Med 1900-talet kom bokstavstron. Det som står på ett papper är alltid sant. Men håll alltid tvivlet högt. Medeltidens människor var inte så noga med ordens exakta innebörd och placering. 

Låt oss ta kung Erik som exempel. Erik av Pommern var kung av de nordiska rikena i Kalmarunionen från 1396 till 1435, beroende på hur man räknar. Riktig kung i betydelsen att det var hans ord som gällde blev han först 1412 när drottning Margareta dog.

Eftersom jag vet att heraldiker och historiker har funderat på vilket rike som stod högst i rang och använt vapensköldarnas placering för att fastslå detta  har jag samlat några inledande meningar av hans brev (skrivna av hans skrivare för dagen).

7 december 1407 
Vi Eric, meth Gudz nadh Danmarks, Sweriges, Norges, Wændes oc Gøtes konung 

7 december 1407 
”Wi Eric, medh Gutz nath Danmarks, Sueriges, Norges, Wandes oc Gotes konung” 

7 november 1410
”Wi Eric, meth Gutz nadhe Danmarks, Swerikes, Norghes, Wendes oc Gøtes konung”

4 maj 1413
”Wij Erich, met Gudz nådhe Dannemarckz, Nårgins, Wendis och Göttis konungh …”

17 maj 1413
”Wij Erich, met Gudz nåde Dannmarks, Sweiges, Norgehs, Wendes och Godes koningh …”

I ett av breven föll plötsligt Sverige bort. Var han kanske inte kung över vårt land i maj 1413?  Så klart inte, men den här enkla missen i ett offentligt brev visar att det var lätt hänt att ett ord, eller kanske en vapensköld, tillfälligt tappades bort.