Kategoriarkiv: Historia

Härold, Historia

Heraldiken föddes på 1600-talet

Den bayerske härolden Jörg Rugenn från omkring 1510.
Den bayerske härolden Jörg Rugenn från omkring 1510.

Ordet ”heraldik” finns inte på medeltiden. Det kom till först under 1600-talet. Tyvärr har detta ord ändå allt för mycket fått äldre och nutida heraldiker att se kopplingar mellan härolder och heraldik som inte fanns. Om detta skriver Torsten Hiltmann. 

I dagarna publicerade Torsten Hiltmann sin artikel ”The emergence of the word ”heraldry” in the seventeenth century and the roots of a misconception”. Som vanligt när det gäller Hillmann ligger hans artiklar på en akademiskt högre nivå än vad man normalt ser i ämnet i Norden och de är därför alltid värdefulla att läsa.

Heraldiken och härolderna

Hillman inleder med: ”Heralds and heraldry are generally thought to have a close, even essential relation-ship, dating back to their origins.” och fortsätter lite längre ner. ”However, recent research on the ofce of heralds has demonstrated that this close connection between ‘heralds’ and ‘heraldry’ did not exist in the Middle Ages, and that for the most part the two institutions developed independently of each other. ”

Denna inledning är klar och koncis och väl i linje med modern forskning. Så väl att andra beskrivningar bör tas med en stor nypa salt.

Tre orsaker till förvirring

1) Sant är att härolder och heraldik uppstår ungefär samtidigt. Bristen på källor gör att just häroldernas ursprung är svårare att bestämma, men de fanns omkring 1170. 2) Sant är att orden Härold och Heraldik är samma rent etymologiskt och 3) sant är att härolderna och heraldiken förekommer i samma källor när vapensköldar studeras av heraldiker.
Just detta sista är viktigt eftersom inga historiker har ägnat härolder något intresse och därför har härolderna inte nämnts annat än i samband med vapensköldar. Ändå kan vi exempelvis i svensk vasatid se att härolder förekommer från mitten av 1500-talet och ett sekel framåt utan att någon gång befatta sig med vapensköldar. Däremot med statsceremonier i olika former.

Begreppet heraldik förekommer mycket sparsamt under medeltiden, endast enstaka referenser är kända. Och när Hiltmann tittar närmare på dessa ser han gatt det har mindre med studiet av vapensköldar att göra och mer studiet av riddarna och riddarväsendet.
Det är först på 1600-talet som ordet heraldik i alla dess franska och engelska former börjar användas i betydelsen ”studiet av vapensköldar” och ingenting annat. Det var då ett återupptagande av ett äldre ord som fallit i glömska och som fick en ny betydelse.
I tyskan liksom i de nordiska språken fick heraldik som begrepp inte sin nuvarande betydelse förrän under 1700-talet.

Läs Torsten Hiltmans artikel om begreppet ”heraldik”.

Min egen uppsats

I ämnet från 1998 landade för övrigt i samma slutsats, speciellt rörande Norden där kopplingen mellan härolder och vapensköldar snarare kan bevisas vara icke-existerande, medan kopplingen härolder-diplomati och härolder-adelsprivilegier kan noteras.

Historia

Suecia Antiqua et Hodierna äntligen digitalt

Nu finns Suecia Antiqua et Hodierna tillgängligt digitalt. Kungliga biblioteket har gjort alla 1300 bilderna tillgängliga och får användas fritt. Det gillar jag. 

Suecia Antiqua et Hodierna (”Det forna och nuvarande Sverige”) skapades av Erik Dahlberg med anställda konsulter under sent 1600-tal. Syftet var att visa upp den grandiosa stormakten Sverige. Boken finns i relativt ny utgivning men dess bilder är rätt dåliga i trycket (svagt och svårt att se). Därför är den här digitala databasen ett fantastiskt komplement.

Erik Dahlberg gjorde det mesta själv. Han reste riket runt och tecknade av det han såg. Teckningarna låg sedan till grund för etsningarna, Resultatet blev Suecia Antiqua et Hodierna . Verket består av 353 gravyrer med 469 motiv av olika slag. För en heraldiker finns här mycket spännande eftersom många vapen och en del flaggor finns med.

Gå till databasen Suecia Antiqua et Hodierna.

Den 24 maj lanserade alltså Kungliga biblioteket sin databas. Den ersätter en äldre databas och innehåller fyra gånger fler bilder än föregångaren samt är mer lättanvänd (även om den kunde vara något ännu bättre i sin sökfunktion, men jag kan inte få allt).

 

Historia

En titt på huskarlen

Är den täckande hjälmen orsaken till heraldikens födelse?

Se på bilden här ovan. Det är en modern tolkning av en fullt utrustad huskarl i kung Knut den stores tjänst. Lägg märke till hur väl hjälmen täcker ansiktet.
Se sedan på bilden här under. Den är hämtad från en reenactment-grupp som försöker återskapa dåtidens värld. Deras tolkning av hjälmen som bygger på bilder från 1000-talet, arkeologiska fynd och på praktisk kunskap om metallhantverk och stridsteknik. Hjälmen är här inte alls lika täckande.

Den här koniska hjälmen tycks ha etablerat sig i Nordeuropa under 900-talet och avbildas även på svenska runstenar. Den kommer kring 1200 att ersättas av en mer täckande tunnhjälm men till dess är den i stort sett identisk.

Utifrån den kunskapen, att en viss typ av hjälm används under 300 år, tror jag att det är mycket oklokt att påstå att det var denna hjälm som var orsaken till att heraldiken uppstod kring 1150 eftersom ”man inte kände igen ledaren bakom dennes heltäckande hjälm”, som det brukar stå i heraldiska läroböcker

Maktstrukturen påverkar bildvärlden

Kan heraldiken ha en annan källa till sin uppkomst? Ja, jag tror att det finns flera samverkande faktorer (där ingen är relaterad till korstågen).

Vi vet att de ovannämnda huskarlarna, vare sig de var i anglosaxisk tjänst, i normandisk (de två skulle 1066 mötas i slaget vid Hastings) eller i nordisk hade snarlika hjälmar, utrustning och stridsledning. Denna stridsledning kom även att bestå in i 1100-talet. Knut den store utvecklar en trend som går ut på att förlita sig mer på en egen elitstyrka och mindre på allierade stormän. Vilhelm erövraren utvecklar samma tanke när han senare skapar den mycket strikta engelska formen av feodalism där länstagare är mycket nära knuten till länsherren. I Nordens sen vikingatida kultur är kallas gruppen för hirdmän.

Man härmar sin ledare

I ett samhälle där påfallande många i en sfär svär trohet till en och samma person är det naturligt att de genom kulturell påverkan vill visa sin vördnad/härma/ställa sig i ledet och därför använder samma typ av bild som sin härskare.

Inom kyrkan innebar det att man brukade helgonbilder som bars omkring, målades på kyrkväggar eller blev till fanor som man lånade ut vid religiöst befogade krig. Kyrkan som sådan var länge mycket ointresserad av att använda sig av heraldiska bilder i sin verksamhet, även om dess eldande företrädare med adliga anor gjorde så i sina egna privat sigill.

Krigare under 1100-talet tycks däremot snabbt ha börjat använda sin herres vapen inför krig och tornerspel. Egna privata vapensköldar för så högt sedda män som dubbade riddare ser vi däremot ingenstans förrän långt in på 1200-talet.

Den struktur som skapas under 1000-talet och som blommar ut under 1100-talet där makt centraliseras till färre stormän tror jag är en viktig förklaring till varför heraldiken tar fart under denna tid och i området kring engelska kanalen.
Heraldiken hade av samma strukturella skäl inte kunnat komma till i Italien eller i det tysk-romerska riket där makten var mer fragmentiserad.

 

Historia

Den vita staven

Stavar är ett säkert tecken på makt och myndighet. Se bara på Gandalf. frågan är bara när de blev officiella symboler i Sverige.

Det första tecknet på att en svensk får ett ämbetstecken nämns i Engelbrekskrönikan. I denna beskrivs hur Erik XIII (av Pommern) 1436 gav marsken Karl Knutsson Bonde en vit stav som ämbetstecken när herr Karl utsågs till rikshövitsman.

Erik XIII var gift med prinsessan Filippa av England. De engelska marskalkerna bar en vit stav som ämbetstecken. Frågan är då om det är via hennes inflytande och inspiration som staven inkommit som en form av ämbetssymbol. Då kan vi också tänka oss att en dansk och en norrman – för mig oklart vilka – redan tidigare hade fått samma tecken även om det inte finns bevarat i någon skriftlig källa. Men kanske i något gravmonument.

Historia, Nationalism

Missriktad norrländsk nationalism

Äldre idéer kring en flagga för Norrland.
Äldre idéer kring en flagga för Norrland. Bild: Enar Nordvik

Norrland som område har fler flaggor än man kan tro. Hur väl förankrade de är en fråga man kan ställa sig. Mängden tyder väl på att de inte är det. 

Efter mitt inlägg om en ny flagga för den tilltänkta regionen Norrland har jag fått mer upplysningar om flaggorna i Norrland.

En av dessa är den rödvita flaggan som först saknade en sol med fick denna för att avvika mer från andra liknande flaggor (ex England). Denna flagga skapades 1967 och fös fram av sajten Norrland.

Problemet  med denna sajt, och därmed med denna flagga, är att den kopplas ihop med en väldigt fördomsfull nationalism. Dessutom rätt falsk sådan där personer bosatta i Gästrikland förklaras ha med samhörighet med folk i Lappland 100 mil bort än med de som bor i Uppland alldeles intill. Människor som kommer från andra delar av Sverige och flyttar till Norrland

Hatet dominerar

Så det är inte bara muslimer som är föremål för denna sajts hat. Samma åsikter sägs om vanliga värmlänningar och skåningar. Det är inte en sann nationalism. Det är fördomsfull rasism bygd på okunnighet om historien. Mest tydligt bär det när de skriver: ”Norrland ska INTE bli något sorts islamskt kalifat där norrlänningarna (svensktalande norrlänningar, samer och de norrlänningar i Tornedalen som talar finska dialekter) hamnar i minoritet, kanske i reservat som USA:s indianer.”(29 juni 2015)

Förutom tramset med islamskt kalifat så funderar jag över hur han tror att de finsktalande i Tornedalen och samerna såg på de norrlänningar, som skribenten säger sig höra till, som förbjöd dessa två minoriteter att tala sina språk, utöva sina traditioner och förnekades sin gamla tro.

Att ogenomtänkt ta upp denna rödvita flagga kanske inte leder riktigt till den sunda kärlek till hembygden som alla mår bra av att känna.

Historia

Två kungars öde

Denna vecka i maj för omkring 200 år sedan betydde allt för två svenska kungar. Den ene avsattes, den andre kröntes.

Det handlar om Gustav IV Adolf och karl XIV Johan, och åren var inte desamma. Kung Gustav avsattes och förklarades kronan förlustig (vilket även utsträcktes till hans ättlingar) 10 maj 1810.
Karl Johan kröntes å sin sida 11 maj 1818.

Det spännande här är Gustav IV Adolf. Han som avsattes och därefter kallade sig överste Gustavsson. I svensk historieskrivning, även den mest nationalistiska, är detta också vad han kallas av eftervärlden och jag har aldrig stött på någon med minsta historiska kunskaper som hävdar att han efter 1810 var ens ex-kung, än mindre än kunglighet.

Därför undrar jag varför ungefär samma personer (jag skulle enkelt kunna nämna namn på några kända nordiska heraldiker verksamma idag, men det finns ingen anledning till det) väljer att påstå att före detta kungligheters barn från inte minst Östeuropa påstår att dessa är kungligheter och ex-kungar, där prefixet ”ex” blir så stumt som möjligt?
Kan det bero på att vår kung ersattes av en annan kung medan de i öst först störtades av kommunister, sedan inte heller fick förtroende att komma tillbaka av demokratiska församlingar?

För min del får de gärna fortsätta använda sin släkts stamvapen men som heraldiker måste jag hävda att alla försök att använda statsinsignier eller andra timbreringar som visar på rang är rent fusk. Usurpation, som heraldiker ofta säger, det vill säga anspråk på att äga något man inte har rätt till.

Historia

Lite lätt om överklass

Å, denna eviga fråga. Idag på DN av Johan Croneman, som kommenterar en svensk tv-serie.

För mig som historiskt nyfiken är frågan om överklass alltid lika intressant. Den beskrivs som något evigt och att man inte kan komma in i den med bara pengar. Det handlar om något annat, något nedärvt. Och som något ogripbart. Och som något som inte ska nämnas konkret för då blir den lite för simpel (se nedan)

Jag skulle med historikerns sinne för avstånd i tid hävda att det är precis tvärtom. Och att ingen kan vara överklass utan pengar och/eller politisk makt. Stil kan man möjligen ha, men överklass är man inte hur mycket man än avstår från bruna skor efter kl 18.00.

Låt oss börja några sekler tillbaka. Vi tittar på 1600-talets överklass. Inte de nyrika som de Geer och Skytte, utan de verkliga i överklassen. Oxenstierna, Gyllenstierna, Baner, Posse, Brahe och Stenbock (de två sista dock nyrika på 1500-talet). Dessa såg ju verkligen ned på de nyrika nyadlade uppkomlingarna bland högadeln. Av dessa släkter finns det idag ingen kvar som kan anses vara  överklass. De som under 1600-talet var nyrika behöll en betydande del av svensk rikedom och makt in på 1700-talet och ägnar en stor del av det seklet åt att se ner på den tidens uppkomlingar, som gjorde detsamma in på 1800-talet. Dessa släkter finns inte heller kvar i överklassen längre. Däremot så har de ju så kända namn att vi idag när vi stöter på dem tillskriver dem en social position som de inte kan motsvara – om vi ska vara ärliga. Och inget illa om dem för det.

Överklassen är släkt

De släkter, för överklass måste vara släkt annars kan man inte ärva, som idag kan räknas till svensk överklass har inte funnits i toppen i mer än lite drygt 100 år. Eller vad sägs om Kamprad, Rausing, Wallenberg, Stenbeck och Persson. Någon som på allvar tror att någon i den äldre överklassen inte flyttar på sig när de kommer, som inte tar efter deras maner och följer deras pengar. Eller Bill Gates om han behagar flytta till Östermalm.

En åsikt som jag känner igen i Cronemans text är att alla beskrivningar av överklassen är falsk eftersom överklassen alltid är något annat. Något som inte namnges. Det är därför jag namnger personerna här ovan. Om någon anser sig stå över dessa får den gärna räcka upp handen så kan vi andra bedöma om personen har rätt i sitt anspråk.

Jag skulle vilja hävda att överklass är just de där 5 rikaste/mäktigaste procenten, oavsett samhälle. Och när man inte längre är där uppe men ändå inte är fattig så är man just enkel övre medelklass, förmodligen med utbildning till läkare, arkitekt eller jurist men med en lägre befattning än sin pappa (pappa var general,   man själv är  överste och sonen blir major).

Myten om igenkänning

Det finns ytterligare en myt som omhuldas kring överklassen, att en nyrik omedelbart avslöjas. Det är nog den tramsigaste myt som finns med tanke på hur många som sol-och-vårar i de europeiska överklasserna och så har gjort de senaste 150 åren.

Däremot är det ju så att om man är grannar på Östermalm så känner man ju varandra och den som då är nyinflyttad är ju per definition ny i gruppen. men hur ska någon i Östermalm på sättet att prata kunna veta om den andre är överklass från Madrid, London eller Berlin eller bara uppkomling (jag tog medvetet icke-svenska städer eftersom överklassen gärna ser sig som internationell och därför då borde känna till koderna i dessa länder).

Nä, kan folk inte bara konstatera att oavsett om man älskar, föraktar eller bara ser överklassens medlemmar som vem som helst så är man överklass för att man har pengar och makt. De som gärna påstår något annat är just de som inte längre är överklass och som så desperat saknar pengar och makt och känslan av att bli lyssnad på.

Vad har då detta med heraldik att göra?

Inte mycket, förutom att många i överklassen och deras anhängare av tradition tror att de är de enda som använder heraldik. Och att den som använder heraldiska bilder därför är sann och äkta och gammal överklass (och gärna adel). Vilket är fel och om möjligt visar att överklassens känsla för traditioner inte är så djupt rotad som de själva tror.

Härold, Historia, Jourhavande heraldiker

När uppstod heraldiken?

Jourhavande heraldiker

Kung Williams av Skottland sigill
Kung Williams av Skottland (1165–1214) sigill, utan heraldiskt motiv.

Det är en allmän spridd åsikt bland heraldiker att heraldiken uppstod omkring 1150 i nordvästra Frankrike (med Normandie som centrum) och att orsaken var en kombination av korståg, tornerspel, riddersskapets utveckling, vapenböcker, härolderna, rustningarna (framför allt den heltäckande hjälmen) och den heraldiska terminologin.

Om detta har jag vissa dubier. Denna historia grundar sig till stor del på vad som skrivs under 1800-talet och vissa argument finns redan under 1700-talet. Därför bör man vara skeptisk och inte bara upprepa vad som sagts tidigare.

Hjälmens betydelse

Se bilden här ovan. Skottlands kung, och visst ser man hans ansikte tydligt. Hjälmar som täcker delar av ansiktet har alltid funnits. Man skulle faktiskt kunna säga att 1000-1100-talet var en period så de inte var så täckande, snarare än tvärtom. 1200-talets tunnhjälmar är däremot en helt annan sak, men när de kommer så har heraldiken redan funnits uppåt 50 år eller mer. Hjälmen kan därför inte användas som argument.

Möjligen kan en ny stridsteknik under 1100-talet ligga bakom att man börjar använda heraldiska vapen men även det är jag tveksam till eftersom heraldiska vapen inte var individuella under denna tid, i motsats till vad som påstås.

Vapenrullor och vapenregister

Den äldsta vapenrullan, systematiskt ordnad, är från 1244. Det finns heraldiska uppställningar från innan dess, men inga rullor. 1244 är 100 år efter heraldikens uppkomst i en tid då bärarna av heraldiska vapen levde till omkring 50 års-åldern (präster, men även bönder, kunde bli äldre för de varken festade eller slogs i den omfattningen)

Korstågen

De samtida källorna om de första korstågen säger tydligt att heraldiska bilder INTE förekom, däremot nämns baner. Exempelvis nämner prinsessan Anna Komenenas i sin samtida krönika hur frankernas sköldar var blanka och att de hade färgrika baner. Klarare än så kan det inte frånvaron av heraldiska bilder uttryckas.

Härolder

Finns tidigt med, som i diktverket om William Marshal (1220-tal) men är konsekvent omtalade i ceremoniella sammanhang och aldrig inom kring vapenbruk – förutom en referens där en härold anklagas för att ha blivit betald av William för att ropa ut dennes riddargrupps vapen först (se Duby). Härolder som är involverade i att göra vapenrullor kan beläggas först på 1300-talet, 200 år efter heraldiken uppkomst. det är för sent för att en koppling ska kunna göras.

Om detta ämne pågår just nu mycket spännande forskningsarbete, där få brittiska härolder ingår – vilket har betydelse, och det blir mycket revidering av vad som tidigare sagts. Läs mer om detta på Torsten Hiltmans häroldsprojekt  (http://heraldica.hypotheses.org/)

Håll dig till källorna

Jag menar att man måste se samtiden. Vad utmärker samhället i nordvästra Frankrike omkring 1150 och vad i denna kultursfär får personer att reglera bruket av vissa märken. Vad är det som gör att tyskromerske kejsarens anhöriga och vasaller väster om Rhen använder heraldiska bilder 11195 medan de öster om Rhen inte tagit upp denna tradition (se Clemensens översikt av vapenrullor).
Vad som händer 1210 är intressant men kan inte användas som bevis för en teori eftersom den helt enkelt inte är samtida.

Något svar har jag inte, men en teori som grundar sig i hur synen på familj, vasallskap och bilden av individen förändras under denna tid där det Skandinaviska individcentrerade samhället förenas med den romantiska kultursfär som finns i södra Frankrike förenat med en högre medvetenhet hos de världsliga herrarna på bekostnad av de andliga vilket premierar riddarväsendets förändring från militär försvarare av kristenhet till ledare av kristenheten (även detta väl utvecklat av ex Georges Duby och Marc Bloch).

Denna teori finns beskriven lite löst i min bok ”Medeltidens härold” (2008)

Härold, Historia

Köp en bok – Medeltidens härold

Bokomslag för boken Medeltidens härold av Jesper Wasling
Bokomslag för boken Medeltidens härold av Jesper Wasling

Medeltidens härold av Jesper Wasling är föreningens andra bok i skriftserien. I boken förklaras hur härolderna verkade i Skandinavien under medeltiden och för att ge en förståelse för deras verksamhet ges parallella förklaringar av hur det var i övriga Europa.

Pris: 70 SEK (medlem i SHF betalar 40 SEK) + porto

Köp boken idag

English resume

”Medeltidens härold”  (The herald in medieval Scandinavia) shed new light on the development of the functions of the earliest officers of arms (heralds) i Scandinavia, from 1300 to 1530. The book is based on the authors essay for the master degree in history at Gothenburg university in 1998. 88 pages.

Price: 70 SEK + shipping

Buy the book today

Jesper Wasling presenterar sin bok Medeltidens härold i Borås tidning
Jesper Wasling presenterar sin bok Medeltidens härold i Borås tidning

 

 

Historia, Nationalism

Hur man föreställer sig ett territorium

Imagining a territory. Constructions and representations of late medieval Brabant. Så heter ett NWO bekostat projekt (2016-2020) vars syfte är att analysera hur interaktionen mellan furstar, adel och övriga ur samhällseliten gemensamt påverkade skapandet, föreställning om och representationen av ett tänkt territorium före kartografin.

Projektet har ännu knappt kommit igång men det känns som ett mycket spanned anslag. För en heraldiker som intresserar sig för medeltidens nyttjande av symboler i syfte att markera överhöghet är den här kunskapen extremt viktig. Ändå är det tyvärr en forskning som sällan syns inom heraldiska skrifter (eller någon annanstans).

Studien kommer att fokusera på hertigdömet Brabant men jag ser att man lika gärna kan göra det över landskapet Västergötland eftersom lagsagan, stiftet samt uppdelningarna i hertigdömen aldrig sammanfaller. Klara gränser finns först från 1634. Ändå finns det en klar uppfattning om vad är området Västergötland.
Motsvarande studie skulle kunna göras i Östergötland.

Det ska bli intressant att följa och de som idag är de ansvariga är Joey Spijkers, Mario Damen och Kim Overleat. Detta projekt använder heraldiken som en del av sitt studieunderlag, jämte arkitektur, kartografi, berättelser och administrativa indelningar.