Etikettarkiv: Sockenvapen

Sex nya sockenvapen

Sockenvapen är ett heraldiskt vapen för en socken, men eftersom det begreppet socken inte längre finns juridiskt kan det inte heller bli några nya några sockenvapen. Däremot kan man förstås som hembygdsförening eller motsvarande ta ett vapen som symbol för den socken man bor i. 

Den här listan är inte en lista på nya sockenvapen utan en presentation av några förslag som den välkände svenske heraldikern Carl-Axel Rydholm tog fram någon gång på 1970/80-talet.

Jag har fått dessa bilder av Kenneth Wulcan som en gång fick dem från Carl-Axel Rydholm dödsbo. Att det är Carl-Axel som är tecknare kan jag gå i god för, eftersom jag sett andra vapen som Carl-Axel gjort. Originalen finns idag i Grästorp.

För dig som inte är bekant med Carl-Axel så är han känd bland äldre heraldiker som Cary. Han var åren 1976 till sin död 1999 såväl redaktör, sekreterare som vice ordförande i Svenska heraldiska föreningen. Dessutom från (senast) ’67 till ’76 dito i Västra Sveriges heraldiska förening. Han är kanske den person som har betytt mest för att hålla ihop heraldiksverige under en tid då samtliga föreningar fungerade illa, medlemsantalet var litet, få aktiviteter hölls (de som hölls var Carys verk) och dessutom rådde en påfallande stor ovänskap bland många.

Okänd bakgrund

Carl-Axel var tyvärr barnlös och hade därför ingen som tog vara på hans heraldiska arv på ett kärleksfullt sätt. Det som ändå räddades av Kenneth Wulcan finns idag som en samling i Svenska heraldiska föreningens arkiv i stadsarkivet/föreningsarkivet i Göteborg. Både Cary och Kenneth är Grästorpare och aktiva i Svenska heraldiska föreningen.

Sex sockenvapen

Tyvärr fick vi inte veta något om bakgrunden till dessa vapen under Carl-Axel Rydholms livstid och det finns inget i hans arkiv som berättar om dem heller. Allt som finns är en pärm med detta sex sockenvapen målade på var sitt tjockt ark.
Det som jag sammanfattat här nedan är därför bara min snabba sammanställning och den som vet mer får gärna komplettera.
Dessa vapen har inget med Sockenheraldiska institutet att göra, men vi kan göra dem till hedersvapen inom denna arbetsgrupp.

Främmestad, Essunga kommun

Släkten Hiärta ägde ett gods här och det är förklaringen till delar av vapnet. Familjen Hiärtas vapen är tre hjärtan ställda på just detta sätt, genomborrade av en pil och med helt anda färger.
Hiertas pil har här ersatts av en korsstav som möjligen är hämtad från en stavkorshäll.

Levene, Vara kommun

Levene anges i de äldsta svenska källorna som ett kungasäte, så någon form av kungsgård har säkert funnits här. Oklart var.
Enligt Vidhemprästen (ca 1240) hade såväl kung Håkan Röde som hans (son) och efterträdare Stenkil sin sätesgård här. Möjligen är kung Håkan densamme som nämns på Håkanstenen på Alsnö i Mälaren, han som var kung över Birka, men det har inte gett några spår i detta vapen.

Särestad, Grästorps kommun

Vad symboliken betyder kan jag inte säga. Möjligen ska det illustrera de två kyrkorna som funnits här, men det är bara min gissning.

Tengene, Grästorps kommun

Oklar betydelse. Troligen hämtat från Viste härads vapen, vars färgsättning är nämnde Carl-Axels verk, och som idag även finns med i Grästorps kommuns vapen.

Tun, Lidköpings kommun

Tun är för mig svårbegriplig med sin trappskura. Den används ofta för att markera den skånska/danska typen av kyrkor.
Och varför inte Såtenäs flygflottilj, som ligger här, finns representerat är en gåta.
Så även om jag gillar vapnet som vapen så tycker jag inte att det är en passande sköld för just Tun.

Vänersnäs, Vänersborgs kommun

Vet inte vad symboliken i vapnet betyder, men det är en snygg komposition med randen (fimbreringen/randen/konturen) kring korset i det gröna fältet.

 

Låt socknarna få liv igen

En skylt som markerar sockengräns, med ett heraldiskt vapen såklart. Collage: Stefan Rundström
En skylt som markerar sockengräns, med ett heraldiskt vapen såklart. Collage: Stefan Rundström

Heraldiska vapen för alla socknar – det är en utopi. Men allt fler börjar faktiskt skaffa sig ett sockenvapen tack vare Sockenheraldiska institutet.

Sockenheraldiska institutet låter pampigt men det är en ideell arbetsgrupp inom Svenska Heraldiska Föreningen med Stefan Rundström som ordförande. Tidigare har även undertecknad men framför allt Alexander Ulltjärn (heraldisk medaljör 2016) varit en drivande kraft.

Arbetsgruppen vill hjälpa så många socknar att ta ett heraldiskt vapen. Nu finns visserligen inte socknen kvar som juridisk enhet, därför samarbetar gruppen med Svenska kyrkans församlingar, hembygds- och bygdegårdsföreningar och andra kloka representanter för hembygden.

Ta gärna kontakt med dem för att få veta mer. Kontaktuppgifter finns på Svenska Heraldiska föreningens hemsida.

Vapen jag gjort: Essunga x2

Vapen jag gjort

Vapenförslag för Essunga av Jesper Wasling

Vapenförslag för Essunga av Jesper Wasling

För några år sedan hade Essunga en tävling där de önskade ett nytt kommunvapen. Självklart var vi med,  jag och min fru Michaela. 

Mitt förslag här ovan tog fasta på det odlingslandskap som dominerar i Skaraborg. Min vana trogen är kompositionen även en aning asymmetrisk och det är medvetet.

Michaelas version är något mer symmetriskt och har förutom odlingslandskapet även en referens till ån Nossan som rinner genom kommunen.

Vapenförslag för Essunga.
Vapenförslag för Essunga av Michaela Mutka Wasling

Rätt vapen vann

Båda förslagen tog sig till final (av hur många vet vi inte, så hur imponerande det är kan jag inte veta). Tyvärr vann vi inte utan det gjorde en konstnär som hade renritat den logga som kommunen använt tidigare och som egentligen bara var ett dåligt ritat vapen men en bra komposition.  Själva målningen på ursprungsloggan var alltså inte dåligt, men som heraldiskt vapen var det för plottrigt, detaljerat och delvis felaktigt. Därför var det rätt att en renritning av det vapnet vann.

Lever vidare som sockenvapen

En klok person i Essunga tyckte ändå att våra förslag var så bra att de skulle få leva vidare. Därför bad de om och fick våra vapen för eget bruk. Michaelas vapen lever nu vidare som sockenvapen för Mellby-Åsaka Hembygds- och fornminnesförening. De har även registrerat vapnet hos Svenska vapenkollegiet som: SV-89 Mellby-Åsaka Hembygds- och Fornminnesförening (Kållands Åsaka socken)

Blasonering för Kållands Åsaka socken

Sköld: I grönt en kärve av guld över en blå stam avgränsad medelst en av vågskuror bildad smal bjälke av silver.
Hjälmtäcke: –
Hjälmprydnad: –

Hembygdsvapen för hembygden

Hembygdsvapen är vapen som egentligen saknar ägare men som ändå representerar ett geografiskt område. Mest kända är våra landskapsvapen men även många härader, socknar och andra områden har vapensköldar.

På senare år har Svenska Heraldiska Föreningen (SHF) genom Sockenheraldiska institutet (SHI) verkat för att fler socknar ska ta ett heraldiskt vapen. Socknen som sådan tar förstås inget vapen, utan det görs av hembygds- eller bygdegårdsföreningen.

Hembygdsvapen och påstridiga heraldiker är inget nytt. KOmmunalheraldiska institutet (vars namn har inspirerat Sockenheraldiska) verkade strax efter andra världskriget i samma anda. Privta initiativ har tagits av bland andra Per Andersson i Östergötland och Carl-Axel Rydholm i Skaraborg.

När SHF började sitt engagemang var, förutom jag, Alexander Ulltjärn den som var mest drivande. Senare kom Stefan Rundström in och det är också han som idag är den som leder verksamheten.

Sex vapen från SHI har registrerats i Svenskt vapenregister och ytterligare några vapen har blivit till.

Tävlingsbidrag som kom trea

Förslag till vapen för Essunga kommun

Förslag till vapen för Essunga kommun

När Essunga kommun hade en tävling om nytt kommunvapen skickade jag in det här. Det kom trea. 

Ska jag vara riktigt ärlig trodde jag inte på vinst för deras äldre logga var i stort sett ett vapen och det fanns ett förslag som just hade gjort loggan till ett vapen. Och det vann.

Men det här vapnet övertogs istället, med mitt mycket goda minne, av en hembygdsförening i Essunga.

Symboliken är självklart den mycket goda växtligheten uppe på Varaslätta, där havre under 1800-talets andra halva blev en stor exportvara – inte minst till Londons hästdroskor.