Tinkturerna i svenska vapensköldar

Inom heraldiken används ordet tinktur som ett samlingsnamn för färger, metaller och pälsverk. Indelningen har funnits sedan medeltiden. Tabellen visar vilka tinkturer som idag är de vanligaste. Ibland har också orange och naturfärg (oftast brunt) används, men det rekommenderas inte av dagens heraldiker.

Tabellen visar även hur de olika färgerna skrafferas. Tekniken uppkom under 1600-talet. Boktryckarkonsten hade gjort det lättare att få tag i heraldiska verk, men det var dyrt att färglägga varje vapen. Det enda sättet var att färglägga för hand. Nu under 1900-talet har färgtrycket blivit både billigt och enkelt och därför har skrafferingen i stort sett försvunnit. Endast ett fåtal böcker använder sig fortfarande av metoden, bland dem den svenska adelskalendern.

Skrafferingen som den ser ut idag anses vara framtagen av Jesuitmunken Jesuit S. da Pietra Santa omkring 1640. Den fick allmän spridning under tidigt 1700-tal.
Svensk terminologi Heraldisk terminologi Tinkturerna Skrafferingen

Metaller

Guld / Gult Or y

Silver / Vitt Argent

Färger

Rött Gules

Blått Azure

Svart Sable

Grönt Vert

Purpur Purpure

Pälsverk

Hermelin Hermline

Stålhatt /
Gråverk Vair
När ett vapen målas bör alltid den klaraste nyansen väljas. Kontrastverkan är ett av heraldikens viktigaste element. Men regeln är inte absolut. I många konstnärliga framställningar kan det finnas skäl att välja en svagare nyans. Däremot får inga skuggor läggas på skölden.

Pälsverkens tinkturer kan inverteras. Hermelin får då svart bakgrund och vita märken. Tinkturen kallas då kontrahermelin. Hermelin kan också vara svart med gula märken. Det finns inget bra ord för det på svenska, men stavningen hermeline är ett förslag. Gråverk i rött och vitt saknar också ett svenskt namn än så länge.