Osäker på hur du ska bära dina ordnar och medaljer? Lugn. Kungahuset har svaret.

Jag är lite sen på bollen, för redan förra året kom den senaste upplagan av ”Att bära ordnar och utmärkelsetecken” som är hovets formella rekommendationer. Den första utgåvan kom 2010 så detta är bara en uppdatering. Det är ingen mossigskrift. Tvärtom tycker jag att de har en väldigt nykter och modern syn på hur ordnar och medaljer kan och bör bäras.

Riddarordnar och sällskapsordnar

Det är bra att hovet utan omsvep gör skillnad på sällskapsordnar och motsvarande sammanslutningar och officiella riddarordnar. De förras gradband och dekorationer bärs självklart aldrig utanför respektive sällskapsordnars egna sammankomster medan de senares lika självklart hör hemma på bröstet på en kunglig sammankomst.

Kunglig Majestät gjorde redan vid instiftande en tydlig åtskillnad mellan sällskapsordnarna och riddarordnar av officiell karaktär. Denna åtskillnad äger fortfarande bestånd. Samma regler gäller nu som på 1700-talet.

Frack eller kavaj

Samhället förändras och med det vad som anses vara en högtidsdräkt. Jo, vi vet alla att en frack eller hembygdsdräkt är de formella högtidsdräkterna, men för många är dessa dräkter irrelevanta såvida man inte går på middag i Par Bricole. Men just det är kanske inte det som får en att tänka på högtider.

Därför både ser man och accepteras det att ordensdekorationer bärs till till smoking eller svart kostym vid vissa tillfällen. Då tillämpas samma regler som för högtidsdräkt eller uniform, dock med vissa inskränkningar. Min förutsägelse är att dessa inskränkningar innan 2030 är ett minne blott även de. Men än så länge är det bra att läs denna skrift för att hålla koll på dessa och en del andra regler.

Källa

• Kungahuset; Att bära ordnar och utmärkelser

Jourhavande heraldiker

Hur är det med namn? Får man ta vilket namn som helst?
Är det ok att ta ett utdött adligt namn?

Dessa frågor kommer upp gång på gång. Tursamt då att vi ganska nyss, 2016, fick en ny namnlag som ger ovanliga släktnamn ett bättre skydd även om utdöda namn faktiskt inte är så skyddade som jag skulle önska.

Lagen säger att om ett namn tillhör en släkt och har mindre än 2000 bärare i Sverige så får ingen annan ta det namnet. Det betyder att alla unika adliga namn i praktiken är skyddade. Och andra namn med, som Wasling. Men alla adliga namn hade inte varit skyddade. Efternamnet Hedin, exempelvis, bärs 2019 av 4409 personer. Nu tillhör ingen av dem den adliga men utdöda släkten Hedin, men även om den släkten skulle ha fortlevt hade namnet varit oskyddat. Detsamma gäller såklart greve (Lennart) Torstensson för idag bärs det namnet av 4049 helt oadliga personer. (Källa: Adel från Natt och Dag till idag)

Utdöda namn har inte alls detta skydd. För att få sitt namn skyddat måste man tillhöra en unik släkt och dessutom ha ett unikt namn. Sture-ätten är till exempel en mycket känd historisk släkt som är utdöd sedan länge, men samtidigt är namnet Sture ett namn som används av andra släkter. 80 vuxna personer heter så idag. Då är det svårt att säga nej till någon annan för namnet har förlorat sin koppling till en unik släkt.

Moraliskt. Ska man ta upp ett gammalt namn?
Det är ju lätt att säga att namnet är fritt. Varför ska man bry sig om gamla namn som ingen bär? Det ligger en viss poäng i det. Å andra sidan, den som vill ta upp ett gammalt namn har ju först hittat det i någon historiebok (vilket redan det visar på ett historiskt intresse), sedan förknippat det med något possitivt som man vill knyta an till. Och då har man ju valt namnet av precis motsatta skäl som man anför som varför det ska vara fritt.

Ta inte gamla unika släktnamn

Jag kan ju tycka att det är rätt fånigt att ta ett namn just av det här skälet när man kan hitta på vilket namn som helst. Min farfar hette Pettersson efter sin farfar. Det tröttnade han på så han tog namnet Wasling efter släktgården. Jag kör själv på skoj med alias Gyllenvase för att leka snobb. Och jag har som rollspelare använt mängder av gamla släktnamn för att ge liv åt en karaktär.

Så när du har alla möjligheter i världen att skapa något unikt, varför bli en blek kopia?

Exlibris är, tycker jag, den bästa platsen för ett heraldiskt vapen numera. Strax efter stenprotalen, förstås, men den passar inte i alla hyreshus. 

Ett exlibris kan däremot alla ha. Det ger också skäl att köpa böcker. Dessutom kan man samla med och här är några från min samling. Alla svenska, där ett är adligt, två borgerliga och ett är för ett offentligt bibliotek. Två av ägarna – Berghman och Spens – var även kända heraldiker.

Framöver kommer det mer exlibris här men kan du inte vänta kan du alltid följa mig på instagram @waslings_heraldik Där publicerar jag regelbundet nya exlibris från min samling.