Här kommer en diskussion om purpur i debattform. Ett exempel på hur man kan resonera och argumentera. 

Den som hr följt mig vet att jag gärna tar upp heraldikens idéer och dessutom gärna diskuterar dem. I helgen satt jag därför och hittade på en fiktiv dialog kring purpur med argument för och emot.

Samtalet är i form av en brevväxling. Vem har rätt och vem har fel? Eller har båda rätt och fel på samma gång?
(läsaren vet att jag är pro-popur så därför har min text säkert slagsida mot den åsikten)

Bilden ovan visar varianter av purpur.  Ha med den i tanken och fundera på vilken nyans som du tycker är den heraldiskt lämpliga purpur-färgen, oavsett vad du tänkt att den ska användas till.

För övrigt valde jag ordet ”dispyt” till rubriken för att det gav det hela lite mer krydda. Och erkänn, det funkade för du läser ju 🙂

Herr A

Broder!

Min motvilja mot purpur i heraldiken är av praktiska skäl, inte teoretiska. Det finns i praktiken inte två personer som har samma uppfattning om purpur och om den är synonym med violett, lila eller gredelin. I vapenmålningar och i avbildningar i vapenböcker är purpur spridd i varianter över ett brett fält mella rött och blått, vilket gör tinkturen purpur meningslös. Människans färgsinne i kombination med bristande reproduktionsteknik är för okänsligt mellan rött och blått.

Bästa hälsningar
A

Herr B

Bäste A

Det var väldigt vad du var emot purpur. Men din argumentation mot purpur känns tillkrånglat teoretisk och utan empiriska belägg.

Därför måste jag lägga fram argument mot dina.

Har du inte tänkt på att dina argument emot, att färgen avbildas så olika, också diskvalificerar alla andra tinkturer. För visst är det så att blått, grönt, gult och rött avbildas på flera olika sätt. Ja även svart och vitt varierar en hel del – den första i styrka och den andra genom variationen silver/vitt.

Jag fört min del har aldrig stött på någon som har svårt att skilja mellan purpur och blått eller rött. Jag undrar ärligt om du själv har stött på någon som har de problemen?

Purpur bör, anser jag, i vardagligt tal likställas med lila, eftersom detta färgnamn kommer till svenskan så sent som sekelskiftet 1800, men är det färgnamn som idag används för blandningen av rött & blått (jmf grönt). Men om man likställer den med gredelin eller indigo må vara hänt. Trots allt finns det mängder av gröna färger som trots alla dess undernamn alltid kallas gröna och inte blå eller gula fast grönt är en blandning av just blått och gult.

Det som talar för purpur och emot din argumentation är att man tidigare alltid sett att ett vapen är av purpur och inte blått eller rött, trots de inneboende variationerna. Och detta under en tidsperiod av 800 år.

För övrigt skiljde man inte mellan blått och svart när heraldiken var ung, varför blått borde utgå. Eller så är det så att vi numera lärt oss se skillnaden.

Men jag lyssnar gärna på fler argument från din sida om varför just purpur ska bort.

 

Bästa hälsningar

B

 

Herr A

Bäste herr B

Min motvilja mot purpur i heraldiken är rent praktiskt betingad. Det mänskliga färgseendet är betydligt mindre känsligt för variationer omkring purpur än omkring andra tinkturer. Det må vara att teoretiskt sett avståndet mellan rött och blått i färgtonkretsen är detsamma eller till och med större än t ex mellan rött och gult, men osäkerheten omkring purpur gör att den kan vara belägen i ett godtyckligt läge med större variationer än t ex blått. Jag är övertygad om att vetenskapliga undersökningar skulle visa att dessa variationer skulle vara mycket större för purpur än för andra tinkturer.

 

Bästa hälsningar

A

 

Herr B

A,

Jag förstår dina tankar, men faktum är att du bygger din syn på vad som ska gälla all heraldik på personligt tyckande. Det tycker jag är för dåligt underlag.

Om vi ska ta ställning till ett problem förutsätter jag att vi angriper problemet från många håll. Vi måste se till praxis i Sverige likväl som i andra heraldiska kultursfärer, vi ska se till vad handboksförfattarna säger och vi måste se till samhället omkring oss.

Gör vi inte det riskerar vi att ta fram regler som saknar legitimitet och det gör att vi som expertråd också saknar legitimitet. Experten ska helt enkelt veta bäst, inte tycka mest.

Därför kan vi inte hävda att en vetenskaplig undersökning skulle komma fram till vad vi tycker, den måste först göras och sedan utvärderas och sedan valideras.

Att purpur har, av tradition, ett större spann än ändra tinkturer håller jag med om. Men den relevanta frågan är ju hur detta inverkar på betraktarens sätt att uppfatta tinkturen som unik. Och här finns det klara vetenskapliga undersökningar liksom utprövad erfarenhet att purpur är en egen färg som i våglängd och färgupplevelse avviker från såväl rött som blått.

Som jag uppfattar det uppfyller purpur alla kriterier för att vara en egen heraldisk tinktur. Därför skulle jag inte kunna säga nej till den ens om jag tyckte annorlunda.

 

Bästa hälsningar

B

 

Herr A

B!

Hur kan du skriva att faktum är att jag bygger min syn på vad som skall gälla all heraldik på personligt tyckande? Faktum är däremot att purpur är en tinktur som är oklart definierad och därtill upplevs synnerligen olika mellan blått och rött av skilda personer och har inte med tyckande att göra. Därför är purpur olämplig som heraldisk tinktur. Att purpur måhända historiskt betraktats som en ”finare” tinktur ändrar inte detta faktum. Skulle du kunna tänka dig att komponera t ex en sköld med i silver ett antal röda stolpar omväxlande med purpurstolpar?

 

Bästa hälsningar

A

 

Herr B

Hej A,

Om man inte uppger något annat skäl än att man tycker att det är opassande, hur ska det kunna tolkas som annat än tyckande? Och jag pratar nu i rent vetenskapliga termer, för jag vet att du har stora kunskaper i heraldik.

Vad jag eftersöker är helt enkelt att vi (alla heraldiker) höjer nivån på den teoretiska diskussionen. Om man påstår att något förhåller sig på ett visst sätt, då hänvisar man till källorna för sitt påstående. Det är vetenskap.

Vill man däremot ändra på något som är etablerat så får man argumentera för det. Det är politik, för politik är vilja till förändring alternativt motvilja till förändring.

Vetenskap och politik står på sätt och vis mot varandra, men de är lika ofta varandras följeslagare. Så länge man förmår skilja på deras uppgifter. Politiken är vårt uttryck för hur vi vill att det ska vara, vetenskapen vårt uttryck för hur det har varit. Inget är evigt och ett förbud mot purpur skulle vara ett politiskt beslut för hur heraldiken ska vara i framtiden. Just den inriktningen är jag emot, men skulle jag ha blivit nedröstad skulle jag fogat mig i det.

Det vetenskapliga i purpur-frågan är att purpur har varit en heraldisk färg på i vapenkonst och vapenteori sedan heraldikens första sekel och den historien kan man inte ändra på.

Är inte det här sättet att resonera mer gångbart om man ska kunna förklara och definiera heraldiken som vetenskap?

På ditt direkta påstående om att man skulle blanda ihop purpur med blått eller rött säger jag nej. Det gör man bara inte såvida man inte är färgblind. Men då blandar man lika gärna ihop blått och svart eller rött och grönt eller brunt och rosa (irrelevant i heraldiken, men något jag själv lider av). Andra fel i människans sätt att uppfatta färg finns inte, mer än som extrema undantag.

Att purpurfägens nyans kan definieras en aning olika må vara hänt. Men det är ju ett problem som statsheraldikern redan har löst för svenskt vidkommande. Färgkoden står på hans hemsida. Den avviker visserligen från College of Arms nyans, men det gör å andra sidan hans blåa, röda och gröna nyans också.

På din direkta fråga (Skulle du kunna tänka dig att komponera t ex en sköld med i silver ett antal röda stolpar omväxlande med purpurstolpar?) svarar jag ja. Om jag erkänner purpur som en färg så kan jag självklart inte säga nej till att använda den i en sköld. Det vore ju inkonsekvent.

Den oställda följdfrågan blir då om jag tycker att det är en bra komposition. På den frågan är svaret nej, men det gäller även ett vapen där man ersätter purpur med blått, grönt eller svart. Men nu är vi inne på smak och inte på heraldisk teori.

Jag bryr mig inte heller om huruvida purpur har ansetts som en finare tinktur eller inte. Jag bryr mig bara om dess existens. Andra värderingar är ofruktsamma i min värdering av heraldisk färglära.

 

Glada hälsningar

B

 

Herr A

Broder!

Tydligen definierar vi två begreppet tyckande olika. Jag tycker t ex att grönt är en mindre attraktivt i vapen än rött och blått, liksom att en sköld med många tinkturer eller ett stort antal allmänna föremål är föga attraktiv. Detta är ett tyckande. Att en tinktur mitt emellan rött och blått är mindre tydlig och därför mindre lämplig är däremot absolut inget tyckande, liksom inte heller en tinktur mitt emellan blått och grönt eller emellan grönt och gult eller emellan gult och rött. Som varje heraldiker inser är åtgärder som främjar skillnads- och distingtivitetsgraden hos vapen inte en smaksak. En vetenskap, inte minst heraldik, innefattar mycket väl även skilda lämplighetsåtgärder.

 

Bästa hälsningar

A