För en heraldiker är all denna symbolik helt meningslös. Det enda som betyder något är om vapnet är unikt. Och i viss mån om vapnet ger intryck av att vara något det inte är. Därmed kommer vi över till omflyttningens konsekvenser.

En tysk heraldiker hade däremot noterat att trebladningarna och ”kleestangel” (klöverstånegn) på örnens vingar är ett tydligt tecken på fursteskap. Visserligen är dessa tecken på örnen inte formella tecken, men de förekommer endast på furstevapen och vissa högadliga vapen. Som Polen, Brandenburg, Tyrol och Schlesien.

Kronan runt örnens hals är både i USA och i England en vanlig symbol bland både adliga, borgerliga och offentliga vapen, utan någon adlig betydelse. Det gäller däremot inte i tysk heraldik där den har en politisk innebörd.

I en amerikans kontext spelar kronan på hjälpen ingen roll. Det är en hjälmprydnad, inget rangtecken eftersom de aldrig haft adel där. Däremot beviljar amerikanska heraldiker högst ogärna öppna hjälmar eftersom dessa visar på just adelskap och att man genom bruket av dessa vill hävda att ens status består (vem har sagt att amerikanerna inte lider av jante)

Aldrig i Sverige

För svenskt vidkommande hade Svenska vapenkollegiet haft besvär med tinkturbrotten i skölden (svart mot rött) och helt underkänt kronan. Det hade varit de formella kommentarerna för ett avslag.

I de informella vågar jag påstå att vapnet genom sitt konsekventa nyttjande av symboler som endast kopplas till kungariken är ett pretentionsvapen. Det gör att vapnet kan uppfattas som ett lurendrejeri, även om det inte är vapentagarens avsikt. Även denna kunskap bör en heraldiker bidra med.

Så även om man kan argumentera för att ens vapen är helt ok med hänvisning till än den ena än den andra heraldiska sedvänjan bör en heraldiker av facket försöka se till helheten. Därför är det inte alltid lätt att säga att ett visst vapen ska godkännas eller avslås.