Kategoriarkiv: Vapensköld

På besök hos – Thomas Falk

Vapensköldar målade på kopparplåt
Vapentavlor på kopparplåt för Par Bricole, av Thomas Falk

Möten med heraldiska konstnärer.
Denna gång har turen kommit till Thomas Falk. 

Thomas Falk är den i särklass mest produktive heraldiske konstnären vi har idag. Jag vågar inte säga hur många vapen han gjort, men det är hundratals till både vanliga privatpersoner och ordensvapen för frimurare och Par bricolare.

Min bekantskap med Thomas går långt tillbaka. Riktigt hur långt är oklart, men han gick två årskullar över mig på Teknis i Borås (det anrika Sven Ericsson-gymnasiet). Därefter har våra vägar korsats i yrkeslivet både en och två gånger förutom vårt gemensamma intresse för heraldik. Det är kanske inte så konstigt att vi våda satt i Svenska Heraldiska Föreningens styrelse och att vi båda är med i Borås Heraldiska Förening/Sju härolder.

Mycket teknik

Thomas är den heraldiske konstnären som bäst har utvecklat den digitala konsten. Får många kanske det känns som lite mindre seriöst, för en vapensköld ska ju vara handmålar. Men det finns också fördelar. Inte minst förenklas samtalet mellan beställare och konstnär vilket gör det enklare att få fram just det motiv som bära parter är nöjda med. Det digitala originalet kan också justeras om en extern part (läs: Svenska vapenkollegiet) kommer med synpunkter.

För dig som är intresserad kan jag avslöjad att det är Manga Studio, Photoshop och CorelDraw som är hans verktyg. Framför allt Manga Studio är ett fantastiskt program eftersom det tillåter dig att arbeta med vektoriserade bilder på ett väldigt enkelt sätt. Med lager på lager-teknik kan du sedan färglägga och ta bort linjer precis som du vill innan du anser dig nöjd. Det speciella med Manga Studio är att du som konstnär använder elektronisk penna/pensel vilket gör det möjligt att måla på skärmen.
– Det är precis samma känsla som att måla på duk, säger Thomas Falk och visar hur akvarellfärgen flyter ut när han trycker penseln hårdare mot skärmen.

Släktvapen för Kim Aronssson
Spännande vapen för Kim Aronsson, av Thomas Falk.

När man följs åt så nära så kan man se utvecklingen, och Thomas har verkligen utvecklats. Om han för femton år sedan var en ganska fritänkande heraldiker inom teorin men hyfsat konventionell som vapenskapare är han idag den mest spännande regelbrytaren (men kanske något mer konventionell teoretiker). Jovisst orsakar det ibland problem men oftare ger det nya spännande idéer som ändå strikt följer den heraldiska grundidén.

Akvareller och olja

Nu är han inte bara digital. Hela huset är fyllt av hand icke-heraldiska konst och han är en erkänd lokal akvarellmålare i boråsregionen. Därför kan den som så önskar få en heraldisk tavla målat helt på frihand. Eller något i olja.

Doktorsemblem för Borås Högskola

Doktorsemblem för Borås Högskola
Doktorsemblem för Borås Högskola

Borås högskola fortsätter att sätta heraldiken främst. Nu har de fått sitt nya doktorsemblem godkänd av statsheraldikern.

Ja, det är ungefär allt jag vet för högskolan själva har inte skrivit så mycket om saken. Emblemet bygger såklart på skolans vapensköld, förutom att saxarna i lagerkransen har tagits bort och att slöjden blivit oval.

Högskolan i Borås vapensköld
Högskolan i Borås vapen (plus namn i typsnittet Sabon)

Vassa saxar i Borås

Emblemet för Borås Pistolskytteföreningen,
Emblemet för Borås Pistolskytteföreningen, med gula saxar.

 

Ullsaxen – symbolen för Borås. Visst används den av boråsarna. 

I 395 år har boråsarna haft ullsaxen som symbol. Först representerade den smidesverksamheten som då var stor i Sjuhärad, numera är den en naturlig symbol för textilindustrin.

En toarpskrona med ullsaxar
Toarpskronan med sina sju ljushållare är en klassisk hantverksprodukt från Sjuhärad.

 

Symbol för folket

Man kan verkligen säga att boråsarna har tagit ullsaxarna till sitt hjärta. Stadsvapnet finns runt om i stan, och inte bara på kommunala byggnader. Men kommunvapnet och dess saxar används även av föreningar och som allmän symbol för området. Se bara på toarpskronan som i sin grundform har en ullsax mellan varje ljus.

Föreningar använder också ullsaxarna. Ibland har de stadsvapnet som märke med sitt namn runt. Ibland har de bytt saxarnas silver mot guld (ex Borås pistolskytteförening och Borås AIK). Det kan bero på något missförstånd från perioden 1940-60, för alla versioner med guld ullsaxar kommer från den tiden, inklusive en hemkolorerad bild jag sett hos släktingar.

Borås AIKs flagga
Borås AIKs flagga.

 

Andra har använt ullsaxen som ett fritt motiv och några har skapat egna heraldiska eller semiheraldiska bilder. Här nedan kommer en samling av ullsaxar i Borås. Har du sett fler? Tipsa mig gärna.

Ullsaxar i Borås

 

Vapensköld för Borås Heraldiska Förening
Vapensköld för Borås Heraldiska Förening, från 1991. Bild: Wikipedia commons.
Emblem för Saxarna Speedway
Emblem för Saxarna Speedway

 

Vapenemblem för Borås släktforskare
Vapenemblem för Borås släktforskare

 

Borås som frukt
Borås som frukt

 

Logga för bostadsbolaget Ullsaxen
Logga för bostadsbolaget Ullsaxen

 

Vapensköld inom PB för Andersson.
Vapensköld inom PB för Andersson. Bild: Thomas Falk.
Emblem för Borås golfklubb
Emblem för Borås golfklubb

 

Vapensköld för Borås tingsrätt. Bild: Wikipedia commons
Vapensköld för Borås tingsrätt. Bild: Wikipedia commons

 

Emblem för Borås filatelister
Emblem för Borås filatelister
Arms of the city of Borås.
Arms of the city of Borås. Bild: Wikipedia commons.

 

Emblem för orienteringsklubben SOK Knallen i Borås.
Emblem för orienteringsklubben SOK Knallen i Borås.

 

Emblem för orienteringsevenemanget O-ringen i Borås 2015.
Emblem för orienteringsevenemanget O-ringen i Borås 2015.

 

Coat of arms of the University of Borås (Högskolan i Borås).
Coat of arms of the University of Borås (Högskolan i Borås).
Vapen Claesson
Arms for the Claesson family, from Borås

 

Handelsföreningen pris i Borås
Handelsföreningen pris i Borås

 

Ung man med tatuerade ullsaxar
Ung man med tatuerade (eller målade) ullsaxar

En statsheraldiker har lämnat oss

Jan von Knows vapensköld
Jan von Konows vapensköld.

Heraldikern och militärhistorikern Jan von Konow är död. Han gick bort den 8 juni, 94 år gammal.

Som  statsheraldiker råkade Jan von Konow i konflikt med engagerade medborgare. Det skrevs rätt mycket elakt om honom, inte minst i tidningen Vapenbilden (som jag nu är redaktör för). Tyvärr för tidningen måste jag nog ge Jan rätt i det mesta, och det han hade ”fel” i var frågor där han som tjänsteman inte fick agera annorlunda än han gjorde. Kritiken mot honom blev då som att skjuta på budbäraren.

Som historiker tillhörde han den gamla konservativa skolan och han verkade närmast i Rudolf Kjelléns anda. Det märks inte minst i Jans sista bok om den svenska adeln (2005) som jag avstod från att recensera i vapenbilden eftersom den helt enkelt var undermålig på nästan varje punkt man kan tänka sig. men där kändes det som om Konow agerade som något annat än en historiker och jag är mer tillfreds med hans övriga verk.

Det var Jan som skrev om heraldik i Nationalencyklopedin, och de var klat bättre än tidigare uppslagsverks texter. Kanske hade han kunnat vara ännu något mer fristående från ålder skribenter, men överlag bra som uppslagsverkstext.

Jan von Konow erhöll 2004 Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj för sina insatser som statsheradiker.

Vapnet han förde är släktens gamla vapensköld. Han själv var nog inte så nöjd med tinkturfelet i nedre fältet.

Konows bibliografi  i urval

  • Svensk försvarsmakt, 1955
  • Svenskt totalförsvar, 1961
  • Nordamerikas indianer, 1968
  • Kungl. Norra Smålands regementes historia 1623–1973, 1973
  • Upplands regementes fanor, 1982
  • Svenska flaggan. När? Hur? Och varför, 1986
  • Skånska kavalleriregementet : K 2 1928–52, 1992
  • Johanniterorden i Sverige, 1995
  • Vyer från hedar, moar och slätter. Arméns mötesplatser och deras bebyggelse, 1996
  • Helge Jung. Opinionsbildare, försvarets nydanare, överbefälhavare, 1999
  • Karolinen Rehnskiöld, fältmarskalk, 2001
  • Svenska fältmarskalkar. En kortfattad namnpresentation, 2002
  • Sturemorden 1567. Ett drama i kampen mellan kungamakt och högadel, 2003
  • Sveriges adels historia, 2005

Håll hårt på färgerna

Vapensköld för John Cappucci,
Vapensköld för John Cappucci, MED  blått och blå Céleste

 

Ljusblått och mörkblått i samma vapen. Hur är det möjligt? Vad säger experterna?

Jag har tidigare skrivit om att man i Kanada har infört rosa och brons, och om det sagt att jag kan på sikt förstå rosa medan brons är omöjligt eftersom det i vanlig avbildning blir orange – som redan är en färg (inte metall) inom flaggvetenskapen.

Nu kommer ytterligare ett tecken på att den heraldiska myndigheten i Kanada tar lite lättare på färgreglerna än vi skandinaver. Framför allt har de en förtjusning i att använda två versioner av blått. Azure är den vanliga blå och Bleu Céleste den andra. Historiskt har dessa två tinkturer aldrig använts tillsammans på det här sättet. Bleu Céleste har varit en form av extratinktur för speciella händelser (ungefär som man kan säga att purpur har använts i Sverige under vissa perioder, främst 1700-talets frihetstid).

Just detta vapen är komponerat av Samy Khalid, Saguenay Herald, målat av Ilona Jurkiewicz och kalligraferat av Shirley Mangione.

Vapen Cappucci

Här ovan ses originalvapnet så som det är tecknat. Här nedan ses vapnet som jag tycker att det ska se ut Jag pillade även i guldfältet i mitten som även det har flera nyanser. Det kan vara ett konstnärligt drag som förhöjer ett vapen, men varje vapen bör även ses i sin trista normalversion.
Jag är den förste att erkänna att min version är klart sämre på att illustrera arabisk keramisk mosaik, men jag tycker inte att det är heraldikens uppgift att göra just det.

 

Vapensköld för John Cappucci
Vapensköld för John Cappucci, i blått UTAN blå Céleste

Vad säger folk?

Jag blir lite orolig för heraldiken när så många på Facebook uttrycker sin uppskattning över vapnet. Eller, visst får man vara snäll och tycka att det är fint, men ibland behövs även en diskussion om regler. Jag ser annars en stor fara i att heraldiken blir mer och mer allmänkonst och därmed förlorar sin särart. Jag vil därför skilja på hur ett vapen blasoneras och den frihet jag ger varje konstnär att avbilda ett vapen. Som detta här ovan. Jag kan köpa att en konstnär i någon avbildning för effektens skull använder två toner av blått, men vapnet måste blasoneras med en (1) blå tinktur.

Som ledamot av Svenska vapenkollegiet kan jag lova att det här vapnet inte på något sätt hade tagits upp diskussion. Än mindre godkänts. Speciellt inte av mig.

Kan du ditt korståg

20 korsriddare med sina ordenstecken.
20 korsriddare med sina ordenstecken.

Under korstågstiden exploderade antalet ordnar som en riddare kunde vara med i. Det kan inte ha varit lätt att skilja dem åt.

Vill du veta mer om militära riddarordnar och riddarordnar i största allmänhet ska du läsa Jonas Arnells blogg. Där finns allt.

Störst och mest kända är Tempelherrarna och Johanniterriddarna som båda verkade i det Heliga landet.

I Spanien fanns Calatravaorden som kom till för att driva ut morerna från deras eget land men som med tiden blev ett hot mot kungarna i det spanska Kastilien. Orden upplöstes
Santiagoorden med bas i var den andra stora orden på Iberiska halvön. Båda dessa ordnar fick ett uppsving under 1300-talet när Tempelherreorden upplöstes och dess riddare behövde en ny arbetsgivare.

Här i norr fanns både Tyska orden och Svärdsbröderna. De sista var en liten men bångstyrig tysk orden i dagens Lettland vars aggressiva härjningar blev en belastning för kyrkan och för de nya kungarikena som växte fram i regionen.
Tyska orden grundades i Heliga landet år men valde år 1230 att flytta sin verksamhet till Östersjön, för att stödja de tuska furstarnas expansion österut. Tyska orden kom att en egen stat i Preussen, hade en period även Gotland och drev på krig mot litauerna innan de krossades av de senare i slaget vid .
Svärdsbröderna står modell för den svenska Svärdsordens insignier och därmed också hävdandet att dess territorier tillhör Sverige (Svärdsorden grundades ju 25 år efter att Sverige förlorat de baltiska områdena till Ryssland).

En udda grupp var Lazarusorden som bestod av spetälska riddare. De kom från andra ordnar, som stötte ut de medlemmar som drabbades av den fruktade sjukdomen.

Gemensamt för dem alla var att de hade ett kors som symbol och gärna på vit bakgrund.

Mon och Kamon

Mon är en symbol vilken som helst (nästan). Lägg till prefixet ”Ka” och säg Kamon så har du en familjesymbol, ungefär som ett familjevapen. 

Kamoner kom i bruk inom den japanska adeln (kuge, vilket här i Europa motsvaras av kontinentens högadel och i Storbritannien av dess peers) för knappt 1000 år sedan. Några hundra år senare hade bruket även tillåtits få fäste bland deras riddare, samurajerna.

Numera förekommer de överallt i samhället och används även om företagslogotyper, ex i Mitsubishi, Yamaha och Kikkoman. Det sägs att i stort sett alla japanska familjer har en kamon, men om man med det menar familjeklaner eller enskilda familjer kan jag inte säga.

Det som utmärker en kamon är dels att de endast är tvåfärgade, dels att se är extremt förenklade och stiliserade.

En annan egenskap är att en kvinna kan välja att föra vidare sin egen och föra den vidare till sina döttrar. Någon fixering vid manslinjen, som europeisk heraldik ofta uppvisar, finns inte, även om det är det vanligaste.

En sista sak är, och här kan vi däremot tala om fixering, att en kimono ska prydas med 1, 3 eller 5 kamon.

Bede family Coat of Arms as a Kamon
Bede family Coat of Arms as a Kamon

Vill du veta mer om hur du kan skapa en egen kamon kan du vända dig till Svenska Heraldiska Föreningens expert på ämnet, Stefan Bede.

Kamonlik tolkning av vapen Wasling
Kamonlik tolkning av vapen Wasling

Ditt vapen, Bragesjö

Bragesjös vapensköld
Arms of Bragesjö family

Claus Berntsen har ett fantastiskt projekt. Han intervjuar personer och frågar dem om deras vapen. Det om något ger en bra väg in i heraldiken.

Intervjuerna publiceras med rätt jämna mellanrum på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida. Än så länge finns här bara en handfull, men fler kommer.

Jag har varit med i en intervju och är omnämnd i en annan (Bragesjö) – och det känns ju bra för egot, men jag vet från Claus att fler vapen kommer att presenteras och fler okända vapenbärare kommer att vara med. Okända inom heraldikens värld.

Läs gärna dessa intervjuer så får du höra att det inte bara var du som hade beslutsångest inför vapenantagandet.

Fler vasar i heraldiken

Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton.
Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton.

Den nya digitala världen är mästare på att förmedla kunskap, men också att mångfaldiga fel. Denna gång i vapnet för grevarna Eglington och Winton. 

Earls of Eglinton and Winton är en fin gammal släkt som har förbättrat sitt vapen åtskilliga gånger. Något de däremot inte har gjort är att byta ut sina kärvar mot vasar. Så ser det däremot ut på Wikipedia numera och därför är bilden säkert spridd till helt andra platser med. Därför tar jag upp bilden här.

 

Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton
Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton, felaktigt med vasar.

Vapnet är kvadrerat och sedan kvadrerat i kvadreringen. Det är kvadreringarna som är ”förbättringarna” för heraldiken kan ju vara lite inkonsekvent i sitt språkbruk.

Kvadrering 1:
1+4  = Montgomerie
2+3 = Eglinton )

Kvadrering 2:
1+4  = Seaton
2+3 = Buchan

Earldom Buchan representeras av vapnet för Chester som  i sitt vapen har tre kärvar av guld, ställda två över en i blått. De har INTE tre vasar, inte ens om dessa vasar kallas vasakärvar. Det ingår numera i Aberdeenshire.

Lärdomen är. Titta gärna i Wikipedia och på andra håll, men var lite försiktig om du ser något sensationellt.

Saabs grip försvinner nu

Logotypen för Saab.
Logotypen för Saab.

Nu upphör varumärket Saab för personbilar. Bilföretaget Nevs väljer att sälja sina el-bilar under eget namn.
Och längst ner en uppdaterad text rörande en liten passus i texten. 

Många varumärkesanalytiker kommer nu att hävda att det här märket redan var förlorat, men jag håller inte med. Att Nevs inte försöker behålla namnet – som de alltså inte fick med vid köpet – ser jag som ett tecken på att hela diskussionen om varumärken är en modern variant av Kejsarens nya kläder.

Visst är det en fördel, men nästan nästan alltid betyder det ingenting alls. För om det skulle betyda så mycket skulle ingen kunna byta logga utan att förlora kunder och företagets själ. Tvärtom visar historien att företag påfallande snabbt förlorar kunder om de inte pumpar på med marknadsföring samt (vilket är otroligt viktigt) får sina varor exponerade mitt framför ögonen på kunden.

Men lite tråkigt är det att ett av bilvärldens få heraldiska bilder försvinner.

Och om någon undrar. Jo, jag vet att man vill lägga in mer än bara loggan i begreppet varumärke. Hur väl de teorierna står sig gentemot psykologisk forskning är väl inte helt klart, men som varumärkesstrateg är det förstås en tanke att hålla vid liv.

Om bilen är bra?

Det har jag inte en aning om, men elbilar tror jag generellt har framtiden för sig. De är redan inom en mycket kort period billigare än fossildrivna bilar i inköp, i drift (de är de redan) och i underhåll.

Lastbilstillverkaren Saab fortsätter använda loggan som tidigare.

Tillagt midsommarafton

Och på förekommen anledning: jo, jag vet historien och att Wallenbergarna har delat upp verksamheten och att gripen kommer från Skånes vapen som i sin tur kommer från Malmös vapen som i sin tur fick den som ärebetygelse från kung Erik som även var hertig av Pommern som har en grip i sitt vapen, vilket i sin tur beror på att man …. ja, där är forskningen osäker, men så är vi också nere på 1200-tal. Men ibland förenklar jag (och du) det som inte är relevant för historien. Därför kan jag säga ”Lastbilstillverkaren Saab” och ändå veta att du som läsare förstår att jag menar ”Latsbilstillverkaren Scania, fd Saab-Scania, där Scania slogs i hop med Saab efter att tidigare ha hetat Scania Vabis, som i sin tur är en sammanslagning av två företag där Vabis är det egentliga ursprunget till allt, om man bortser från att dess grundare kom från Atlas (numera Atlas copco), ett företag som gjorde lok och tågvagnar under 1800-talet.
Visst var det enklare att då skriva lastbilstillverkaren Saab för att förklara för intresserade att det är den HERALDISKA bilden som nu plockas bort från de bilar som till alldeles nyss hette Saab, men som nu heter Nevs?

God läsning.