I helgen är det bemärkelsedag för två Mutkor. Det firar jag med lite Mutka-heraldik.
Även om medlemmarna i Svenska Heraldiska Föreningen troligen väl känner till detta vapen är det inte fastslaget än. Men det kommer.
Två versioner finns, och de är så snarlika att de snarare kan ses som bristningar än som skilda släktvapen. Fru M har det övre och med henne även sönerna L och D.
I denna version ser du en tyger (heraldisk tiger enligt engelsk stavning) i purpur hållandes en svart passare .
Den andra versionen visar en tyger av purpur hållandes en synål i fält av guld. Den med lite göteborgshumor förstår förstås att det här syftar på något annat än ett mystiskt fabeldjur.
Detta var den första varianten av släktvapnet. Det är varken fastslaget eller förkastat av fröken E.
Bland ättlingarna finns även familjerna Apelkvist, Egelind, Kranz och Wasling.
Du är väl medlem i Sju Härolder? Världens bästa lilla heraldiska förening?
Det kräver ingen ekonomisk insats, bara ett visst mått av arbete och ett större mått av sällskaplighet samt en dyrkan (nåja) av sjuhäradsbygden.
Dessutom kräver det en förmåga att både vara heraldiskt intresserad, kunnig och med så pass mycket självdistans att man inser att det vi gör är både på allvar och på väldigt mycket skämt. Men det är inte så svårt om du har ett glatt humör.
På Torpa Stenhus utanför Borås har man känsla för heraldik. Här visas inte bara de gamla föremålen utan gamla vapen får liv igen.
Som här i källaren där man hade placerat den här tryckta väven. Och genom att använda en bild som inte är perfekt förstärks känslan av genuinitet. Här tycker jag att många andra missar målet när de vill vara allt för perfekta, för medeltiden var inte så perfekt när det kommer till att rita.
Torpa stenhus är värt ett besök för den heraldiskt intresserade.
För en vecka sedan skrev jag om boken Fotbollens heraldik. Nu följer jag sorgligt upp med Borås stolthet, Guliganerna.
Guliganerna är alltså Elfsborgs fanklubb och har som laget svart och gult som färger. Dessutom har de Västergötlands färger men inte våra stjärnor. Och så har de en stadssilluett-skura, som är så populärt numera. Helt rätt på sina håll, helt fel i heraldiken. Fast just denna typ av stadsskura har faktiskt en föregångare i ett boråsiskt frimurarevapen, något som sannolikt är helt okänt bland guliganerna.
De har en flagga också. Jag gillar den om det inte vore för gult på gult, men man kan inte få allt.
eller har de möjligen två flaggor? På brösten på den här t-shirten syns det här märket. Det svider lite i en heraldikers hjärta men som fotbollsfan förstår jag såklart varför.
Det som är lite töntigt är att de fokuserar så mycket på Västergötland för att få med ett lejon (Bror Jacques de Wærns teckning) och knappt har något i webbshopen som anknyter till Borås. Och inget rödvitt som dels är Borås färger, dels (som av en händelse) Elfsborgs färger på bortastället.
Mitt på torget står den, brunnen med bilder från Borås moderna historia. Och i centrum fabrikör Sven Erikson med medalj på bröstet.
Sven Erikson är verkligen Borås viktigaste 1800-talsperson. Hade han inte varit en liberal handelsman så hade han tveklöst blivit adlas. Hade han dessutom verkat före 1850-talet häda man tvingat på honom på honom ett adelskap och kanske namnet Silverskyttel (hans största fabrik var ett spinneri, Rydal).
Nu blev det bara två medaljer och båda är avbildade på hans bröst får han ses på torgbrunnen. Den vänstra är vasamedaljen den andra vet jag faktiskt inte.
Jag tycker mer att det var fascinerande att man avbildar en enskild person och med medaljer på ett så allmänt verk som en torgbrunn. Synd bara att ”ingen” vet vem som syns där på bilden.
Medeltidsdagen 2015 på Torpa stenhus. Två stridande grupper möts med fanor, sköldar och svärd.
Det är kul med dessa entusiaster som återskapar medeltiden. I just den här bataljen ser vi Sveriges och Danmarks flaggor så som de faktiskt och uttryckligen beskrivs i samtida källor rörande slaget på Brunkeberg 1470.
Sverige hade alltså ingen korsflagga vid den här tiden utan använde genomgående tre kronor-motivet, s:t Eriks baner.
Nu är visserligen stridsvimlet inte helt korrekt. Skölden hör till exempel hemma på 1300-talet medan riddaren i rustning hör till sent 1400-tal. Men vad gör väl det. Det är ju bara ett event och var för sig är de ändå rätt trovärdiga.
Tyvärr har ingen av de stridande den typ av kläder som vi av andra samtida källor vet att de svenska männen hade omkring 1500. Det var raka långbyxor.
En gång för länge sedan, 1990, bildades Borås Heraldiska Förening. Ur denna uppstod Sju Härolder.
Låt oss ta det från början.
Borås Heraldiska grundades alltså den 25 maj 1990. Intresset för heraldik och en skämtsam (brittisk) snobbighet var basen, men också ett engagemang i rollspel spelade in.
Syftet med att bilda en förening var att sprida kunskap om heraldik i Borås och Sjuhäradsbygden genom att samla in och publicera vapen. Alla vapen: gamla och nya; offentliga och privata; adliga och borgerliga.
Men mot slutet av 90-talet var Borås Heraldiska i princip en icke-existerande förening som vilade fram till bättre dagar. De kom också något senare.
Sju härolder ersätter Borås Heraldiska
Sju Härolder växer fram från 2006 och är då namnet på den då virtuella versionen av Borås Heraldiska Föreningens tidning. Med tiden tyckte vi alla som var mest aktiva (förutom undertecknad främst Thomas Falk och Stefan Bede) att Sju Härolder lika gärna kunde bli föreningens nya namn. Ett viktigt skäl var att föreningen faktiskt skulle göra mer än bara heraldik.
Än idag är föreningen verksam och för en rätt aktiv heraldisk diskussion på nätet och vid sidan om densamma. Facebook är vår främsta kanal men snart ska en hemsida skapas.
Och så har vi våra luncher i Borås. Dem kan alla som vill komma på, bara man själv betalar för sig.
Vi vill fortsatt verka för en hög kvalitet inom heraldiken, men vi vill att det ska ske genom att heraldiken anpassas till sin samtid. Dess 800 år långa historia har alltid inneburit anpassningar till samhället runt omkring, och varje försök att begränsa den har lett till försvagning. Mest tydligt var det genom förordningen 1762.
Möten med heraldiska konstnärer. Denna gång har turen kommit till Thomas Falk.
Thomas Falk är den i särklass mest produktive heraldiske konstnären vi har idag. Jag vågar inte säga hur många vapen han gjort, men det är hundratals till både vanliga privatpersoner och ordensvapen för frimurare och Par bricolare.
Min bekantskap med Thomas går långt tillbaka. Riktigt hur långt är oklart, men han gick två årskullar över mig på Teknis i Borås (det anrika Sven Ericsson-gymnasiet). Därefter har våra vägar korsats i yrkeslivet både en och två gånger förutom vårt gemensamma intresse för heraldik. Det är kanske inte så konstigt att vi våda satt i Svenska Heraldiska Föreningens styrelse och att vi båda är med i Borås Heraldiska Förening/Sju härolder.
Mycket teknik
Thomas är den heraldiske konstnären som bäst har utvecklat den digitala konsten. Får många kanske det känns som lite mindre seriöst, för en vapensköld ska ju vara handmålar. Men det finns också fördelar. Inte minst förenklas samtalet mellan beställare och konstnär vilket gör det enklare att få fram just det motiv som bära parter är nöjda med. Det digitala originalet kan också justeras om en extern part (läs: Svenska vapenkollegiet) kommer med synpunkter.
För dig som är intresserad kan jag avslöjad att det är Manga Studio, Photoshop och CorelDraw som är hans verktyg. Framför allt Manga Studio är ett fantastiskt program eftersom det tillåter dig att arbeta med vektoriserade bilder på ett väldigt enkelt sätt. Med lager på lager-teknik kan du sedan färglägga och ta bort linjer precis som du vill innan du anser dig nöjd. Det speciella med Manga Studio är att du som konstnär använder elektronisk penna/pensel vilket gör det möjligt att måla på skärmen.
– Det är precis samma känsla som att måla på duk, säger Thomas Falk och visar hur akvarellfärgen flyter ut när han trycker penseln hårdare mot skärmen.
När man följs åt så nära så kan man se utvecklingen, och Thomas har verkligen utvecklats. Om han för femton år sedan var en ganska fritänkande heraldiker inom teorin men hyfsat konventionell som vapenskapare är han idag den mest spännande regelbrytaren (men kanske något mer konventionell teoretiker). Jovisst orsakar det ibland problem men oftare ger det nya spännande idéer som ändå strikt följer den heraldiska grundidén.
Akvareller och olja
Nu är han inte bara digital. Hela huset är fyllt av hand icke-heraldiska konst och han är en erkänd lokal akvarellmålare i boråsregionen. Därför kan den som så önskar få en heraldisk tavla målat helt på frihand. Eller något i olja.
Borås högskola fortsätter att sätta heraldiken främst. Nu har de fått sitt nya doktorsemblem godkänd av statsheraldikern.
Ja, det är ungefär allt jag vet för högskolan själva har inte skrivit så mycket om saken. Emblemet bygger såklart på skolans vapensköld, förutom att saxarna i lagerkransen har tagits bort och att slöjden blivit oval.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia