Från sigill till vapen och sigill med monogram. Det var huvudartiklarna i Våpenbilden 102 från Norsk Heradisk Forening.
Nyss kom ytterligare 32 heraldiska sidor från Norsk Heraldisk Forening och tidningen blir bara bättre och bättre. Innehållet är givande och trycket nu tidigare än någonsin.
I det här numret var det en givande artikel om monogramsigill av Hans Cappelen som belyser den period i heraldikens historia som var dess svagaste, 1800-talet.
Liljans historia tas även den upp i en artikel av Björg Idun Sörbo. Den florentinska liljan tas förstås också upp men bara i dess egenskap av symbol för staden Florens. Därför kan det vara värt att minnas att samma lilja var väl spridd i hela Europa redan under 1100-talet. Bland annat finns den på en dopfunt i den lilla lilla socknen Knätte utanför Ulricehamn från just 1100-talet.
Kanske passerade en florentinsk köpman denna kyrka och tog med sig symbolen hem till Toscana? Nä, knappats troligt, men sagt därför att vi gärna okritiskt för fram motsatta idéströmningar.
Men jag saknar närheten
Våpenbrevet är en trivsam och lärorik skrift som jag läser med stor behållning. Men jag saknar relationen med föreningen. Det finns nästan aldrig foton på de aktiva och aldrig rapporteras det från några evenemang. Det är något jag skulle uppskatta att läsa mer om.
Staden Florens är fylld med spännande skråvapen för de stora mäktiga skrån som dominerade denna stad och världshandeln för 600 år sedan.
Även om Medici dominerar stort så finns här gott om avbildningar av andra familjer, till exempel Pazzi, Salviati, Bardi och Peruzzi. I många gathörn finns även vapensköldar som är så slitna att de är näst intill oidentifierbara.
Men den stora majoriteten är trots allt inte familjevapen. Betydligt vanligare är sköldar för skrån och gillen. Även stadens indelningsområden får sin heraldiska presentation, men de synes vara av nyare datum.
Det rikaste skrået under medeltiden var klädeshandlarna (Arte di Calimala) som i sin sköld har en röd örn gripandes en säck. Den syns överallt, inte minst tillsammans med familjen Medici eller vid entrén till rådhuset. [Bild 3]
Bland de andra skråna märks stenhuggarna, ullhandlarna (Arte della Lana, med Agnus dei), och juristskåret (Arte dei Giudici e Notai, med stjärna i skölden).
Jesper framför domen i Florens. Foto: Michaela Mutka-Wasling.
Familjen MeFoto: Jesper Wasling.dici lyckades både utveckla och förändra sitt vapen samtidigt som de behöll enkelheten. Ursprungligen visar skölden röda rundlar på guld. Det vapnet behåller familjen fram till 1465. Då förlänades ett vapen där den översta rundeln ersätts av en blå belagd med en lilja av guld. Förläningen görs av kung Ludvig XI av Frankrike.
Mot slutet av 1400-talet valde familjen att ta bort en rundel. Orsaken är oklar men min gissning, efter att ha vandrat genom Florens, är att det var ett rent estetiskt beslut, för i de sköldformer som blev moderna under 1400-talet såg det inte lika bra ut med fler rundlar. Rundlarnas antal var nog inte heller ett absolut tal. I San Lorenz gravkapell för familjen Medici finns flera sköldar. På graven visas sex kulor; de på golvet har sju medan de i taket och i träpanelen har åtta. Samtidigt visar Cosimo I:s grav i Cappelle Medicee endast fem rundlar.
År 1531 utsågs Alexander Medici till hertig över Florens och Toscana av sin farbror, påve Clemens. Florens var formellt fram till 1532 en republik, även om familjen Medici var de egentliga härskarna i staden. Rent heraldiskt är Medicis upphöjelse till hertigar negativt, för de offentliga utsmyckningarna minskar dramatiskt. Om det beror på modet eller för att de genom sin upphöjelse inte längre behövde bekräfta sin makt inför folket är svårt att säga, men skillnaden är påtaglig.
Hertigdömet bestod fram till 1737, men dess makt begränsades redan under 1500-talet.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
