Här har vi kung karl Sverkerssons sigill . Det ena är Sveriges första med en kung på en tron och det andra är Sveriges första ryttarsigill. Han var tidigt ute, denne 1100-talskung.
Det övre sigillet är kungens främsta sigill och visar kungen sittande på en tron, krönt med en krona. Motivet förekommer sedan tidigare runt om i Europa men Karl är vår förste svenske kung med det motivet. det går inte att utesluta att företrädarna Magnus, Erik eller Sverker också hade liknande sigill med det är inte bevarat och inte fullt så sannolikt. orsaken till det sista är att det var Karl som under sin regering fick till ärkestiftet Uppsala och jag tänker mig att denna förändring också markerade något inom statsstyrelsen. Men det är spekulationer.
Kronan är däremot inte den första i svensk kungasymbolik. Redan Olof Skötkonung hade en krona på sig på sina mynt från ca år 1000.
Kungen har ett riksäpple (klot) i sin vänstra hand som symbol för att han är Guds företrädare på jorden.
Den uppmärksamme tänker nu såklart ”aha, jorden ansågs redan på 1100-talet vara ett klot och inte en platt skiva. Alltså hade renässansen fel som påstod motsatsen om den mörka medeltiden.”
Tänkte du så, tänkte du rätt..
I den högra handen har den som skissat av sigillet gissat sig till att han håller i ett svärd. En fullt rimlig gissning, men sannolikt fel. Troligare är att han håller i en liljestav, för det är det vanligaste föremålet i kungens hand i tronsigill vid denna tid.
Ryttarsigill används från Karl Sverkersson 1164 till mitten av 1300-talet. Samtliga personer som hade ett ryttarsigill tillhörde den absolut högsta eliten. Det är kungar, jarlar och hertigar. Plus Höldo lagman i Värmland, vilket kan betyda att han hade en annan ställning än vi idag förstår.
På ryttarsigillets legend (omskrift) förekommer namnet Götaland för första gången i den kungliga titeln. Notera att sigillets text lyder (med dålig, men duglig, översättning) ”Här densamme, Göternas jarl”. detta sigill syftar alltså tillbaka på det andra, och används alltså bara tillsammans med det första, tronsigillet. Enligt min tolkning.
Spjutet i ryttarens hand kan ses som en fortsättning på Vendeltidens krigares spjut, vilket antyder en kontinuitet i den militära symboliken. Fast det är att ta det för långt. Jag tror snarare att det är en helt vanlig avbildning av utrustningen för en för tiden modern militär befälhavare. Skölden på vänster arm vänder utsidan bort från betraktaren, som vanligt innan heraldiken slår igenom. Utan att dra för långa växlar på det bör man ändå minnas att Anna Komenena (prinsessa i Konstantinopel under korstågstiden) noterade att frankernas sköldar var blanka men hade märken på insidan.
PS. Jag vet inte hur de fått fram sigill-legenden men jag antar att det finns andra sigill än dessa som de använt och pusslat ihop det hela.
Det första tillhör en gammal väninna. Det i sig kan förklara varför det inte blev klart. Här måste jag ändå säga, utan några speciella baktankar, att färgerna mer än motivet är henne. Hon var ofta klädd i just dessa färger, i olika kombinationer, och hon var en färgstark person.
