inte mycket har hänt sedan Nevéus 1992 skrev Ny svensk vapenbok. Allt är välskrivet, korrekt och snyggt uppställt utan vidlyftiga resonemang. Precis som det ska vara i en handbok.
Det unika med denna bok är i stället Vladimirs teckningar. I stället för att visa vapnet, landskapsdjuret och landskapsblomman var för sig har han sammanställt dem till en enhet i form av ett vapen som står på ett postament och hålls upp av sköldhållare, allt under en hertigkrona. Jag tycker att det är ett fantastiskt sätt att visa upp vapnen och jag hoppas att det sprider sig.
För den utländske läsaren finns det en engelsk sammanställning skriven av Stephen Coombs. Jag hoppas att den hjälper till att föra kunskapen om de svenska landskapsvapnen ut över världen, för det är de värda.
Clara Nevéus och Vladimir A. Sagerlund: Våra landskapssymboler – vapen, djur och blommor (2007).
Förlag: Historiska media.
ISBN10: 9185507156. ISBN13: 978918550 7153.
Torpa stenhus ett värdigt resmål
Torpa stenhus ett värdigt resmål för den som har vägarna förbi Boråsregionen i sommar.
Detta stenhus med anor från 1400-talet är ett spännande slott med både mörka och ljusa historier från förr.
Huset ägs ännu av ättlingarna till Arvid Jönsson (Drake av Intorp), vars sonson Arvid Knutsson gifte sig med Anna Gustafsdotter (Stenbock) och därmed blev anfader för den berömda Stenbock-släkten.
Medeltidsdagar i juli
Den 18-19 juli är det medeltidsdagar här. Det blir som vanligt en stor medeltidsmarknad med massor av aktiviteter, mat, dryck, musik, skådespel, hästar, riddare och sköna jungfrur.