Kategoriarkiv: Härold

Lord Lyons bristande öppenhet

Har du någonsin funderat på varför det finns så många engelska böcker om heraldik, men så få vapenböcker?

Orsaken är att den heraldiska myndigheten i England och Skottland inte är myndighet i vår betydelse. De är snarare vinstdrivande företag.

Därför publicerar de inte vapen som de låtit godkänna. Lord Lyon säger till exempel att det är fritt att söka i deras register men att varje enskild sökning, på varje enskilt vapen, kostar en slant. Hur mycket står inte på deras hemsida.

College of Arms har ett liknande system. De har några vapen på sin hemsida, men de är långt ifrån alla som de producerar. Hoppas jag, för annars är de nog den minst producerande heraldiska verksamheten i världen.

Därför är jag glad för heraldikens skull att vår heraldiska myndighet fungerar så alldeles fantastiskt bra.

Lord Lyon får tillökning

Skotska Lord Lyon har fått tillökning med tre nya persevanter: Liam Devlin, John Stirling och  George Way of Plean. Och Annette Reed har blivit heraldisk konstnär vid samma institut.

Liam Devlin är den hittills yngsta ”junior Pursuivant in Ordinary” som burit titeln Unicorn Pursuivant.

George Way of Plean har utsetts Falkland Pursuivant Extraordinary medan John Stirling är ny Linlithgow Pursuivant Extraodinary. Båda har utsetts för en period av fem år.

Alla tre svärs officiellt in vid Lord Lyons möte den 29 februari. Annette Reed behöver inte sväras in eftersom hon inte är en persevant/härold.

101 heraldiska inspirationer

Boktips

Bokomslag 101 historiker av Knut Prange
Boken 101 historiker av Knut Prange

Mats Persson recenserar i kommande nummer av Vapenbilden Knut Pranges bok ”101 historikere”.
Jag blev så inspirerad att jag beställde den på en gång.

Och nu har den kommit. Det är en dejlig liten bok på drygt 200 sidor. På dessa sidor klämmer Prange en anekdotiska minnen om de heraldiker och historiker som han har haft förmånen att arbeta tillsammans med på ett eller annat sätt.

Och det är kul att läsa om dessa möten. Eftersom jag själv har mött många av personerna, både heraldikerna och historikerna, är det extra spännande att se vad någon annan tyckte och tänkte om dem. Det är inte elakt skvaller utan bara beskrivningar av möten. Därför känns boken inte snaskig på något sätt, även om en och annan av de beskrivna säkert skulle se sig mer vördnadsfullt beskrivna.

 

Författare: Knud Prange:
Titel: 101 historikere – som jeg oplevede dem
Förlag: Det Kongelige Bibliotek & Statens Arkiver (2013)
ISBN: 978-87-7023-124-4

(med frakt från Danmark kostar boken omkring 250 SEK)

Nya skotska persevanter

Skotska Lord Lyon har utnämnt tre nya persevanter (pursivant of arms).

Det är herrarna Liam Develin, George Way och  John Stirling som utnämnts till persevanter (underhärolder) vid Lord Lyon.  Liam ersätter R John Malden som nu går i pension.

De andra två ersätter ingen utan utses för en period av fem år. Alla tre svärs in vid ett öppet möte i februari 2016.

Deras titlar är:
Liam Devlin, Unicorn Pursuivant of Arms
George Way of Plean, Falkland Pursuivant of Arms Extraordinary John Stirling, Linlithgow Pursuivant of Arms Extraordinary

Senaste nytt från College of arms

Nytt nyhetsbrev från College of Arms ute nu.

Läs om nya vapenbrev och nyskapande vapen.

Den som har vägarna förbi Kathleen Syme Library and Community Centre, Carlton, Melbourne kan den 14 november lyssna på David Whote, Härold Somerset , när han föreläser om tidiga vapenbrev till nyzeeländare.
Missar ni denna föreläsning så har ni ändå tur. Den 26 november är han i samma ärende på Mitchell Theatre, Sydney Mechanics School of Arts, Sydney

Azincourt är inget att fira

Igår var det 600-års”jubileum” av slaget vid Azincourt. Det är inget att fira, för vad ledde det till? massor av döda människor och att allt efteråt kom att vara som det var dessförinnan – med Engelsmännen på andra sidan kanalen där de började. 

Militärhistoriskt finns det förstås en hel del att lära genom att studera detta slag, som är ett av de få stora under europeiskt 1400-tal (strider på slagfältet var inte så vanliga, det var däremot belägringar). Men det jag såg igår på sociala medier var en form av nationalistiskt hyllande eller att slaget betraktades som ett sportevenemang som engelsmännen vann och fransmännen förlorade. Dödens närhet vill få (som jag såg) inte kännas vid.

För en heraldiker är slaget tämligen ointressant, även om det gav en nystart till Strumpebandsorden och en ny häroldsorganisation. Men denna hade kommit till ändå, även om slaget hade blivit inställt, och samma personer (förutom de som dog) hade blivit invalda eftersom man hädanefter mer gick på börd än stridsduglighet, som Edward III premierade när Strumpebandsorden grundades.

Shakespeares genialitet

Shakespeares pjäs om Henry V är däremot intressant och handlar inte alls om slaget. Däremot om vånda, plikt och propaganda inför och efter en strid.

Frälsebrevens uppkomst

frälsebrev av Erik av Pommern
Letter of nobility for Nisse Klo, squire. Kung Erik utfärdar frälsebrev för Nisse Klo. Foto: Riksarkivet.

De svenska frälsebrevens uppkomst måste sökas i Albrecht av Mecklenburgs administration eftersom det äldsta kända brevet är från 1378. Det var kanske inte det första men när det är tillkommit så långt in i Albrechts regeringstid så är det osannolikt att Magnus Eriksson är upphovsman till frälsebrevet.

Inget tecken finns på att vapen utdelades med brevet. Troligen fanns det ännu inget intresse från kungamakten att hålla ordning på vapnen. Dessutom ansågs vapen inte vara ett adligt privilegium.

Frälsebrev som fenomen är inte mycket äldre. De första är från Tysk-Romerska riket och introduceras på 1350-talet. Breven visar på att adelskapet håller på att förvandlas från ett personligt band mellan herre och vasall till ett juridiskt avtal mellan riksstyre och medborgare. Det är förstås ännu långt kvar till den processen är klar, men själva förekomsten av frälsebrev gör det tydligt att nationalstaten är på väg och att feodalismen kommer att fasas ut.

Unionens brev

Vapenbrev, alltså en vapensköld som förlänas tillsammans med frälsebrevet, är kända från Erik av Pommerns tid som unionskung. Det första svenska är känt från 1420 och två år tidigare hade första delats ut till en dansk frälseman. Inga norrmän förlänades frälsebrev under hela unionstiden.

Även de nordiska frälsebreven, med eller utan vapensköld, ska alltså ses som ett sätt att centralisera den statliga administrationen.

Ett tydligt tecken på detta är hur den enda kända härolden under Erik av Pommern titulerar sig. I ett brev år 1423 till magistraten i Danzig undertecknar härolden Simon med orden ”herold över tre riken”. Han var troligen Erik XIII:s första unionshärold med ansvar för den samlade nordiska heraldiken. Jämför med införandet av vapenbrev.

Min personliga gissning är att han som härold hade någon form av kontrollansvar över det nordiska frälset. Det finns en del i hans kunskaper om ekonomi som tyder på det. Däremot verkar varken han eller hans efterträdare under huset Oldenburg ha något som helst att göra med frälsets heraldiska vapenbruk. Det var ännu helt och hållet en privatsak.

The Herald in Late Medieval Europe

Boktips

The Herald in Late Medieval Europe

Ibland slipper man kokböcker. Ibland ges det ur riktigt bra böcker. Som ”The herald in late medieval Europe”.

Boken är en halv-akademisk antologi med bidrag från Jackson w. Armstrong, Adrian Ailes, Katie Stevenson, Michael Jones, Franck Viltart, Henri Simmoneau, Wim van Anrooij, Bogdan Wojciech Brzustowicz, Alexia Grosjean och Laura Cirri.

Alla författare som medverkar är kunniga historiker och jag känner att det här är en bok som jag skulle ha haft när jag gjorde min uppsats på temat för tjugo år sedan. Då fanns det nästan ingen litteratur alls på området, och definitivt ingen som gjorde en samlande översikt över härolder i hela Europa.

Ska jag säga något negativt är det att boken fortfarande följer den klassiska brittiska indelningen av häroldernas uppgifter och inte riktigt har gjort upp med äldre historikers/heraldikers syn på ämnet. Och att de möjligen grottar ner sig en aning för mycket i ex Florens.

Innehållet i boken är som följer

1 Introduction
2 The Development of the Office of Arms in England, c. 1413-1485
3 Ancient Precedent or Tudor Fiction? Garter King of Arms and the Pronouncements of Thomas, Duke of Clarence
4 Jurisdiction, Authority and Professionalisation: The Officers of Arms of Late Medieval Scotland
5 The March of Brittany and its Heralds in the Later Middle Ages
6 City Heralds in the Burgundian Low Countries
7 King of Arms of the Ruwieren: a Special Function in the German Empire
8 Heraldry, Heralds and Politics in the Republic of Florence in the Late Middle Ages
9 Tournaments, Heraldry and Heralds in the Kingdom of Poland in the Late Middle Ages
10 A time when ’fools and dwarfs were highly esteemed’? Seeking the Late Medieval Scandinavian Herald

 

Title: The Herald in Late Medieval Europe
Redaktör: Katie Stevenson
ISBN: 9781843834823
Förlag: Boydell & Brewer
Pris: 50 pund

Härolden var kungens bäste vän

Omslag till tidningen Världens Historia
Omslag till tidningen Världens Historia

Tidningarna uppmärksammar härolderna.

Denna gång är det Världens historia som ägnar säkert 500 tecken åt den medeltida härolden.

Jag kanske låter sarkastiskt, men så farligt är det inte. Det är så sällan heraldiken och härolder förekommer att jag är glad för minsta lilla livstecken.

Ämnet för denna lilla artikel var ”Härolden var kungens bäste vän” och det är inte en helt dum vinkel. Kunde kanske utvecklas lite mer, men det gör jag ju själv så bra.