Läkare med vapen

Adliga släkten Rudebecks vapensköld
Adliga släkten Rudebecks nr 872 vapensköld

Så här i coronatider kan det vara värt att uppmärksamma läkare som adlats genom tiderna. Här den spännande familjen Rudbeck som alla har fisken ruda i vapnet.

Det rör sig om ett 40-tal personer som adlades för sina medicinska kunskaper.  Den främsta av dem är lärdomssläkten Rudbeckius. Från denna släkt har flera adliga släkter kommit: Rudebeck, Rudbeck, Rudbeck och von Rudbeck. Nu ska det sägas att alla adlade från denna familj inte var läkare.

Adliga släkten Rudbecks vapensköld
Adliga släkten Rudbecks nr 1252 vapensköld

Kom från Danmark

Släkten har sitt ursprung i Danmark där de under 1500-talet hade gården Rudbeck, varifrån de tog sitt namn. Det var Johan Pedersson Rudbeck som både tog släktnamnet och flyttade till Sverige under sent 1500-tal. Dog tyvärr i pesten i Örebro 1603.  Hans son Johannes Johannis Rudbeckius d. ä yngste son var assessorn Paul Rudbeck som adlades under namnet Rudebeck, nr 872. Så här i ett historiskt perspektiv var det såklart ett underligt val eftersom faders betydelse för svenska samhället vida överstiger sonens.

Vapensköld för adliga släkten Rudbeck
Vapensköld för adliga släkten Rudbeck nr 1366

Johannes Johannis Rudbeckius dy var son till fadern med samma namn och bror till Paul. Han var superintendent (biskop) i Narva och kunde som sådan inte adlas. Därför adlades istället hans son Daniel under namnet Rudbeck nr 1366. Eller om det var hans ”förfalskade” (kan ha varit god tro) genealogi som visades adliga anor. Daniel hade inga egna barn och slöt själv sin släkt.

Vapensköld för adliga släkten Rudbeck
Vapensköld för adliga släkten Rudbeck nr 1637

Olof Rudbeck dä var ytterligare en son i brödraskaran, och det är här det medicinska kommer in. Denne lärdomsgigant för sin tid (man kan fundera vad han hade gjort idag) bidrog stort till den medicinska utvecklingen under 1600-talet. Kanske den viktigaste personen i svenskt 1600-tal. I vilket fall i topp tre, men adlades inte för det.
Det gjorde istället hans son Olof Rudbeck dy, under namnet Rudbeck 1637. Deras vapen innehåller såklart fisken ruda, men här har de vänt den upp och ner i hjälmprydnaden. Annars är det identiskt med Rudbeck nr 1366.

 

Vi ses på Krabberup

Jesper utanför Krabberup slott
Jesper utanför Krabberup för några år sedan. Foto: Michaela Mutka-Wasling.

18 maj är det heraldisk utflykt till Krabberup utanför Helsingborg. Ett gemensamt evenemang mellan Svenska heraldiska föreningen och Heraldiska sällskapet i Norden. 

Friherre Per Gyllenstierna, som är styrelseledamot i Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen, guidar i slott och arkiv.

Slotts- och domkyrkoarkitekt Mats Edström håller därefter ett föredrag om heraldik och byggnadstradition. Han
kommer att tala om Krapperups spektakulära stjärnor och andra exempel på heraldisk utsmyckning av
skånska slott och borgar.

 

Missa inte årsmötet 28 mars

Ordförandeklubba snidad av Thorleif Aiff
Svenska Heraldiska Föreningens ordförandeklubba med platta, snidad av Thorleif Aiff. Foto: Jesper Wasling.

28 mars är det högtidsdag för alla svenska heraldiker. Då håller Svenska Heraldiska Föreningen årsmöte i Göteborg.

Årsmötet (eller stämman) börjar klockan 13.00 på Göteborgs stadsmuseum (skyltar kommer att visa vägen) och håller på i ett par timmar. Det kommer att delas ut medaljer och i samband med det håller några av mottagarna ett föredrag i ett heraldiskt ämne. De brukar vara väldigt intressanta och bra (speciellt mitt, om jag får säga det själv)

Dessutom kommer Magnus Bäckmark att berätta om det imponerande bokverket Riddarhusets vapensköldar.

Efter stämman är alla välkomna på middag. Anmälan måste ske i förväg liksom betalning och du som är medlem får ett subventionerat pris. Men du behöver inte vara medlem för att vara med på middagen.

Så bär du en orden

Klackenbergs medalj

Osäker på hur du ska bära dina ordnar och medaljer? Lugn. Kungahuset har svaret.

Jag är lite sen på bollen, för redan förra året kom den senaste upplagan av ”Att bära ordnar och utmärkelsetecken” som är hovets formella rekommendationer. Den första utgåvan kom 2010 så detta är bara en uppdatering. Det är ingen mossigskrift. Tvärtom tycker jag att de har en väldigt nykter och modern syn på hur ordnar och medaljer kan och bör bäras.

Riddarordnar och sällskapsordnar

Det är bra att hovet utan omsvep gör skillnad på sällskapsordnar och motsvarande sammanslutningar och officiella riddarordnar. De förras gradband och dekorationer bärs självklart aldrig utanför respektive sällskapsordnars egna sammankomster medan de senares lika självklart hör hemma på bröstet på en kunglig sammankomst.

Kunglig Majestät gjorde redan vid instiftande en tydlig åtskillnad mellan sällskapsordnarna och riddarordnar av officiell karaktär. Denna åtskillnad äger fortfarande bestånd. Samma regler gäller nu som på 1700-talet.

Frack eller kavaj

Samhället förändras och med det vad som anses vara en högtidsdräkt. Jo, vi vet alla att en frack eller hembygdsdräkt är de formella högtidsdräkterna, men för många är dessa dräkter irrelevanta såvida man inte går på middag i Par Bricole. Men just det är kanske inte det som får en att tänka på högtider.

Därför både ser man och accepteras det att ordensdekorationer bärs till till smoking eller svart kostym vid vissa tillfällen. Då tillämpas samma regler som för högtidsdräkt eller uniform, dock med vissa inskränkningar. Min förutsägelse är att dessa inskränkningar innan 2030 är ett minne blott även de. Men än så länge är det bra att läs denna skrift för att hålla koll på dessa och en del andra regler.

Källa

2020 – en framtidsspaning

Jesper Wasling i egen vapenrock på medeltidsdagarna i Kungahälla 2011. Foto: Marko Arosilta.

2020 är här. Ett nytt decennium som lovar gott för heraldiken. 

Vi som följt detta ämne under många år ser att intresset växer för varje år. Vi ser det i medlemsantalet i våra heraldiska föreningar, i hur många som kommer till våra träffar och hur många nya släktvapen som skapas.

Vi ser det också i hur många fler artiklar som skrivs i ämnet (som jag skrivit om här) och hur folk slår in begreppen allt oftare i Google.

Dessutom ser vi det inom myndighetssverige. Ta statsheraldikern, som växt från en till två och kanske två och en halv. Dessutom finns här en konstnär.
Och nu anställer försvarsmakten en egen heraldisk konstnär samtidigt som den heraldiska kunskapen växer hos våra kommuner och framför allt deras kommunikationsavdelningar.

Det enda som verkar minska är mina inlägg här på bloggen men det finns väldigt enkla privata skäl till det. Jag har tyvärr så mycket annat för mig just nu att det blir lite mindre tid över till skrivandet. Men jag hoppas det blir ändring på det nu.

Gott nytt 2020 på er alla.

Ditt familjevapen 2020

theutenbergs släktvapen

2020 är här och vad vore bättre start på året än att ta sig ett släktvapen. För du vet väl att du har lika mycket rätt till ett vapen som ett släktnamn? Du behöver inte vara adlig eller få ett vapenbrev från kungen.

Ett heraldiskt familjevapen, släktvapen, får alltså vem som helst ta sig i Sverige (och i de flesta andra länder här på jorden, Storbritannien undantaget).
Så är reglerna nu och så har de varit sedan åtminstone tidigt 1300-tal. Och innan dess använde ingen släktvapen såvida man inte var någon i rikets allra yppersta elit.

Så om du är minsta intresserad – läs mer på den här artikeln: Så skapar du ett släktvapen

 

Är släktnamnet skyddat

Jourhavande heraldiker

Hur är det med namn? Får man ta vilket namn som helst?
Är det ok att ta ett utdött adligt namn?

Dessa frågor kommer upp gång på gång. Tursamt då att vi ganska nyss, 2016, fick en ny namnlag som ger ovanliga släktnamn ett bättre skydd även om utdöda namn faktiskt inte är så skyddade som jag skulle önska.

Lagen säger att om ett namn tillhör en släkt och har mindre än 2000 bärare i Sverige så får ingen annan ta det namnet. Det betyder att alla unika adliga namn i praktiken är skyddade. Och andra namn med, som Wasling. Men alla adliga namn hade inte varit skyddade. Efternamnet Hedin, exempelvis, bärs 2019 av 4409 personer. Nu tillhör ingen av dem den adliga men utdöda släkten Hedin, men även om den släkten skulle ha fortlevt hade namnet varit oskyddat. Detsamma gäller såklart greve (Lennart) Torstensson för idag bärs det namnet av 4049 helt oadliga personer. (Källa: Adel från Natt och Dag till idag)

Utdöda namn har inte alls detta skydd. För att få sitt namn skyddat måste man tillhöra en unik släkt och dessutom ha ett unikt namn. Sture-ätten är till exempel en mycket känd historisk släkt som är utdöd sedan länge, men samtidigt är namnet Sture ett namn som används av andra släkter. 80 vuxna personer heter så idag. Då är det svårt att säga nej till någon annan för namnet har förlorat sin koppling till en unik släkt.

Moraliskt. Ska man ta upp ett gammalt namn?
Det är ju lätt att säga att namnet är fritt. Varför ska man bry sig om gamla namn som ingen bär? Det ligger en viss poäng i det. Å andra sidan, den som vill ta upp ett gammalt namn har ju först hittat det i någon historiebok (vilket redan det visar på ett historiskt intresse), sedan förknippat det med något possitivt som man vill knyta an till. Och då har man ju valt namnet av precis motsatta skäl som man anför som varför det ska vara fritt.

Ta inte gamla unika släktnamn

Jag kan ju tycka att det är rätt fånigt att ta ett namn just av det här skälet när man kan hitta på vilket namn som helst. Min farfar hette Pettersson efter sin farfar. Det tröttnade han på så han tog namnet Wasling efter släktgården. Jag kör själv på skoj med alias Gyllenvase för att leka snobb. Och jag har som rollspelare använt mängder av gamla släktnamn för att ge liv åt en karaktär.

Så när du har alla möjligheter i världen att skapa något unikt, varför bli en blek kopia?

 

Hoffsten skriver om adelns historia

Boktips

 

Nyfiken på adeln? Då är ”Adel från Natt och dag till idag” boken för dig. Med nedslag i adelns historia från medeltiden till idag ger Mikael Hoffsten läsaren en rätt bra inblick i adelns värld.

”Adel från Natt och dag till idag” är titeln på nr 6 i Sveriges släktforskarförbunds skriftserie. Författaren är Mikael Hoffsten som även jobbar på kansliet.

Boken är ingen historia över adeln. För den fördjupningen ska du läsa Bo Erikssons ¨Den svenska adelns historia”, och Bo har även skrivit förordet till denna bok. Vad Mikael Hoffsten gjort är istället att sammanställt stort och smått av det som förknippas med adel och adelskap. Här finns heraldik, släktbeskrivningar, nedslag i svensk militärhistoria, kvinnorna inom ståndet och mera.

Det gör boken till en rolig skrift på 120 sidor fylld med illustrationer. Köp den.

 

 

Breitholtz har ny hemsida

Anders Breitholtz har en ny hemsida: creativeheraldry.com. Besök den för inspiration. 

Breitholtz är en av de få flitiga heraldiska konstnärerna i vårt land. Han har gjort ett flertal nya och gamla släktvapen, varav Niedenmark här ovan är ett.

Hemsidan ger en kort beskrivning av honom som heraldisk konstnär, och som han skriver där: han var en av de konstnärer som Svenska vapenkollegiet har anlitat.

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia