Emblemet för Borås Pistolskytteföreningen, med gula saxar.
Ullsaxen – symbolen för Borås. Visst används den av boråsarna.
I 395 år har boråsarna haft ullsaxen som symbol. Först representerade den smidesverksamheten som då var stor i Sjuhärad, numera är den en naturlig symbol för textilindustrin.
Toarpskronan med sina sju ljushållare är en klassisk hantverksprodukt från Sjuhärad.
Symbol för folket
Man kan verkligen säga att boråsarna har tagit ullsaxarna till sitt hjärta. Stadsvapnet finns runt om i stan, och inte bara på kommunala byggnader. Men kommunvapnet och dess saxar används även av föreningar och som allmän symbol för området. Se bara på toarpskronan som i sin grundform har en ullsax mellan varje ljus.
Föreningar använder också ullsaxarna. Ibland har de stadsvapnet som märke med sitt namn runt. Ibland har de bytt saxarnas silver mot guld (ex Borås pistolskytteförening och Borås AIK). Det kan bero på något missförstånd från perioden 1940-60, för alla versioner med guld ullsaxar kommer från den tiden, inklusive en hemkolorerad bild jag sett hos släktingar.
Borås AIKs flagga.
Andra har använt ullsaxen som ett fritt motiv och några har skapat egna heraldiska eller semiheraldiska bilder. Här nedan kommer en samling av ullsaxar i Borås. Har du sett fler? Tipsa mig gärna.
Ullsaxar i Borås
Vapensköld för Borås Heraldiska Förening, från 1991. Bild: Wikipedia commons.Emblem för Saxarna Speedway
Vapenemblem för Borås släktforskare
Borås som frukt
Logga för bostadsbolaget Ullsaxen
Vapensköld inom PB för Andersson. Bild: Thomas Falk.Emblem för Borås golfklubb
Vapensköld för Borås tingsrätt. Bild: Wikipedia commons
Emblem för Borås filatelisterArms of the city of Borås. Bild: Wikipedia commons.
Emblem för orienteringsklubben SOK Knallen i Borås.
Emblem för orienteringsevenemanget O-ringen i Borås 2015.
Coat of arms of the University of Borås (Högskolan i Borås).Arms for the Claesson family, from Borås
Heraldiske konstnären Thomas Falk har slutfört en tolkning av vapen Wasling och den har en roligt tvist.
Thomas Falk är välkänd för dig som följer den här bloggen. Vi har tillsammans gjort ett flertal heraldiska projekt och det hade blivit än fler om vi hade haft tiden.
Snitsig kantighet
Denna gång har han skapat en ny version av mitt släktvapen. Lägg märke till det vridna hjälmtäcket. Jag har aldrig sett en liknande lösning (men det finns säkert, det är svårt att hitta på något nytt under solen) och det ger vapnet en extra dimension.
Hela teckningen är också medvetet kantig och det har han fått ihop bra. Kantigheten hänger förstås ihop med hjälmens form där de små byglarna gör att hela vapnet får en annan struktur än vanligt.
Den här typen av hjälm ska inte ses som en ranghjälm för adelskap utan mer som en fri tolkning av den medeltida tunnhjälmen. Designen uppkom vid förra sekelskiftet i England och har därefter använts av den tyske konstnären Walter Leonard och av såväl Jan Raneke som Christer Bökwall i vapen publicerade i Skandinavisk vapenrulla.
Mer om Thomas Falk
Thomas har både en hemsida och en Facebook-sida. Båda är värda ett besök.
I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Claesson.
Släkten Claesson är knallar från Sjuhärad. Därför valdes knallen som symbol. Motivet är ovanligt men finns även i släkten Werner och Borås Högskolas vapen, som båda hör samman med Borås.
Peder Claesson som jag gjorde vapnet tillsammans med, jobbar tillsammans med sin bror med värderingar. Det är det som symboliseras av vågen. Ullsaxen är bara en ytterligare betoning av kopplingen till Borås.
Claéssons använder även vapnet som varumärke för det gemensamma bolaget Claésson Konsult och Värdering i Borås AB. Notera att knallen i det vapnet är vänd in mot sidan, i courtisie.
Coat of arms of the municipality of Mark. Wikipedia commons.
Marks kommunvapen skapades inför kommunens bildande 1974, men det bygger på häradets gamla sigill från 1600-talet.
I svart fält en stolpe av guld belagd med fyra svarta kulor och åtföljd till höger av ett sädesax och till vänster av en vävskyttel, båda av guld.
Så beskrivs Marks kommunvapen på heraldiskt fackspråk. Och precis som för alla heraldiska vapen är det beskrivningen i ord som gäller. Varje konstnär har sedan sin frihet att tolka innehållet på sitt sätt. Marks kommunvapen skapades inför kommunens bildande 1974, men det bygger på häradets sigill.
Kort historia över Mark
Mark var namnet på ett härad som fanns i Västsverige redan i början av 1300-talet. Häradet är det gamla lokala tingsdistriktet; enligt jordeböckerna enheten närmast över socken. När 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft bildades 19 landskommuner i Marks härad, var och en omfattande en socken.
Kommunen Mark såsom den ser ut idag bildades vid kommunreformen 1971, genom en sammanslagning av de två köpingarna Kinna och Skene samt 6 landskommuner. Kinna valdes till centralort och kommunen fick namn efter häradet.
Ordet Mark härstammar från medeltiden och betyder gränsland. Mark låg en gång i tiden i gränslandet mellan Sverige och Danmark. Idag gränsar Mark till Borås kommun, Bollebygds kommun, Härryda kommun, Mölndals kommun, Kungsbacka kommun, Varbergs kommun, Falkenbergs kommun och Svenljunga kommun.
Ett anrikt kommunvapen med symbolik
Vapnet må vara nytt men det har gamla anor. Mittfältet med de fyra kanonkulorna är hämtat från Marks härads gamla vapensköld. Veteaxet lades till 1974 medan färgerna och skyttlarna hämtades från Kinna köpings vapen.
Bilderna i en vapensköld har ingen förutbestämd betydelse.
För oss symboliserar veteaxet jordbruksnäringen, inte minst de bördiga dalgångarna längs Viskans, Häggåns, Surtans och Storåns dalgångar.
Kulorna minner om de oroligare tider som gällde förr när Mark var gränsen mot Danmark.
Skytteln är en symbol för den textilindustri som gjort Mark känt över stora delar av världen. Denna industri har också gamla anor. För att kunna försörja sig, sysslade markborna redan på medeltiden med vävning. Gustav Vasa ville på sin tid ha skatt från Mark i form av »marbolärft«. Så vår textila industri har sin vagga långt ner i medeltiden.
Gamla vapensköldar i Mark
Under årens lopp har flera andra offentliga vapen använts inom kommunens område. De representerar några av äldre tiders administrativa enheter.
Kinna och Skene köpingar samt Sätila landskommun lät registrera sina vapensköldar hos riksheraldikerämbetet (senare överfört till patent- och registreringsverket). Övriga landskommuner antog aldrig några vapensköldar.
Marks härad
Häradssigillet är känt sedan 1574 och användes fram till 1800-talet.
Arms of municipality Kinna (Köping). Drawing by Per Andersson.v
Kinna köpings vapen
Kinna municipalsamhälle (senare köping) var den första landsortskommun som antog ett heraldiskt vapen. Det skedde 1934. Vapnet övertogs sedan av köpingen Kinna.
Kulorna hämtades från Marks härads vapen och skytteln från textilindustrin. Färgerna är desamma som Västergötland har i sin vapensköld.
Vapnet upphörde att gälla för Kinna köping vid kommunsammanslagningen 1974.
Blasonering: En tre gånger delad sköld i guld och svart med tre svarta kulor i vart och ett av guldfälten och en vävskyttel av guld i vart och ett av de svarta fälten.
Arms of municipality (köping) Skene. Drawing by Per Andersson.v
Skene köpings vapen
Skene köping antog sitt vapen 1953.
Motivet är borgen Öresten och svärden symboliserar dess betydelse som försvarsanläggning. en gång var borgen en av Sveriges två tre största försvarsanläggningar
Blasonering: I fält av silver en på ett blått treberg stående röd borg med ett stolpvis ställt blått svärd mellan tornen.
Arms of municipality Sätila. Drawing by Per Andersson.
Gripen är både typografernas symbol och ett fantastiskt sagodjur.
Alf Svantessons exlibris visar hur man kan förena yrkessymboler och heraldikens bildspråk på ett enkelt sätt. Det här exlibriset skulle enkelt kunna göras till ett heraldiskt vapen om han skulle vilja ha det så.
Som familjevapen är det mer tveksamt eftersom det var Alf som var typograf, ingen annan i släkten. Därför har det heller inte använts som släktvapen. Däremot har det använts som komponent i ett förslag till vapen för familjen Svantesson. Vapnet är inte klart och vad som eventuellt skulle in i fanan är oklart. Liksom den gripens tinktur och redskap.
Alf Svantesson var min morfar. Loket är för hans pappa lokföraren och dennes pappa rallarförmannen. Skytteln för mormor Ella och andra boråsanor med textila yrken.
I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Westfalk från Borås. Ett av de första jag komponerade.
Johanna Westfalk är en gammal vän till mig och vi gjorde det här vapnet omkring 1992. Vapnet är självklart en falk. Att den råkar vända sig mot vänster (väst) har däremot inget med symboliken att göra utan är vanlig heraldisk återgivning. Familjen Östfalk, om denna finns, skulle ha sin falk på samma sätt.
Att det är en falk och inte en örn syns på bjällrorna. Endast klar har dessa och det hänger ihop med falkjakt.
Hjälmprydnanden syftar på London, där Johanna bodde under några år. Vapnet får föras av Johanna, hennes syskon och deras ättlingar.
Hela schablonen och innehållet har använts med Jan Ranekes tillåtelse.
Får man ta ett släktvapen man upptäcker under sin släktforskning? Frågan kommer oftast från de som stöter på adelsmän bland sina förfäder, men gäller förstås även andra vapenbärare i historien.
Mitt enkla svar är att det ska man INTE göra. Med varje vapen följer någon form av vapenrätt. Den kan vara formell och juridiskt bindande, som i fallet men offentliga vapen och adelsvapen; den kan vara informell och personlig och grundad på vapentagarens önskningar.
En tumregel för vapentagare
För oss heraldiker är båda lika giltiga även om den senare är svårare att känna till. När jag är osäker är min tumregel är att ett vapen direkt eller indirekt (beroende på hur vapenrätten ser ut) kan hämtas upp om det burits av ens anfäder inom tre generationer bakåt. Det betyder farfars far till mormors mor. Finns den aktuella skölden inom denna grupp om åtta personer så kan man använda det även om det inte använts av generationerna däremellan.
Det tumregeln har jag dels från den norska namnlagen (egentligen irrelevant), dels eftersom jag anser att det är så långt tillbaka man kan gå om man ska anse att det finns möjlighet att få ett muntligt erkännande att vapenrätten kan utökas till den yngre släktingen. Det är också så långt folk i gemen kan tänkas veta vad sina äldre släktingar heter.
Är det längre tillbaka så är det en rolig och spännande släkthistoria, men inget mer. Inget man ärver.
Ser vi på äldre borgerliga och frälsevapen (alltså adelsvapen före Riddarhusets första instruktion från c:a 1625) så är det tydligt att det är ytterst ovanligt att två nära släktingar för samma vapen. De varieras väldigt men man håller sig inom ett tema. Ibland lägger man till ett nytt tema när två likvärdiga släkter slås ihop, men man byter nästan aldrig till något helt nytt.
Det är en kunskap man ska ha med sig.
Två moderna sätt att variera släktvapen
Här beskriver jag två helt olika sätt att variera ett släktvapen för den som inte kan eller vill använda en äldre släktings stamvapen men ändå vill markera släktskapet på något sätt. Båda kommer från Ryssnässläkten som kan vara en av de mest betydelsefulla moderna heraldiska släkterna. Se deras stamvapen högst upp i det här inlägget.
Fredrik Holms frimuraresköld. Teckning Tomas Falk.
Den ursprungliga skölden kan även användas som del av en ny sköld. Fredrik Holm är även han medlem av Ryssnässläkten och har som sådan rätt att använda släktvapnet. Men han har som medlem av ordensällskapet Frimurarna valt att göra en helt ny sköld som visar både släktskapet, hans hemstad och hans yrkesval.
Lägg märke till att skölden inte är indelad i formella avskilda fält vilket gör att det inte blir ett alliansvapen utan ett vapen inspirerat av det föregående.
Bragesjös vapensköld, registrerat av SVK
Tomas Bragesjö är en medlem boråssläkten Ryssnässläkten men har ingen direkt kontakt med Borås. Vapenskölden har därför inget med Ryssnässläkten att göra. Däremot har släktens sköldmotiv placerats som hjälmprydnad och blir på så sätt en tydlig markering av släktskap.
Det är två sätt att inspireras av äldre släktvapen utan att man säger att man är den enda och sanne arvtagaren. Det här gäller för både adliga (=av staten givna) och borgerliga (=självtagna).
Arms of Carl von Linné, or Linnaeus, with the egg in the center of the shield
Får man kröna ett djur när det är i en sköld?
Krönta djur har bivit vanligare i släktheraldiken de senaste tjugo åren. Eller så är det bara så att jag nu är med och skapar/granskar nya vapen medan jag endast kan se slutresultatet för de äldre.
Oavsett vilket är det många som gärna vill placera en krona ovanpå lejonets, örnens, gruppens, björnens eller något annat djurs huvud.
Om detta tycker jag inte. Även om det inte är förbjudet bör det undvikas och jag ska här förklara varför.
Kung Erik Knutsson (1208-16) sigill med de två motvända lejonen.
Kungarnas kronor
1200-talet. Den erikska ätten är kungar av Sverige. Erik Knutsson gör sig ett runt sigill med två motvända krönta lejon. Det är vad vi vet inget heraldiskt vapen, men det är svårt att avgöra i denna protoheraldiska tid. Hans son kg Erik väljer att placera tre krönta leoparder i sin sköld (tror vi) och dessa krönta leoparder övertas sedan av hans arvtagare och systerson Valdemar (Birgersson, Bjälboätten). När Valdemar störtas av sin bror Magnus och tvingas lämna över kungamakten låter han även ta av leoparderna deras kronor (och samtidigt gör Magnus ett sigill med Bjälbo-ättens vapen omgärdat av tre kronor, som av en slump). Valdemars ättlingar fortsätter föra de tre leoparderna men utan kronor. Av detta kan vi endast dra slutsatsen att kronorna representerar kunglig myndighet.
Städernas kronor
Städer får under medeltiden kronor (Stockholm) eller krönta djur (Malmö) eller krönta bokstäver (Bogesund, nu Ulricehamn) . Några vapen med krona för verksamheter utanför kungamaktens direkta kontroll känner jag inte till.
Undvik därför kronor
Även om medeltiden ligger långt bort tycker jag att dess symbolik i just de är fallet fortfarande är så levande att man ska (inte bara bör) undvika kronor på djur, fåglar och fabelväsen.
Jag har större acceptans för fristående kronor än för krönta levande varelser. Som Carl von Linné gjorde i sitt vapen.
Boråsregionen, eller Sjuhärad eller Södra Älvsborg som det också kallas, är den region som ligger kring Borås och som omfattar sju gamla härader och åtta nutida kommuner.
Regionen är hopplös att illustrera om man inte vill använda en knalle eftersom den aldrig har varit ett administrativt centrum. Men av en slump så kom jag att fundera på den här loggan som syns nedtill. Det är helt enkelt en karta som visar var respektive kommuncentra ligger.
Men hur blasonerar man det? Svaret är att det inte går. Därför för det här vapnet fortsätta vara en fantasi.
Lite flagginformation till boråsare från Bestyrelsen för Nationaldagen.
Ansök om svensk fana inför Nationaldagen
Föreningar/organisationer som vill ansöka om att få en svensk fana vid firandet av Nationaldagen den 6 juni 2016 i Borås ska skicka en ansökan om detta före den 31 mars 2016 till:
Bestyrelsen för Nationaldagen i Borås,
c/o Lars-Arta Anderson,
Storegårdsgatan 10, 507 52 Borås
eller via e-post larsarta@gmail.com .
