I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Ackerstierna.
Stephan Ackerstierna och jag började prata om ett vapen 2007 och fick till vapnet samma år. Det fanns tre krav inför kompositionen:
Vapnet skulle innehålla en stjärna
Vapnet skulle anspela på hans verksamhet som kennelägare
Vapnet skulle visa på jakt
Det finns inget mer typiskt jaktdjur än älg, om man är svensk. Därför fick älgen bli en symbol för jakten. Och med älgen följer inspirationen från Jämtland (som inte har något med Ackerstierna att göra) varför hundarna blev två på var sida. En stjärna placerades mellan älgens krona i hjälmprydnanden. Att ha den i skölden hade gjort densamma alldeles för överlastad.
Blasonering av Ackerstierna
Sköld: I blått fält ett framåtseende älghuvud av silver med horn av guld åtföljd på var sida av två uppresta hundar av silver stående på av en bågskura bildad stam av guld. Hjälmtäcke: Blått hjälmtäcke fodrat av silver och guld. Hjälmprydnad: Ett älghuvud av silver med horn av guld, och mellan hornen en sexuddig stjärna av guld. Valspråk: Morgondagens jägare i dag.
Stephan Ackerstierna antog vapnet den 1 augusti 2007 har för sig och sina bröder. Rätt att föra detsamma har dessa tre, deras familjer och efterkommande. Släkten härstammar från Råda socken, Härryda härad i Västra Götaland.
Vapenbilden finns i en mer naturlig avbildning på Stephans hemsida: ackers.se
– Vem får ta ett vapen?
– Alla!
– Alla?
– Ja, alla. Vapnet är för ögat vad namnet är för örat, och det är väl inte bara adelsmän som har ett efternamn?
– Nä, det är klart. Så jag kan alltså ta ett vapen om jag vill?
– Visst.
– Men är det inte lite snobbigt?
– Jo, en del kanske tycker det. Men det är ju snyggt och varför ska man bry sig om vad andra tycker.
Du kan ärva vapen
Den som vill får återuppta ett gammalt släktvapen om det finns något sådant. Har du förfäder som var ofrälse statstjänstemän eller officerare under 1600- eller 1700-talen finns det i regel ett vapensigill någonstans.
Äldre släktvapen ärvs på fädernet men numera tillåter man även att mödernets vapen tas upp. Det man bör tänka på, av respekt för de som än gång tog vapnet, är att inte ta upp ett gammalt vapen som varit oanvänt i flera generationer. Även om du är sonsons sonsons sonson kan det ju hända (ja, det är faktiskt mer regel än undantag) att din anfaders vapen var ett personligt vapen som inte alls var menat att gå i arv.
Numera låter många vapnet följa släktnamnet medan andra väljer att låta alla ättlingar till en viss person få föra vapnet. Vissa vill att varje vapenbärare ska brisera (göra små ändringar i bilden) sitt vapen medan åter andra vill att alla släktingar ska föra samma vapensköld.
Adelsmän har av tradition ensamrätt till rangtecken eftersom dessa har givits av Sveriges statschef och därför kan sägas vara adelssläktens immateriella rättighet. Rangtecken är sköldhållare, vissa kronor, halsklenoder och hjärtsköld samt den öppna hjälmen. Däremot kan döttrarna idag föra vapnet vidare utan de adliga rangattributen. Faktum är att samma sak gäller alla som adlats efter 1809, för i de släkterna är endast huvudmannen adlig.
Vad är ett vapen?
Ett heraldiskt vapen består av en sköld och en hjälm. På skölden målas ett motiv (en ”tavla”) och på hjälmen ställs ett föremål (en ”staty”). Skölden är som tavlor tvådimensionell medan hjälmprydnaden är tredimensionell.
Ett hjälmtäcke fäster man på hjälmen genom att vira tyget till en bindel och sedan låta det falla ner runt om skölden.
Ett vapen är endast ett vapen om det följer vissa regler
1) Det måste följa tinkturregeln. Den säger att metall får inte ligga på metall och färg får inte ligga på färg. Ett vapen kan alltså inte visa en grön björn på en röd bakgrund.
2) Bilden måste kunna beskrivas (blasoneras) i ord.
3) Bilden får inte föreställa ett specifikt föremål utan ska ange ett föremåls idé. Sedan får konstnären själv tolka blasoneringen.
4) Bilden ska vara stiliserad.
Tinktursköld med de av statsheraldikern föreslagna nyanserna
Vilka färger använder du?
Svaret beror till stor del på vem du frågar. Metallerna guld (gult) och silver (vitt) samt färgerna blått, rött, svart och grönt är alla eniga om. Många, däribland jag, anser att purpur också är en självklar färg i släktvapen eftersom det förekommit i heraldiken sedan medeltiden. Andra säger att det är fel därför att purpur var så ovanligt förr. Min rekomendation är därför att vara varsam med purpur och endast använda den om det kan mitiveras på ett bra sätt, ex du heter ljun och har en ljungblomma i ditt vapen, som är av purpur (lil).
Pälsverk som päls, gråverk och olika former av hermelin är också godkända tinkturer.
Några vill tillåta naturfärger och brunt, men det säger vi nej till. Med vissa undantag, där vi främst erkänner hudfärg på människor eftersom ingen på allvar vill ha en avundsjukt grön man eller en ilsket röd kvinna i sitt vapen.
Rosa och brons finns i Kanada men inte i svensk heraldik. Aska, järn och orange använder vi inte heller fast det har nämnts i några äldre heraldiska handböcker.
När man målar ett vapen ska man ha en nyans av samma färg. Ett vapen kan inte vara både ljusblått och mörkblått på samma gång.
Tinktur är den gemensamma facktermen för heraldikens färger, metaller och pälsverk.
Vad får duinte göra?
Man får inte använda kungliga eller adliga rangtecken om man inte har rätt till dem.
Man får inte bryta mot tinkturregeln.
Man får inte ta ett vapen som förs med bättre rätt av någon annan (dvs. någon annan hade vapnet före dig). Rätten till ett vapen är evig.
Och vad är dålig smak?
Dålig smak har ett vapen när det är översållat med symboler och färger. Skölden ska helst vara enkel och tydlig och se vacker ut.
Var gränsen går för enkelhet är som alltid en smaksak.
Jag fick en fråga nyss, om hur man ska göra om man vill använda ett gammalt vapen inom släkten.
Det är en sak som jag skrivit om i Vapenbilden för många år sedan och som du kan läsa här.
Utgångspunkten i mitt resonemang är att det går att återuppliva ett gammalt släktvapen – adligt eller inte – men att det måste förändras.
Ha respekt för andra
Det går alltså att använda ett vapen som släkten glömt bort, men ska man använda det oförändrat krävs att vapnet antingen har förts aktivt de senaste tre generationerna (frafars far och mormors mor) eller så finns det tydliga dokument som anger hur vapnet ska ärvas (vapenbrev eller en publikation som SVR).
Andra vapen ska man vara försiktiga med. Det beror på att vi idag gärna ser ett vapen som en symbol för släkten medan man förr ofta såg det som ett personligt kännetecken. Ofrälse sigill från 1600- och 1700-talen visar ofta förändringar mellan far och son, där även svärsonen använder vapenskölden som han ex tagit över köpmannaverksamheten eller gården.
Det sigill du hittat och som du tror är en symbol för släkten kan alltså vara en unik symbol för en enskild person, det kan till och med vara så att personen lånat symboliken av någon annan vän eller släkten.
Den nya Vapenboken ska vara klar i mars. Därför sitter jag nu på lediga stunder och översätter blasoneringar till engelska och sätter ihop bild och text till något vackert – hoppas jag.
Så klart är jag inte ensam. Jag har några tappra medhjälpare och andra mer perifera assistenter som tillsammans med mig genomför detta projekt. Speciellt tack redan nu till Chris Green.
Vapenboken kommer att vara volym ett i en serie som tar med de vapen som registrerats av Svenska Vapenkollegiet i Svenskt vapenregister (www.heraldik.se/svk). Att vi gör det till en bok fast det finns på nätet beror förstås på att böcker är eviga på ett annat sätt och därmed mer betydelsefulla. Samt en tydligare tidsstämpel, för vem vet om något ändras när det är på nätet.
Om detta projekt kommer jag att skriva mer om under de kommande månaderna.
I serien Släktvapen i Sjuhärad har turen kommit till Koerffer.
SV-64 Koerffer (Ulricehamn)
Vapnet registrerat i Svenskt vapenregister 2009-07-18..
(Ansökan 2008:9)
Sköld: I blått ett lejon av guld med röd beväring hållande en korg av guld varur två uppskjutande korslagda pilar av guld, samt däröver en av en tinnskura bildad ginstam av guld.
Hjälmtäcke: Blått fodrat med guld.
Hjälmprydnad: Ett lejon av guld med röd beväring uppstigande ur en korg av guld och i höger tass hållande två korslagda pilar av guld med röda fan.
Ulricehamnsfamiljen Koerffer har gjort sig känd för att leverera fantastiskt goda bakverk till Ulricehamnare och kungafamiljen.
I serien Släktvapen i Sjuhärad har turen kommit till Lundström.
SV-32 Lundström
Vapnet registrerat i Svenskt vapenregister 2008-08-27.
(Ansökan: 2007:20)
Sköld: Delad i silver, vari i posten tre gröna kopplade trekanter ställda två över en, och grönt, vari i ginposten tre kopplade trekanter av silver ställda två över en, av en av vågskuror bildad bjälke av silver ovan avgränsad med en grön vågskuresträng. Hjälmtäcke: Grönt fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre från samma punkt uppväxande grankvistar av silver överlagda med tre gröna kopplade trekanter ställda två över en.
Antagaren Gustav Lundström är uppväxt i Fristad i Borås kommun. Fristad var en egen kommun 1952 till 1973 och hade ett eget kommunvapen. Detta vapen anspelar på tälten på Fristad hed, föregångaren till Älvsborgs regemente fram till tidigt 1900-tal.
Alla får ta sig ett vapen och det är inte speciellt svårt att göra heller. Att måla så vackert som en heraldisk konstnär gör är förstås en annan sak men principen är densamma.
Du fyller en sköld med ett enkelt motiv som följer enkla färgregler. Sedan hittar du på ett motiv som du placerar ovanpå en hjälm. Det är allt. Resten är bara utsmyckning.
Varför ser vårt släktvapen ut som den gör? Vad betyder symbolerna? Här är berättelsen om min vapensköld.
Någon gång i mitten av 80-talet fick jag upp ögonen för heraldiken. Det tog inte lång tid innan jag tänkte att jag skulle göra en vapensköld men det tog lång tid innan den blev klar. Flera år faktiskt, och efter närmare 50 helt olika idéer som ritades upp för hand och färglades.
Två nedhängade ax
Till slut, och tack vare Tor Flensmarck, kom jag på en lösning som fungerade. Det blev en avhuggen kärve med två nedhängade ax. Inget mer och inget mindre.
Den här enkla symbolen är helt klart inspirerad av en vase men det är ingen vase. Det var också en sak som jag och Tor pratade om (i brev) när vapnet skapades kring 1990. Det kunde inte vara en vase eftersom kungliga Vasa-ätten redan hade den symbolen. samtidigt kunde det inte gärna bli någon annan symbol heller när namnet är Wasling från släktgården Vasared.
Till slut blev det den här symbolen. Om man är heraldiskt bevandrad vet man att en vase inte är en sädeskärve (och jag är heraldiskt bevandrad). det är därför en extra poäng i att vår släkts ”vase” eller kanske en ”wasse” är en sädeskärve eftersom det då blir ytterligare en olikhet från kungavapnet. Sädeskärven är symboliskt mer passande för vår bondesläkt.
Coat of Arms of Wasling family, by Fredrik Falkenback
Färger och vingar samt andra symboler
Vapnets tinkturer är svart och guld (gult). De färgerna symboliserar ursprunget i Västergötland. Vår enkla släktforskning ner till omkring 1600 visar att släkten har en påfallande ovilja att lämna denna region i världen. En gav sig iväg för att söka lyckan (och kanske en partner) i Amerikatt, men återvände till hembygden.
Först i generationen före min lyckades vi komma oss iväg, och det var ju bra det.
Men eftersom mina anfäder och anmödrar kommer från Västergötland men från olika kommuner var det ingen idé att hänga upp sig på en viss kommun när vapnet skulle göras (hint hint, statsheraldikern och skaparen av två ingifta vapen för kungahuset).
Alliansvapen för Mutka-Wasling. Teckning: Magnus Bäckmark
Vingarna är inga örnvingar. De är korpvingar och symboliserar släktens äldre släktgård Onsered (Odinsryd på 1600-talet). Om jag någon gång gör en badge/märke så kommer den att föreställa en korp på något sätt. Korpen användes även som symbol i det exlibris som Magnus Bäckmark gjorde åt mina barn.
Personligt släktvapen för Jesper Wasling. Teckning: Sunil Saigal.
En personlig brisering
Eftersom jag är en heraldiknörd kunde jag inte låta bli att ha en personlig brisering. Mitt heraldiska förnamn, om man så vill. Jag ändrade helt enkelt färgerna från svart till grönt. Det är även de ursprungliga färgerna som Tor föreslog, men som sedan ändrades till svart för att det var en bättre symbolik.
Det här personliga vapnet använder jag endast i heraldiska sammanhang, som i Svenska Heraldiska Föreningens matrikel och i det exlibris jag har för min heraldiska boksamling.
Att jag valde grönt i kombination med gult kommer från maskrosorna i vår trädgård. Den mest somriga känsla jag kan få är faktiskt när jag sitter på trappan ner mot baksidan av huset och med en kaffe i handen se de gula maskrosorna växa i den gröna gräsmattan. Det är sommar.
Ett vapen för hela släkten
Vapen Wasling är ett släktvapen som får användas av ättlingar till Carl-Edward och Alma Pettersson i Vasared, Tvärred.
Jag förstår att hela släkten inte är intresserad av att använda det, men det gör inget.
Den som släktforskar kommer förr eller senare att stöta på någon anfader (eller ibland anmoder) som har en vapensköld. Då är det lätt att börja fundera på om man får använda den skölden.
Här vill jag mana till besinning. Ta inte första bästa vapen. Gör hellre ett nytt. Här är ett tips på hur du kan resonera när du skapar ett nytt släktvapen utifrån ett eller flera gamla.
I senaste numret av Skandinavisk vapenrulla finns Knallarna Claésson med som nummer 752/2015. Vapnet är även registrerat som SV-138 i Svenskt Vapenregister.
Vapnet är antaget av Peder och Michael Claésson från Borås men släkten härstammar från Dannike i Kinds härad (och i nuvarande Borås kommun). Förr ägnades mycket kraft åt knalleverksamheten och det syns nu i vapnet. Motiven är en knalle och en ullsax, som båda är de mest framträdande symbolerna för Sjuhäradsbygden.
Claéssons använder även vapnet som varumärke för det gemensamma bolaget Claésson Konsult och Värdering i Borås AB. Notera att knallen i det vapnet är vänd in mot sidan, i courtisie.
Vapnet är komponerat av Peder Claésson och Jesper Wasling samt tecknat av Thomas Falk.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
