Fanor, flaggor och banér för svenska släktvapen

Kungabaner för Erikska ätten, version 2
Kungabaner för Erikska ätten,1200-tal

Varje vapensköld kan målas på en flagga om du så vill. Flaggduken ersätter då vapenskölden som bilden ovan visar. Flaggduken ska helst vara nästan kvadratisk, gärna i proportionerna 7×8 (estetik, inte en regel).

Fanan och flaggan har sin givna plats inom heraldiken. En fana skiljer sig från en flagga genom att den är fäst vid en stång och endast finns i ett exemplar.

Flaggan är i regel en massprodukt som hissas på en flaggstång, hängs från en vägg eller sveps omkring en kista.

Vapenflaggor är (nästan) kvadratiska. Om ett sköldemärke används som flagga kallas den för vapenflagga. Flaggduken är ofta kvadratisk och sköldemärket fyller ut hela duken. Sedan senmedeltiden har det funnits en tradition där hela vapnet inklusive hjälmprydnad eller rangkrona är avbildat på en rektangulär, ofta vit flaggduk. Den sistnämnda varianten motarbetas idag av många heraldiker eftersom den anses bryta mot svensk heraldisk sed.
Vapenflaggor ser man ofta vid stadshus eller på torgen runtom i landet.

En numera populär version av vapenflaggan är den rektangulära flaggan där vapnet endast tar upp en kvadratisk yta längst upp eller längst ner på tyget. Det förekommer ofta längs städernas paradgator.

Ett baner är i princip samma sak som en fana men ordet används företrädesvis om medeltida flaggdukar. Det beror på att den medeltida betydelsen av ordet baner är detsamma som dagens betydelse av flagga. Baneret användes då för att visa befälskap eller överhöghet.

Vill du hellre säga vapenbanér än vapenflagga så är det helt ok, bara du inser att de två är synonymer.